Idag lyckades jag äntligen släpa mig själv i nackskinnet, in på kontoret åt tidningstjänst, för att ännu en gång försöka göra det jag har försökt tidigare, men ej lyckats.
Vet inte hur många gånger man har provat, men varenda gång har det slutat med att jag har sagt "jajo..det går väl då antar jag..", och så har man suttit där och svurit på torsdagarna, närmast den tjugofemte i månaden.
Natten som var, var en sådan natt. Nog för att det brukar vara jobbigt men natten som var, var en sådan natt när man bara körde på med svordomarna rullandes inombords, som en ilsken motor som fick allt att fungera även fast det egentligen ville lägga av.
Tur att flickvännen följde med och hjälpte till i trapporna, och höll dom värsta tankarna borta. Annars vet man aldrig hur det hade slutat. Vi måste ju ha världens dummaste chef på kontoret, som inte vet ett dugg om vad vi egentligen gör.
En tanke som snurrade runt i huvudet var "..av alla dagar på hela veckan så är torsdagar de allra jobbigaste...och så får vi inte bara gratistidningen just på torsdag..utan även dessa valsedlar..vilken **** **** till chef!.."
Men nu är det gjort. Jag har sagt upp mig.
Ja. Från reklamutdelningen det vill säga..