Jag sitter här i mörkret och skriver. Klockan har passerat fem, och konsten att varva ner efter jobbet med att dela ut tidningar, har jag ännu inte riktigt fått grepp om.
Så jag sitter här, och ömsom tittar ut mot köket där morgonljuset sipprar in mellan persiennerna, och mot sängen - i mörkret bakom mig - där mitt eget ljus ligger och sussar.
Det är många - många - gånger per natt jag tänker efter hur otroligt tur jag har som har lyckats träffa den rätta. Kanske var det ödet, eller kanske var det bara meningen att det - som Gert skulle ha sagt - "äntligen" min tur att finna lyckan. Vad det än var, så är jag tacksam.
På nätterna tänker jag på henne. Tänker på hennes leende jag brukar få. Det där sockersöta leendet och så ett jättebusigt och välkomnande "hej". Bara hon kan ge mig ett sådant välkomnande.
Och att det skulle visa sig att hon tycker om att åka bil, var för mig ett glädjerus när man fick reda på det. Älskar att åka bil, "särskilt när det går fort", citerat. Hon är underbar.
Och att komma hem - som denna morgon - tvätta bort trycksvärtan från händerna, plocka av sig alla nycklar, plånboken, mobilen, körboken - och sen dra av sig kläderna för att kliva ner i värmen i sängen, med denna underbara skapelse bredvid sig.
Det är underbart.
Jag önskar bara att jag kunde - som på ett tvärryck - bara varva ner och sjunka ner i sängen direkt. Ligga och mysa en stund - precis som vi brukar göra - och prata lite. Och sen, ja, bara somna.
Äsch. Det kommer nog.
Det är mycket man tänker på nu för tiden. Det är som lustigt alltihopa. Det är lite som ett "före-Marika-tiden" och "efter-Marika-tiden". Innan Marika trillade in på ett bananskal i mitt liv, så hade jag inte alls samma tankar. Herregud. Jag ringde ju en psykolog för jag var ju så nere! Jag gick och funderade på ekonomin, mitt liv, mina val.
Efter att Marika dykt upp så är det knappt jag oroar mig för ekonomin. Det är konstigt, med tanke på att det egentligen - på papperet - inte är så mycket som har ändrat sig egentligen. Visst. Jag jobbar natt tre nätter i veckan - denna vecka 6 nätter dock - men jag har ännu inte fått första lönen.
Men det är så mycket annat som har ändrat sig också. Inte bara det lilla jobbet man har. Livssituationen. Garaget.org är en sida jag alltid är bunden till, medan det har visat sig att jag tydligen inte var så bunden till tex Msn som jag trodde tidigare. Är där knappt numer. Folk blir mer eller mindre förvånade över att jag dyker upp.
Bitar börjar falla på plats. Måhända vi fortfarande är i tillståndet där vi fortfarande inte kan hålla sig ifrån varandra..förutom den där idiotiska veckan som jag trodde skulle bli idiotisk men som visade sig bli en kul vecka för den fick i stället heta "Larsveckan"..där undertecknad får all uppmärksamhet i stället..*host*
Jag tror att vi båda samarbetar för att hitta ett enkelt spår. Ett förhållande behöver inte vara svårare än vad det är, eller hur? Vi tar dagen som den kommer, och njuter av varandras sällskap och dåraktigheter.
Livet i största allmänhet, det liksom spricker upp likt en blomma som slår ut. Solljuset som spricker fram mellan molnen. Det klarnar upp. Jag känner mig glad. Är glad. Jag känner att jag FÅR vara glad.
Och det är underbart.
Så otroligt underbart.
Nej nu ska jag gå och lägga mig. Hon ligger och sussar alldeles för gott för att göra det ensam :)