Söndag morgon är i dubbel bemärkelse lite tung och seg, till att börja med vaknar jag inte min egen säng och inte ens i mitt eget rum, dom första minuterna innan bilderna från igår poppar upp i skallen är relativt förvirrande, i lite korta ordalag: nyckeln till mitt rum hade jag lagt i Simon & Sebbes rum, när jag med tungt huvud kvällen innan hade siktet inställt på att sova hittades inte nyckeln och jag tog beslutet att sno Simons säng helt enkelt. I min egen säng noterade jag att Simon låg och sov så allt hade löst sig bra :-)
Pigg är jag då sannerligen inte och då har jag trots allt sovit en bra bit längre än jag brukar, klockan är redan halv nio och det är frukost om en stund, fram till dess blir det kaffe i rehabiliterande syfte, så det lär bli en seg dag, dom flesta av oss är trötta och troligtvis lite deppiga då sagan börjar närma sig sista kapitlet, dock har vi några timmar kvar :-) Efter frukosten och lite morgonrutiner (som troligtvis slutar med att Renate får köpa ubytestoaletter för satan vad toaletterna användes och då snackar vi inte om ettan) beslutar vi oss för att traska upp till T13 och begrunda vårt resultat samt kika på lite förbipasserande bilar, en alldeles lagom uppgift en dag som denna.
Väl framme vid T13 oh vårt konstverk så noterar vi en lustig grej, vi ville ju se till så att målningen inte var i apex så att den skulle få vara kvar ett tag, jag hade märkt ut ett bra ställe mitt i natta som skulle bli toppen men nu insåg vi att jag i själva verket hade märkt ut just apex, typ ALLA bilar passerade över märket och vi garvade gott åt detta sköna misstag. Oavsett placering var vi mäkta stolta och njöt av utsikten, solen gjorde dock målningen svår att se i vissa vinklar och vi diskuterade hur version 2 skulle bli, det måste till en smidigare och större mall och sedan skall vi hitta en punkt off apex, vem vet kanske vi skall leta upp rätt ställe på dagtid utan Bitburg?
På GPslingan är det någon form av Sevenrace och dom matar på bra men låter inte så upphetsande, på NS är det Turistkörning, vi plåtar en hel del och njuter av allt, dock tröttnar man efter ett tag på detta parti och vi beslutar oss gå vidare vidare. Vi tar oss hemåt och hoppar in i bilen för att först ta oss ner till insläppet men där hände inte mycket och banan var stängd på grund av någon incident. Vi beslutade oss för att dra upp till borgen och kika på den, själv satt jag kvar i bilen och softade lite då jag sett Borgen ett par gånger och dessutom var seg som bara den.
Efter ett tag var grabbarna nöjda och även dom var impade över den grymma vyn man får där uppe, vi drog oss nu åter till insläppet där Simon ville köra ett par varv, givetvis åkte man med vilket man nästan men bara nästan ångrade då Simon överkörde ordentligt och stundtals var det lite läskigt vilket han fick reda på av oss. Sebbe snackade om att han var livrädd men jag är osäker på om han menade allvar :-) (vilket han dock gjorde visade det sig senare)
Med nerverna ett par meter utanför kroppen kände vi oss plötsligt mätta på turistkörning och beslöt oss för att dra ner till komplexet och dess enda riktigt bra grej pengaautomaterna, precis utanför stod en Bongard med en CSL på flaket och killen var därinne och tömde bankomaten på pengar, trist historia såklart men den bittra verkligheten för ett antal bilar varje dag. Nåja även Sebbe behövde lite cash och tydligen hade CSL killen lämnat lite pengar kvar för Sebbe fick ut pengar han också.
