Blogg
Drömmen slog in trots allt! (: 23 maj 2012, 14:12
Heej allihopa!
Så var det äntligen dags att skriva av sig igen, känns ännu en gång som att det har dröjt alldeles för länge sen jag var in här sist.
Hursomhelst har jag all anledning till det för nu äre nämligen så att den där drömmen om ett eget 50 tals cafe har hör och häpna slagit in!
Den där spåtanten hade rätt trots allt..
Det började med att jag gick arbetslös under sommaren, sökte jobb och skrev cv:n som alla andra.
Tiden svepte förbi och solen sken starkare än någonsin och man visste inte riktigt vad som skulle hända.
Radhuset renoverade vi precis som vi ville ha det, är väl en hel del kvar än men det blev riktigt fint.
Fick dendär himmelsängen jag alltid drömt om, det rosa köket och för att inte glömma det stora förådet som blev till en gigantisk garderob, spegelväggen är väl inte heller så dum (;
Efter tre månader utan jobb förutom några bröllopstårtor så fick jag en chans.. en chans som nog aldrig mer skulle komma. De var bara att våga satsa eller gå vidare som arbetslös utan pengar.
Jag bestämde mig samma vecka och beslöt mig för att köra! Bära eller brista, men jag tog chansen!
Starta eget bidrag var bara att glömma, hade nämligen tre månader kvar tills jag skulle fylla 20, vilket man var tvungen att vara för att få något bidrag.
Å då man väl fyllt 20, skulle man ha varit arbetslös ett halvår för att få något.
Jag frågade min morfar om han kunde tänka sig att låna ut pengar för att slippa den höga räntan vilket han som tur var gick med på, jag har verkligen världens bästa morfar!
Jag kollade runt vad det fanns för efterfråga och det fanns ett stort behov av hembakat.. skulle fiket ha varit större skulle det finnas mycket bröd att baka kan jag ju säga.
Nästa dag skyndade jag mig till Luleå för att shoppa färg, tapeter, få tips från min gamla skola och från min underbara praktikplats på fröjd. Nätterna blev korta och dagarna långa.. det hände så otroligt mycke saker på så kort tid!
Vi slet som djur för att få till stället som jag ville ha det, vi la in nytt golv, fixade så det lilla kontoret blev ett bageri osv.. Bara att tänka ut planlösningen på bästa sätt var inte det lättaste då det är så pass litet. Man måste verkligen ta vara på ytan.
Namn på fiket skulle spånas fram och tillstånd fixas, träffa leverantörer få samtal på samtal från okända människor, lära sig bokföring, olika regler om allt möjligt och gud vet allt vad de då var.
Tro inte att man lärde sig allt på en gång inte.
Kunde ju ingenting om att ha ett eget företag och visste inte alls hur det skulle gå.
Hade iallafall inte räknat med att få ut någon lön det första halvåret.
Jag jobbade hårt i början och steg upp kring 3 på natten, för morgon vill jag då inte kalla det.. Jobbade oftast till två-tre på dagen och hade sedan räkningar och annat att göra då jag komme hem.
Men då första månaden var avklarad och jag insåg att jag kunde ta ut en lön redan första månaden så blev jag så otroligt glad.
Det gick, jag fixade det trots allt! :)
Nu har det gått ungefär ett halvår och tiderna är så mycket bättre, nu har man ett liv igen.
Ja har även fått en hel del praktikanter och min pappa är faktiskt anställd.
Semester kommer de också att bli!
Jaa vad ska man mer säga, allt är verkligen möjligt så länge man vet vad man vill och vågar kämpa för det!
Jag och killen är fortfarande tillsammans också trots att man kanske inte direkt alltid var den muntraste undertiden som man jobbade som mest och varken orkade laga mat eller göra någonting annat än att sova och dränkas av oändligt många tankar :p
Vi åkte faktiskt till London förra veckan för att fira att det gått så bra och bara kunna ha roligt och slippa tänka på jobbet :) Vi hade de helt underbart!
Tack för att ni läste och ha det gott allihop!
Kom gärna in och fika om ni har vägarna förbi Arvidsjaur också! :)
Justja, fiket heter Cafe L`Amanda och ligger på storgatan 11a. Hihi en jukebox är äntligen beställd nu också!
En evighet sen sist, fast bättre sent än aldrig. 21 juni 2011, 04:38
Heej, hallå alla därute.
Var en evighet sen sist ja skrev, var nog länge sen jag ens loggade in här på garaget.
Tiden har gått snabbare än jag nogonsin kunnat ana och nu står man här.. i vägaskälet med alla världens möjligheter framför sig.
För lite drygt en vecka sen gick man på studentbal, kammade hem segern och den stora äran som balens drottning, vilket jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig att bli.
Tjejer med klänningar för flera tusen kronor och otroliga håruppsättningar var där, alla var så otroligt vackra.. åsså jag.. åkandes på en dresin, fastspänd på ett flak tillsammans med min underbara kille.. med en egengjord 1800tals klänning å egen håruppsättning, la väl kanske ner 200 spänn på de.
Det visar verkligen att allting är möjligt, skönheten lyser inifrån, kom ihåg de alla ni därute.
