Ännu en natt har man sovit som törnrosa och jag vaknar redigt pigg långt innan utsatt tid, visst Davids snarkande gjorde det liiite enklare att vakna trots att jag har många års erfarenhet i ämnet hemmaifrån :-) Efter en härlig dusch och lite iordningsställande av mig själva kände jag mig oförskämt pigg med tanke på gårdagen, det var fortfarande en timme kvar till Lasse skulle plocka upp mig så jag började så smått att bläddre i senaste exet av BB, efter ett tag ruttnade jag på detta och beslöt mig för att packa och ge mig ut i byhålan. Jag traskade iväg en bit och bara njöt av tystheten som var högst tillfällig. Inom kort skulle hela området täckas i ett svagt muller från både GP slingan samt Nordschleife. Jag parkerade mig själv i hörnet Hauptstrasse/Hatzenbachstrasse där jag hade en ypperlig utsikt åt alla håll i byn. Redan nu passerade en hel del fordon som var mer eller mindre dedikerade för en framfart på avstängda områden. Lasse ringde en stund senare och trodde jag skojade först när jag sa var jag befann mig, till slut insåg han att jag inte skämtade och några minuter senare plockade han upp mig i sin läckra 997 GT3, färgvalet rött var stenrätt speciellt i samråd med ett tak som stripats mattsvart. Även denna kärra har en underbar sång och man riktig njuter av att åka med. Detta är en så kallad MK I vilket innebär att den har något år på nacken men ett otränat öga som mitt ser inte någon större skillnad om jag blundar inför det faktum att denna saknar centrumbult. Jag noterar även att Lasse saknar däckstrycksindikatorn på instrumenteringen som var tillval på MKI. Vi kommer nästan omgående ner till insläppet och det är fortfarande några minuter kvar tills pärleportarna slås upp.
Inför banåkat så försöker jag dra på mig sexpunktsbältet vilket visar sig var lättare sagt än gjort. Lasse har nämligen kortat av sina bälten och det saknas några centimeter trots att dom är längst ute på bältet, efter lite micklande och kämpande är vi nere på några millimeter och efter att ha dragit ett djupt andetag och pressat bältet på plats satt jag fast som om jag var en del av stolen, ingen risk att jag kom någonstans om man säger så. Jag insåg nu att jag glömt mina åksjukepiller och det fick jag leva med. I högtalarna förkunnade dom nu ”die Strecke ist jetzt offen” efter att ha justerat in det sista startade boxersexan upp med ett härligt vrål/gurgel Sport och Pasm trycktes väl igång per automatik av Lasse och det var dags för att ge oss iväg. Ut med årskortet genom rutan och vips öppnades vägen upp och sakteliga rullade vi ut på den heliga asfalten. Vädret var perfekt, trafiken på banan var väldigt blygsam så det vara bara att blåsa på!
I vanlig ordning tar man det lite lugnt första varvet, speciellt på morgonen kan det vara en god ide då det KAN förekomma blöta avsnitt efter natten och man vet aldrig hur banan är då man varit borta ett halvt dygn, precis som vädret är även asfalten föränderlig. Att åka GT 3 MK I var såklart underbart, samma fantastiska motorsång som i RS:en men vi varvade dock inte full och då kan jag tänka mig att Davis titaniumauspuffanlagen låter lite saftigare, chassiet upplevdes som lite svassigare och nervösare, till viss del kan detta bero på däckstryck och annat men den var definitivt mer nervöst lag även om den inte kändes läskig över huvudtaget. Även bromsarna noterade jag verkade ha ett riktigt gott bett men en bra bit ifrån det sjuka suget där var i Davids RS med PCBB bromsar. För övrigt upplevde jag som amatör bilarna snarlika och draget i spisen kändes inte klent alls i jämförelse med RS:en. I et tidigt skede konstaterade Lasse att dagen till ära infann sig inget flyt och istället för att jobba med oss jobbade kurvorna mot oss, så har vi det alla ibland och det är väl bara att köra på så släpper det förhoppningsvis. Det var väl inga rekordtider värda att notera men underbart var det att åka med bilen, guud vad sugen jag är på att testa Porsche på ringen!!Vi åkte några varv och min åksjuka kom som ett brev på posten men jag försökte bossa lite över den så vi kunde avverka några varv extra innan jag skulle infinna mig hos Kremer för frukost, man kommer bara inte försent till henne :- ) Jag tackade Lasse för dom goa varven och begav mig med raska steg mot frukostbordet.
David är inte i bästa skick och vad som orsakar detta är oklart, att jag själv mådde tjyvtjockt hade ju sina randiga och var självförvållat, inte för att jag gnällde men bra mådde man ju inte. Frukosten gjorde en allt lite piggare och även David såg lite piggare ut efter några koppar kaffe. Under tiden vi åt diskuterade v i med Helga huruvida vi skulle sova över en natt till eller åka hem idag söndag. Jag kände väl mest hela tiden att tanken från David var att åka hem under måndagen och efter en kort konsultation med familjen togs beslut om hemfärd först under måndags morgon. Visst var det gott att få en hel dag till men jag skänkte helt klart en tanke åt familjen och var bara 90% nöjd med beslutet. I slutet av frukosten hör jag en hårt arbetande lastbil utanför boendet och sen en till och en till och plötsligt insåg vi att det var en karavan av gamla lastbilar som skulle köra parad på F1 banan i samband med ADAC:s truck racing. Karavanen var helt otroligt cool med allt från små paketbilar från 30 talet, stora lastbilar från 40-50-60 talet, husbilar i läcker design, mellanstora bussar med panoramatak, räddningsfordon från förr i olika skepnader, en Shell-lastbil med släp men typ 1/3 så stort som dagens lastbilsekipage. Där var inte en ände på hur coola fordon som kom och det var verkligen en upplevelse och ett riktigt trevligt minne. Att folk kom ut och kikade och vinkade samtidigt som fordonen turades om att tuta/eller använda sirener.
Vädret håller fortfarande i sig och efter att vi slappat lite på rummet tar vi Porschen och drar oss ner mot insläppet, då David fortfarande inte mår helt hundra börjar vi lite soft med en kopp kaffe på Devils dinner. Lite senare stängs banan och troligtvis är det relativt rejält då det kommer ett par olika räddningsfordon och äntrar banan. Åja när det gäller att softa är troligtvis vi båda experter och vi bara hänger på området liksom, det är inte så svårt här då det kryllar av intressanta fordon att vila ögonen på.
Efter ett tag så träffar vi Herr Regnell som varit ute och kört av sig på banan och glad som en speleman förkunnar han att nytt personligt är satt och att tiden är 8.27.xx Inte illa pinkat för en 328:a och dessutom en nagel i ögat på mig och mitt rekord på 8.29, jag hade gärna velat se en logg för att försöka luska ut var jag behöver jobba vidare osv.. Jag gratulerade i alla fall till tiden och även om det inte är det viktigaste är det SÅ lätt att bli fixerad vid detta. Detta börjar bli en redigt seg dag och jag börjar bli rastlös, det märks att David inte mår hundra och trots mina små pikar kommer vi inte ut på banan, visst är det nice att bara vara här men egentligen vill man ju bara ta en bil och ut o köra, att stå i depån när vi har bilar känns väldigt onödigt men här är vi olika, både David och Lasse har slappnat av lite i det tänket och tycker inte en massa varv är det viktigaste, visst kan jag hålla med delvis men ändå liksom, hur många av oss som läser detta hade stått i depån om vi haft dessa förutsättningar?
I brist på annat så beslutar vi oss för att tvätta Porschen som var väldigt smutsig och när vi ändå är igång så kan vi ta fronten på Bmw:n, vi packar in oss och kör till boendet för att hämta den andra bilen och sedan far vi vidare till Döttinger Höhe för at köpa tvättsvamp. Efter besöket där drar vi oss vidare mot Barveiler tror jag där det finns en gör det själv tvätt med högtryck. Porsche är det första objektet och medan David påbörjar stora Insektskriget i fronten drar jag över till andra sidan och köper schampo. Tillsammans gnider vi på bilen uppskattningsvis en halvtimme, man var man nästan sugen på att löddra in sig och åla runt över bilen, synd bara att man är född i fel kropp :- ) Även om bilen såg hyfsad ut innan så var det en enorm skillnad, bilen glänste verkligen nu och man såg hur ny den är. När vi skinnat bilen och kört den åt sidan påbörjas dunderklumpen, fronten är otroligt stor och som gjord för att insekterna skall crascha rakt in i döden. Det var ingen som helst tvekan om att detta var betydligt mer bil att ta hand och när vi ändå var igång körde vi samma rejs som på den andra, till slut var vi klara och skinnade av bilen. Själv var jag lite trött men framförallt kände jag att jag hade lite sockerfall och behövde käk/dryck.
Det var nu dags att käka och jag tror valet föll på Pinocchio, ett kanonställe men med lite väl stora portioner, det är lätt hänt att man bli en zombie efter maten och degar ihop tänk på det om ni skall köra mer den dagen. Alla vill väl testa trevliga bilar och eftersom jag aldrig kört 997 GT3 RS MK II undrade jag om inte David var VÄLDIGT sugen på att ta 7:an hem så kunde jag ta den andra, mest för att han skulle få uppleva den totala komforten och inte alls för att jag ville köra Porsche, eller hur var det nu? :-) Det blev ett jakande svar och barnet i mig fick ett frispel inombords, utåt sett var jag iskall men på insidan hjulade jag och joddlade samtidigt så spännande var det. Jag har kört en del Porsche förut men detta är något alldels extra och nog pirrade det lite i magen, jag fick order om att vara försiktig med kopplingen i övrigt var det inget hysch hysch.
Jag satte mig på plats och här satt man ju perfekt, allting satt där det skulle till och med nyckeln satt rätt på vänster sida om ratten, något annat hade känts konstigt på en 911. Stämde av så att det var frikopplat, kände på kopplingen som var sportigt trög precis som lådan, inget sladdrigt här inte! Drog igång bilen och njöt i fulla drag av mullret, diskret men ändå ett tydligt maskulint ljud! David glider iväg och jag avvaktar lite och hakar sedan på, ganska omgående inser jag att trots att det är en mycket speciell kärra känns den väldigt lättkörd, visst ekar Davis ord i skallen ”var försiktig med kopplingen” vilket generar att jag kör som en kärring men för övrigt flyter det på, givetvis slår jag på sportknappen och gör några försiktiga försök till ”gasrunk” men det blir inte så mkt med det. Styrningen är otroligt välbalanserad och responsiv på ett sätt som imponerar även på en inbiten Bmw entusiast som själva lever med en kanon styrkänsla, detta är dock ett par resor bättre. För övrigt är det tysk kassaskåpskänsla på det mesta utom på en punkt, blinkerspaken känns riktigt sunkig och bräcklig vilket gör en besviken. För dom pengarna kunde dom lag en 50 lapp extra och fått lyxkänsla även i spaken.
Framme vid boendet lämnar vi sjuan och David plåtar lite, jag trivs bra och sitter kvar eller rättare sagt jag vägrar att flytta mig :- ) Till slut hoppar David in och jag rullar iväg mot Adenau och Pinocchio, slingervägen er till Adenau blir en perfekt testslinga om än i gubbatempo, att ägaren sitter bredvid gör mig nervös och jag körde verkligen sumpigt hehehe.. Nåja jag njöt hela vägen ner och kände lite på dom rejäla bromsarna, dom är nog det som impade mest av allt på mig med bilen och med det så menar jag inte att resten var skit utan allt var riktigt nice men bromsarna var SJUKT nice! Nere i byn skall vi vända och parkera utanför krogen då David pedagogiskt nog förklarar att fälgarna kostar cirka 25 lax styck och inte funkar att renovera. Jag hörde vad han sa och parkerade typ en halvmeter frän kanten, en fälg är som en ringenresa för mig :- )
Pinochio är ett ställe man inte bör missa men som lunchställe är det farligt, allt är gott men dom levererar gigantiska portioner och det är svårt att sluta i tid, man blir lätt en zombie efter maten och det passar sig inte om det skall köras vidare. En dag som idag var det perfekt att sitta på uteserveringen och flukta på bilar och annat (näe inte sådana för dom finns knappt därnere!)Själv beställde jag in en omelett och tyckte det lät lagom tills jag fick in den, stekpannan den var gjord i måste ha varit 50cm i diameter och höjden var säkerligen 20mm. Till detta serveras självfallet Pommes för det har väl alla till Omelett? Oj jag glömde säga att innan maten fick vi båda en knökfull och redigt hög tallrik med sallad som bara den i sig hade räckt egentligen. Nåja som väluppfostrade svenska pojkar har vi lärt oss att man äter upp vad man har på tallriken och vi klarade det nästan men även David och jag har en gräns!
Efter en stunds glassande i solen så gör vi rätt för oss och hoppar in i kärran för att äntra Devils dinner och deras kaffe som inte går av för hackor. Väl på plats uppe på parkeringen så är det ganska lamt, det är regelbundna avstängningar och nu börjar molnen på himlen tätna och mörkna. En kopp kaffe samt lite peoplelooking med David och Lasse blir en långdragare utan att det händer något, själv blir jag väldigt rastlös och saknar en bil att hoppa in i för att köra eller åka. Vi konstaterar att det trots att det är en helg med full öppettid är det väldigt lite svenskar här och någon att åka med hittar jag inte. Till råga på allt så kommer regnet så sakta krypandes över oss och regn betyder depån för oss i alla fall, visst jag hade inte bangat men jag förstår om dom tar det lugnt med sina finbilar, det har ju släppts en del vätska och det i kombo med regn är ju ingen direkt höjdare.
Trots pikningar och önskemål om att vi skulle ut på banan blev det inget av detta och nu regnade det ordentligt, efter ett tag började vi prata om att köra 7:an därute och personligen dög det bra bara vi kom ut!!! Och trot eller ej men till slut så åkte vi och hämtade dunderklumpen och packade in oss alla tre, jag ,David och Lasse, vi hamnade bakom ett lämpligt offer i form av en M3:a som tydligen var sugen på lite drifting, uppe vid T13:s slut fick han i alla fall på sin blinkers och vi körde förbi. Första varvet blev riktigt försiktigt och David ville känn av bilen och hur den betedde sig vid släpp för släpp fick vi hela tiden och det var provocerat i 90% av fallen :- ) Det var helt klart en annorlunda känsla att sitta i en stresslesfåtölj på hjul nere på ringen, man kunde hålla en normal samtalston, drickan kunde sitta kvar i sin hållare, och AC:n genererade en behaglig luft. Vi smågarvade mest hela tiden varvet igenom och tyckte att det här var minsann inte så dumt, åtminstone ett nog så gott substitut under dessa omständigheter. Varv 2 var något mer avslappnat, kontrollerat och ändå med mer attack och bättre fart, bakvagnens viftande blev mer kontrollerat och däckens grepp var inte så tokigt om man bara nyttjade banans bredd och körde mjukt. Det blev några varv till och på slutet gick det riktigt bra, mer fokus och inriktning på att komma runt, förvisso på ett skojigt vis men ändå med hyfsad fart. En hel del bilar av varierande modell blir skändade men under normala fall hade dom kört skiten av oss det är en sak som är säker.
