Heej, hallå alla därute.
Var en evighet sen sist ja skrev, var nog länge sen jag ens loggade in här på garaget.
Tiden har gått snabbare än jag nogonsin kunnat ana och nu står man här.. i vägaskälet med alla världens möjligheter framför sig.
För lite drygt en vecka sen gick man på studentbal, kammade hem segern och den stora äran som balens drottning, vilket jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig att bli.
Tjejer med klänningar för flera tusen kronor och otroliga håruppsättningar var där, alla var så otroligt vackra.. åsså jag.. åkandes på en dresin, fastspänd på ett flak tillsammans med min underbara kille.. med en egengjord 1800tals klänning å egen håruppsättning, la väl kanske ner 200 spänn på de.
Det visar verkligen att allting är möjligt, skönheten lyser inifrån, kom ihåg de alla ni därute.
Men en sak som ändå slog mig i samma sekund som mitt namn ropades upp var ett minne.. ett minne från lågstadiet då alla mina jämnåriga tjejkompisar ville vara prinsessa, så ville jag alltid vara drottning och så blev det.
Jag kröntes tillslut till drottning och alla andra fick lysa som vackra prinsessor för en dag.
Sen fortsatte veckan med studenten, gråtfärdiga lärare, avsked och höga glädjeskrik från flaket.
Äntligen var man klar med skolan och framförallt klar med Luleå.. Aldrig mer säger jag bara.
De kändes skönt att lämna staden, med släpen full av saker och veta att jag sent kommer att åka dit igen.
Cruisingen i Arvidsjar förgyllde lördagen och blev otroligt lyckad i den stekande solen. Rekord många komme dit, både gamla ocn nya bekantskaper knöts och festen fortsatte till morgonen därpå.
Å nu står jag här inför så otroligt många val.. vad händer nu? vart ska jag börja? hur ska ja gå tillväga för att lyckas med min dröm?
Jag vet vad jag vill, de har jag vetat länge och de finns enorma möjligheter, det är bara jag som sätter gränserna för vad som är möjligt och inte.. men kommer det fungera? kan jag lyckas? vågar jag?
Allt går om man bara vill tillräckligt mycke och kämpar för det, sen hur bra det går vet man ju aldrig förrän man försökt.
Jag försöker se möjligheter och ja ska göra allt jag kan för att förverkliga min dröm och för att kunna trivas som fisken i vattnet på ett arbete och dessutom kunna sprida glädjen vidare till mina kunder och anställda.. Jag vill starta ett 50 tals cafe och ja ska försöka, vi får se hur det går :)
Sen skulle jag hemskt gärna vilja skriva en bok nån gång under mitt liv, en bok med mening som kan väcka tankar hos människor och som berör både stora och små. Jag vill förändra och inspirera helt enkelt!
En annan sak som jag verkligen ser fram emot just nu är att flytta hemifrån på riktigt.. jag och Pirri ska flytta ihop i radhus inom kort.. bara ordet radhus känns ju otroligt vuxet och inte minst att åka iväg och handla lister, spackel och färg.
Haha jasi, tror bara det är barnet i mig som växer för själv tycker jag inte att jag har förändrats speciellt mycket sen ja fyllde 16 år.. principerna är desamma, men man kanske är en liten, liten aning klokare då :)
Hursomhelst kommer det synas på långa vägar vem som bor i det radhuset.. chackrutigt/rosa kök blandat med playboykuddar, nassar, marilyn monroe, ljuslycktor i massor, dödskallar, skräck, myshörnor, romantik och en gigantisk spegellvägg på över 100 stora speglar.. de är bara ett litet smakprov på allt som kommer att finnas i vårat hem, längtar så det spritter i hela kroppen.
Vi började tapetsera helgen som var och det känns skönt att det går framåt.
Jag har hunnit tänka och fundera över ovanligt många saker under året som gått och ja måste få säga att jag verkligen känner mig lycklig och tillfreds med den jag är idag.
Lycklig över att ha en underbar kille vid min sida som förstår, lyssnar och bevarar mina hemligheter. Lycklig över mina fantastiska föräldrar som alltid funnits där och för alla trogna vänner som jag vet finns om jag behöver dem, närsomhelst.
Sen tycker ja att jag har kommit fram till många bra beslut också.. som man nu i efterhand tycker borde ha varit självklara, men man lär av sina misstag och man lär av livet.
Jag tänker mig mer och mer in i andras situationer innan jag yttrar mig om något och står givetvis fortfarande fast vid mina åsikter.
Jag står för allt jag gjort och är inte den som håller det förflutna hemligt, jag vet vilka människor omkring mig som går att lita på och det bästa av allt.. jag vet många av mina egna brister.. Alla har vi brister, men många vill inte erkänna dem, men jag kan tala om dem och i och med det även försöka bättra mig på sånt som jag är medveten om. Jag måste till exempel sluta vara så naiv och tro de bästa om alla människor, försöka bli bättre på att säga nej (men de går faktiskt framåt, ja har sagt ifrån när det gäller vissa saker), sluta hålla alla känslor inom mig och lära mig vara arg.. när jag blir arg börjar ja nämligen bara gråta ^^, Ganska frustrerande, tur att det händer väldigt sällan.. lära mig hantera stress, bli bättre på att höra av mig till folk jag bryr mig om, gå rak i ryggen osv.. listan kan göras lång.
Det finns så mycket saker man kan förbättra, dedär var bara några småsaker och det finns jättemycke som jag måste jobba på med mig själv.. Mål som man har som sakta men säkert ska förverkligas, grejor som man lär sig genom livets hårda skola och alla upplevelser.
Det tar sin tid.. men jag är iallafall himla glad över att jag både kan se mina brister och mina kunskaper och att jag föddes med förmågan att se alla för insidan och inte bry mig om varken rykten eller utseenden hos människor omkring mig.
Folk får vara hur dom vill, ha vilken läggning dom vill och ha sina egna åsikter, alla ska iallafall få chansen att visa vem dom är utan att bli behandlad dåligt eller på ett fördömmande sätt.. för bland de värsta jag vet är när man pratar med någon som verkligen inte kan ge sig, som inte låter en ha sin egen åsikt och personer som tittar på en med avsmak i blicken trots att dom inte känner en alls.
Ush.. blir ju rent upprörd bara av tanken.. svartsjuka kan också snöra sig i väggen, älskar man varandra så är man inte otrogen, thats it! :)
Men visst, man kan göra fel och givetvis kan man inte älska alla.. men försök att hålla er borta från människor som inte ger er något då istället för att störa er på personen och slösa tid på att snacka skit om den.
Å man kan ändras, många förtjänar faktiskt en andra chans.. jobbigt då man är långsint som mig, men de är bara å bita ihop å försöka lära sig leva med det också. Låt åtminstone personen få visa motsatsen och be om förlåtelse.. gör den inte det så äre ju en helt annan sak, då fungerar ignoreringsmetoden alldeles utmärkt också! :)
Hoppas jag inte uttråkade er alldeles för mycket med allt dehär.. blev lite mycke kanske.. där har vi ännu en brist! :p svårt att sluta skriva då jag väl börjat, de finns så mycket jag egentligen vill skriva om det är bara tiden och erat tålamod som inte räcker.. folk orkar inte läsa när de blir såhär långt, de skulle nog inte jag heller göra.. fast å andra sidan skriver jag mest för att jag tycker att det är så skönt att få skriva av mig, de blir en aning lättare att andas helt enkelt! :)
Hoppas ni får en trevlig sommar, ha det bäst och tack till er som läste! :)
Vi ses på raggarträffarna i sommar!
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet