Helgen till ära var fylld med både fart och spänning, spänningen bestod väl mest av att en relativt stor operation skulle göras dagen innan Mantorp på bettan, lär man sig aldrig? Näe jag är ett hopplöst fall så är det bara och dessutom var operatören med på noterna och inte speciellt orolig.
Efter ett kort förspel i Ljungbytrakten landade jag hos Janne i Värnamo runt lunch, tröttare kille den här dagen gick inte att uppbringa men tids nog blev det fart på han! Dagens projekt var att byta bärarmsbussningar bak på Compacten då Janne dömt ut dom befintliga och en mätning visade att bakvagnen var typ 10mm “sned” Bussningarna vi skulle få på plats var dom här Gula polska som redan satt på plats i form av diffbussning och Silentblock.
Vi började skruva vid ettsnåret och ganska snabbt kom första motståndet i form av handbromsslangar/vajrar som vägrade lossna, med kapen åkte örat av och så duttar vi dit dom sen igen med svetsen, nuftigt som få och själv hade jag bara stått och stampat. Efter ett tag får vi av vad som behövs, däck,avgas,bromsar,dämpare, krängare osv. Det är dags att börja plocka ut det gamla möget.Nu var det så illa att bussningarna var tokslut och vulkningen hade släppt, med andra ord var dom lite tråkiga att få ut men med lite bearbetning fick vi så sakta ut dom. Nästa steg var att korta ner dom nya bussningarna lite då dom var för långa och sedan var det dags att börja få dit dom. Det visade sig att stålhylsan i mitten var alldels för tjock vilket innebar för mycket friktion, den var en millimeter för tjock. Ett samtal senare hade vi tillgång till en mekanisk verkstad och nya stålhylsor skulle svarvas, givetvis var det hyfsat mekkigt att få ut den vi pressat in och det behövdes ordentlig övertalning och tålamod innan den till sist ploppade ur.
Att se Janne hantera en stor svarv från 50 talet som om han inte gjort annat var grymt imponerande och då är han helt självlärd grymt coolt att se dom nya hylsorna växa fram så sakta. Till slut var vi klara och drog oss sakta mot verkstaden då tiden rusade iväg. Väl tillbaka gick det betydligt lättare att få in hylsorna men då kom nästa bakslag, hylsans bredd var ok men plastbussningen var knappt 2mm för smal för infästningen i balken något som var oacceptabelt, Med andra ord gick vi över till plan B och ringde ett nytt samtal, denna gången till en kille i närheten med en samling delar till BMW som vi alla gillar,Samuel var hygglig nog att öppna upp dörrarna för oss trots att det var lördag kväll och vi hade en skön pratstund. Vi som vet vad Samuel kan göra bakom ratten på en BMW önskar precis som jag att vi får se han på våra banträffar och så vidare, vi får väl se vad som händer på den fronten. Nåja vi fick nu tag i bärarmsbussningar, stålhylsor och lite vettigt fett så nu skulle vi väl äntligen vara på G att lösa det hela. Efter att vi tackat Samuel på Milway för vänligheten så gav vi oss med raska steg åter till verkstaden för att återuppta arbetet.
Den här gånger var det annorlunda att få på bussningarna, allt gled på helt underbart perfekt, snacka om måttpassat ända ut i fingerspetsarna! Vi var förvisso nu bara klara med första bärarmen men det borde gå smutt med nummer 2 nu när vi gjort alla misstag. Visst tog det lite tid att få ner och få bytt bärarm nummer tvås bussningar men med rätt grejer var själva bytet riktigt smidigt. Det som nu gällde var att smacka ihop bettan så vi kunde få komma hem och käka lite och ta ett glas välförtjänt vin efter en hård varm dag. sakta men säkert fick vi ihop kärran och till slut var det dags att lufta bromsarna vilket gick bra till en början.
När vi skulle lufta vänster bakbroms öppnade vi upp nippeln och jag pumpade på pedalen, jag kände att något var skumt då pedalen fortfarande var stum och hur jag än pressade kom inte en droppe bromsvätska ur slangen, vi delade slangen lite tidigare men sak samma där, det kom inte en droppe vilket var jävligt udda, vi dubbelkollade alla slangar men kunde inte hitta någon som var eller varit i kläm under dagen. Vi var nu så trötta och ville hem så jag sa vi skiter i det här, bromsarna har ju svikit mig totalt detta året och dagens uppgift var klar, vi hade nya trevliga bussningar på plats i rumpan och det var jag absolut nöjd med. Att komma till Mantorp med dessa bromsar lockade inte speciellt men hey, what a heck! TIll slut var vi helt klara och tog våra bilar och körde raskt hem till verandan och satte oss ner och njöt av friden. Ett glas eller två senare somnade jag ofantligt gott på en soffa och skulle nu sova ett antal timmar innan det var dags att köra iväg mot Mantorp, för egen räkning var det 08.15 på mantorp som gällde då jag hade lite åtaganden. Det var såklart med blandade känslor jag somnade men i det stora hela var jag väl nöjd, bromsar är för fegisar eller hur var det nu? :- )
Ett par saker:
Dom gamla bussningarna var sopslut och så lite till framförallt på vänster sida av bilen.
Diffen på 10mm från sida till sida var nu helt borta och bilen var symmetrisk på ett positivt sätt,
Ett superstort tack till Janne för en ypperlig dag, få svordomar men en hel del glädje!