Min "nya" bil tror jag är funnen. Är inte hundraprocentigt säker, men saker och ting känns väldigt, väldigt bra. Ekonomin är mer eller mindre fixad. Mina föräldrar hjälper till så jag slipper ta ett lån, när det nu inte handlar om så mycket pengar.
Och tro det eller ej - men det känns som att jag är redo att släppa taget om annat.
Buken är ett exempel.
Det känns väldigt underligt, men det känns som att om man vill komma nånstans och få det man vill ha, så kan man ibland vara tvungen att offra nåt annat. Och i detta fall blir det nog mina kära 240. Otroligt eller hur?
Vi får se vart detta slutar. Men det känns som att resan har börjat.