Hej där alla ni..
Nu vare länge sen igen, kommer nog aldrig att bli nån riktig bloggare fast de var ju inte min tanke heller.
Fast egentligen skriver jag ju rätt ofta, minst varje helg skriver jag dagbok.. de är ett himla bra sätt för mig att komma ihåg, allt från odetaljerade händelser till viktiga saker som beskrivs med flera sidor.
Dock är ju allt från min synvinkel och skulle förmodligen inte se likadant ut om någon annan skrev.
Men som sagt de är ett otroligt bra sätt att komma ihåg, vare sig det är bra eller dåliga saker.
Snart är det sommarlov och det har nog aldig tidigare varit så efterlängtat som nu.. satt nyss och räknade ihop dagarna och det visade sig vara knappt 16 dagar kvar och då är sista veckan inräknad, den veckan då man bara fikar, städar och väntar på att tiden ska gå snabbare! :)
Åå så skönt de ska bli.. ser verkligen fram emot att bara vara, njuta av sommaren, åka på bilträffar och se alla människor tina fram på gatorna.
Vintern har varit så kall och lång att de finns inte..
Fast på sätt och vis har de ju varit en bra vinter me tanke på att jag är kär å galen som aldrig förr ;)
Men de finns ändå andra saker som tynger en på ett eller annat sätt, saker man saknar och innerst inne vet att de aldrig kommer att komma tillbaka.
Sånt som man helst bara ska lägga bakom sig och glömma eller behålla som ett fint minne, men de är inte så lätt när man saknar det hela tiden.
Sånt man nästan tog förgivet förut är i stort sett borta, delat i olika pusselbitar som har formats annorlunda och inte passar ihop längre, men man vet fortfarande precis var dom finns.
Det tynger mig en aning att inte veta hur saker och ting ska bli, att bara veta hur dom tidgare varit hjälper mig inte ett dugg.
Människor förändras hela tiden, så även jag.. och personer man saknar kanske man inte ens saknar längre för dom är inte som man minns dom.
Man får svårt att lita på folk och man håller det innersta för sig själv trots att man egentligen borde släppa ut det ibland.
Dom som får lida av det är väl dom som förtjänar det minst, för det är dem man har nära man har svårt att dölja saker för.
Det är försent att gå tillbaka till det som fanns för 3 år sedan och varför gå tillbaka till något man inte ens saknar bara för att de andra och bättre inte längre finns.. det tröstar inte, de får en bara att sakna mer och känna att man verkligen inte passar in hur mycke man än försöker.
Man får helt enkelt leta sig ut i världen för det finns så otroligt mkt man har missat och som bara väntas på att få upptäckas.
Har även förstått att saknad är bland det jobbigaste som finns.. det kan vara en död vän, kompisar, pojkvän, släkt eller i stort sett vad som helst.
Man tänker på det hela tiden och man känner att man skulle kunna göra vad som helst bara för att få vara i det saknade ögonblicket i en minut.
Det är väl det dehär inlägget handlar om egentligen.. saknad.
Men nu ska jag försöka ta steget och göra något åt det istället för att bara tycka det är jobbigt och ignorera problemet, såsom jag har gjort nu ett tag..
I värsta fall får man ta vara på det som finns längre bort, även om det blir mer sällan.
Jag förstår om det inte är nån som fattar vad jag skriver om, men de va som skönt att få det ur sig!
Tack för mig, ha det bra och vi ses på raggarträffarna, dehär ska bli en himla bra sommar! :)