Men en sak som ändå slog mig i samma sekund som mitt namn ropades upp var ett minne.. ett minne från lågstadiet då alla mina jämnåriga tjejkompisar ville vara prinsessa, så ville jag alltid vara drottning och så blev det.
Jag kröntes tillslut till drottning och alla andra fick lysa som vackra prinsessor för en dag.
Sen fortsatte veckan med studenten, gråtfärdiga lärare, avsked och höga glädjeskrik från flaket.
Äntligen var man klar med skolan och framförallt klar med Luleå.. Aldrig mer säger jag bara.
De kändes skönt att lämna staden, med släpen full av saker och veta att jag sent kommer att åka dit igen.
Cruisingen i Arvidsjar förgyllde lördagen och blev otroligt lyckad i den stekande solen. Rekord många komme dit, både gamla ocn nya bekantskaper knöts och festen fortsatte till morgonen därpå.
Å nu står jag här inför så otroligt många val.. vad händer nu? vart ska jag börja? hur ska ja gå tillväga för att lyckas med min dröm?
Jag vet vad jag vill, de har jag vetat länge och de finns enorma möjligheter, det är bara jag som sätter gränserna för vad som är möjligt och inte.. men kommer det fungera? kan jag lyckas? vågar jag?
Allt går om man bara vill tillräckligt mycke och kämpar för det, sen hur bra det går vet man ju aldrig förrän man försökt.
Jag försöker se möjligheter och ja ska göra allt jag kan för att förverkliga min dröm och för att kunna trivas som fisken i vattnet på ett arbete och dessutom kunna sprida glädjen vidare till mina kunder och anställda.. Jag vill starta ett 50 tals cafe och ja ska försöka, vi får se hur det går :)
Sen skulle jag hemskt gärna vilja skriva en bok nån gång under mitt liv, en bok med mening som kan väcka tankar hos människor och som berör både stora och små. Jag vill förändra och inspirera helt enkelt!
En annan sak som jag verkligen ser fram emot just nu är att flytta hemifrån på riktigt.. jag och Pirri ska flytta ihop i radhus inom kort.. bara ordet radhus känns ju otroligt vuxet och inte minst att åka iväg och handla lister, spackel och färg.
Haha jasi, tror bara det är barnet i mig som växer för själv tycker jag inte att jag har förändrats speciellt mycket sen ja fyllde 16 år.. principerna är desamma, men man kanske är en liten, liten aning klokare då :)
Hursomhelst kommer det synas på långa vägar vem som bor i det radhuset.. chackrutigt/rosa kök blandat med playboykuddar, nassar, marilyn monroe, ljuslycktor i massor, dödskallar, skräck, myshörnor, romantik och en gigantisk spegellvägg på över 100 stora speglar.. de är bara ett litet smakprov på allt som kommer att finnas i vårat hem, längtar så det spritter i hela kroppen.
Vi började tapetsera helgen som var och det känns skönt att det går framåt.
Jag har hunnit tänka och fundera över ovanligt många saker under året som gått och ja måste få säga att jag verkligen känner mig lycklig och tillfreds med den jag är idag.
Lycklig över att ha en underbar kille vid min sida som förstår, lyssnar och bevarar mina hemligheter. Lycklig över mina fantastiska föräldrar som alltid funnits där och för alla trogna vänner som jag vet finns om jag behöver dem, närsomhelst.
Sen tycker ja att jag har kommit fram till många bra beslut också.. som man nu i efterhand tycker borde ha varit självklara, men man lär av sina misstag och man lär av livet.
Jag tänker mig mer och mer in i andras situationer innan jag yttrar mig om något och står givetvis fortfarande fast vid mina åsikter.
Jag står för allt jag gjort och är inte den som håller det förflutna hemligt, jag vet vilka människor omkring mig som går att lita på och det bästa av allt.. jag vet många av mina egna brister.. Alla har vi brister, men många vill inte erkänna dem, men jag kan tala om dem och i och med det även försöka bättra mig på sånt som jag är medveten om. Jag måste till exempel sluta vara så naiv och tro de bästa om alla människor, försöka bli bättre på att säga nej (men de går faktiskt framåt, ja har sagt ifrån när det gäller vissa saker), sluta hålla alla känslor inom mig och lära mig vara arg.. när jag blir arg börjar ja nämligen bara gråta ^^, Ganska frustrerande, tur att det händer väldigt sällan.. lära mig hantera stress, bli bättre på att höra av mig till folk jag bryr mig om, gå rak i ryggen osv.. listan kan göras lång.
Det finns så mycket saker man kan förbättra, dedär var bara några småsaker och det finns jättemycke som jag måste jobba på med mig själv.. Mål som man har som sakta men säkert ska förverkligas, grejor som man lär sig genom livets hårda skola och alla upplevelser.
Det tar sin tid.. men jag är iallafall himla glad över att jag både kan se mina brister och mina kunskaper och att jag föddes med förmågan att se alla för insidan och inte bry mig om varken rykten eller utseenden hos människor omkring mig.