Vi beslutade oss för att äntligen ta fatt i en sak vi dragit på i flera dagar och det var att ta en tur med Renates Amazon, det var lite pirrigt men samtidigt spännande då jag själv har massor med barndomsminnen med just Amazon, vi hade ej heller någon aning om skicket osv men det skulle alldeles strax framgå… Det märktes att Renate var lite nervös även hon och hon pratade på en hel del, vi beslutade oss för att börja med att köra och pumpa däcken och lite sådant vilket jag tyckte var precis lagom start. Redan när jag skall in i bilen börjar bilen bråka och dörrläset var inte det enklaste att få upp, till slut tråcklar sig den här klumpen in bakom ratten och det var en förvånansvärt trång plats och obekväm dessutom, ratten var stor som 2 familjepizzor och satt som en fläskläpp i höjd med min mage, alltså en körställning som lätt tävlade om förstaplatsen med Sebbes E36:a
Till slut så var det dags att veva igång åbäket och det gick väl relativt enkelt, ljudet från spisen och dofterna i bilen samt alla reglage gjorde sig påminda från barndomen, det jag dock inte mins var hur jäkla ålderdomlig bilen är och jag inser att man själv inte är någon spjuver längre, herrejösses detta är en veteranbil deluxe, bara en sån grej som att lyssna på motorn var udda, det fanns en högst tveksam känsla i pedalen men när man väl tryckte hände inte mycket under huven, fassan bilar MÅSTE ha varit piggare även dom som inte var trimmade. Kopplingen i bilen var ett kapitel för sig själva och dragläget var max 2mm och känslan påminde om en otydlig mix av massiv tröghet och ljummen motorolja, den var stenhård och med ABSOLUT ingen känsla och det tog ett tag att backa ut från parkeringsplatsen.
Till slut så rullade vi äntligen iväg med bilen så sakta, vi skulle förbi infarten till NS och sedan köra bort till Döttinge Höhe och sedan fick vi se, redan nu efter några meter kände jag att det blir nog precis lagom med den svängen, nästa sak som jag skulle upptäcka som högst intressant var bromsarna på bilen, jag har ALDRIG träffat på bromsar av denna kaliber, bromsverkan var betydligt bättre på min gamla Zundapp jag hade på 80 talet men det jobbiga var känslan i pedalen, kopplingen var rensa barnleken jämnfört med detta och det krävdes betydande lårmuskler för att ens märka någon form av inbromsning, det var inte bara det att dom knappt funkade, känslan i pedalen var helt crazy, det pulserade sakta och man kände liksom hur dom… ja näe det går inte att beskriva jag ger upp helt enkelt, sjukt kassa bromsar iallafall! Till slut och med hjärtat i halsgropen kom vi ner till Döttinger Höhe och tankade i lite luft på bettan, jag hade för länge länge sedan beslutat att det blev en snabb retur och parkering av bilen, den var rent ut sagt livsfarlig enligt mig, prestandan var också intressant i bilen och ett tryck på pedalen var lika imponerade som en fullgasaccerelation med en Ålandsfärja.
Det ”lustiga” var att vi hade drömt lite om ett varv på ringen med bilen men tjena vad långt ifrån verkligheten det var, att ta ut den där hade varit rent idiotiskt, harakiri känns plötsligt safe och även frihopp från Eifeltornet, näe det fick stanna vid en dröm men det gör inget, väl tillbaka på parkeringen är jag nöjd med at ha fått upplevelsen, det blir sällan som i minnet, lite som att titta på sin favvoserie från åttitalet och tro det skall vara bra, för vem tycker i ärlighetens namn tex. att NIghrider är bra idag?, som ung satt man klistrad vid burken :-) Vi lämnade tillbaka bilen till Renate och tackade för lånet, vi berättade samtidigt för henne att bilen behövde seriös omvårdnad, framför allt bromsarna behövde en seriös översyn med troligtvis allt nytt för att funka dugligt. Vi har ju Volvogänget som ofta är här och hos Renate så jag föreslog att nyttja deras kunskap och välvilja för den fanns, det hade dom påtalat tidigare.
