Ännu en härlig morgon möter en när man lyfter på ögonlocken efter sin skönhetssömn, inte för att jag man känner sig så vacker efter en schysst runda på byn med allt vad det innebär :- ) Idag blev det ingen morgonpromenad men det hade sina randiga.
En härlig frukost i sällskap med familjen Falk ,Tobbe och Franzetti blir en skönstart på dagen. Dagens schema är ganska oskrivet men en sak som är spikad är att vi skall njuta av oldtimers på Nordschleife i någon form. Oldtimers är väl inte det som lockar mig jätte mycket men på sista åren har intresset stigit något när jag insett vilka coola bilar där brukar vara med.
Efter lite diskussioner med övriga vid frukostbordet samt Dr. Eick beslutar vi oss för att utgå ifrån Brünnchen och jobba oss upp emot Karusellen. Själv har jag alltid drömt om att få stå där uppe men det har bara inte blivit av. Jag har alltid blivit fascinerad av att karusellen svänger så pass mycket som den gör, på banan upplever jag det inte alls så. Nåja efter att vi packat och klätt oss för lite promenad modell tuff så ger vi oss av i våra bilar, ganska snart är vi framme och parkerar våra fordon. Vi samlar ihop folket och står och kikar lite men beslutar oss ganska fort för att påbörja färden uppåt mot karusellen. Vi hade ingen direkt stress och tur var väl det då ingen verkade ha någon elitkondis och det var ganska segt. Det var inte så dumt att stanna till och plåta lite och kippa efter luft :- ) Sakta men säkert arbetade vi oss upp genom kurvpartierna och det är alltid roligt att se sakerna lite från sidan, vi kom upp till Wipperman lite senare Hohe acht och väl där tyckte man att nu är det över då det var högsta punkten men så var det inte riktigt.
Vid Hohe acht vek vi av in i skogen och det har sina randiga, alla ville ju såklart upplevde den mytomspunna Steilstrecke, själv har jag aldrig sett den annat som en grind i svängen innan karusellen. Efter att ha traskat i skogen en kort stund kunde vi alla skönja det vi längtade efter i form av en SJUKT starkt sluttande bit bana, aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tro det skulle vara den lutningen, att bilarna pressade sig uppför denna branten verkar otroligt! Att ta sig ner för Steilstrecke var väldigt udda då man lutade kroppen extraordinärt mycket bakåt för att kunna ta sig fram. Det var faktiskt lika jobbigt nerför som uppför i detta fall. Vi var nog rätt fascinerade av detta allihopa och ett par gånger stannade vi för att föreviga detta. Väl nere kunde man pusta ut och då kom jag att tänka på en jobbig sak, vi skulle hem igen senare..
Väl nere fick vi syn på en sak som vi alla skrattade gott åt, precis bredvid vägen rann det lite vatten, en bäck vill jag inte kalla det men det rann några skvättar vatten i alla fall, vid en plats var det uppdämt och vattnet tilläts nu rinna ut genom ett rör ner till ett nytt dike, en uppfinningsrik tysk man hade använt detta som kylning till sin back med Bitburger, ett gjutet inslag i oldtimers, i alla fall som tysk åskådare :- )
En liten bit därifrån precis vid grinden från banan upp till Steilstrecke såg vi tysken i fråga, en högst ordinär tysk motorentusiast med bil, elverk, ett par crossar, släp, grill, kikare, sprit, ett par backar öl, tält, stolar och massor med annat, lite galet men coolt på samma gång. Klockan sa att spektaklet strax skulle börja och vi bestämde oss för att stå precis efter svängen och njuta av bilarna. Efter ett tag så hörde vi ett avlägset muller och insåg att starten hade gått, efter ett tag började det droppa in bilar i klumpar men det var tydligen först ett uppvärmningsvarv eller så då det gick mkt sakta, vi fick i alla fall lite försmak på vad som komma skulle i form av allsköns läckerbitar.
