I morse - läs vid trettontiden - var det som om hjärnan hade fattat att det var första dagen på semestern. Visserligen är det inte förrän "natten mot måndag" som är första "dagen" på semestern, men det är en tolkningsfråga.
Anledningen till varför min hjärna tycks ha blivit införstådd om läget var att det helt enkelt inte gick att få upp mig. Blev väckt - och somnade lika fort igen. Blev väckt - och så låg man - tydligen - och snarkade lika fort igen.
Klev inte upp förrän strax efter femtontiden. Jisses.
Nåväl. På måndag bär det av till fjollträsk - även kallat Stockholm. Jag och Marika, två äventyrare som kliver på planet och gör den stora staden långt där borta osäker. Stackars Stockholmare. Hur kommer dom att reagera när vi gör intrång i deras vardagsliv?
Blir intressant.
Särskilt med tanke på att Marika inte har flugit sedan hon var cirkus två år och därför inte minns hur det är. Eller att hon aldrig har åkt på kryssning någonsin, vilket vi har inplanerat någon gång i veckan.
Känns konstigt att man har tagit semester. Har aldrig gjort det någonsin. Inte ens när jag jobbade dom två och ett halvt åren på Posten så tog jag en veckas ledighet. Vet inte ens om jag fick. Där blev man ju bara utnyttjad så man fick inte ens gå till tandläkaren.
Men det kommer nog bli roligt. Även om det börjar på att vara rejält nervöst - redan nu - så har jag en känsla av att det kommer bli väldigt spännande och oerhört roligt ändå, även om man har sina värsta farhågor i bakhuvudet. Man är allt bra dum ibland egentligen. Varför tänker man ens så?
Se upp Stockholm - snart kommer vi! :)