Ännu en morgon då man vaknar med en klump i magen, och då menar jag en sån där hälig klump som jag iallafall kan få när det är något skoj på gång och så är det här nere mest hela tiden! I vanlig ordning förnekar frukosten inte sig och tillfredställer våra gastronomiska krav med belåtenhet. Jag måste säga att det är inte bara generöst tilltaget och ett brett utbud av saker utan det är även god kvalitet på det som serveras något kan inte skall underskatta.
Dagens väder var ok även om det var lite mer mulet idag och det förekom en hel del mörka moln på himlen (all form av uppehåll är OK i Eifelbergen). Schemat för dagen var ganska öppet då det var Porsches stora trackday med runt 200 bilar från Sverige på banan, först vid 17.15 var det öppet för Touristfahren. Nåja det skulle bli skoj att få kika på lite Porschar ute på banan, så pass många bilar blir såklart ganska maffigt! Jag beslutade mig i alla fall för att börja dagen med ett besök vid infarten och sen se vad dagen har i sitt sköte.
Väl uppe vid parkeringen stöter jag ihop med lite vänner i form av John, Daniel, Marit och Jesper. Det visar sig att ett par av dom beslutat sig för att traska en runda runt banan och jag blir givetvis intresserad då jag drömt om detta länge men aldrig kommit loss, trots att jag har fel kläder och molnen är mörka beslutar jag mig för att haka på. Innan vid drar iväg skall en Porsche köras ner till Peter Polack för översyn då den droppar lite olja i bakkant vilket såklart är opassande när det skall pressas hårt på bana, väl på plats blir vi mottagna med glädje och entusiasm och samma har det varit alla gånger jag varit där! Det blir lite översyn och lite annat smått och gott, bilen blir klar lagom till kvällskörningen. Vi åker tillbaka igen till ruta 1 och samlar ihop gänget som skall traska.
Vi blev 4 stycken som nu påbörjade en tur runt delar av banan, med utgång från Helga traskade vi upp mot T13, det går en grusväg upp till höger innan bron på Hatzenbachstrasse och den mynnar ut uppe vid slutet av T13, redan här är det trevligt att kika men vi traskar på längs med banan ner mot Hatzenbach. Nu börjar man se trevliga vyer och man inser hur härligt området är som vi befinner oss i. Att traska så här nära banan är mycket intressant för från sidan av banan ser man allt på ett helt annat vis, det svänger och lutar mer men framförallt inser man hur jäkla smal banan egentligen är. Efter ett tag passerar vi backen upp mot Flugplatz, just här ser man inte så mycket av banan då det är mycket skog på båda sidor av vår väg, dock inser man att det lutar ordentligt där ute. Vi passerar ett relativt nyplanterat träkors med ett namn och ett datum på och man blir påmind om att det inte bara är lek därute, folk trillar av pinnen här med jämna mellanrum det är bara att inse.
