Heej allihopa!
Så var det äntligen dags att skriva av sig igen, känns ännu en gång som att det har dröjt alldeles för länge sen jag var in här sist.
Hursomhelst har jag all anledning till det för nu äre nämligen så att den där drömmen om ett eget 50 tals cafe har hör och häpna slagit in!
Den där spåtanten hade rätt trots allt..
Det började med att jag gick arbetslös under sommaren, sökte jobb och skrev cv:n som alla andra.
Tiden svepte förbi och solen sken starkare än någonsin och man visste inte riktigt vad som skulle hända.
Radhuset renoverade vi precis som vi ville ha det, är väl en hel del kvar än men det blev riktigt fint.
Fick dendär himmelsängen jag alltid drömt om, det rosa köket och för att inte glömma det stora förådet som blev till en gigantisk garderob, spegelväggen är väl inte heller så dum (;
Efter tre månader utan jobb förutom några bröllopstårtor så fick jag en chans.. en chans som nog aldrig mer skulle komma. De var bara att våga satsa eller gå vidare som arbetslös utan pengar.
Jag bestämde mig samma vecka och beslöt mig för att köra! Bära eller brista, men jag tog chansen!
Starta eget bidrag var bara att glömma, hade nämligen tre månader kvar tills jag skulle fylla 20, vilket man var tvungen att vara för att få något bidrag.
Å då man väl fyllt 20, skulle man ha varit arbetslös ett halvår för att få något.
Jag frågade min morfar om han kunde tänka sig att låna ut pengar för att slippa den höga räntan vilket han som tur var gick med på, jag har verkligen världens bästa morfar!
Jag kollade runt vad det fanns för efterfråga och det fanns ett stort behov av hembakat.. skulle fiket ha varit större skulle det finnas mycket bröd att baka kan jag ju säga.
Nästa dag skyndade jag mig till Luleå för att shoppa färg, tapeter, få tips från min gamla skola och från min underbara praktikplats på fröjd. Nätterna blev korta och dagarna långa.. det hände så otroligt mycke saker på så kort tid!
Vi slet som djur för att få till stället som jag ville ha det, vi la in nytt golv, fixade så det lilla kontoret blev ett bageri osv.. Bara att tänka ut planlösningen på bästa sätt var inte det lättaste då det är så pass litet. Man måste verkligen ta vara på ytan.
Namn på fiket skulle spånas fram och tillstånd fixas, träffa leverantörer få samtal på samtal från okända människor, lära sig bokföring, olika regler om allt möjligt och gud vet allt vad de då var.
Tro inte att man lärde sig allt på en gång inte.
Kunde ju ingenting om att ha ett eget företag och visste inte alls hur det skulle gå.
Hade iallafall inte räknat med att få ut någon lön det första halvåret.
Jag jobbade hårt i början och steg upp kring 3 på natten, för morgon vill jag då inte kalla det.. Jobbade oftast till två-tre på dagen och hade sedan räkningar och annat att göra då jag komme hem.
Men då första månaden var avklarad och jag insåg att jag kunde ta ut en lön redan första månaden så blev jag så otroligt glad.
Det gick, jag fixade det trots allt! :)
Nu har det gått ungefär ett halvår och tiderna är så mycket bättre, nu har man ett liv igen.
Ja har även fått en hel del praktikanter och min pappa är faktiskt anställd.
Semester kommer de också att bli!
Jaa vad ska man mer säga, allt är verkligen möjligt så länge man vet vad man vill och vågar kämpa för det!
Jag och killen är fortfarande tillsammans också trots att man kanske inte direkt alltid var den muntraste undertiden som man jobbade som mest och varken orkade laga mat eller göra någonting annat än att sova och dränkas av oändligt många tankar :p
Vi åkte faktiskt till London förra veckan för att fira att det gått så bra och bara kunna ha roligt och slippa tänka på jobbet :) Vi hade de helt underbart!
Tack för att ni läste och ha det gott allihop!
Kom gärna in och fika om ni har vägarna förbi Arvidsjaur också! :)
Justja, fiket heter Cafe L`Amanda och ligger på storgatan 11a. Hihi en jukebox är äntligen beställd nu också!
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet