Jag stod i folksamlingen och försökte göra mig så liten som möjligt, medans kön blev kortare och kortare, i takt med att nummer efter nummer räknades upp. Jag stod bredvid en stor korg, som var för låg för att jag skulle kunna luta mig mot den, så i stället så stod jag mer eller mindre i givakt, och väntade.
När det var ett par nummer före kvar, så uppmärksammade jag en tjej som trängde sig fram i kön. Ganska söt. Mörkhårig, kort. Påminde om någon jag en gång i tiden hade känslor för. Är ganska bra på att observera vad för folk som kommer in och ut genom dörrar. Är på min vakt.
Paranoid i vissa lägen.
Strax efter tjejen kommer en kille in. Och genast är det nåt bekant med honom. Men inget man får napp på det allra första ögonblicket, så jag fortsätter att notera vilka som kommer in och vilka som går, medans numren fortsätter att ropas ut.
Men den här killen kunde jag inte släppa. Det var nåt med honom. I ögonvrån stod jag och observerade honom. Hur han kom fram till kassan. Antingen trängde han sig, eller så var det någon avtalad tid. Oavsett så fick han en att prata med på direkten.
Och det var när han pratade, som jag kom på vem det var.
Det var han. En mulligare version, men det var han. Den pillerätande mytomanen stod strax intill mig. Nackhåren reste sig medan jag såg hans läppar röra sig och hans välbekanta röst, i mitt huvud, dånade i rummet. Hans skratt fick mitt blod att isa sig i ådrorna. Sedan började blodet koka. Brinna. Mina nävar knöts så det nästan knakade och min första tanke var skrämmande nog: "nu ska du dö".
Helst hade jag velat gå fram de få steg som hade behövt, och tryckt ut honom genom det stora fönstret som var alldeles intill honom. Gå ut och sparka honom i magen och ge honom vad han förtjänade - men inget gjorde jag.
"Så det är så en våldtäktsman ser ut", tänkte jag medan jag funderade på om jag skulle gå fram och ropa inför alla vem han verkligen är. Det var nu jag insåg vem tjejen var. Eller kunde vara rättare sagt.
Från Polen, eller var det nu var han hade hämtat henne. Stackars henne. Hon jobbade ett tag på samma ställe som en kusin till mig, och då var han på henne hela tiden. Kontrollfreak. Skulle veta vad hon gjorde så ofta, att hon knappt fick något gjort.
Lång historia kort. Han är en idiot. En fullfjädrad, jubelidiot som våldtagit en föredetta tjejkompis till mig, och hon anmälde det aldrig därför att hon tyckte det var hennes fel.
Fan vad jag ville klappa till honom, där och då.
Fel av mig att vilja det?
I övrigt går det framåt med bilarna. Mazdan står där han står, under ett tjockt snötäcke. Reservdelsbilen framför, den också under ett täcke av snö. Har lite planer som jag snart ska genomföra. Får se när jag får tummen ur och verkligen gör dem.