Vi håller ett perfekt tempo och även om det stundtals går lite uppför så blir man aldrig för trött, vi stannar till på ett flertal ställen och njuter av alla förbipasserande Porschar i varierande fart, givetvis är vi proffstyckare alla och har mer eller mindre synpunkter på samtliga passerandes fart, bromspunkt eller val att ställe för att släppa/trycka på gasen. Vi stannar ett bra tag vid Schwedenkreutz och det gamla korset som man sett så många gånger på bild. Jag kan inte historien bakom korset men att det har stått där ett tag inser jag. Detta parti är högst intressant att kika på då det stundtals går mycket fort och att det i stort sett precis här skall läggas på bromsverkan i lagom mängd, VÄLDIGT många släppte av någon anledning av på gasen just på det lilla krönet där bilen är som lättast och det i kombination med en Porsche gjorde mig nervös vid bara tanken :- ) Jag vet själv med mig att jag gjorde dylika fel förra året och det genererade påtryckningar från baken att den ville göra en omkörning av fronten, en åskådare i Aremberg blev så impad av min räddning att han applåderade med händerna ovan huvudet, att jag själv behövde byta kalsingar hade han ingen aning om :- )
Jag trivs verkligen som fisken i vattnet och jag är så glad att jag beslutade mig för att haka på vandringen! Vyerna förändras hela tiden och stundtals är det ruskigt vackert med detta böljande landskap i alla dess gröna nyanser. Vi traskar nu in en bit i skog och skär av lite snett ner mot Fuchsrörhre från Schwedenkreutz sett, någon ville vika av bort mot Aremberg men blev nerröstad så vi fortsatte traska mot rävgrytet. Vägarna blev ganska snabbt till stigar och skogen tätnade, hela tiden gjorde sig dock banan dock påmind med ljudet av svansmotorer på lagom varv :- )
Vi fortsatte ner genom skogen och landskapet förändrades så sakta i alla fall utseendemässigt då vi nu gick i en ravin som löper parallellt med banan, väl framme vid första stället en bit efter bron vid Aremberg får vi en härlig vy både uppåt och neråt av den ständigt så slingrande banan. Efter ett tag traskar vi vidare en bit och till slut stannar vi lite längre vid Fuchsrörhre och det har ju sina randiga. Dels ser man en intressant del av banan men även det att man kommer så ruskigt nära när bilarna passerar i RIKTIGT hög fart. Att försöka plåta bilarna här (med mobilen) var mer eller mindre omöjligt då fördröjningen gjorde att bilarna hade passerat innan bilden var tagen. Det var inte helt lätt att slita sig från denna magnifika plats, sträckte man ut handen kunde man toucha bilarna och farten och ljudet var som sagt imponerande.
Till slut bestämde vi i alla fall oss för att ta oss framåt då vi hade en bit kvar att traska. Ravinen längs med banan talade lite sitt eget språk, här ville man INTE hamna med sin kärra, det sluttade brant, fanns gott om träd och annat som gör det HELT ointressant att hamna här. Den inte helt obetydliga ansamlingen av bildelar vittnade också om att folk körde av här då och då, gissningsvis skulle det kunna gå att bygga ihop en hel bil av alla delar man såg och stundtals var det lite otrevligt, ännu en gång fick man sig en välbehövlig tankeställare gällande det vi pysslar med på banan, speciellt vi som kör utan bur.
Terrängen var nu ganska jobbig men efter Adenauer Forst kom vi ut i öppen natur och kunde öka takten och ändå sänka pulsen :- ) Efter ett litet tag hade vi kommit fram till telemasten i kurvpartiet Metzgefeld, vi stannade ett kort tag här men gick sakta vidare mot Kallenhard, Kallenhard som förövrigt enligt mig är en lurig sväng där det inte alls är svårt att göra bort sig. Även här stannade vi ett tag och njöt av förbipasserande GT3:or och annat trevligt som oförtrutet bjöd oss på en härlig kakofoni av motorgurgel i variabel form.
Nästa parti vi stannade vid var precis innan Wehrseifen och detta var nog ett av dom allra vackraste partierna ifrån denna vinkel, det så otroligt läckert slingrande banpartiet och bakgrunden med bergen och allt grönt samt att man kan skymta Ex-Mühle i fjärran gjorde bilden komplett! Tyvärr går det ju sällan att fånga verkligheten lika bra på en bild och speciellt inte som amatör med en simpel mobil, en tripp hit rek. å det bestämda och går man från Breidscheid snackar vi 10 minuters gångväg.
Vi ringer nu vår privatchaufför John som redan är på plats vid bron i Adenau för att hämta upp oss, alla är rejält hungriga och törstiga efter den maffiga turen och vill komma fram till dagens mål för vandringen. Efter en stund traskar vi ner längs med backen mot Breidscheid och även om det varit riktigt nice skall det bli gott med lite vila och något att dricka. Trippen vi betat av är alltså T13-Breidscheid och det var ett helt underbart parti, lite halvjobbigt, underbart vackert och väldigt givande, jag konstaterar än en gång att detta var en sak som jag verkligen uppskattade att jag fick vara med om, tack till er som tog initiativet!
