Söndag morgon vaknar jag i arla morgon och mår betydligt bättre, borta är allt magont och som en bonus ser det ut att bli bra väder idag! Efter att ha gjort iordning mig själva och stämt av så att allt är klart med bilen tar jag mig bort mot frukostbuffén som längtar efter att bli uppäten och jag gör vad jag kan för att uppfylla dess önskan. Efter att ha kompletterat med en balja kaffe är jag pigg och alert, övriga vänner verkar ta det något lugnare men droppar en efter en ut ur sina små rum.
Då våra åtaganden för dagen är minimala stressar jag inte utan lutar mig tillbaka och njuter av en god kopp kaffe en solig morgon, jag funderar lite över hur dagen kommer att se ut och inser att jag börjar bli lite taggad, jag hoppas innerligen att jag och bettan skall hitta runt idag och att jag får tillbaka den där goa känslan när jag vrider runt henne på Mantorp.
Till slut bestämmer jag mig för att på tu man hand dra mig bort mot banan, först via lokala soppahaket för att minimera risken för att bilen suger torrt vilket den gör strax före halv tank. Väl nere vid banan är det dags för förarmöte, det var ett mindre antal åhörare idag och det hela komprimerades något dock utan att tumma på det viktiga. Vi modifierade även dagens schema vilket medförde att vi fick ännu mer tid på banan, man insåg att det nu fanns nästintill ett överflöd av tid på banan och även dom mest inbitna skulle få så dom teg :- )
Ute på parkeringen insåg man att dagens deltagare verkligen var ett nerkokat antal av gårdagens och det lär inte bli trångt ute på det svarta. Uppskattningsvis 25 bilar tänkta för bankörning fanns på plats. Själv hade jag väl klumpat ihop mig med Simon & Fredrik så man hade någon att hänga med både på banan och utanför. Innan det blir körning går jag över bilen lite lätt och sedan förbereder jag kameran för lite filmning, hittills så har jag väl inte varit supernöjd med det faktum att kameran överexponerar det på utsidan hur jag än ställer den, nåja tids nog löser det sig väl.
I vanlig ordning börjar jag dagen där ute i ett makligt tempo, lite som jag själva så behöver bilen en stund på sig att komma igång, jag menar ingen av oss är några ungdomar längre, snart kan man ju gå med i oldtimer med en E36, Nåja för att checka av bilen, få lite temp i däck och oljor så gasade jag runt med lite lägre tempo, efterhand som varven passerades ökades tempot så sakteliga för att till slut nå ett trevligt tempo men ändå med lite marginaler. Efter att ha fått igång oss båda ordentligt och kört en lagom skvätt med varv tar jag en paus i depån, det är ganska gött att inte ha någon press på sig och kunna alternera mellan rattvrideri och däcksparkande. Viktor som hamnat snett här i livet och lirar golf istället för att sparka igång sin kärra påmindes om mitt löfte till han tidigare i vintras.
Löftet var att bilen stod till förfogande några varv om så önskades för vad gör man inte för en broder på väg utför. Efter lite eller rättare sagt väldigt lite övertalning drar Viktor på sig sin utrustning och häktar på sig bälte för en liten runda, jag drar lite kort vilka brister bilen har och vips är han iväg. Jag är inte speciellt orolig av mig och var övertygad om att Viktor skulle fixa detta bra. I samband med att han drog ut på banan noterade en "granne" en liten oljefläck där vi stått, först ignorerade jag det hela men efterhand insåg jag att detta bör undersökas närmare.
Viktor hade nog svårt att sluta köra för dom där "några varv" kändes plötsligt långa och jag hörde hur motorn varvades ur ordentligt (som den normalt skall göras såklart) Nåja till slut kom han in och hade det där fåniga klassiska leendet som man har när man haft skoj.
