En del läsare såg framemot sista dagen som en värdig avslutning på denna resa, själv känns det mer sisådär, allt har ett slut men i detta fall hade jag gärna stannat kvar ett tag till.
Dagen börjar traditionsfyllt med att man vaknar av motorvrål från GP slingan, jag lovar att detta inte är något man upplever som slentrian utan som rena morgonbönen, vässade maskiner som ylar högljutt och plågas för allt vad tyget håller känns som balsam för den något tunga skallen dagen till ära.
Jag inser sedan att vi skall hem idag och påbörjar packningen, man uppskattar att man rest lätt och ganska omgående är allt klart. Det blir en sista måltid hos Helga och frukosten här nere är helt klart välsmakande om än i sin enkelhet, lite gott snack med Helga och sedan betalar vi för oss, det var högst överkomliga pengar vi betalade. Efter att ha tackat Helga för allt och fyllt bilen med våra saker var det dags att hämta Lasse som bestämt sig för att lämna kvar bilen härnere och åka med oss hem. Lasse bodde en bit bort i en liten byhåla (var det Quiddelbach?) efter 10 minuters bilkörning är vi framme och Lasse står i givakt redo att äntra 7:an för en furstlig framfart i baksätet.
Resan hem är väl egentligen inte så mycket att orda om, vi hade riktigt bra flyt med trafiken och hamnar inte i några stau:s att orda om, vi stannar längs med vägen och käkar lite skräpmat då en del av oss ville hem, själv hade jag föredragit en liten avstickare och redig mat. Mot slutet så anpassar vi farten uppåt för att hinna med rätt färja tidsmässigt och tror oss hinna i sista sekund, av någon outgrundlig anledning kom ingen färja och vi fastnade här säkerligen en timme om inte längre, lite typisk när man jäktat mer eller mindre hela resan och sedan blir sinkade av detta.
Till slut dyker färjan upp och med brobizzens hjälp hamnar vi i fören på färjan, gott att komma av tidigt och dessutom slippa stå bredvid alla oförsiktiga semesterfamiljer med vassa dörrar. Dom sista 20 milen i Danmark tillhör nog resans tråkigaste avsnitt både på utvägen och hemvägen men med gemensamma krafter kämpar vi oss igenom detta :- ) Till slut når vi svenskt fastland och det känns helt ok nu när man väl är hemma, Lasse bor i direkt anslutning till bron som vi börjar med att dumpa han, vi tackar varandra för en härlig helg och själv tycker jag killen är en skön lirare som har rätt attityd till livet och ringen, jag hoppas på fler trevliga meetings med Lasse och för all del alla andra man möter här nere.
Det är nu dags att dumpa mig på vischan och det går raska kvickt att ta sig fram nu på kvällen och vips är vi hemma i skogen. Det är med blandade känslor man skiljs åt från David, det har varit en riktigt trevlig helg, annorlunda och relativt lugnt men mycket trevligt.
Någon form av sammanfattning av resan och dess pros/cons vet jag inte om man behöver göra men visst hade den sina ljusa och mindre ljusa stunder.
Det var JÄVLIGT coolt att åka GT3 och GT3 RS på ringen
Den var trevligt att åka nya 7:an ner till ringen
Den var såklart grymt att prova RS även om det var på gata, skall bara samla mod och fråga om Ringen vid tillfälle. David vet att jag har ett varv tillgodo :- )
Det var skitskoj sällskap i form av David, Lasse o övriga vi träffade.
Det var skoj att komma ner så pass spontant som det blev, jag älskar spontanitet!
Det var roligt att bo hos Helga, hon ÄR lite galen men alltid med glimten i ögat!
Det var inte lika skoj att jag hela tiden blev åksjuk
Det var inte skoj att David mådde tjyvtjockt
Det var inte skoj att själv vara billös
När jag rundar av detta är det faktiskt bara ett par veckor kvar tills jag skall ner på egen hand med kärran min, givetvis är detta stort och något jag ser framemot dag för dag varje gång! Trots detta vill jag tacka David (och frugan) för möjligheten som gavs, det betyder mer än kanske tror för oss med kronisk ringfeber att få komma ner till denna välkända kurort.
Vid tangentbordet Johan Sjöström som snart återkommer med nya rapporter från det gröna helvetet!