Till slut är det dags att lugna ner oss, dels stänger banan men vi har en del att göra innan vi fokuserar på pilsner och mat :-) Lasse har under dagen funderat på att parkera bilen bredvid Davids härnere och åka med oss hem, bilen används ju enbart här nere så varför inte! Vi beslutar oss i alla fall för att i gemensam trupp bege oss mot förvaringen men först blir det ju hem och byta bil IGEN.. Jag tar 7:an och dom andra kör sina stuttgartkälkar, inom kort är vi på plats hos Peter och ganska omgående får vi klart för oss att det absolut finns plats för ytterligare en Porsche i förvaringen. Efter att ha klarat av alal detaljer och tömt bilarna samt tackat Peter drar vi oss mot hemmet för en tvagning inför kvällen, först dumpar vi Lasse i Müllenbach (tror jag) och sedan hem till Helgas . En stund senare är vi nyduschade och luktar till och med gott, vi är nykammade och fina som aldrig förr, jag tror till och med vi skulle klara en inspektion av självaste Helga! Jag tog mig friheten att i förväg gå ner till Lindenhof som var kvällens mål, ett par ord på datorn för att minnas detaljerna är ett koncept som funkar och så blev det, Jag vet inte om det är som man är fåfäng eller vad men det är skoj att komma ner och känna sig välkommen av Renate med besättning, dagens första kalla sitter i vanlig ordning som en fläskläpp och kreativiteten bakom tangentbordet flödar :- )
Efter ett tag kommer pågarna och kvällen börjar ta form på allvar, David mår väl inte klockrent nu i heller och takten är något avslagen, som tur är håller jag tempot uppe och Lasse hakar väl på hyfsat i alla fall, han är ju lite för gammal för detta och är ursäktad *blink,blink* Ganska snabbt lägger vi order på grillhaxe som är en mycket uppskattad tillrättning på Lindenhof. Kvällen som sådan är ganska lik dom andra med Stora öl, små öl, något att äta och mer öl, det snackas kurvor och spårval samt bilar och dess egenskaper. Maten var dagen till är lika bra som vanligt likaså ölen!
Timmarna rullar på och en del av oss är lite klena och väljer att gå hem och lägga sig, jag nämner inga namn men det var inte jag eller Lasse :-) Efter en stund gott snack och någon pilsner till tar Lasse fatt i projektet att få tag i en taxi då han bor en bit ifrån krogen, efter lite strul med telefonnumret där David blev uppringd och agerade fejkad taxicentral, ett gott skratt förlänger livet och nog kan David locka fram buset i en, cudos till han för det! Nåja Lasselämnade mig alldeles ensam och jag beslutade mig för att försöka skriva ett par avrundande ord om dagen men det gick sådär, dels var man väl ingen toppenskribent efter några timmar på krogen och ganska snabbt tog batteriet slut.
Tankarna flyr iväg och helt plötsligt är man med familjen och undrar hur dom mår, att åka hem i morgon är såklart förenat med blandade känslor, dels vill man hem och gosa med alla men å andra sidan vill man ju inte lämna detta paradis, förvisso är jag övertygad om att det känns som ett paradis av den anledningen att det är tidsbegränsat, för hur skoj är Lindenhof 365 dagar om året? Nja jag är nöjd med den förmånen att kunna komma hit en eller kanske till och med två gånger om året och jag är grymt glad för att David offrade och tog med mig :-)
Innan jag går noterar jag att ljudnivån är relativt hög nu och det är ADAC folket som har blivit entledigade efter en troligtvis lång och arbetsam helg runt deras event. Jag försöker mig på att tacka för mig medan jag betalar och lovar att återkomma i slutet på augusti för nya äventyr.
Sådär lagom rund under fötterna traskar jag hem, trots att David förkunnat att den skällande hunden i gattet vid BMW:s testcentrum är borta så går jag förbi med viss respekt någon hund uppenbarar sig inte vilket uppskattades, min hundvana till trots vande jag mig aldrig vid den extremt arga hundens skällande. Väl hemma går allt mycket fort, jag törnar in gott i min stora kudde och det fluffiga täcket, om det är ölen eller Davids fjärtar som orsakar detta förtäljer inte historien men snabbt somnade jag i alla fall. Tack för denna dag du saliga Eifelgud!