Nere vid gamla insläppet stöter jag ihop med en gammal vän som precis kommit ner, det var hans premiär i området och den nyinköpta Porschen skulle få bekänna färg under några dagar. Vi tjötade lite och beslutade oss för att höras vid insläppet senare, nu var jag HUNGRIG! Och vi såg till att samla ihop oss för avfärd mot matstället som dagen till ära var Asian Bistro. Själv är jag först på plats och väl inne sitter Narin och Per och käkar, det blir såklart lite tugg om gårdagens händelse ett ämne som är svårt att undvika, alla lider vi men sanningen är att dom flesta kommer att gå samma öde till mötes förr eller senare, själv hoppas jag såklart på senare för min egen räkning.
Alla är nu samlade och vi kan beställa in lite att dricka samt mat, killen som har stället kommer helt plötsligt dragandes med min munkjacka som jag varit av med ett par dagar och letat efter på ett antal krogar, det var alltså här av alla ställen jag glömt den!. Dagens matval smakade ypperligt även om jag tror att jag gillat allt i detta läge, en stund senare lämnade vi stället mätta och belåtna och med nya mål i sikte. Klockan hade börjat ticka på rätt ordentligt kvällens körning stod som nästa post på schemat. Sakta drog vi oss hemåt för att förbereda oss själva och bilarna, det blev lite tankning och rutputsning, koll av oljan verkade stanna kvar i motorn vilket såklart uppskattas ;-) Väl framme vid insläppet var det betydligt mer lagom med bilar denna dag, till stor del kan vi nog tacka Porschegänget som hade middagsträff klockan 18.00 så dom ”slapp” vi :- ) Nu är det ju inte så att det var tomt, inte alls men det var liksom ingen kaos..
Tanken var att dom skulle öppna vid 17.15 men på grund av arbete med alla räcken som Porschefolket slitit sönder sköts öppnandet framåt ett tag. Jag tror att banan öppnade vid 6 snåret om jag inte minns fel och då var vi såklart lite mer folk som var på hugget. Vädret var nu betydligt trevligare än på morgonen med uppehåll, lagom med vind och temp men utan massa skarp sol som mest är i vägen. Även om det var en del folk i depån var banan i sig ganska lugn, dock så hjälpte inte det då det var ett flertal reparationsjobb på banan så något direkt flyt infann sig inte. Trots att det fanns en del arbeten så satsade jag lite mer nu och det av ett flertal olika själ, jag hade börjat hitta runt rätt bra och jag och bilen kom överens på dom flesta punkter, det var bromsarna, att den gick lite varm och att jag stundtals lätt fick i 3:an om man inte var uppmärksam vid växling från 4:an till 5:an, utöver detta pinnande det på bra, däcken fortsatte imponera och dom svek mig inte en enda gång!
Stundtals så gick dom olika sektionera riktigt bra och framförallt första sektionen förbättrade jag massor av gånger av någon anledning, jag vågade nu även hålla mer fart i Schwedenkreutz, Fuchsrörhre, Bergwerk och Angstkurve för att ge några exempel och visst är det skoj när man känner att man fått till ett parti av sträckan. Efter ett par varv träffade jag på polaren med sin Porsche inne i depån, han undrade om det var ok att åka med ett varv och jag tyckte det var en ypperlig idé av en nybörjare, sen att jag kanske inte tillförde något är en helt annan femma.
Jag är inte den som kör på halvfart för att det sitter någon bredvid utan det blir som vanligt tofflan i golvet, stundtals blev det kanske en aning överkört men det slutade jag med ganska fort. Det flöt på riktigt bra genom dom olika partierna och Micke verkade förvånad över vår framfart på banan, detta varv genererade årets första incident om jag skall säga så, en Gul GT3:a pockade för omkörning efter karusellen och jag är inte den som är den så jag gick åt sidan men släppte inte av, farten var hög för oss båda och i min iver att inte vara vägen fick jag ett kvarts bakhjul i gruset så bilen blev lite rörlig :- ) det konstiga var att den svenska GT3:an framför mig även han kom ut i gruset i sökandet efter en bra linje upp mot Hohe acht, det blev lite grussprut på min bil men det sket jag i, jag var här för att gasa inte putsa. I partiet efter Hohe Acht fick Porschen snällt sätta på sin blinkers då en ettrig liten 328 compact ville passera ;- ) Min medåkare Mikael blev nog lite spak i vår lilla batalj men han sa inte så mycket mer än Shit, wow och lite andra superlativ men jag vet själv hur det är att åka med någon annan, helst vill man styra o gasa själva. På tal om att gasa så hade jag nog inte snålat på den biten då jag lyckats köra sönder gaspedalen på detta varv vilket såklart inte gynnade framfarten då det blev en väldigt konstig vinkel på pedalen.