Ganska snabbt konstaterades att Viktor haft skoj och tanken var väl detta så att han fick en nytändning och kan komma in i gamet igen. Om inte får vi väl skramla ihop till en "Anonyma Golfare" kurs så han kommer ur träsket. Lika snabbt konstaterades dock att bilen släpper olja, inte så att det rinner ut men det droppar relativt mkt. Vi rullar bort bilen till ytterområdet och hissar upp bilen, man ser tydligt att hela bilen är våt undertill och jag börjar nu tänka att dagen är över och jag ser bärgningsbilar framför mig.
Simon är en hygglo man och börjar kika lite och inser snabbt att vi har ett läckage längre upp i spisen, vi rullar tillbaka till miljömattan och verktygen och börjar lite mer seriöst leta felet. Uppifrån kan man se att det är blött högt upp och efter lite luskande börjar vi med gemensamma krafter misstänka en banjokoppling vid oljetempsgivaren, detta var ett problem jag hade även förra året och ett hopp om en enkel lösning tändes. Efter lite pill och lånande av verktyg så lyckades Simon spänna kopplingen en kvarts varv vilket är en hel del. Det droppade fortfarande men jag drog en tur ut mot motellet till och tillbaka. Det droppade fortfarande men betydligt mindre och nu bevakade jag det hela ett tag och insåg att det troligtvis bara var rester från det tidigare läckaget.
Efter ett bra tag insåg jag att det med stor sannolikhet inte var ett problem längre, stickan visade ingen diff på nivån så jag kände mig relativt lugn och beslutade mig för en försiktig liten stint. Både Simon & Fredrik är relativt nya och framförallt på Mantorp, själv har jag inte kört här så mkt iheller men hade lite fler varv än dom, jag hade iakttagit deras framfart tidigare och hade ett par förslag på hur dom kunde öka farten, dealen var att vi lekte lite följa John och samtidigt filmade både framåt och bakåt för att få lite coola filmer.. Vi tar några lugna varv och om jag visar dom rätt vet inte jag men en sak är säker att mitt spår är betydligt snabbare det upptäckte vi ett flertal gånger. Det är riktigt skoj att köra ihop även om man tar det lugnt, det är skoj att byta plats då och då och det behöver inte vara 100% attack för att vara underhållande.
Lite senare på dagen har antalet bilar tunnats ut ordentligt och man börjar se vilka som kramar ur det sista ur både bilar och banträffen, uppskattningsvis ett tiotal bilar är kvar och till det någon instruktörsbil så det blev hur mycket körning som helst med Open pitlane och det var nog snarare föraren/bilen som satte gränsen än något annat. Själv passar jag på att nöta men kör med jämna mellanrum in och kollar hur oljeläckaget ter sig, en liten droppe på 5 minuter känns safe, det är åtminstone löst såtillvida att jag kan fortsätta köra och ta mig hemåt. Även hjulbultarna ses över mellan varven.
Flytet i körningen har nu infunnit sig och dom varven jag kör i egen takt flyter på riktigt bra, bilen känns neutral och lider inte av den överstyrningen jag hade på Knutan sent förra året. Det som jag har noterat är att lådan knorrar när femman petas i och om det är relaterat till den nya oljan i lådan vet jag inte men det känns som att det KAN vara orsaken, detta är något jag skall ta fatt i när jag kommer hem. Ett glapp i drivlinan som känns komma från slutet på kardan/diff är ganska påtagligt men med lite snällare körning och varsam hantering av koppling funkar det bra. Här vet jag inte vad som är felet, jag noterade i alla fall innan avfart att diffen och kardan satt fast, möjligtvis ett ganska stort spel när man vred kardanen, men det är kanske brukligt?
