Då har man varit på semester till den stora staden Stockholm. "Vad har Stockholm som inte lilla Östersund har?", var ju lite av frågan under första dagen om jag inte missminner mig - men efter lite självinsikt och lite diskussioner så var det lite som skiljde - tro det eller ej.
Någon som däremot inte skiljer så stort - om man inte bortser från vissa detaljer - så är det hur man åker buss. Nåväl. Vissa kan tycka att detta är ointressant läsning, och måhända vissa tycker att jag har öga för helt fel detaljer - jag menar, vem fasen bryr sig om hur man egentligen åker buss? - men jag har aldrig hävdat att jag är normal heller..
Lektion 1.
-----------
Hur man kliver på.
Många tar för givet att det bara är att kliva på bussen, åka och sen kliver av. Nehejdu. Det är en hel vetenskap att över huvudtaget göra en resa. Resan börjar inte ens med att man kliver på. Den börjar med att man ordnar pengar så man över huvudtaget blir påsläppt. Att kliva på utan pengar - eller giltig biljett - är icke så populärt, oavsett vart man än kliver på i detta land, eller hur snäll man än är mot chauffören som stirrar tillbaka på én när man sätter foten på tröskeln..
Hursomhelst.
Med pengar i handen - eller biljetten om du har en sådan - kan du med ett lugnat hjärta kliva innanför dörren. Se upp för den höga tröskeln. Bussen har ett system för att sänka karossen så man har lättare för att komma in, men detta system används inte alltid. Snubbla inte in. Och ta inte för lång tid på dig heller. Risken finns - särskilt i Stockholm, även om det nu var länge sedan jag var med om något dylikt - att chauffören i stället tillämpar tävlingen "Dörrvakten".
Denna tävling - har undertecknad endast varit med om i Stockholm - och den går ut på att en som springer jämns med bussen i hopp om att få komma med - en aning sen - blir utestängd precis när denne kommer till dörren och den slängs igen. Med ett rått skratt drar busschauffören iväg och den lämnade står förbannad kvar på plattformen i ett moln av rök. Poäng!
Lektion 2.
-----------
Placeringar i bussen
Detta är komplicerat. Normalt sett - särskilt om bussen är något äldre än ny - så är platserna placerade i följande ordning. Raderna längst fram är till för pensionärer eller rörelsehindrade. På dessa platser brukar småglin sätta sig, och när de äldre väl vill sätta sig där så brukar de likt förbannat få krångla sig längre bak i bussen, till småglinens - läs fjortisar eller ännu mindre barnrumpor - flinande munnar.
Från de efterföljande till de nästs sista i mitten sitter - ja- egentligen vilka som helst. Sista raden innan "Barnvagnsparkeringen" brukar dock fädrarna och mödrarna - dvs ägarna till de nyss nämnda vagnarna - vilja ha anspråk på. Läs dock att folk ignorerar detta, och i stället hänvisar ägarna till de nedvikningsbara stolarna alldeles intill.
Stolarna längst bak i bussen tillhör gäng/äldre fjortisar i grupp/yngre fjortisar i grupp och vilsekomna - i denna ordning för övrigt - med de vilsekomna tillhör till exempel svarthåriga tjejer som tror de vet allt om punk och allt vad det nu heter, och andra liknande former av varelser.
Tag plats där det känns bäst. Var beredd på att få hopknövlade papperslappar i huvudet från småglinen längst bak om du sätter dig nära dem. Tänd inte till. De är inte värda mödan att bli utslängd, för det är du som kommer åka på vad du nu än har tänkt i hämnd.
Beroende på buss-sort - denna information är lite overkill - så föredrar jag att sitta lite längre bak. Ja, egentligen där jag nyss pratade om. Gärna bakom den bakre dörren - såvida det är två dörrar. Strax bakom mitten även kallat. Vissa bussar har tre dörrar och då säger vi den mittre.
Anledningarna är, därför att man har uppsikt över rätt mycket av innanmätet i bussen, samt att det är ett relativt neutralt ställe att sitta på. Annars sitter jag gärna på tredje raden framifrån sett, på motsatt sida av föraren. Då brukar man kunna få ovansidan av hjulhuset som fotstöd..
Lektion 3.
-----------
Vad man pratar om på bussen
På bussen tycks det inte spela någon roll vad man ska prata om och inte prata om. Under de resor jag och Marika gjorde till och från Slussen-Orminge-Vikingshill - fram och tillbaka varje dag - så fick man höra allt från samtal om hur folk inte kunde leva utan sina telefoner till vart de gömde sina cigaretter och alkoholhaltiga drycker från sina föräldrar..
Telefonerna var det ett par ordentliga tjejfjortisar som pratade högt om. De kunde verkligen inte leva utan sina mobiltelefoner. Och så dåliga de var nu. De laggade fett. Och inte kunde de få några lånetelefoner heller om de lämnade in dem. De gamla gick ju förstås inte använda..blahablaha.
Cigaretterna och dryckerna var det ett par fjortisar - anar någon den röda tråden? - av den manliga varianten, även om manligheten var desto sämre - där de hatade sina föräldrar och tyckte det var skitfränt när de skröt om sina "dåd". En av dem satt med tändare och eldade på ryggstödet och en annan av dem satt och kom med det ena värre än det andra - ända tills de egna "dåden" tog slut. Då fortsatte han med vad hans "kompis" hade gjort. Baxxat en SL-buss och bränt förbi snuten och grejer...
Håhåjaja..
Lektion 4
-----------
Hur man kliver av
Av vill man ju förstås. Och då skall man trycka på en röd knapp där det är ingraverat "Stopp", på. För inte så länge sedan så ryckte man i ett snöre som hängde halvt om halvt löst uppe vid taket. Nu är det knappar som gäller. När man trycker på knappen så tänds en skylt i taket det det står tydligt "Stannar".
Det folk inte tycks veta om är att det även tänds en tydlig lampa på instrumentpanelen hos föraren. Detta kan se lite komiskt ut då skylten i taket inte tycks fungera och folk tar sig fram medelst att vingla av och an i mittengången för att säga att de helt enkelt vill av vid nästa hållplats.
Stackars chaufför som försöker hålla folk kvar i sina stolar när folk till och med kliver upp och ställer sig vid dörren - fortfarande under färd - i väntan på att få kliva av. Det kan vara en kilometer till hållplatsen och de står där som att det är jättebra att de är redo för att kliva av..
När man kliver av. Tryck på knappen. Chauffören är en människa. Människor gör misstag. Funkar inte lampan i taket och bussen rullar förbi hållplatsen - DÅ kan du gå fram och vänligt fråga om du får kliva av.
Sitt kvar tills åtmindstone bussen gör den obligatoriska svängen in mot hållplatsen - "den lilla knixen" även kallad - och kliv lugnt ut på gatan.
Ramla inte när du kliver ut och inser att trottoarkanten är lite lägre än vad du först trodde..
Fråga mig inte varför jag fick för mig att skriva detta..
Uppdaterar med mer om jag kommer på. Är lite trött efter resan..