Torsdagen 9 april 2009:
Ja, det här har sannerligen varit en intressant dag...
Gick upp kl 8 i morse för att försöka lokalisera problemet med styrning/väghållning innan besiktningen, städa ur bilen samt lite annat småfix.
Hissade upp bilen och fortsatte leta bland muttrar och bular, kände och drog på allt i hela framvagnen innan jag slutligen hissade ner bilen, då man återigen drog hjulmuttrarna för allt vad man var värd.
Ut på provtur for jag och upptäckte att bilen fortfarande uppförde sig helskumt. Brände i sakta gångfart bort till verkstaden där hjulinställningen utfördes och kollade om de, trots fullspäckat schema, kunde tänka sig att hissa upp bilen och kolla lite, om jag nu skulle ha missat något.
Nästan omgående hittades problemet... En stor mutter på undre bärarmen var tydligen lossad av någon (återkommer om det senare), och hade kilat fast sig mot saxsprinten några gängor för lånt ner. Höger framhjul gick att rycka eller trycka hur mycket man ville i alla möjliga riktningar.
Med hjälp av en mutterdragare drogs muttern åt igen, den gamla sprinten borrades ut och ersattes med en ny. Till och med gängorna på både mutter och bult var fortfarande hela... Ibland har man tur.
Med detta avklarat kör man hem igen, och även om bilen fortfarande inte ligger klockrent på vägen så är problemen och de skumma symptomen till 98% borta. Resterande tror jag beror på att alla hjulvinklar ännu inte är fullt justerade.
Angående den där muttern... Lite senare under dagen slog det mig att någon av mina medhjälpare gjorde mig en björntjänt när motorn lyftes ur efter kraschen, och då försökte lossa den där muttern (helt i onödan kan tilläggas), men glömde att först dra ut sprinten med resultatet att det hela kilade fast sig något djävulskt. Eftersom det då var långt kvar tills bilen skulle vara på vägen igen och tiden vid det tillfället var knappt, så lät vi det bero. Aja baja, inte lämna saker ogjorda om man inte tydligt nedtecknar någonsans att det ska åtgärdas senare. Då var man en läxa rikare.
Glad i hågen över att problemt lösts fräser man hem för att byta om inför besiktningen. När jag kommer ut till bilen och har startat motorn och satt strålkastarna på halvljus, som sig bör, ser jag något hemskt framför mig! Jag har ju för i helskotta glömt konvertera de nya lyktorna! Så dags att komma på nu när det är brådis till besiktningen...
Efter en del väl valda ord som jag, med tanke på att vissa känsliga personer kommer läsa detta, väljer att inte återge här studsar man ut ur bilen och tar itu med konverteringen. Efter en hel del strul är den klar, och jag beger mg återigen till verkstaden med det fullbokade schemat. Jo då, de kan tänka sig att hjällpa mig kontrollera ljusbild och allt. Lyktorna justeras lite, och även om ljusbilden inte är klockren så är den ganska bra ändå, så att den troligtvis skulle vägapå gränsen mellan godkänd och icke-godkänd.
Återigen kuskar man hemåt för att hämta upp sambon, som jag övertalat att följa med. Uppäcker då att klockan är hiskeligt mycket, och tiden för min besiktning har både slagit och passerat. Då gör man en fin liten chansning, oh ringer stationen och frågar om de inte skulle kunna klämma in mig senare under dagen? Jodå, om jag gav mig iväg genast skulle jag precis hinna ta en tid som någon avbokat.
Jag och sambon rusar ut till bilen, och jag kastar mig in i förarsätet.Precis som jag ska till att vrida på nyckeln för att starta, ropar sambon utifrån att det är något som pyser för jävligt. Ut springer man och lyckas efter någon minut lokalisera pysljudet, som kommer från en tydligen undermålig lagning i mina nyrenoverade fälgar. Men men, tjockt pannben som man har vägrar man att ge tappt och kör snabbt in bilen i garaget, hissar upp bilen och lossar hjulet.