Vi noterade drösvis med Porschar i olika utföranden och ljudnivåer, det var gamla E30,M1, 635 CSi Grupp N, Polo, Mustang, Mercor, Alfas och massor av annat skoj. Detta var såklart godis för oss alla och ett kort tag stod vi nog alla och bara precis försökte fatta hur coola bilar vi egentligen såg komma körandes på Nordschleife. Lite senare kom bilarna tillbaka och nu jäklar gick det undan, det var imponerande kurvhastigheter, skönt bröl och en härlig inblick i hur det gick till på the good old days när det tävlades. Efter en stund beslöt vi oss för att flytta oss en bit. Innan karusellen valde vi att gå ner mot Klostertal, var vi exakt hamnade vet jag inte men efter ett tag beslöt vi oss i alla fall för att jobba oss upp mot karusellen vilket skulle bli skoj.
Efter en stunds halvjobbig promenad var vi framme vid karusellen, att stå här på insidan kändes väldigt konstigt, sträckningen känns verkligen annorlunda härifrån, på banan upplever jag det inte som en så pass lång sväng som det är utan mer en intressant kurva där många tar det ganska lugnt. Tyvärr har ju dom flesta delar av banan klätts in i ett högt staket som delvis döljer sikten och hämmar upplevelsen men nog var det skitcoolt att stå här och se hur bilarna matade på igenom partiet. Jag plåtade själv säkert 100 bilder men tror inte jag fick någon klockren bild tyvärr. Här verkade vi trivas allihop då vi fastande ett bra tag, det fanns lite olika vinklar man kunde kika ifrån och alla var lika intressanta. En promenad hit upp är verkligen att rek. dels är det en promenad i vacker natur längs med banan och sen gör det gott för kroppen också!
I vanlig ordning har Eifelbergen ett av dom snabbaste väderväxlingar jag upplevt i Europa och lika snabbt som man klämmer en Kall bit seglade det upp en samling mörka tunga moln, inte för att det började regna men vi tog det hela som en indikation på att det var dags att röra sig. Nu hade vi en dryg stund framför oss men på nåt sätt fick jag bra fart och var strax uppe vid Hohe acht där vi bestämde oss för att stanna ett tag. Detta ställe var inte alls dumt att stå på när dom kom farandes i god fart mot den relativt kraftiga högern, inte allt för sällan var det med en viss drift som bilarna passerade och det var riktigt gött. Man kunde nu se att bilarna började få lite stryk och där var både haltande, brölande, krockade, rykande och allmänt matta bilar som passerade men dom kämpade på troget, respect för det!
Vädret fortsatte nu att försämras och ganska snart såg vi dimman komma krypande på avstånd vilket fick oss att traska vidare i lugn och ro ner mot Brünnchen. Ganska snart fick vi upplevde på allvar hur fort vädret skiftade då vi bokstavligen såg dimman komma snabbt farande och rykande över skogstopparna ovanför oss. Vi ökade kanske takten något och efter ett tag hade vi kommit tillbaka till ursprungsplatsen, nu såg man tydligt att området helt började täckas i dimma och det var skönt att vi lämnat i tid.
