Det blev ju som - kanske bekant - inget bilköp i helgen som var. Tanken var ju att man - mer eller mindre - nöjt kunde rulla hemåt från Umeå med en svart V70 i sin ägo...men nu blev det ju inte så.
Resan dit var inga problem, även om det var lite småjobbigt att åka iväg, mer eller mindre direkt efter jobbet. Menmen. För att komma nånstans här i livet så måste man offra sig lite.
Hursomhelst.
All heder åt ägaren, även om han blev - till synes - väldigt besviken. Men jag har väl all rätt i världen att säga nej, även om vi åkt 37 mil enkel resa bara för att konstatera att bilen var - rent utsagt - skit?
Men han var saklig och gjorde så gott han kunde att förklara läget med bilen. Tack vare Niklas - Mivec här på garaget - så bollade vi sedan fram och tillbaka om det verkligen vart värt pengarna, nåt som skulle falla på ett nej i slutänden.
Snopet var det att åka hem igen, utan bil. Kändes dumt - då - men helt okej nu. Jag vet att jag gjorde rätt.
Hursomhelst.
Hälsade därför på hos föräldrarna igår, söndag. Kändes oerhört bra att jag i stället kunde betala tillbaka sista skulden till min mor, som jag gått omkring med sedan ett par år tillbaka. Visst, nån kanske undrar varför jag inte gjorde detta innan jag bestämde mig för att köpa en bil? Men, omständigheterna tillät mig göra på detta sätt. Hon förstår mitt behov av en annan bil. Hon förstår situationen, och med noga övervägande från alla håll så höll detta på att gå vägen.
Men kändes bra att jag sa stopp.
Sedan kändes det ännu bättre att jag äntligen inte har en skuld nånstans, i alla fall inte nånstans där jag känner till. Har jag en hos nån, så får nog fan den personen säga det till mig i så fall. Svårare är det inte..
Hursomhelst.
Nåt som var ännu lustigare var att - efter mycket om och men - så har farsan piggnat till angående ny/ eller nyare begagnats köp av bil. Enligt vad jag har hört så verkar han lusläsa sina böcker och kataloger, och detta nämnde han vid besöket på söndagen. Att han nu verkligen var sugen på en ny bil. Att det var dags, och att han hade ett förslag, nu när mitt köp gick i stöpet.
Kortfattat så var hans idé att om jag - och Marika om hon ville - följde med, så kunde jag ge honom råd och hjälp att köpa en ny bil från någon handlare i stan. Förmodligen nyare begagnad såklart. Även om gubben har lite pengar, så är det inte så mycket han har ändå. Ska man bli rik på äldre dagar så är det nog inte brevbärare man ska ha varit till yrket, om man säger så..
Hursomhelst.
Grejen var då att då blir ju hans Volvo 940 överflödig. Detta sade han inte rätt ut, men om jag känner honom rätt så är han inte typen som sätter ut en bil på annons och säljer vidare. Han brukar normalt sett inte ens svara i telefon hemmavid. Detta får min mor göra, om hon är hemma.
Han är så lustig ibland - och så telefonskygg - att han kommer joggandes med den bärbara hemtelefonen till min mor, för att han ska slippa svara..
Håhåjaja.
Nåväl. Så därför undrade han - kort sagt - om inte jag ville ta över den. En 94:as metallicgrön Volvo 944, med en B230-motor på 116 pigga och glada hästkrafter, tyst springande i galopp.
30 000 lugna mil med nybytt kamrem och generatorkol. Orginal ända in i krockbalkarna. Till och med orginalbandaren sitter kvar. Volvos snedsteg-i-val-av-färg-till-inredningen - superbeige. Stolar, dörrsidor, plasten till stolparna - allt utom övre delen av instrumentbrädan är beige - om jag inte minns fel.
Hursomhelst.
Men jag får den. Får. Gratis. Går billigt...och så utmärkt att sladda med på vintern. Grym värme, och duktigt pålitlig.
Ibland blir man förvånad över farsan, men jag gillar hans idéer!