Sagan om ringen handlar väl om så mycket annat en mörk sida och en ljus sida(samt en ring ) och ibland känns livet precis så, inte för att jag normalt är speciellt mörk men däremot är jag väldigt ljus när jag kommer i rätt element men vem är inte det? Igår påbörjade vi vår så efterlängtade resa till Ringen för att få åtnjuta oss alla faciliteter i form av vacker miljö, frisk luft, sköna sängar, god mat och dryck samt bankörning på en av världens mest underbara och mytomspunna racingbanor Nürburgring. Ordningen på vad vi föredrar kan vara NÅGOT annorlunda än jag skrev :-)
Vi var 3 killar i 2 bilar som sammanstrålade vid centralen i Malmö strax efter 09.00 på morgonen, Martin anslöt från Göteborg och resan till oss hade varit klockren. Efter lite växling, shopping och diskussion satte vi kosan mot vår mekka, man är ju grymt lyckligt lottad på det viset att vi slipper någon resa i Sverige utan bara rullar ut på bron så är vi i ett vips redan i Danmark.
Första etappen är Rödby en resa på cirkus 2 timmar/20 mil. Det regnade stundtals ORDENTLIGT och vi fick ta det lite lugnt, vi hade ju dessutom en oldtimer med oss som inte var lika behaglig som min lilla autobahnslukare (eller hur..) Nåväl resan till Rödby gick smärtfritt och färjan släppte på oss i stort sett direkt, här var det extremt smidigt med brobizzen som även tog färjekostnaden och vi kom dessutom på i stort sett först. En gemensam fika, lite shopping och sen var det dags att hoppa av för vidare färd.
Fortfarande var det mulet väder och tempot på trafiken var sig inte riktigt likt tyckte jag, jag vet egentligen inte varför men folk höll igen på farten. Andra etappen mellan Puttgarden och första tankstoppet gick utan problem men stundtals ÖSTE regnet ner och ord som ”spön i backen” räckte inte riktigt till faktiskt, det var en hel del vägbyggen men inga direkta köer att tala om, medelhastigheten var dock fortfarande väldigt låg enligt mig. Efter att ha toppat upp bilen med lite V-power, kolalt hjulbultar, lufttryck,oljan käkat lite och diskuterat resan var det dags att åka igen. Vi passade på att byta chaufför i min kärra då jag inte hade något emot att vara beifahrer en stund.
Resan gick vidare utan några egentliga händelser, mulet väder med regn och stundtals vackert väder blandat med vägbyggen gjorde att framfarten fortfarande var beskedlig. Man märkte att vi var på väg åt rätt håll då vägarna var breda och fina (där det inte byggdes) naturen var vacker och landskapet böljade så där härligt som det gör neråt Moseldalen. Efter ett tag svängde vi av från A1:an och kom in på vanliga landsvägar, skultarna om Nürburgring kom tätare och tätare att dom dessutom varvades med krogar som stolt basunerade ut att här serverar vi minsann Bitburger gjorde en uppskruvad som ett litet barn, det var nästan så man satt och hoppade på sin stol av lust att komma fram.
Jag noterade att tyska staten plöjt ner massor av pengar på ny beläggning runt ringen, fantastisk kvalitet som man sällan skådar i Sverige, detta i kombination med dessa böljande vägar i fantastisk natur gjorde så det ryckte i högerfoten till och med på mig som satt kvar i passagerarstolen :-) Nåväl vi var nu riktigt nära målet för dagen som var Meuspath en by PERFEKT belägen i direkt anslutning till banan men ändå väldigt lugn. Vi passerade först GP banan med alla dess nya komplex, man kände inte igen sig alls då det var massa nya stora byggnader, en ny rondell , berg o dalbanan skymtades mm. Efter vi passerat detta svängde vi snabbt ner till ”vår” by och, en bit i byn fann vi vårt ställe och något inom en kunde slappna av, vi var nu framme!! Frau Nett kom ganska omgående ut och mötte upp oss i glad ton, min ”Dyscka” är väl extremt begränsad så andra fick sköta pratet. Vi lastade in det viktiga i vårt rum på ovanvåningen och bara njöt av lugnet, efter en snabb dusch och lite ombyte var vi på väg mot mat o dryck efter en förvisso smidig men lång dag i våra bilar.
Vi beslöt oss för att Nürburg dög utmärkt som matställe och efter lite diskussion som hamnade vi på Lindenhof som jag själv är svag för, ett gammalt hederligt ställe med god mat till humana priser.
Det tog inte lång tid förrän första Bitburgen var på plats och den där första klunken är som nåt annat man gör för första gången HELT UNDERBART! Inte bara ölen i sig utan även det faktum att nu är vi verkligen här och njuter! Alla beställde in Jaegerschnitzel vad annars i Schnitzelmekkat nummer 1.
Maten smakade utmärkt och vi var alla nöja med dagens resa trots vädret, Tobbe hade problem med en skev skiva och ett beslut om att köpa nya skivor fram togs, vi skulle jobba lite på detta under morgondagen men det lutade åt Mayen några mil bort. Ett par killar på väg ut ur lokalen hade uppmärksammat att vi var svenska och tog kontakt med oss, det visade sig att den ene skulle köra superstock 1000 som är en slags förserie till Roadracing-grabbarna som ju här och körde sin VM serie i helgen, trevligt nog erbjöd dom oss pass för att komma in på området och vi beslöt att ringa dom när vi skulle dit, för nog ville man se lite roadracing när det är VM killar.
En pilsner till så var det dags att knyta ihop säcken, Tobbe mådde lite tjyvtjock men det blev betydligt bättre ute i friska luften, det där med rökförbud på krogen har inte riktigt nått Tyskland och kläderna luktade inte precis hallon när vi kom ut. Vi kunde givetvis inte låta bli att passera Testcentrum och deras lilla men grymma utställning i fönstret, Cecottos E36:a är ju bara SÅ läcker med stora centrumbultade 19”,kolfiber i överflöd och en sjukt stabil bur som omslöt stora delar av bilen, man nästan hörde hur den ylade förbi på varvtal i paritet med en motorcykel.
Väl hemma såg vi till att prutta in rummet så som en riktig man gör och sedan blev det lite pojksnack och hästar, torkade blommor, handväskor och sånt :-)
Vi somnade alla gott i våra stora duniga sängar (Martins var kanske inte nån höjdare) jag vakande upp imorse och konstaterade kallt att så här gott harjag inte sovit på ruskigt länge, gud va gött det var när man uppdagade att det var ingen dröm, sagan om ringen 2009 har precis börjat.