Det är mörkt i lägenheten. Ett par gatlampor utanför lyser in genom persiennerna, och ränder av ljus vandrar över väggarna när en bil sakta rullar förbi i snömodden utanför.
Landet sover. Alla sover. Utan han. Och inte hon. Ett rassel av nycklar som nuddar varandra när dom studsar ihop hörs ute i trappuppgången. Nyckeln glider in i låset. Det dunsar till av kolven som glider tillbaka. Dörren öppnas och i det gula ljuset som strömmar in från trappuppgången, kliver ett vackert ben in i hallen. Solbränt och lent.
Dörren glider igen och det blir åter mörkt. Det första han får se när ögonen har vant sig är hennes bländande leende. En ljusrand måste passera hennes ansikte precis. Silhuetten av kvinnan i hans liv, tar av sig den tjocka bomullsjackan. En armbandsklocka läggs på hyllan närmast dörren. Samma med nycklarna. Skorna glider av. Bältet lossas. Det långa håret ruffsas till efter att ha varit instängt under en tjock mössa.
"Hej sötnos", viskar hon. Bomullslent. Som en vind, smekande en äng. Förföriskt.
Han kan bara sitta och se på från där han sitter på sängkanten, hur hon ljudlöst tassar iväg ut i köket. Hans fantasi är det som får ge honom bilderna, när han hör kylskåpsdörren öppnas och efter någon sekund, sakta glida igen.
Hon kommer ut till honom igen. Han stirrar på hennes silhuett som är vackrare än någonsin. Han stirrar, därför att han verkligen inte kan göra något annat. Vad gjorde hon hos honom? Vad såg hon i honom över huvudtaget?
Mjölkpaketet i hennes hand höjdes och han såg hur hennes hals liksom böljade, likt vågorna på havet, då mjölken passerade hennes strupe och ned i magen. Han undrade om mjölken smakade bättre för henne än vad det gjorde för honom.
Hon sänkte paketet och lät tungan vandra över sina rosatonade läppar. Han var kär i dem. Hon visste att han älskade dem. En mjölkdroppe låg och guppade på hennes haka. Den kändes. Så hon gick försiktigt fram till sin man i sitt liv - som satt på sängkanten och stirrade - och lutade sig fram.
"Jag har en mjölkdroppe på hakan..", viskar hon knappt hörbart. Hon ler med ena mungipan. Lurigt.
Han log med hela ansiktet.
Han sträckte försiktigt fram tungspetsen och fångade upp droppen innan den hann falla till golvet. Räddad, tänker han. De tittar in i varandras ögon. Hennes var pigga, trots det sena klockslaget. Hans måste ha varit trötta. Hennes ögon var klara. Klara ögonvitor, långa ögonfransar som vackert följde med ögonlocken när hon blinkade. De nuddade varandra med sina näsor. Han fnissade. Hon log.
Han lutade sig fram - bara en centimeter eller så - men det var allt som behövdes för att han skulle få chansen att kyssa henne. Läpparna var precis såsom han mindes dem. Det var bara några timmar sedan han senast kysste dem. Varma. Så otroligt varma. Mjuka. Som vitan på ett kokt ägg. Blöta, med smak av en kvinnas själ och -förstås - en skvätt mjölk.
De satte sig och såg en film. Klockan var fem på morgonen, men vad spelade det för roll? De var unga människor, i jakt på framtiden och sina liv. Filmen var ointressant. Det som var intressant var att de var tillsammans. Bredvid varandra, nedbäddade i en gammal soffa. En soffa han köpte för länge sen. Täcket var även det gammalt. Men tydligen spelade det ingen roll för henne. Hon hade sagt det förut när han hade tvivlat. Han tänkte vidare på det, och hon tittade upp på honom i det ögonblicket, behövde inte ens tänka en halvsekund utan att förstå - och röt till.
"Det spelar ingen roll din ärthjärna..det är dig jag vill ha, okej?"
Han tittade ner på henne, där hon låg på hans bröstkorg. Tittade in i hennes ögon och läste hennes blick om det var sant eller om det var ännu en lögn från en kvinna. Men. Något sa honom att det stämde. Men hur kunde det komma sig? Han förstod ingenting. Ville inte förstå. Det var här han ville vara.
Han suckade åt sina egna tankar och kröp ihop ännu mer under täcket. Hans högerarm var fri, i och med att hon låg på hans vänstra sida. Vänstra armen låg under täcket, men på hennes mage.
En mage som kändes glödhet. Handen kändes som att den skulle brinna upp, men han älskade att känna på hennes mage. I den stilla natten så kände han hennes andning. Sakta och rytmisk.
Hon sov nästan.
Filmen tog plötsligt slut.
"Älskling..vi kanske ska lägga oss i stället..vad tror du?"
Hon vaknade till. Såg sig yrvaket omkring. Den där klarheten i blicken var tillbaka. Leendet. Hennes underbara leende.
