Torsdag morgon betyder att det nu är slut på det roliga för den här gången. Idag är det dags att styra mot nordligare breddgrader men inte direkt utan först kör vi österut men mer om det lite senare. I stort sett hela veckan har jag vaknat till en molnfri himmel och en sol som sakteliga kröp upp från horisonten. Idag var det annorlunda med dimma tjock som ärtsoppa och seriöst fuktigt. På något vis kändes det rätt skönt med detta väder när man skulle åka hem då det garanterat hade varit tungt att åka hem en strålande dag. Nåja en skvätt kaffe och lite bloggande i vanlig ordning innan Tobbe vaknade och frukosten serverades. Vädret blev inte bättre efter någon timme utan snarare värre, vi skänkte en tanke till scuderia folket vars utbildning började idag och hoppades det inte skulle drabba dom för hårt.
Dagen till ära var vi inte befattade med stress överhuvudtaget, vi hade en tid bokad 15 mil från oss klockan 14.00 that´s it. Vi beslutade oss för att börja med bilarna och göra dom dugliga för den långa färden hem, gatdäck, oljekoll, camber, dämpare, lasta bilarna med alla verktyg, reservdelar, däck osv.. Efter detta var det dags att duscha och sedan packa alla personliga saker och rensa rummet. Efter att jag kände mig nöjd behövde jag få tag på lite internetaccess och drog mig ner till Blaue Ecke för att snålsurfa på deras lina. Efter att jag var klar begav jag mig till REWE markt för en god kopp avancerat kaffe (latte,mochaccino eller nåt jag vet inte så noga) Tobbe dök upp efter ett tag och vi beslutade oss för att börja röra på oss då klockan redan hade sprungit iväg, innan avfärd körde vi över till Getränkemarkt för att ombesörja en liten ranson Bit´s för att överleva Skånes bistra vinter och kunna luta sig tillbaka, blunda och känna smaken av Nürburgring :-)
Nu lämnade vi Adenau och det var med ett visst mått vemod jag såg stan försvinna i dimman, vi kom in på små tighta serpentinvägar i närheten av Bergwerk och dimman var sjukt tjock, tempot var lågt och det underlättade att ligga bakom M3:an med sina tydliga röda lampor. Färden var nu ställd mot en lite håla där Tobbe skulle hämta lite kulfibergrejor i form av en front och en baklucka till sin redan trevliga kärra. Passformen skulle vara hög och Mister är petig på den fronten. Efter en stunds körning kom vi ner på lite lägre höjd och dimman lättade, samtidigt övergick vägen i motorvägsform och vi kunde höja tempot ett par snäpp. Mötet var bokat till 14.00 och 13.59 äntrade vi rätt gata så gissningsvis var vi på plats i exakt rätt minut vilket får anses rätt otroligt. Killen med grejorna mötte upp oss direkt och visade oss vägen mot härligheterna. Grejorna fanns i garaget och därinne fanns även en M3 E30 som såg ut att vara i mint condition, gud så läcker med breda och lagom höga BBS Le Mans.
Killen verkade vara en seriös M3 E30 fantast då hans boende formligen kryllade av olika M3 E30 grejor i form av modellbilar, radiostyrda bilar, ventilkåpor mm. I köket visade han ett par sjukt fina kolfiberinsug till rimliga pengar i förhållande till finishen. Det är nästan så man är sugen att köpa en M motor bara för att få dit ett sådant insug :-) efter att alla teknikaliteter var avklarade lastade vi bilen och pratade lite BMW, Tobbe hade efter byte av bromskivor fram lite problem med att oket på vänstersidan gnagde lite mot insidan av fälgen, detta gillades inte och vi funderade på olika lösningar. Det slutade med att vi skulle åka till Raeder motorsport som låg en mil ifrån oss, där fanns en uppsättning 5mm spacers som var precis vad Tobbe gissade att han skulle behöva. Sagt och gjort, navin ställdes in på vårt mål och en stund senare anlände vi till en extremt deprimerande håla, märkligt nog var vi båda väldigt överens om detta faktum, staden kändes som den stannat på 70 talet och det fanns massor med tomma bostadskomplex, mycket höga galler och staden kändes lite död på något vis. VI hittade i alla fall vårt mål Raeder motorsport som var en liten butik som bestod av typ 800000 priser från motortävlingar och en tysk med en rejäl mussche, Herr Raeder var en trevlig prick som ombesörjde vårt behov med glans, vi fick även ok på att montera grejorna utanför så vi kunde komma vidare hemåt. Efteråt pratade vi lite bur och diskuterade lite olika alternativ, det lutar starkt åt att vi båda kommer att montera en halvbur under vintern och får bara jag ihop pengar kommer jag att köpa själva rören i alla fall. Efter att vi pratat färdigt och höll på att packa ihop oss kom han ut med varsin T-shirt och lite annat, jag misstänkte att han tyckte det var skoj att vi som kom så långt borta ifrån hade hittat han ställe samt att Tobbe hade lite koll på hans framfart i olika tävlingar.
Till slut kom vi iväg och efter en snabb tankning bar det av mot nordligare breddgrader, avståndet hem var ungefär 800 km så vi skulle inte vara hemma på rätt sida 12 det insåg jag nu. Färden flöt på bra och några enstaka stau stötte vi på men inget som gjorde att vi stod stilla, det var snarare så att vi tappade fart, knasigt nog mötte vi sjukt långa köer på vägen ner och detsamma nu när vi körde hem , antagligen hade vi bara lite flyt men det gjorde inget Efter någon timme blev det dags för käk på en sån där charmig vägrestaurang som ofta brukar generera en dyr och osmaklig tallrik mat. Här fick vi vettig mat i rejäla portioner till överkomliga pengar. Vi var nu taggade för en ny stint på motorvägen. Fortfarande flöt allt på och stundtals fick vi till och med upp tempot i svenska motorvägsfarter och lite till. Ytterligare ett tankstopp längs med vägen klarades av och nu började det så smått att skymma.
Trafiken var nu lite lugnare och vägarna lite bredare, vid sista tankningen hade vi 30 mil kvar till båten och det klarades av i BRA fart, nu gick det att marscha i 150-180 och det var rätt skönt, i ett tidigt skede av kvällen var jag SJUKT trött och fick jobba hårt för att hålla mig vaken, lite senare piggnade jag till och det var skönt. Till slut kom vi fram till färjeterminalen i Putgarden och innan vi kom in på området blev vi stoppade av något som såg ut som militärpolis eller dyligt, det visade sig vara immigrationspolisen och dom ville helt enkelt se våra pass, som tur var hade vi passen med oss båda två så det gick smärtfritt efter att vi hade fått svara på lite frågor. Båten kom relativt fort och plockade upp oss för vidare fart mot Rödby, väl ombord käkade vi lite och shoppade i ”taxfree” En ypperligt ickecharmig dansk gubbe i kassan gjorde vad han kunde för att försura livet för alla i hans närhet, tänk vad trist livet måste vara om man alltid skall vara så otrevlig.
Väl i hamn var det bara en trist transportsträcka kvar, vägarna var något förbättrade sedan förr gången och vi marschade i relativt hög fart dom 20 milen till Bron, vi landade på svensk mark någon gånng runt midnatt (minns inte exakt) och sedan var det bara 10 minuter kvar tills vi var hemma, tänk vad drygt och bo tex i Stockholm eller Övertorneå och ha hela den biten kvar att köra, på så vis är vi ändå lyckligt lottade här nere i Skaune!