Väl i depån hoppar Micke ut ur bilen även han lite tagen, han erkände att han tyckte det var lite läskigt och ganska så annorlunda från hans egen framfart i sin RUF trimmade 996 Turbo med knappt 600hk, framfarten blir ganska mycket mer aggressiv med 235hk iallafall när jag kör. När jag parkerade i depån kom den gula Porschen glidandes förbi mig och jag tyckte han skakade på huvudet som om jag skött mig dåligt. Jag vill verkligen inte vara i vägen eller sköta mig dåligt så jag fick ordentligt med ångest för om han var arg för något. Jag passade på att kika lite på min knäckta gaspedal och jag insåg att detta fick jag leva med tills jag var på svensk mark, ganska störigt och det var svårt att gasa över 75% gas kändes det som men det var nog mest en känsla. Nåja killen i Porschen kom fram och jag tänkte nu kommer det en avhyvling.. När han började med att be om ursäkt för att han sprutat grus på bilen andades jag ut, en kort stund senare var han intresserad av min bil och framförallt vad det satt för motor i den ;- ) Gött att det inte fanns några sura miner utan bara tvärtom.
Dom senare varven under dagen flyter på bra och det är riktigt skoj att köra idag, inga övriga incidenter sker och bilen morrar på riktigt gott. Jag börjar få lite flyt i dom olika sektionerna på allvar och i ögonvrån ser jag hur racechrono ger mig gröna sektioner ( bäst tid i denna session) Dock är det långt ifrån några tider att skryta om. Även denna dags körning går mot sitt slut och det var en lagom trevlig kväll som gav lagom med körning, nu var det dags för nästa kapitel i historien, kvällarna är precis lika viktiga som dagarna i alla fall för den här skånepågen. Efter att vi rullat hem till vårt boende och lastat ur bilen det lilla den hade så var det dags för en Kall pilsner och lite avslappning i form av kolla vad som filmats under dagen. Lite senare blev det en dusch och sedan var man fit for fight igen!
Kvällens mål var lite halvflummigt men det slutade med att vi körde mot Lindenhof ( i vanlig ordning) Efter att vi parkerat och kom in på krogen inser vi hur mycket folk här var, massor med svenskar och massor med vänner följaktligen. Vi får ett bord längst inne i yttre rummet vilket passar bra, jag pratar lite med Renate som påpekar att det kommer att ta mycket lång tid att få mat i kväll då dom blivit tagna lite på sängen och är underbemannade i köket. Mig kvittar det så länge jag vet att jag får min Grillhaxe den är ju helt awesome!!
Efter att ha lallat omkring och kramts med alla goa vänner och pratat kurvpartier får vi in vår mat, det tog två timmar men jag gnällde inte då jag blev förvarnad, maten smakade såklart sjukt bra nu när man väntat så länge. Efter maten blev det mer tjöt och pilsner precis som vanligt, ett tag pratar jag med lite Porsche folk och en av tokarna vid namn Tord hade ett kort med en bunke varv över, ett stund senare hade han minsann ordnat transport av kortet ner till oss och när jag inte ens fick betala för kortet visste jag inte vad jag skulle säga. Läser du detta så ett stort tack, det var roligt att lära känna lite Porschegubbar då vissa av dom är riktigt vettiga ;- ) En annan rolig sak jag hör i bakgrunden är när Lasse säger att varvet med mig var det bästa av alla, jätteskoj att höra såklart även om det kanske var sagt lite med glimten i ögat eller nåt vad vet jag..
