Jag kan inte sticka under stolen med att jag faktiskt är nöjd med regnet som just väckt mig genom sitt bestämda piskande mot sovrumsfönstret. Jag saknar sommaren. Jag saknar mina bara ben som trippar runt i skyhöga klackskor. Jag saknar mina små klänningar som busigt leker med sommarvinden. Jag saknar dom sena kvällarna bakom ratten på en leksak med över 300hk under huven. Jag saknar att mitt hår luktar däckrök och gummi. Jag saknar dånet mellan husväggarna när de över 300 hästarna tar sig ut genom de 3,5" breda avgassystemet. Jag saknar mina japanska leksaker. Jag saknar min lila glidarbil.
C70'n står sedan oktober nerbäddad under ett täcke i garaget. Hon vilar sött likt en Björn som gått i ide. Jag hälsar ofta på henne, drömmer mig bort till sommaren.
Men den största kärleken av dom alla, och de jag saknar mest på jorden, Stagean. Den vita kombin som knappt sår ljuset av solen förra säsongen. Endast två dagar fick hon rulla, efter det stängdes garageporten framför henne och lampan släcktes.
Men iår är det dags igen! Hon är mer taggad än någonsin och allting kommer komma att bli perfekt. För några dagar sedan öppnade jag huven och började skruva isär de som ska blästras och lackas, och nu ska jag börja polera och dra kablar så man med gott samvete kan öppna huven under säsongen 2012.
Snart är det sommar <3
God morgon alla där ute.