Folk får vara hur dom vill, ha vilken läggning dom vill och ha sina egna åsikter, alla ska iallafall få chansen att visa vem dom är utan att bli behandlad dåligt eller på ett fördömmande sätt.. för bland de värsta jag vet är när man pratar med någon som verkligen inte kan ge sig, som inte låter en ha sin egen åsikt och personer som tittar på en med avsmak i blicken trots att dom inte känner en alls.
Ush.. blir ju rent upprörd bara av tanken.. svartsjuka kan också snöra sig i väggen, älskar man varandra så är man inte otrogen, thats it! :)
Men visst, man kan göra fel och givetvis kan man inte älska alla.. men försök att hålla er borta från människor som inte ger er något då istället för att störa er på personen och slösa tid på att snacka skit om den.
Å man kan ändras, många förtjänar faktiskt en andra chans.. jobbigt då man är långsint som mig, men de är bara å bita ihop å försöka lära sig leva med det också. Låt åtminstone personen få visa motsatsen och be om förlåtelse.. gör den inte det så äre ju en helt annan sak, då fungerar ignoreringsmetoden alldeles utmärkt också! :)
Hoppas jag inte uttråkade er alldeles för mycket med allt dehär.. blev lite mycke kanske.. där har vi ännu en brist! :p svårt att sluta skriva då jag väl börjat, de finns så mycket jag egentligen vill skriva om det är bara tiden och erat tålamod som inte räcker.. folk orkar inte läsa när de blir såhär långt, de skulle nog inte jag heller göra.. fast å andra sidan skriver jag mest för att jag tycker att det är så skönt att få skriva av mig, de blir en aning lättare att andas helt enkelt! :)
Hoppas ni får en trevlig sommar, ha det bäst och tack till er som läste! :)
Vi ses på raggarträffarna i sommar!
Ett litet inlägg bara.. 10 maj 2010, 16:24
Hej där alla ni..
Nu vare länge sen igen, kommer nog aldrig att bli nån riktig bloggare fast de var ju inte min tanke heller.
Fast egentligen skriver jag ju rätt ofta, minst varje helg skriver jag dagbok.. de är ett himla bra sätt för mig att komma ihåg, allt från odetaljerade händelser till viktiga saker som beskrivs med flera sidor.
Dock är ju allt från min synvinkel och skulle förmodligen inte se likadant ut om någon annan skrev.
Men som sagt de är ett otroligt bra sätt att komma ihåg, vare sig det är bra eller dåliga saker.
Snart är det sommarlov och det har nog aldig tidigare varit så efterlängtat som nu.. satt nyss och räknade ihop dagarna och det visade sig vara knappt 16 dagar kvar och då är sista veckan inräknad, den veckan då man bara fikar, städar och väntar på att tiden ska gå snabbare! :)
Åå så skönt de ska bli.. ser verkligen fram emot att bara vara, njuta av sommaren, åka på bilträffar och se alla människor tina fram på gatorna.
Vintern har varit så kall och lång att de finns inte..
Fast på sätt och vis har de ju varit en bra vinter me tanke på att jag är kär å galen som aldrig förr ;)
Men de finns ändå andra saker som tynger en på ett eller annat sätt, saker man saknar och innerst inne vet att de aldrig kommer att komma tillbaka.
Sånt som man helst bara ska lägga bakom sig och glömma eller behålla som ett fint minne, men de är inte så lätt när man saknar det hela tiden.
Sånt man nästan tog förgivet förut är i stort sett borta, delat i olika pusselbitar som har formats annorlunda och inte passar ihop längre, men man vet fortfarande precis var dom finns.
Det tynger mig en aning att inte veta hur saker och ting ska bli, att bara veta hur dom tidgare varit hjälper mig inte ett dugg.
Människor förändras hela tiden, så även jag.. och personer man saknar kanske man inte ens saknar längre för dom är inte som man minns dom.
Man får svårt att lita på folk och man håller det innersta för sig själv trots att man egentligen borde släppa ut det ibland.
Dom som får lida av det är väl dom som förtjänar det minst, för det är dem man har nära man har svårt att dölja saker för.
Det är försent att gå tillbaka till det som fanns för 3 år sedan och varför gå tillbaka till något man inte ens saknar bara för att de andra och bättre inte längre finns.. det tröstar inte, de får en bara att sakna mer och känna att man verkligen inte passar in hur mycke man än försöker.
Man får helt enkelt leta sig ut i världen för det finns så otroligt mkt man har missat och som bara väntas på att få upptäckas.
Har även förstått att saknad är bland det jobbigaste som finns.. det kan vara en död vän, kompisar, pojkvän, släkt eller i stort sett vad som helst.
Man tänker på det hela tiden och man känner att man skulle kunna göra vad som helst bara för att få vara i det saknade ögonblicket i en minut.
Det är väl det dehär inlägget handlar om egentligen.. saknad.
Men nu ska jag försöka ta steget och göra något åt det istället för att bara tycka det är jobbigt och ignorera problemet, såsom jag har gjort nu ett tag..
I värsta fall får man ta vara på det som finns längre bort, även om det blir mer sällan.
Jag förstår om det inte är nån som fattar vad jag skriver om, men de va som skönt att få det ur sig!