"Jag hade en sån vacker dröm", säger hon medan hon klev upp och vandrade iväg till toaletten. Lampan där inne tändes, dörren fick stå öppen. Han hade redan gjort vad han skulle göra där inne, så han lade sig i sängen i stället för att vänta.
"Var jag med den", frågade han och flinade för sig själv.
"Nehejdu..i så fall hade den inte varit vacker", sa hon med ett vackert klingande skratt direkt efter och kastade sin tröja på honom. Han skrattade. Förstod att hon retades. Förstod att oavsett vad hon än sa - vad hon än gjorde - så skulle hon bara retas utan mening.
Hon klädde av sig naken, mitt framför honom. Han kunde inte annat än stirra. Hennes långa hår som rann likt ett vattenfall ned för hennes rygg, ett halssmycke som avtecknade sig precis ovanför hennes mjukt rundade bröst där ett par underbara bröstvårtor stod hårda tack vare den plötsliga kylan, hennes underbara mage med en droppformad navel.
Där fanns ingen stopp för hur vacker hon kunde vara.
Hon gled ner bredvid honom i den gamla sängen. Lakanen var nya. Täcket var nytt. Kuddarna nytvättade. Tack vare henne hade han börjat tänka på sådant. Det luktade underbart. Hon luktade underbart när hon lade sig, tätt, tätt intill honom. Han lade armen över henne och omfamnade henne. Hon gjorde likaså. De tittade på varandra. Petade på varandra med näsorna. Båda log.
Så såg han något i hennes ögon. En vinkning. En sorts - ah - det gick knappt att förklara. Han förstod. Hon förstod. Genast rörde de vid varandra. Han tog steget och kysste henne. En kyss som besvarades utan tvekan någonstans. Hon var så underbar..
Plötsligt reste han sig upp, med stöd av armbågarna. Tittade upp i taket och flämtade. Det hade känts som att en blixt hade rusat igenom hans inre. Det hade gjort ont.
"Vad är det?", frågade hon förtvivlat och satte sig upp bredvid honom.
"..Jag vet inte..", svarade han, "...eller jo jag vet men jag vet inte.."
"Är du rädd?"
"..Ja"
"Vad är du rädd för?"
"Dig?"
"Varför då?"
"För att..jag vet inte. För att..", han försökte komma på en anledning men alla kändes patetiska. Hans inre skrek i panik. Vad fasen höll han på med? Hallå, sluta med det här nu. Du älskar ju henne.
"Älskar du verkligen mig?"
"Klart jag gör", svarade hon med silkeslen röst. "Klart jag gör älskling. Varför tvekar du?"
"Jag vet inte. Respekterar du mig för den jag är. Accepterar du...den jag är?"
"Haha du är rolig du", sa hon och fnissade. Han vände sig om i sängen och tittade på henne. Hon satt verkligen och fnissade.
Plötsligt och utan förvarning tog hon ett stadigt grepp med sin högerarm och pressade ner honom i sängen. Han var oförberedd. Innan han visste ordet av det, så satt hon på honom. Hennes blick var vild, en blick han aldrig tidigare hade sett. Hennes långa hår var i oordning och i en enda röra, hennes smycke låg på hans bröstkorg. Hennes bröstvårtor nosade i ungefär samma trakt och om några av hans bekanta hade fått kommenterat händelsen - gud förbjude - så hade han haft världens läckraste vy över hennes kropp just i denna stund.
"Va f..", sa han förvirrat men blev avbruten tvärt.
"Nu ska jag berätta en sak för dig och du ska lyssna. Jag älskar dig, oavsett om du hade varit flintskallig eller långhårig. Jag hade älskat dig även om du hade varit utan ben eller med ett extra ben. Du fick mig att tänka annorlunda på livet. Det var som en cirkus tills du kom, och jag skiter fullständigt i vad alla andra tycker. Det är du jag vill ha och du måste fatta att världen kan göra sina helomvändningar ibland.
"..alltså.."
"Håll käften nu! Jag älskar dig och jag kommer att älska dig till den dagen jag dör. Nu får du helt enkelt acceptera att du har kommit in i mitt liv och jag struntar i att du har ett handikapp eller att du ser ut som du gör. Mitt liv är ditt och du får göra vad du vill med det. Och nu ska vi älska med varandra och det kommer vara nåt så inihelvete underbart.."
Han blev tyst. De stirrade på varandra. Hon hade skrikit så hårt att en ven i hennes panna hade blodfyllt sig till max och såg ut som en mask innanför huden. Hon var så bländande vacker, och detta var första gången han såg henne så här.
De såg på varandra en lång stund, flämtades.
Plötsligt började de båda skratta.
Och sedan böjde hon sig ned och kysste honom.
Det tog inte ens en minut innan de sedan älskade.