Det var en helt vanlig fredag och det var dags för lunch på jobbet, plötsligt ringde telefonen och namnet på skärmen berättade mer eller mindre vad det handlade om. Mycket riktigt så var det en invitation att haka på ner till ringen under generösa omständigheter. Dagen till ära fick jag generöst med tid på mig att ta ett beslut i form av 60 minuter :- ) Det personliga beslutet var ytterst enkelt att ta men som i många andra fall har man andra att respektera och sällan funkar det här spontana i mitt vardagsliv. Faktum var att just denna helg var det relativt obokat i kalendern och ett jakande svar från övriga familjen betydde GO! Tyvärr så var det inte bara att köra det fanns ett problem kvar, passet var utgånget och dessutom hade jag inte full koll på var jag hade det någonstans.
Nåja jag lämnade ett positivt besked och stängde ner verksamheten och begav mig hemåt för lite passletarjakt och förhoppningsvis lite packning av det nödvändigaste, resan skulle vara typ 2-3 övernattningar så det behövdes ju inga större saker med. Väl hemma hittades passet och det samt ett ID kort fick jag ställa mitt hopp till, grejen är att Danskarna PRECIS börja agera tullare vid gränsen och inte så sällan är dom griniga. En kopp kaffe med frugan och lite tjöt sen så dök David upp med kärran i högsta hugg. Jag såg verkligen fram emot resan då vi skulle åka F01 Diesel (Bmw 730D 2011 års modell för ovetandes) och vad kan vara bättre för att skärskåda en sådan kejsare än en resa till ringen.
Ringlimousinen dagen till ära!
Raskt hoppade vi in i bilen och körde iväg innan frugan ångrade sig :- ) Den första biten från Öresundsbron till Rödby är i vanlig ordning seg och långdragen och dessutom passerade vi Köpenhamn samtidigt som alla pölseätare skulle hem från jobbet, vem vet kanske en och annan semesterfirare bidrog till den långsamma framfarten också. Tidsmässigt såg det ut som att vi PRECIS skulle missa färjan och få vänta 30 minuter, men efter att vi äntrat insläppet med bizzen hade vi grönt ljus i vår "gräddfil" och vips var vi på båten. Väl ombord kände vi båda hungerskänslor och det var med tveksamhet vi besökte cafeterian för lite mat eller vad dom nu kallar det, en schnitzel torrare än knäckebröd serverades med knapriga pommes och en fettdrypande bea, troligtvis årets sämsta middag men vi fyllde våra bukar och just nu brydde vi inte oss om detta för nu var vi på väg till RINGEN!!
Ganska snabbt var färjeresan över och äntligen äntrade vi Tysk mark och kändes oss hemma på något konstigt vis. Ett kort stop på första Aral macken för inköp av diesel och lite vätska till oss själva så var vi redo för att pressa på och försöka beta av en rejäl bit av resan, vi insåg dock att försöka hinna fram idag skulle bli drygt och en hotellnatt på vägen dit verkade vara det smartaste valet för att vara pigga inför en heldag på ringen under lördagen. Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig och resan flöt på bokstavligen talat jävligt bra, visst dök det upp några staus och dryga Holländare som tvunget skulle hålla till i vänsterfilen med sin överlastade Polo. Bmw:s senaste sjuserie var fantastiskt komfortabel att åka i och ryggen tröttnade inte en enda gång under resan. Ljudanläggningen som all annan teknik i bilen var av en egen klass och man formligen sjönk in i en våt behaglig dröm om en resa till ringen som visade sig vara sann!
Efter ett tag insåg vi att Ringen som dagsetapp inte skulle vara orimlig, det enda problemet var att vi inte hade något boende bokat och klockan var redan lite väl mycket för att börja ringa runt. Vi beslutade i alla fall oss för att köra hela vägen och personligen tyckte jag det var ett bra beslut då jag verkligen ville komma fram och det NU!
Under resans gång blev vi klara över ett par saker runt bilen.
I farter över 240 började förardörren generera ett drygt blåsljud, detta levde vi med stundtals långa stunder.
Bilens ABS system var relativt spännande när man ifrån 250 km/h tryckte HÅRT på bromsen, den ormade sig förvånande mycket men det kan ha berott på underlaget som var ojämnt.
Vid hårdkörning på svängiga krokiga autobahn-avsnitt upplevde vi riktigt underhållande sidoförflyttningar i storleksordningen en meter, fullt tillräckligt för att en ovan passagerare skulle behöva besöka en toalett och byta underkläder, själva så skrattade vi bara och tyckte det påminde om en dag på ringen.
Jag fick också klart för mig att om någon bara spelar tysk dansbandsmusik under en hel dag så börjar du till slut nynna med, och jag som hatar den musiken.
Resan fortsatte att löpa på smärtfritt och så småningom så började vi se ljuset i tunneln, vägarna smalnade av, Bitburgerskyltarna hängde inbjudande på värdshusen och den sista biten består av små härligt slingriga vägar av hög kvalitet, givetvis började leklusten komma fram och en stunds inspirerad körning var ett måste, det blev lite lek med en annan bil och när vi skiljdes åt var det händer som vinkade ut genom rutan på deras bil :- )
Runt om komplexet var det fullt ös och det fösta vi såg var ett fyrverkeri vilket vi sa var för att vi kom :- ), det var massor med musik och folk i lustiga hattar som sprang omkring och hade det skoj, anledningen var ju ADAC Truck Racing i helgen som är ruskigt stort, alla campingar runt om var knökfulla av dessa festglada tyskar. Jag konstaterade att resan ner gått otroligt smidigt och visst var jag trött men inte i kroppen, hade jag åkt min egen bil hade jag varit helt slut i både kropp o knopp. Att vi dessutom hade flyt med hela resan ner, från färja till minimalt med staus gjorde inte ont alls.
Äntligen äntligen var vi framme, jag var ordentligt tung i ögonlocken på slutet men nog piggnade man till lite när man insåg faktum VI ÄR I NÜRBURG! Vi hade ju inget boende så planen var att gå ner till Renate på Lindenhof och ta en bira och luska lite i om vi kunde få tag på något boende, med tanke på att klockan var halv ett på natten kändes det som att oddsen var låga för detta. Det tog bara någon minut så var det ordnat ett rum hos Krämer bakom testcenter och det var ju perfekt då det var där vi ställt bilen (200 meter bort från Lindenhof) I vanlig ordning blev det lite tugg med Renate och några kalla för att skölja ner resdammet. Till slut så var det dags att knoppa och vi tackade för oss och traskade hem till vårt boende.
Det var alldeles underbart att få hoppa ner i en fluffig säng och ge sig in i drömmar om allt som komma skall. Det tog inte lång tid innan David snarkade högljutt så det kändes nästan som hemma o frugan :- ) Själv passade jag på att skriva ner några stödord om dagen som gått. Inte allt för lång stund senare släckte jag lampan och somnade med ett leende på läpparna, imorrn skulle man vakna upp utvilad i Nürburg och jag visste att en del trevligheter var att vänta. En liten hint är att det väntar en annan bil på oss som är betydligt mer anpassad för resans ändamål!
Fortsättning följer...