Tack för mig, ha det bra och vi ses på raggarträffarna, dehär ska bli en himla bra sommar! :)
Tiden bara rusar förbi utan att man ens tänker på det! 16 februari 2010, 21:53
Heej hallå!
Tiden har verkligen sprungit iväg framför mina ögon utan att jag har sett det.. tyckte nyss att det var julafton och nyår.
Det har hunnit hända en hel del sen sist, men vet inte riktigt var jag ska börja.
Livet känns så himla bra, sitter och ler framför mig själv och drömmer om hur livet ser ut efter skolan, när man har skaffat jobb, hus och körkort!
Längtar som en tok.. vet precis vad jag vill med mitt liv men grejen är den att jag inte kan leva det fullt ut förrän jag har gått ut skolan, men som rubriken säger är det inte länge kvar, en vacker dag står jag där utan att förstå att jag har tagigt studenten!
Att jag kan flytta hem till Arvidsjaur och förverkliga min dröm om ett alldeles eget 50 tals cafe.. ett hus mitt ute i ödemarken, täckt av skog.. en kakelugn och en öppen spis att elda i om kvällarna.
Att kunna odla sina egna jordgubbar på sommarn och känna lugnet, inga störande grannar som kan störa sig på mig eller jag på dem.
Att kunna åka in till samhället på ett par minuter, men att ändå känna att man bor mitt ute i skogen!
Vilken känsla, vilken dröm.. jag ska kämpa för att den ska slå in! :)
Fast helst av allt skulle jag nog vilja bo i Baktjaur, renovera morfars barndomshem.. ett väldigt gammalt hus som alla säger att det spökar i, då har jag nära till stugan också.. men de känns lite väl långt om man skla pendla fram och tillbaka nästan varje dag.
Isåfall får man ha en liten övernattningslägenhet i Arvids också.. jaa tur man har ideer ^^,
Påtal om tiden.. fick ett sms av en gammal vän som undrade vad jag önskade mig i födelsedagpresent eftersom att det bara är en vecka kvar tills jag fyller år.. 18 år!
Visst har jag planerat in festen och allt, men att det bara är en vecka kvar har som aldrig riktigt gått in i skallen.. det är ju snart, riktigt snart :p
18 år.. myndig, bestämma själv, inga föräldrars tillstånd.. då är det upp till mig, känns lite små konstigt ändå.
Sen känns de surt att fira sin 18 års dag på en tisdag, i luleå, inte ens hemma med mina vänner, kommer typ att sitta inne i en etta som om de vore en helt vanlig dag.. men då vet jag ju förstås att jag har något att se fram emot när jag väl kommer hem :)
Det är planerat att de blir en jättefest, två våningstårtor, massor av folk och vänner från alla de håll.. de känns stort och väldigt kul att dom kommer för min skull!
och sen efter det har jag lov.. och 6 veckors praktik hemma i arvidsjaur med mina vänner, min familj och min kille :)
Jaa justja de vet ni ju inte heller, har ju gått å skaffat mig en kille nu, de tog mig bra många år må jag säga, men de gick snabbt när det väl hände..
De känns riktigt bra och jag har inte gått och blivit nån toffel, de kommer inte att hända heller..
De är det som är de bästa, äntligen har jag hittat nån som förstår mig och som inte har problem med att ja har en massa killkompisar för då skulle de aldrig ha gått :)
Vill man ut på fest eller göra nått utan den andra så är ju int de några problem.. bara bra om man gör saker själv ibland.
Kan erkänna att jag har varit lite rädd för förhållanden just för att jag inte har velat bli låst och för att jag har varit så van att vara ensam.. man ser sina kompisar försvinna en efter en så fort dom hittar nån, dom har aldrig tid att göra något och speciellt inte festa.. jag har inte velat bli så och som dagt de blev inte så heller :) Allt är som vanligt, enda undantaget är att man får ge all sin kärlek till någon istället för att kasta bort den eller ge den åt någon som bara sårar en tillbaka!
Nää gud vad jag svammlar om allt och ingenting, har förövrigt världens fränaste hyresvärd/ granne också.
Hon är 78 år gammal, har långt vitt hår, är friskt och kry som bara den.. och berättade allt om sina tidigare liv och allt möjligt spännande.. de går inte att beskriva henne med ord man måste helt enkelt träffa henne i verkliga livet för att förstå vad jag menar!
Men hon var ändå värd att nämna :)
Sen var förra helgen helt underbar.. länge sen jag hade så roligt!
En kompis bad mig baka en våningstårta till hennes 18 års fest, vilket ja också gjorde.. sen blev kvällen så lyckad som den bara kunde bli.. hade en känsla i kroppen en hel vecka i förväg om att de skulle bli kul, å med den inställiningen kan den ju inte bli så mkt annat än bra :)
Träffade en massa vänner och lärde känna en hel drös nya..
Bara känslan när man kom in i lokalen med en jättestor tårta i händerna.. folk ställde sig rent upp och apploderade, visslade och skrek mitt namn med glädje och skulle krama mig :)
Det var en så underbar känsla och en oerhört bra start på en lyckad kväll.. sen efterfest hemma hos mig och en solig alla hjärtansdag därefter!
