Mörkret omfamnar en. I den djupa mörka korridoren är det en hjärtas slag som dunkar i öronen, och smattret från skorna som överröstar ens tankar. Man tar steg för steg utan att tänka på det, trapp upp och trapp ned, med vänsternäven i ett lagomt hårt grepp om tidningarna.
Efter att dessa är utdelade så kommer man ut i kylan. Utandningsångan omfamnar ens ansikte när man kliver ut i den mer eller mindre nollgradiga kylan och man skyndar sig in i bilen. In till radion, den ende som håller 'en sällskap under de sena timmarna.
Ibland önskar jag att jag hade kunnat vara hänsynslös. Inte en sådan man läser om i tidningarna som slagit ner sin flickvän med spade och sen undrat om det inte var bra, men en sådan som. Ja. Jag vet inte riktigt. En sån som till synes tappar taget lite grand. En sådan som släpper lite på spärrarna och låter saker ske utan att det ska grubblas i tid och otid.
Ta det här ordspråket "ett nålstick gör inte så mycket, men får man tusen nålstick så smäller det". (Ingen aning om vart jag hört det eller om det är exakt citerat, men budskapet går fram..) När man var brevbärare så hade man fördelen att folk respekterade 'en. Folk flyttade på sig. Folk tänkte till. Såg en när man dök upp - kanske för att man hade en nästintill självlysande gul bil? - och man kände sig som en tjänsteman.
Nattetid är det en annan sak.
Folk tänker fan inte när de kommer hem. Bilen står alldeles utanför porten. Gärna mitt framför brevlådan. Och är det soptömning dagen efter så är det ju självklart att de rullar fram den kvällen innan. Placeringen för dessa? Jo. Mitt framför brevlådorna.
Och det är här jag önskar jag vore hänsynslös ibland. Varför får jag inte bara en sådan knäpp och använder soptunnorna som käglor och bilen som klotet på en bowlingbana? Full gas, och tunnorna skulle flyga all världens väg. Jag ser det framför mig, hur de dunsar fram längst gatan, och innehållet sprids ut åt alla kanter och håll. Någon kanske jag till och med får in en lyckoträff på och lyckas trycka upp denne på någons bil. Eller varför inte in på gården där de senaste veckornas avfall sprids över farstutrappan. Åh, vilken syn det hade varit..