Det var i morse - eller inatt beroende på hur man ser på saken - när jag rullade upp till Stenstigen och skulle ta den längan med tidningar, då jag såg längre fram längst gatan en igelkott vandra över vägen.
Eller. Vandra och vandra. Sprang var väl mer den rätta benämningen. Och för en som inte sett en igelkott på vad som känns som tusen år, var man ju tvungen att hoppa ut i regnet och sonika springa ikapp den mer eller mindre, för att ta en närmare titt på vad understruken tycker är bland det sötaste som finns.
[Taget 090706]*...se där en igelkott..långt där borta på asfalten..*
Igelkotten blev rädd för bilen, men när jag lunkade efter och stannade utanför staketet där igelkotten sprungit under, var det som att den vände sig om och tittade på mig där jag stod som ett fån i regnet och försökte ta kort på honom.
Det såg ut som att han funderade på vem fasen jag var. Och kanske om jag var farlig eller ej. Tydligen kan jag inte ha varit så farlig, för efter en liten stund så vände han på tassarna och smög sig närmare i stället..
[Taget 090706]*..sakta men säkert kom den närmre och närmre..*
Det var som att den kom ut från staketet, tittade upp på mig - och hälsade? Antingen är jag ensam om det - egen dumhet? - men jag satte mig på knä och sa "hej" till den..
[Taget 090706]*..efter ett kort möte var det dags att dra vidare för oss båda..den stack under häcken och jag gick tillbaka till bilen :P*
Synd att kameran är så kass på telefonen jag har.
Söta små krabater det där :)