Mat och sov klockan har nu börjat ringa, någon tid för att sova finns såklart inte men mat är ju ett måste för att frodiga skånepågar, dom andra är inte så svårflörtade dom i heller och snart sitter vi och dinerar, maten är väl inget under av gastronomi men helt ok och förhållandevis humant prissatt. Det är skönt att koppla av lite och dra en kopp kaffe, samt vatten i mängder för att ersätta det man tappar därute på banan. Nåja det går ju inte att sitta av hela dagen här så vips är man fastbältad igen och på väg ut, vi beslutar oss för lite mer följa John men ganska snabbt får jag ett kraftigt missljud i bilen, jag kör in och ser över bilen men inser att jag plockat upp gummi från banan och rullar ut igen med total ignorans inför detta malande ljud, med tiden avtar det och jag känner mig lugn igen.
Några incidenter att tala om förekommer inte under dagen eller ja där var en i klubben som tog korta vägen till Mjölby och fick bärgas men det slutade relativt bra och efter lite översyn var bilen ute på det svarta igen, personligen tror jag en viss Porsche framför triggade men vad vet jag, huvudsaken var att det gick bra! Personligen hände INGET under hela dagen, ok jag var ute på curbsen i slutet av varvet en gång men det var allt och det är jag glad för, bilen får trots allt gå utan några fingrar i mellan och även om jag känner mig trygg i min framfart är man såklart närmare en avåkning än om man glider fram sakta..
Den senare delen av eftermiddagen har nu kommit och jag är sugen på lite coaching, Mantorp och jag har aldrig varit överens riktigt och banan är mer teknisk än man kan tro (tycker jag i alla fall) Regnell är den som jag tar ett par ord med och hör om han vill vara dragbil vilket han ställer sig positiv till, vi kommer överens om att turas om att dra då det kan vara lärorikt även för en mer erfaren förare att kika på andras spårval samtidigt som han lättare upptäcker misstag i min framfart.
Dessa pass vi tog här mot slutet av dagen skulle visa sig vara dom mest givande av alla under hela helgen, då vi hade mycket snarlika bilar (även om deras är betydligt mer seriös) och även kände varandra lite kunde tempot höjas för att få det där naturliga spårvalet, för hur enkelt är det att köra sitt normala spårval i kryptempo? Vi turades om att dra och det var skoj att följa då jag insåg att på 9/10 partier hade vi ett mycket likt spårval, visst fanns det ställen där vi var något olika men det kan också handla om bilarnas grepp/bromsar/prestanda samt det faktum att jag fortfarande efter flera år är usel på att nyttja banans bredd.
När det återstår en timme av dagen vill ledningen bryta då det bara är en handfull bilar kvar, det hela slutar med att vi kompromissar och kör till 16.30 vilket vi slitvargar tyckte lät bra, vi är nu bara 3 bilar ute, det är Jag, Regnell och en viss Alpina Touring med en chaufför som sannerligen kan ratta runt sin kärra trots lång frånvaro från banan. Vi drar ett antal varv jag och Regnell, den sista bilen håller sig långt bakom oss hela tiden och är inte med i leken. Vi kör nu följa John men med ett riktigt högt tempo och det är underhållande på allvar, fortfarande är det inte talan om någon tävling eller så då vi turas om att dra men då vi är mer eller mindre 2 bilar på banan känns det ok.
Till skillnad från korven så har denna tillställning en ände och vi blir till slut avflaggade för dagen, det känns inte alls vemodigt utan jag har nog det där fåniga leendet framme efter eftermiddagens rattande som gick bra, bilen svarar på mina önskemål även om jag hade önskat nya fräscha belägg istället för dessa lite väl använda, bilen stannar men slaglängden är lång och dom fadar en aning i slutet av banan.
Hela dagen börjar nu rundas av och det är dags att likt en transformer förvandla bilen till något med kanske inte komfort men lite mjukare och behagligare framfart. Efter att ha bytt alla däck lastat in allt skit man har med sig så är man lagom mör. Innan vi drar hemåt så åker jag bort och tackar övriga arrangörer och instruktörer för en trevlig helg, jag gratulerar Toth till sitt mål att komma under 8 min på Mantorp eller hur var det nu med SUB 8?
