På kvällen så satte den här berömda parasiten igång igen och jävlades med magen. Lagomt precis innan jobbet på natten så satt man och krystade för kung och fosterland på toaletten.
Väl ute i garaget så startade inte V70:in. Slut på ström.
Fick ringa en kollega som bor i närheten så hon fick vända om och hämta upp mig. När jag då kliver in i hennes bil så spricker jobbarbyxorna i grenen, hela vägen från ryggslut till arean kring pungen.
Väl vid min tidningsbil så är det en lapp i bilen, från personen som lånade den på natten mot söndag. Pennan är borta. Ligger på golvet nånstans. Efter en massa eftersökningar så hittar inte jag heller den.
Själva turen går bra. Ända tills slutet, då jag känner det bubblar till i magen. Hinner tänka "åhnejnejnej"..och hinner precis klämma ihop skinkorna så jag nästan körde av vägen, och hindra magproblemet för att utvidga sina vyer till bilen.
Skjuts hem av nattförman där man sen tillbringade ett antal livstider - kändes det som - för att lätta på trycket, innan sängen stundande.
Jag säger då det. Här i Östersund behöver man inte träna för att bli smal. Här har vi en parasit i vattnet som sköter det där åt en..