Folket börjar ge sig av, Porschefolket åker vidare mot Spa om jag inte har fel för mig vilket ger oss andra en sista dag på banan och kanske kanske lite fria varv? Själv har jag ingen brådska hem och mina medresenärer sitter och diskuterar något, jag placerar mig i baren och börjar prata lite med Renate, det blir om allt mellan himmel och jord, ringen, Sydafrika, Sverige, Sabine och massor av annat, Renate visar upp sin samlign med svenska souvenirer och en del annat skoj. Jag har alltid uppskattat att få kontakt med det lokala folket och Renate tillhör ju en del av inventarierna i Nürburg.
Renate har en vän som sitter bredvid och vi börjar tjöta lite med han också, Då kommer Tobbe och sätter sig hos oss och berättar direkt att det är Guido som lagade maten på Fuchsrörhre, alltså Sabines före detta man. Han är för oss en svunnen hjälpte utan att veta om det, då han lagade den bästa lasagnen vi någonsin ätit och vi åt den ett antal gånger.
Vi förklarar att vi mycket väl vet vem han är och att vi dyrkar hans lasagne. Det visar sig att han nuförtiden driver ett hotell/Pub/restaurang nästan nere vid insläppet och han lovar att tills i morgon fixa lasagne till oss, gissa om vi blev tokigt glada och fan vad roligt när såna här saker händer! Man kunde tydligt se på Guido att han blev väldigt glad över vår kritik och vi hade nu en vän för livet :- ) När vi berättar den lite skadade historien om när jag på skoj ber Tobbe ta med en portion Lasagne hem då jag inte kunde vara på resan och han sen verkligen gör det spricker Guido upp i ett ännu bredare smile och tro tusan det, sätt er själva in i situationen..
Vi sätter oss och snackar mer ingående med Renate, Guido samt Petra som för mig är en ny trevlig förmåga på Lindenhof, jag fick plötsligt den goda idén att vi skulle spela lite av deras tärningsspel dom suttit med några kvällar i veckan, efter ett tag var alla med på noterna och jag, Tobbe, Peeter, Renate, Guido och Petra var igång med det konstigaste spelat jag någonsin spelat. Det heter Shockel (proof) och eftersom ingen av oss kunde spelet försökte tyskarna lära oss det hela, ingen utöver Tobbe var väl nykter men inte ens det hjälpte oss att förstå, det var väldigt konstigt upplägg på det hela och när man plötsligt trodde ”NU” går det bra så var det inte alls bra och så vidare, den som förlorade en runda bjöd på en bar-runda laget runt och gissa vem som förlorade första rundan :- ) Vi hade en mycket trevlig natt på Lindenhof och det slank ner ett antal öl, vi spelade och spelade, nu hade vi lirat någon timme och fortfarande var vi som levande frågetecken, sista rundan minns jag inte vem som förlorade men det var en svensk i alla fall. Vi insåg att klockan var väldigt mycket och att vi nog måste tänka på refrängen, natten var full av roliga minnen med både dans och skratt och detta kommer vi att ha med oss länge i våra tankar, bättre än så här kan man inte ha det en natt i Nürburg enligt mig.
Vi beslutade oss alla för att runda av dagen, Renate, Petra och Guido hade jag jobbat och var säkerligen riktigt möra, själva var vi nog relativt mogna för en stunds sömn då det varit en lång men alldeles underbar dag. Vi sa adjö till alla och tackade för allt, en stund senare var vi hemma vid boendet och nu var men rejält pömsig, guuuud vad gott det var att krypa ner under det lätt kyliga täcket och riktigt krypa in i kudden, en av dom sista tankarna jag hade var att detta varit den absolut bästa dagen på resan och man ville aldrig det skulle ta slut, imorrn var det onsdag och det var den sista riktiga dagen på resan så här gällde det att fånga dagen. Några millisekunder senare hade jag somnat och snarkade troligtvis en smula min vana trogen!