Det sista vi gör innan vi lämnar Mantorp och hoppar på motorvägen är att toppa upp bilarna och handla lite dricka att ha längs med vägen. Än en gång det kändes inte deppigt att lämna stället, vi har haft en toppenhelg och man är fortfarande uppe i varv efter dom sista härliga passen, att jag dessutom inte skulle hem utan vidare till nästa rolighet gjorde inte saken sämre. Vädret är fortfarande top notch och grabbarna som ligger före i sin trevliga compact och den där skabbiga 02:an (ni vet vilken) blink blink, håller ett perfekt tempo, lappen i behåll med vi kommer samtidigt framåt! Vägen ner mot Vättern är väl ok men vätternleden är bara så vacker, speciellt en solig kväll som denna, att vägarna dessutom svänger lite inspirerar till lite rolig körning.
Målet för min resa ikväll är Hässleholm och gamla regementet P2, under helgen har Lille Mats rallyt gått av stapeln och en hel hög med goda vänner härbärgerar i en kasern på området, det blir väl lite mer grill, dricka nåt gott och ljuga lite om hur fort man kört i helgen, dock inte för mycket då ett par av dom på kasernen var på Mantorp fre-lör. Att båda mina medresenärer passerade Hässleholm på vägen till byhåla var helt perfekt, det kändes tryggt att ha med någon utifall att något skulle hända.
I Värnamo ringde tydligen Simons matklocka för han började vifta ivrigt att vi skulle svänga av och pekade med hela näven mot flabben, det fanns ju inte mycket att välja på utan man svängde av snällt. Efter en äkta trashfood session på BK rullade vi vidare mot nya äventyr, takten var trevlig och vi var raskt på skånsk bördig jord igen! Mot slutet blev det lite trevligare, busigare väger vilket märktes på oss alla. Till slut skiljdes våra vägar åt precis innan Hässleholm, jag tror vi alla kunde vara överens om att vi haft en riktigt trevlig helg.
Själv gled jag vidare mot P2 och fann ganska snart mitt gäng grillandes tyska Wurstar och skålandes i allehanda drycker, det blev en rolig kväll med ett helt annat gäng och vi garvade friskt mest hela tiden. Dagen efter var det långfrukost i ett härligt väder och någon timme senare bröt vi upp, det skulle såklart bli riktigt gott att komma hem nu efter att ha varit borta relativt länge.
Skall jag försöka summera helgen så blir det TOPPEN! Jag tyckte det mesta stämde, vi hade inga skandaler eller dylikt. Kärran rullade på vettigt hela helgen även o lådan knorrade och drivlinan var lite slapp och beläggen lite slut. Blinkersregeln funkade kanon och jag tyckte alla skötte sin uppsikt med få undantag, jag råkade själv passera en i farten som inte blinkade men det var ett rent misstag.
Vädret var ju även toppen hela helgen, det var inte för varmt, ingen nederbörd, med andra ord var det kanonväder. Jag uppskattar också alkotesterna och dess resultat, vi kommer troligtvis att vara trendsättare med detta bland dom lite mindre klubbarna. Arrangemanget som helhet var toppen dock kändes söndagen som lite waste of money, här krävs det ökad närvaro eller så får vi nog räkna med att den dagen fasas bort. För egen räkning har jag redan längtan till nästa träff med klubben som för min del blir Anderstorp, Kullen känns lite avlägset och jag föll inte pladask för banan även om både jag och bil gick bra där.
Jag vill passa på att tacka alla som lagt ner tid på denna träff, jag har själv varit aktiv i planeringen från början och sett det hela växa fram, extra skoj är det såklart när allt flyter på och alla är nöjda.
Vid pennan (det lilla som är kvar)
Johan Sjöström
Nytt personbästa på Mantorp 1.35.8 (optimal 1.35.5) Vmax 189.5