Var konstigt nog pigg så ja tog en promenad i solen, väckte min kille med tårta och kaffe på säng och hade en väldigt mysig alla hjärtansdag.
Var de jag hade på hjärtat den här gången, får väl se om jag tar mig tid till att skriva om min 18 årsfest sen.. blir bara sämre och sämre på att vara inne på alla sidor, de finns så mkt annat som man också ska hinna med :)
Jobbade ju på ett bageri igår, vi bakade typ 40 000 semlor på en enda dag.. från halv sex på morgonen till halv 9 på kvällen.. stod och packade semlor hela dagen, kan ju säga att man har armar fulla av skrapsår efter att ha stoppat in handen i flera tusen kartonger.. men pengar behövs och de va faktiskt lite roligt också :D
Vill dock inte se en semla på ett bra tag nu.. nä nu ska kroppen få vila lite, ska upp tidigt imorn till bageriet.. som sagt har ju praktik nu så då gäller de att vara pigg!
hoppas ni har det bra där ute i världen, har ni läst såhär långt tackar jag för er dyrbara tid som ni spenderat på att läsa allt dehär! pusshejs och hade bäst ;)
Jullov 17 januari 2010, 18:03
Nu var det ett tag sen sist.. vet inte riktigt vart jag ska börja.
Jullovet var tiktigt kul, tror aldrig ett lov har sprungit iväg så snabbt som detta.
Hela tiden har de funnits något att göra och jag har hunnit med allt och lite till.. träffat en massa nya människor, haft sjukt roliga fester och varit med världens bästa vänner.
Det finns helt enkelt ingenting att klaga på när jag tänker efter, nää int nå :)
En vecka blev de storbakning, först en två våningars chokladtårta, sen en tre våningars gräddtårta å tillsist en fyra våningars smörgåstårta!
Gott värre, fast nu vare ju inte precis jag som skulle ha dom.. nejdå två födelsedagar och en begravning.
For på en impulsresa till Umeå en tidig söndagsmorgon efter en natts festande, fast jag egentligen skulle till piteå.. sen dagen efter blev de en sväng till skellefteå och tillslut kom vi fram till piteå, va en rätt skoj resa trots allt! :p
Gjorde saker jag aldrig trodde jag skulle våga och som ingen annan ens kunde tänka sig om mig, men nu i efterhand är jag stolt att jag vågade göra de och nu kan ingenting stoppa mig.
Träffade gamla kompisar som de var över ett år sen man såg till, pratade nätter igenom och grät av alla skratt.
Julen va mysig i vanlig ordning och dygnen vändes snabbt till tidig morgon och sen frukost, helt i min smak ;)
Skandaler inträffade titt som tätt, de blev en julhelg som aldrig förr.. över 100 pers kom och man tog sig varken in eller ut.
Nån däckade, nån vaknade och många olika aktiviteter var i full gång.
Aldrig ska man sluta förvånas, men efter allt man har hört tror jag faktiskt det blir svårt att bli förvånad över någonting alls!
Det känns ändå skönt på sätt och vis att allt blev som de blev.. och att slutet på lovet blev en stor överaskning, hade inte en aning..
Tack till alla er som gjorde året 2009 till ett bra år, nu ser jag fram emot ett ännu bättre 2010!
Det ser lovande ut vill ja lova, ha de bäst :)
Våga möta era rädslor.. 17 november 2009, 00:04
Nu sitter jag här än en gång fast nu har ja kommit på en sak att skriva om iaf.. kanske inte speciellt intressant, men de får ni väl avgöra själva.
Alla har vi saker som vi inte tycker om att göra, sånt som vi helst bara skiter i eller ber nån annan att göra, men i själva verket blir vi ju aldrig bättre på de om vi aldrig försöker.
Rädslor är till för att övervinna och erkänn att man blir rätt stolt över sig själv när man väl klarar av nått man inte trodde sig kunna.
Alla har vi rädslor på ett eller annat sätt, endel är rädda för spöken, småkryp eller rädda för att dö.
För mig kan de vara allt ifrån att lyckas döda en spindell till att höra av sig till folk :p
Javet de är ganska löjligt egentligen men jag är verkligen sämst på att höra av mig till folk, tycker de är sjukt jobbigt eftersom att jag känner mig som en jobbig person när ja hör av mig till någon.
Då spelar de ingen roll om personer säger åt mig att ja ska höra av mig, de känns ändå dumt.
Å sen då man väl är van att inte göra de så skulle väl folk börja fundera om man blev jättebra på att höra av sig.. då blire väl " Hon brukar inte höra av sig, vad har nu hänt, varför skriver hon till mig? " Jamen alltså de är svårt att förklara men de är så de ligger till.
Tro mig ja har faktiskt försökt bli lite bättre några gånger, men de slutar alltid med att de blir som förut.
Får se till att ändra på de, förstår ju folk runtomkring också.. menar hur kul skulle jag tycka de var att alltid vara den som hör av sig och att aldrig den andra gör de.. då skulle ja ju få för mig att den inte vill vara med mig.
Så förmodligen skulle man väl sluta ringa eller smsa den människan efter ett tag..
Ska nog vara glad att folk inte har gjort de med mig.
Visst har jag berättat för folk att ja ogillar att höra av mig, men att jag alltid svarar om nån skulle skriva ett sms till exempel, sen har de liten betydelse vem de är.. även om ja inte vill svara så gör ja de i stort sett jämt, taskigt att dissa nån :)
Då äre bättre man säger som de är eller att man int har tid.
Sen finns de ju endel undantag också, folk man verkligen saknar som man vet aldrig skulle ringa måste man ju ringa själv för att inte förlora den människan totalt eller om man verkligen känner för att hitta på nått me nån.. fast då ska de vara nån såndär gammal kompis som man alltid kan ringa till utan att få den där känslan av att vara jobbig.
Jaa de är inte lätt vill ja lova, men ja vill ändra på de.. å speciellt om de skulle vara nån man tycker om, då sitter man å funderar 100 år på vad man ska skriva, sen då de är klart tänker man länge för sig själv innan man skickar iväg de.. ska ja, ska jag inte.. nä jag gör de inte.. eller ska ja, har ju inget att förlora, de är ju bara ett sms, ja, nej, ja, nej, ja.. eller? nä ja skiter i de.. å i bästa fall trycker man på knappen skicka ändå och får panik efteråt å tänker att man aldrig skulle ha gjort de ^^
Men de är ju ingen fara, sen blir man glad över att man faktiskt gjorde de å då känns de mycke bättre :)
Haha som sagt de finns undantag men oftast äre såhär, å de är ju bara onödigt egentligen.. ush vill inte ens tänka på de, men nu vet ni hur de ligger till och varför ja är så kass på att höra av mig, men man kan ju inte vara bra på allt här i världen :)
Dock är jag ofta den som styr upp fest å håller mina ord så de är ju bra..
Man får helt enkelt öva sig fram för att bli bättre.. å de ska ja göra, gör de ni också om ni är dåliga på nått eller helt enkelt känner att något är jobbigt, be inte någon annan.. bevisa för er själva att ni kan om ni bara vill!
Kommer kännas så bra eftråt vare sig ni fixar de eller ej, menar även om ni misslyckas spelar inte de så stor roll, då har ni iaf bevisat för er själva att ni vågade försöka.
Jag tror på er och vad kan ni egentligen förlora?
-Våga för å vinna! (;
Ingen feminist, bara rent fakta i en diskussion :) 5 november 2009, 19:38
För inte så länge sen hamnade jag i en diskussion som började väldigt lugnt och enkelt..
De började med att vi pratade om att killar i allmänhet buskör mer än tjejer, inte alltid men i dom flesta fallen, de kan ju statisistiken till och med säga.
Jag erkände faktiskt också att killar i många fall är bättre å mer erfarna förare än tjejer, å de finns ju många orsaker till det också.
Bara där gick vi in mycke på allt ifrån grupptrycket till att de har varit så sen långt tillbaka i tiden osv.
Så efter en lång pratstund om de satt vi fortfarande fast i samma fråga, men då frågade den andra personen mig om jag visste nån tjej som har varit nån riktigt bra uppfinnare eller vetenskapsman (hörs ju bara där, vetenskapsman.. de heter ju inte vetenskapskvinna)
Jag tänkte ett tag men kom tyvärr inte på nån.. så mitt svar blev nej.
Undra hur de kommer sig, de är ju konstigt svarade han lite smått nöjd.
Jaa.. inte är väl de så himla konstigt om du tänker efter sa jag.
Så då fick vi kolla tillbaka ännu längre i tiden.. först till de att kvinnor brändes på bål för att dom var duktiga inom örter å medicin.
Bara för att dom var de så ansågs dom vara häxor å fick dö vare sig dom bevisades vara det eller inte.
Såå vem vet Carl Von linne, kanske skulle ha varit en kvinna? :p
För förr så var i princip allt kvinnor sa fel, sen om en man sa samma sak kunde de vara en alldeles utmärkt ide.
Dom blev helt enkelt nedtryckta.. idag är de ju en stor skillnad, men de var inte så himla länge sen alla tjejer var hemmafruar utan rösträtt å alla killar var ute å jobbade och bestämde.
Sen gick jag tillbaka ännu längre i tiden och frågade honom vem som kom på bilbeln, undra om de möjligtvis kan ha varit en man?
Menar de är ju typ bara en endankvinna i bibeln som de talas mkt om och det är ju jungfru Maria.. och i Eva och Adam äre kvinnan som är gjord av mannens revben, ni hör ju hur de låter.
Å säger man ordet gud, så tänker sig nog dom allra flesta att de ska vara en kille, de tycker då jag med, int nu för att ja tror "han" finns, men de är ju upp till var och en vad man har för tro så inget illa ment! :p
De är helt sjukt egentligen, hade faktiskt inte tänkt så mkt på de förrän vi kom in i disskusionen å de är ja glad att vi gjorde för man fick sig en rejäl tankeställare.
Så när han som annars aldrig brukar ge sig började förstå vad jag menade.. nämnde jag en sista sak för att verkligen få in de..
