När Sven, Eskil och Liselotte på Transportstyrelsen diskuterade hastighetsbegränsningar så var det tydligen någon som spetsat kaffet. Om det nu var de som gjorde det. Kanske var det Catrin och Bertil på Miljöpartiets enhet norr som fallerade? Oavsett vad så måste jag härmed förklara min fundering och förvåning för er icke invigda.
E4 norr om Stockholm har av miljöskäl sänkts till 80km/h. Fyrfilig motorväg. Ja, men okej det kan jag acceptera. Faktiskt. Min bil drar mindre bensin nu, så tydligen är det bra även för mig. Lite segt men det kostar att ligga på topp. Men hur är det med avfarterna egentligen? Ja, ni som är bekanta med området ska få två intressanta exempel att jämföra.
Exempel 1: Avfarten mot Kista, norrifrån. Den nya avfarten som ansluter till E18 mot Oslo. När avfarten öppnades var det 90km/h på motorvägen och ca 50m in på avfarten blev det 50, en hastighet som gällde minst 500meter innan man kom ut på E18 där det var 70. Jag förstår varför, för ingenjören som ritat avfarten hade spetsat sitt kaffe också. Avfarten har nämligen en ganska kraftig böj, enfilig och upphissad i luften med endast ett spensligt räcke att klamra sig fast i för BMW-pojkarna som inom kort sladdar av. Men att köra 50 direkt efter 90 insåg man tydligen var lite fånigt så efter några veckor höjdes det till 70.
Nu är det 80 där. Motorvägen utanför är 80, kröken 80. Jag körde 80 där idag och det går utmärkt men jag skulle inte köra fortare i rådande höst/vinterrusk. Så med andra ord vet jag redan nu att det snart kommer sitta ett antal bilar i räcket.
Exempel 2: Avfarten mot Häggvik, söderifrån. Förut var det 90 på motorvägen. Direkt efter Häggvik blev det 110. (För 5 år sedan var det 110 hela vägen från Kista) Nu är det 80 hela vägen. Avfarten är rak och fin och delar sig i två breda inte speciellt starka kurvor. En mot Stinsen och en mot Danderyd/Täby. Det var 70 förut. Nu är det 60. Det hela känns lite som om fyra-fem icke invigda sl-kortinnehavare suttit på sammanträde och dragit lappar ur en hatt. Eller ritat knorr på en gris.