Det finns en person där ute. En underlig sådan. Underlig, därför att jag inte riktigt kan placera honom. De flesta personer jag känner, kan jag placera i olika fack. Nej man ska nog förmodligen inte göra nåt liknande, men så är det ju. Man delar in folk i fack. Så har folk alltid gjort i alla tider.
Tyvärr.
Men denna person är klurig. Ett tag trodde jag att det gick att placera honom i det "smått underliga" facket. Facket där smått underliga personer får plats. De man har lite kontakt med, men ändå håller på avstånd.
Men för några veckor sedan - eller var det ett par månader sedan? - så skulle jag och Beemern till Tony. Jag minns inte ärendet, och det spelar ingen roll egentligen. Men det var nu denne person gjorde en helomvändning och hoppade ur mitt fack.
Han totalvägrade att åka med, därför att det var jag som körde. Vad är det för jävla stil? Vad har jag gjort honom? Visst. Vi kommer inte så bra överens men det gör jag inte med en massa andra heller. Herregud. Alla kan man inte komma överens med.
Men tydligen så kan man bli så avskydd. Så igår kväll kom hämnden, när personen kom med sin bil och svängde in här på gården. Jag verkligen spydde galla över hans bil, han som person och jag slutade inte förrän - ja - orden helt enkelt tog slut.
Sedan försökte han sparka ifrån som en liten hund. Det var komiskt att se - och höra - men det bjuder jag på. Klart han har rätten att sparka ifrån.
Han skulle bara ha vetat att jag var seriös om att jag inte ville att han skulle svänga in på gården. Han har ingen rätt att göra det längre. Tidigare gick det i alla fall att prata med honom, men nu för tiden vill jag bara preja av honom av vägen. Se hans röda Passat - eller vad fan det nu är - glida av asfalten och försvinna in i ett rökmoln in bland träden.
Jag hade inget emot den där pojkspolingen tidigare, men han får skylla sig själv när man beter sig såsom han gjorde tidigare. Och vad är det som säger att inte jag ska slå tillbaka?
För att jag är vuxen?
Haha, säger jag bara. Skrattar först som skrattar sist..