Jag hade nu fått uppleva något jag velat göra länge och det kändes jäkligt bra! Det hade etsats in ett minne för livet i huvudet på mig. En annan sak jag velat uppleva men som aldrig har blivit av var att svulla en Currywurst i det lilla gatuköket i Brünnchen, sagt och gjort så beställdes det Currywurst så det stod härliga till! När vi står där och inmundigar vår mat så dyker en rejsaprofil upp och det är alltid skoj att träffa folk man känner på ett eller annat vis (Hej Anders!) Den där Currywursten var förresten ingen höjdare men nu hade man betat av det också :- )
Efter detta lilla äventyr bar det av hemåt för lite att pusta ut lite och lasta av oss ryggor och annat onödigt. Att slänga sig på sängen var inte alls dumt efter att ha harvat runt ett bra tag. Givetvis går det inte att sova bort en dag som denna så vi beslutade oss för att dra ner till Adenau och Breidscheid för att flukta lite på bilarna innan dom gav upp för dagen. Det blev ett par sköna stunder nere vid bron. Med lite god vilja så hade man skruvat tillbaka tiden 20 år och var en del av ett vanligt race på Nordschleife. En stund senare var körningen slut och det kändes lagom för mig och jag tror nog alla var mätta på detta. En lätt matbit och en kall pilsner på Asian Bistro funkade ypperligt, mat och pilsner är ju en inte helt oviktig ingrediens på en resa som denna ;- )
Vi beslutade oss för att ta en sväng upp till svängen i slutet på T13 och kika lite, det hade nu börjat regna men det gjorde inte så mycket, det var faktiskt rätt trevligt att plåta lite i regnet och bilarna gjorde en del "intressanta" moves :- )
Jaha en stund senare drog vi hemåt igen för att förbereda oss inför kvällen med lite dusch och någon kall pilsner. Dagens restaurang blev via SMS och diskussioner Der Kleine Kneippe som är gamla Fuchsrörhre mitt i Nürburg. Väl på plats satte vi oss och tog lite att dricka, bordet bredvid oss var belägrat av en bunke lite halvdryga killar som troligtvis inte kört så mycket här nere men verkade veta allt, det kändes som att deras framfart på banan kunde sluta illa, en känsla jag fick ett flertal gånger när jag hörde svenskar diskutera på kvällarna, Porscheträffen om ett par dagar hade dragit hit massor med folk och majoriteten av dom kvalade in som rookies vad det nu innebar men uppenbarligen hade en del av dom aldrig satt sin fot här förut.
Av någon anledning hade "dom andra" valt att gå till Pistenklause och det var inget som passade mig så vi beslutade oss för att dra över till Lindenhof och intaga middag. Det fanns massor av vänner på Lindenhof och det skrevs ny historia med massor av god mat och kalla öl, det diskuterade loggar, bilar, kurvor så det stod härliga till och jag tror alla trivdes lika bra som jag. Att traska runt och bara mysa och må bra hela kvällen är SÅ trevligt. Min medresenär Tobbe valde att dra sig hemåt i kristlig tid men den här mannen var sugen på att stanna kvar och så blev det. På årets resa lärde jag känna en hel del nytt folk och faktiskt även en del Porschegubbar, 2 namn var Lasse och Tord som var ena riktigt trevliga pysar! Lasse var förresten killen som gaddade sig samtidigt som jag av en ren slump, att motivet var Nürburgring gjorde ju saken än mer otrolig! Kvällen började bli sen och många droppade av, ett SMS tidigare på kvällen till Peeter resulterade i att han dök upp vilket var trevligt, det bidde en eller två pilsner innan vi beslöt oss för att vandra vidare mot nya jaktmarker..
Det vi av någon anledning inte insåg var att klockan var sent och det mesta var stängt, vi var på Pistenklause, Zur Burg, Burgstrasse 1, Der Kleine Kneippe men allt var stängt, Paddock var nästan stängt men vi fick komma in och hittade ett gäng svenskar att tjöta med. Vi pratade ganska mycket med en kille som besökte banan för första gången med Porschegänget i sin 510hk starka bil, vi var väl rätt överens om att bilen kanske inte var optimal som förstabil på ringen, jag hoppas i alla fall att han hade en bra träff och inte var för het på gröten. En bunke pilsner senare var vi nog lite runda under fötterna och påpassligt nog stängde stället. En taxi hem till stället beställdes och efter visst knorr om att det skulle bli dyrt och ta lång tid var den på väg, en halvtimmes tjöt med Peeter utanför krogen och taxin kom, nu skulle det bli gott att komma hem och knoppa, förresten taxin kostade 6 pengar vilket får anses högst överkomligt i byhålan Nürburg med sina normalt 50-100 innevånare.
Det tog inte lång stund innan man hade bäddat ner sig i sängen och insåg att ännu en kanondag var över. Imorrn var det dags för nya spännande äventyr som jag såg framemot.