Året var 2009 och en underbar resa var ett faktum, ALLT stämde från början till slut, skulle det gå att toppa detta nästa år? Nja redan innan årets omgång insåg jag att det inte blir så bra igen ever! Bra kan det dock bli och det skall vi minsann se till och ordna.
Årets resa har kantats av en massa missöden som var och en har varit tillräckligt allvarliga för att det skulle kunna bli inställt. Det har varit defekta bromsar, defekta styrstag, kass diff och läckande stötdämpare och gud vet allt, till råga på allt toppas resan av lite strul även på andra plan om man säger så, alla verkar inte lika förstående inför en resa som denna :-) Jag vill dock passa på att tacka alla ni som hjälpt mig på traven med bilen, Need For Speed, XYZ Sweden, Pean, JMB och en bunke andra ingen glömd!
Nåja torsdag morgon går jag upp strax innan tuppen och ser till att hälla i mig några baljor kaffe, kroppen har fått för lite sömn dom sista dygnen så pigg var man inte. Det blev även lite packning, putsa rutor och lite socialt umgänge med familjen. Till slut bär det iväg mot Malmö för att möta upp mitt resesällskap i form av familjen Falk (far och son) från 08 området. Från början var vi 3 bilar men min granne och goda vän behagade bli sjuk och kommer ett dygn senare förhoppningsvis lite kryare.
På mötesplatsen fylldes tanken upp och vi hälsade på varandra i god rejsa anda, alla ville iväg så vi såg till att göra oss redo och sen körde vi helt enkelt! Första etappen var till Rödby där man får en paus i form av båtresan, vägen dit är i vanlig ordning ganska trist och utslätad. Det förekom inga konstigheter och vips så var vi framme vid båten. Själv hade jag en Brobizz som även täckte färjan och jag fick åka gräddfil rakt in på båten, knasigt nog kom inte mina vänner med denna båten då något strulade i vanliga påsläppet. Nåja det gick båtar varje halvtimma så det var relativt lugnt. Överfärden gick bra, en kopp kaffe satt gott då jag fortfarande var riktigt seg i knoppen, den där halvtimmen jag fick vänta på dom skulle helt klart investeras i en stunds vila och så gjorde jag!
Till slut dök sällskapet upp, vi väntade även in ett par vänner som skulle möta upp oss här och till slut kom även dom, det är alltid lite trevligare med sällskap även om man sitter i olika bilar osv.. Färden påbörjades och nu var man i alla fall på tysk mark vilket kändes förvånande bra ;-) Att åka bil på tyska motorvägar är inget upphetsande att skriva om, jag tackar mig själv för att jag investerade i öronproppar då det verkligen blev tyst och skönt. Bilen har blivit väldigt högljudd och framföra, inte blir det bättre i farter mellan 100-200 i heller. Bilen har något olustigt för sig att gå något lite varm i riktigt höga farter, det är inga problem i köer och så vidare men pressar man upp bilen i 180 eller högre ser jag att nålen rör sig åt höger i värsta fall kanske 75% av avståndet mellan mitten och första strecket åt höger, jag bara håller tummarna för att det inte blir en repris på förra motorn.
Ganska tidigt på resan i själva Tyskland började vägarbetena och farterna sjunker, dock var det inga riktigt stora störningar. Vi fortsatte och i den mån det gick försökte vi hålla en relativt god marschfart. Stundtals dök det upp lite stau och visst fastande vi ibland men det var aldrig några milslånga köer. Första tankstoppet var lite sisådär rolig upplevelse, en av Falkarna såg att det fanns 102 oktanig soppa och givetvis skulle jag ha det, men oj vad det kostade!! 1 liter kostade 1.55 och sist jag var nere kostade soppan något på 1.30 så det kom lite som en chock. Vi passade även på att få i oss lite skräpmat och sträcka på benen efter ett antal mil i bilen. Jag måste erkänna att skalstolen var inte lika bekväm i år som senast men jag orsaken går att finna i en inte helt försumbar viktökning på föraren än något annat.
Färden fortsatte och då jag varken kan tyska eller har radio i bilen fick bilen före sköta kollen på trafiken, strax innan Köln fick dom info om en LÅNG stau och vi tog en alternativ rutt, allt flöt på och vi kom snabbt förbi Köln utan några stopp! Vädret började förändras lite nu och molnen blev ganska snabbt regntunga, regnet kom och gick i omgångar med varierande styrka dock var det aldrig så pass att det blev svårt att ta sig fram. Med tiden så började trafiken lätta upp, regnet avta och farten öka, det tog inte så långtid innan man började känna igen det härligt böljande lanskapet med sin fantastiska natur med andra ord man började känna att man var hemma snart :- ) Äntligen såg man första skylten mot Nürburgring och hela kroppen började spralla av glädje och förväntningar inför veckan som skulle komma. Den sista biten gick på små slingriga helt underbara vägar. I typiskt Eifelbergstil regnade det OTROLIGT mycket ena stunden och var torrt den andra stunden men vem brydde sig just då, nu ville man bara komma fram.
Väl framme passerade vi komplexet (blä!)och svängde ner till vår by Meuspath som ligger mellan komplexet och Döttinger höhe för er som känner till området någorlunda (och gör ni inte det så åk dit för helskotta!) en alldeles underbar lite by som har stannat i tiden, tyst och stilla men ändå med gångavstånd till alltihopa, äntligen var vi framme!!
Efter att ha lokaliserat nycklar och plockat in våra saker klämtade mat och ölklockan för oss alla tror jag, man kände att nu var det dags för lite avkoppling efter en lång resa. Jag ringde ett par samtal till några vänner som fanns på plats, dels var det Christian som bor i Nürburg och sen var det David som var på plats sedan ett par dagar. Det blev några vänner som till slut samlades hos Renate på bykrogen Lindenhof som är mitt absoluta favoritställe.
Herrejesus vad det var gott att komma in i lokalerna, förvisso rätt rökigt i själva bardelen men här mår jag bra kände jag, all historia alla minnen. En stor kall Bitburger beställdes in i väntan på något smarrigt att käka. För er som inte vet så är första klunken kall öl på lokala krogen i Nürburg efter en dagslång resa fullt jämförbart med andra lyckliga stunder i livet, som första första kyssen, första barnet, lyckan av att få till gång till en toalett efter att ha legat i fält en vecka osv…
Sällskapet var ypperligt och en härlisch gigantisch schnitzel slank ner i ett nafs, för att maten inte skulle fastna på vägen ner beställdes en extra öl in, för matsmältningens skull såklart. Att bara sitta o tjöta lite med goa vänner är något jag kan göra ganska länge, dock var vi ypperligt möra efter både resa, mat och några öl så vi beslutade oss för att åka hem och knyta oss i kristlig tid. Att man skulle sova gott var det INGEN tvekan om. Efter att ha tackat för oss och betalat högst rimliga pengar åkte vi hem och bäddade ner oss. Efter att ha sorterat ut tankarna några microsekunder och kommit fram till att allt gått bra och man nu hade en alldels speciell tid framför sig somnade jag riktigt gott, antagligen med högljudda snarkningar precis som det skall vara. Tack du gode gud där uppe i Eifelbergen för att jag får vara här och njuta av dina frukter :- )