Då tog jag nämligen upp dehär med att kvinnor som kommer från andra länder ofta dödas bara för att dom har sex innan dom gifter sig och att de händer än idag och om en man gör samma sak händer ingenting.. å i Sverige är de ju typ status om en kille har varit med många tjejer medan en tjej blir kallad hora.. okej de är mycke mildare, men de gör mig ändå irriterad!
Kan ju säga att människan fick in de jag sa i skallen och höll faktiskt med om att de är riktigt hemskt.. å de äre ju.
Nu var de inte tänkt att låta som nån himla feminist som hatar killar, för de är jag verkligen inte.. tycker bara att vi ska ha samma förutsättningar, spelar väl ingen roll vilket kön man har!?
Tycker faktiskt att de är lika fel att en tjej slår en kille som att en kille slår en tjej å de med att en tjej inte ska behöva betala, är ju bara löjligt egentligen..
Nåja tyckte bara att de var en intressant diskussion så ja tänkte att ni också skulle få tänka till lite :) Sen vare rätt kul att få en person som annars aldrig ger sig att kunna tänka på ett annat sätt och faktiskt bli berörd utav de man sa.. tycker de är rätt onödigt att sitta med olika åsikter annars, brukar ofta bli att man säger typ " tyck som du tyck, så tyck jag som jag tyck.. nu pratar vi int mer om de för de leder ingen vart"
Jajja de om detta, tack för mig :)
HALLOWEEN - my day (; 5 november 2009, 19:35
Kvällen blev helt klart lyckad.. först tog de dock en evighet att fixa håret, var riktigt svårt att få mitt långa hår att se kort ut när man samtidigt blödde näsblod som en tok ur bägge näshålen, men tro de eller ej de gick tillslut, men vad gör man inte för att få vara en död marilyn monroe för en kväll? (;
Hm.. sen kom Emil å Robin förbi å lånade några peruker, dom blev riktigt snygga må ja säga :D haha
Sen började de ringa folk å undrade vart vi höll hus, då var klockan king 6 så då blev man ju stressad igen :p
Då vare bara att bege sig mot klubben och i stort sett direkt komme de folk, så festen startade direkt!
I like it, var då lätt över 100 pers under kvällen, förmodligen 50 till ;p
Ska väl inte berätta allt som hände, men de var en riktigt kul kväll och alla verkade vara på ett väldigt bra humör.
Sen var de kul att så pass många klädde ut sig, även fast nu långt ifrån alla gjorde de.
Haha hågelhörnan å åkådarstolen användes iaf.. tyvärr missade ja de, hade ju velat ha ett kort :D
Ehm.. sen fick jag världens gulligaste dikt av Kajsa, Roos, Anna och gänget, tack så jätte mycke för den!
Ska allt se till att rama in den.
Var förbi kyrkogården i sväng också, å sen blev man uppropad på scenen två gånger.. först av Ingegerd å sen av Linus, tack för era vackra tal ^^,
Trots att de var pinsamt att stå där medan halva världen står nedanför å skriker å tar kort är de ju kul när folk berättar att dom uppskattar de man gör! så de va supergulligt av er! :)
Sen ragga ja runt med Matilda, måste säga att hon var jätte duktigt som orkade köra omkring allt folk hela tiden utan att bli totalt galen, bradär ;p
De enda dumma är ju att man inte hinner prata med alla människor när de är folk överallt, fast dom flesta han man ju hälsa på iaf.
Blev en rätt så tidig kväll ändå.. men de var nog inte så konstigt blev nämligen sjuk sen.. är sjuk fortfarande, men de går nog snart över.
Nåväl tack för allt, vi hörs!
Power Big Meet 7 juli 2009, 17:49
Onsdag
Först gjorde ja klart min tatuering, for vi förbi Nordmaling och hälsade på släkten en liten stund, sen komme Knodde, Johan, Andre, Jenny och Emil och hämtade mig med husbilen och av bar de mot Västerås! :) - En bit att åka..
Nog tog de ju ett tag innan vi var framme, men vi hade de kul i bilen också..
När vi stannade vid en mack träffade vi några som höll i top garage, så vi hade tur å fick följa med dit.. å där kan vi snacka fräna bilar ;p
Motivlackade bilar med ordentliga motorer, riktigt kul att både se och höra förstås :)
Sen for vi till campingen och inom ganska kort gick alla och la sig.
Men ja gick iväg en sväng och kollade lite :)
Torsdag
Direkt vi vaknade drog vi iväg till stranden och stannade där i stort sett hela dagen, var så enormt skönt å vackert!
Sen när vi kom tillbaka till husbilen blev alla lata.. men jag vill ju göra saker så jag bestämde mig för att gå in till stan :p
-Men aldrig att du kan gå in till stan, är du galen? det är ju jätte långt!
-Kan inte jag, sa ja och gick iväg.
Haha och vist var de väl en bit.. måste ha varit lite mer än en mil vardera väg och solen stekte som bara den, trodde seriöst jag skulle avlida av värmen.
Blev bara lite smått röd och bränd.
Sen gick ja på stan en sväng, har alltid velat kolla in stan i Västerås.
Köpte mig ett linne och handlade lite mat, sen begav ja mig tillbaks till campingen å resten av folket.