Springer tillsammans med däcket ut till bruksbilen, min gamla stabila, högerstyrda Honda. Slänger in hjulet i skuffen och ska anträda färden till en annan verkstad för att se om de i ljushastighet kan avhjälpa problemet med vilka som helst till buds stående medel. Vad händer då? Jo, startmotorn på den förbannade Hondan ger upp. Bilen vägrar absolut att starta, och för första gången i min bilhobbyhistoria finner jag inte ord för att uttrycka vad jag tänker och känner... Ett lamt sträckande av händerna mot himlen fick istället symbolisera min sinnesstämning i det ögonblicket...
Efter visst övertalande går sambon med på att transportera mig och hjulet i sin bil till verkstaden. Där lyckas jag med en kombination av charm och fjäsk få tillåtelse att nyttja deras maskiner till att kränga av däcket och låta dem kika på det. Nyheterna man får är inget vidare... Det där lilla hålet som åstadkommer luftläckan måste svetsas, säger de, och de svetsar inte i aluminium.
Följaktligen ringer man upp fälgrenoveraren, och som tur är har han tid att slänga ett snabbt öga på fälgen. Jag, sambon och djävulens avkomma till BBS-fälg fräser därefter bort till renoveraren, som föreslår ett lager med sikaflex för att få stopp på läckaget. Ett sådant anbringas snabbt på fälgen, och därefter åker vi tillbaka till verkstaden för att kränga på däcket (däremot inte pumpa luft i det förrän sikaflexen fått härda lite).
Sedan sitter man följaktligen på verkstaden och glor slött omkring sig, ringer upp bilprovningen och avbokar den framflyttade tiden och väntar på att sikaflexet ska härda. Till slut är det stängningsdags för verkstaden, och det är alltså dags att pumpa i luft och balansera innan den möjligheten försvinner för dagen (som väl att märka är sista arbetsdagen innan Elmia-/påskhelgen.
Se där ja! Det håller tätt, upp med hjulet i balanseringsmaskinen och balansera så snabbt man bara kan göra det på ett kompetent sätt. Men vad hör man då? Ett litet pysande, som sakta men säkert växer sig starkare.
Nu har jag fått nog, så jag kutar ut i butiken och hämtar en "däck-på-burk", skruvar ur ventilen och pumpar in skummet. Sedan ska man ju snabbt som fasen bort med burken och i med ventilen innan allt skum hinner tryckas ut. Tack och lov lyckas man tappa både ventilen och mejseln, med följden att hjulet, jag och mitt hår blir överöst med däckpunkteringsskum. Efter viss panik får jag till slut dit ventilen.
När man så står där och gnisslar tänder och nästintill gråter av frustration, så ringer naturligtvis mobiltelefonen. Kastar ett öga på den och ser att det är en potentiell arbetsgivare som ringer. Med skum i örat få jag höra att jag fått inte bara ett, utan två, extrajobb. Något positivt den här förbannade dagen i alla fall...
Därefter hem snabbt som fasen och monterar på hjulet, för man skaju helst ut och köra lite efter att man pumpat in sånt där i däcket. Ut och glider en sväng och stannar slutligen vid den lokala macken, för att kontrollera. Jodå, det pyser fortfarande, men numera ytterst, ytterst lite...
Pumpar i rätt lufttryck i däcket och kör redan runt på hemorten i en halvtimme. Sedan tillbaka till macken och kontrollera. Cirkus 0,05 bar har däcket släppt ut under en halvtimmes varierande körning. Det får duga för Elmia-helgen.
Därefter bar det av hemåt för att inta dagens första mål mat och fatta beslut huruvida man ikväll ska glida ner till bilträffen i stan trots körförbud och pyspunka...
00-02: BMW/Alpina B7 Turbo '80 - 05-06: Nissan Skyline R33 GTR '95 - 06-XX: Nissan Skyline R34 GTR '99
09-09: Ford Sierra Cosworth 4x4 '92 - 09-11: BMW/Alpina B10 V8 '97 - 11-xx: Maserati 3200 GT '99
Commodum Habitus Ex
Ser fram emot att se bilen rulla i sommar, och få se ER ute också. 
Men cool är den, riktigt cool 