Efter denna intressanta upplevelse var man tvungen att få i sig lite mat och vi beslutades oss för att gästa Christas för en enkel lunch, Lasse hakar även på och vi har en trevlig stund i lugn miljö med ok mat. Efter maten softar vi lite och liksom drar ur på det oundvikliga, ingen vill hem och vi försöker nog alla blunda lite inför detta faktum, nåja vi fortsätter nu att packa och tömma våra rum, vi betalar för oss och tar ett par ord med Hanne där vi tackar för den här tiden och hoppas vi kan ses igen nästa år. Det sista vi gör nu är att pressa in det sista i bilen och se till så att vi verkligen får med allt.
Till slut är det dags, Opeln skall nu få ta oss hem till Svedala och tryggheten, vi tuffar så sakta iväg från Lilla Meuspath och vinkar till Hanne med tårar i ögonen eller kanske inte riktigt men ni som varit där nere vet hur trist det är att åka hem..
Nu visade sig att vi inte skulle komma så långt då resan hem fick ett oväntat stopp, för när vi passerade Brünnchen kunde vi bara inte motstå frestelsen att stanna till en stund, det var riktigt gott om bilar på parkeringen vilket brukar vara ett bra tecken på aktivitet på banan, det verkade som det var lite familjesyssla att stå här och kika då flera stycken grillade och hade med sig barn, fruar och annat. Även på banan visade det sig vara gott om bilar och det var skoj att bara stå här och hänga och kika på alla bilar, det var i vanlig ordning högt tempo och stundtals små marginaler men några incidentar såg vi inte vilket var skönt. Vi fastande här ganska länge innan vi till slut begav oss vidare mot nordligare breddgrader.
Resan hem är inte mycket att orda om, vi tuffade på i ett vettigt tempo och bilen fungerade som den förväntades göra, Simon häcklades hela tiden för sin körning och slä på rumpvärmentävlingen leddes stort av mig! Vi hade inga större problem med trafiken och visst hakade det upp sig ibland men det var bara småsaker. Några drickor, glassar och lite mat senare satt man på båten och vips var man i Danmark, resan genom Danmark är alltid lika seg med typ 20 mil rak väg, nåja till slut körde vi över bron och var på svensk mark igen, frågan är om någon var glad inför detta eller om alla längtade ner, själv längtar jag alltid ner så jag är lätt partisk i frågan. Nåja efter att grabbarna dumpat mig i hemmet och vi haft ett par ord om resan åkte dom vidare mot Vinslöv och evigheten. Vi konstaterade i alla fall att det varit en mycket lyckad resa och att vi haft skoj och skrattat mycket, för mig var det jävligt skoj med allt skratt och skoj, jag uppskattar verkligen humorn och buset i gänget!
Korta stolpar att minnas när man sitter på hemmet..
Opel Enjoy (har INGET med glädje att göra)
Simon kan inte köra bil, panikbroms och svajig färd häcklades han för HELA tiden :- )
Stolsvärmetävlingen som jag vann
Rejsamålningen vid T13, ett minne för livet..
Internt skämt om bromsarna SPLINES
Renates boende var guld med så nära till Lindenhof och supercentralt
Galet bra väder men även galet regnigt precis som vanligt
Vi har upplevt massor o grabbarna har fått en bra start på sitt kommande ringenliv
Stort fett tack till Simon och Fredrik för att jag fick hänga med, jag uppskattade det verkligen och jag åker mer än gärna ner där igen med dessa grabbar, dock helst med något roligare verktyg för ändamålet, det ända positiva med att börja från botten (Opel Enjoy) är att det bir lätt att toppa :-)
Vid tangentbordet
/Johan Sjöström
Ps eventuella bilder till dessa rader kan vara tagna av mig Johan Sjöström eller Simon Lagnelöv, det är ok att använda bilderna även om vi uppskattar att man anger källan Ds.
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet