Min flickvän - gud vad klichéartat att sätta henne först men..aja
--------------
I morse, när jag kom hem från jobbet, var jag stelfrusen, trött, hade värkande lemmar och ville bara gå och lägga mig. Och även om det kan låta lustigt, så älskar jag min flickvän även fast hon mer eller mindre lät förbannad på mig och tyckte att jag gott kunde sova på soffan. Ty jag visste att detta var ett skämt. Hon ville inget hellre än att jag skulle komma hem och lägga mig bredvid henne i den varma sängen.
Hon välkomnade mig med öppna armar och min isbit till kropp sjönk in i hennes till kännes glödheta barm. Ursäkta ordvalen, men det var så jävla otroligt skönt att bara slappna av och ta emot värmen och kyssarna.
Snart är vi förlovade. Känns helt underbart. Finns inget mer rätt i denna värld, än att jag äntligen skall få vad jag vill ha.
Mina bilar
------------
Inatt var det som sagt kallt. Kallt som satan, som en del skulle ha uttryckt det. Vid arbetets början var det närmare minus sjutton grader celcius, och man var väl mindre glad att behöva arbeta. Bilen - "Buken" - stod utanför och väntade på mig, en aning kall. Låset på förarsidan ville inte som vanligt när det är kallt. Bara att gå runt och öppna på andra sidan och krypa in. Att starta är aldrig några problem. Det är det som är så förbenat skönt med min vän. Han vill alltid starta. (..om man bortser från gångerna när man har varit vårdslös så nåt gått sönder eller liknande såklart..)
Värmen kommer relativt fort. Han går fint på vägen. Nästan så det känns som att han tycker om att sträcka ut sig på vägen, och visa vad han går för. Bakänden ramlar ut i kurvorna och man får med tungan rätt i munnen, parera och mer eller mindre leka fram nästa kurva, efter nästa, efter nästa..
I morse - när jag äntligen skulle hem - så parkerade jag tidningsbilen på parkeringen och insåg att det var ännu kallare än vad det tidigare hade varit. Minus tjugotvå grader på temperaturmätaren.
Då jag gick fram till min vän så sa jag;
"- Snälla lilla vän..ta mig hem nu. Starta och var en duktig bil..", och genast kände man sig dum. Men ändå så klappade jag honom på bakluckan, och som vanligt ville inte låset på förarsidan.
Bara att böja sig in via passagerarsidan och öppna.
Sedan satt jag där och bad till vem som helst att han skulle starta. Vred på tändningsnyckeln i ultrapid, och blundade då jag kom åt tredje hacket. Han började hosta. Hela bilen gungade och jag spärrade upp ögonen, stampade lite på gasen men insåg att han ville inte det. Detta klarade han själv.
Så var han igång.
Lät honom stå en liten stund och vänja sig. Sedan i med backen. Fick kämpa lite men det ger jag honom. Oljan är trög, bara att acceptera. Backade sakta ut och lade i ettan.
Det var så kallt att blinkersspaken var trög att den fastnade i blinka-läget. Fick mer eller mindre trycka den tillbaka till mittenläget. Ja. Det var så kallt att det blev imma på alla instrumenten. Men jag älskar min bil. Ja. Mina bilar ska jag säga, då jag har ju även Mazdan hemma hos föräldrarna som står och huttrar för sig själv. Ska nog dit snart och hälsa på honom..