Efter de for jag och Jenny förbi Matte och skellefteborna, var som trevligt :)
Insåg att alla mina kompisar i husbilen hade däckat så jag stannade kvar med dom andra.. sen gick jag och kalle en runda på campingen för att leta festen, vi träffade iaf en massa roliga och underliga människor!
Haha ett tält hade ju till och med rökmaskin, karaoke och discolampor, de enda som saknades var själva festen :D
Nåja de blev rätt sent så bestämde mig för att kolla till dom andra, men istället träffade ja nå Göteborgsbor påvägen och var med dom flera timmar istället.
Men de var faktiskt en riktigt lyckad kväll och jag hade de svinkul! :)
Åkte en sväng på skuffen å de roliga var att varken poliserna eller vakterna brydde sig ett skit, man fick åka, stå och hoppa hur många som helst på en bil!
Fredag
Var vi på området, men pågrund av värmen orkade man int göra nått.. man gick mer bara omkring som en levande död och sökte vatten :p
Sen grillade.. for förbi skellefte folket en sväng innan vi tog färjan över till stan.
Dock blev de ett rejält oväder med regn och blixtrar, så vi åkte tillbaka rätt fort.
Istället passade jag på att göra en relativt tidig kväll för att istället satsa mer på lördan! :)
Lördag
Följde med Jenny Nilsson och raggade i stort sett hela dagen :)
Var bilar och människor överallt, både i och utanför bilarna..
Sen avslutades kvällen med matte och resten av skellefteåfolket.
Det var superkul iaf, orkar inte skriva ner allt för de tar sån tid.
Sen då jag skulle hem var de en yngre kille som satt i en bil som började skrika efter mig, de lät så kul bara :
Killen - Har du cigg?
Jag - Näee (fortsatte gå)
Killen - Har du snus?
Jag - Näee (fortsatte gå)
Killen - Du var snygg, jävligt snygg.
Hahaha jag höll på skratta ihjäl mig ^^
Han skulle ha frågat efter eld istället då hade jag kommit med en tändare :D
Som vanligt då ja kom tillbaka hade husbilsfolket redan gått och lagt sig.
Sportlov :) 1 mars 2009, 15:53
Heej hallå :)
Fick ett såntdär sug att bara få skriva något..
Men först måste ja bara säga hur skönt det är med lov, man känner verkligen hur sommaren kommer allt närmare och närmare.. hoppas verkligen att de blir att åka iväg till stugan och bara få komma bort och bara vara.. de kan behövas ibland :)
Helgen var då trevlig så de började ju bra iallafall.. blev fest och kompisar till tidiga morgonen så nu är man lite halvtrött, men de funkar ;P
Hoppas eran helg var lika bra!
Sen började tänka på en grej, ibland säger man ju saker som man kanske inte menar, gör saker som man inte borde och ångrar sig så himla mycke dagen efter.. trots de måste man ju ändå kunna stå för de och göra de bästa utav situationen.
För de är ju ändå inte bara dåligt att göra fel, man lär sig ju faktiskt något av de och kanske även inser vad man kan gå miste om :p
Man lär sig att uppskatta saker och är glad över det man har och att man kanske inte behöver så mkt mer.
Sen dedär med att man alltid ska försöka vara så bra hela tiden och ändå inte lyckas vara alla till lags, men man kan ju faktiskt inte älska eller vara älskad av alla.
Folk är ju så otroligt olika varandra och tur är väl de!
Men däremot ska man ju ändå acceptera alla människor utan att se ner på nån :)
Alla ska ju få vara på sitt sätt, se ut hur dom vill.. man blir ju ändå hellre omtyckt för den man är än för någon man inte är! :)
Och dessa eviga rykten å skitsnack som går hela tiden, att folk inte bara kan lära sig att sköta sitt och skita i andra.. visst ja kanske kan ställa en skitdum/konstig fråga till nån för att man har hört nått rykte, men det är ju 100 gånger bättre att fråga personen de hadlar om rakt ut istället för att tro på nå himla rykte och som går.
Då kan man ju sen också fråga dom som säger en massa saker om dom överhuvudtaget har en aning om vad som egentligen har hänt eller vet att de är sant O.o
Ibland om man sitter och pratar om nån kan man ju höra hur nån suckar till då man nämner ett visst namn, sen då man frågar om dom ens känner han/hon kan de komma fram att dom bara har hört ett ryckte som inte ens stämmer.. eller att den personen har bråkat med en kompis till dem, helt sjukt om ni frågar mig!
Bråk mellan andra ska väl ändå inte påverka min relation till dom människorna, bättre bilda sin egen uppfattning :)
Man kan ju faktiskt vara kompis me båda trots att dom inte tycker om varandra, å kan man inte de så är ingen av dem värd att slösa tid på!
Så Hur dumt de än låter så uppskattas de i stort sett jämt av att man kanske ställer en konstig fråga och visar att man inte tror på allt som sägs.. de skulle då jag också tycka :)
Å frågar man inget, får man ju heller inget veta.. nyfiken får man vara ibland! (;
Ha det så bra och njut av lovet, ni som inte redan har haft de! :p