En konstig helg tog sin början i fredags. Vi fick ingen post, ramen sötnöten Lucas var tänkt att få i doppresent hade inte kommit och jag sms:ade till älsklingen "tur att vi köpte en present i måndags". Min bror dök upp och viftade stolt med sitt medlemskort som han fått från SMF. Lillasyster blev nästan lite irriterad eftersom hon löst medlemskap samtidigt som sin bror.

Runt sex-halv sju dök det upp en okänd snygging i vårt vardagsrum, kunde identifiera personen ifråga tack vare hans bälte och Sundfrakt-kepsen. Det var min nyklippte pojkvän!

Vid halv nio hittades en hög med väldigt seg post ute på farstun på framsidan, den ingången använder vi aldrig utan vi går in genom dörren på kortsidan av huset. Det hade regnat nästan hela dagen och mina kuvert var så sega att det knappt gick att sprätta upp dem. Hittade mitt medlemskort från SMF och en "inbjudan" till julfesten.

Blev rena pysselkvällen, sydde fast två knappar på älsklingens kavaj och på lördagen fortsatte pysslet.

På lördagsförmiddagen började en självutnämnd tupp gapa om att vi snart skulle vara på dop och bla bla bla... Lyckades snooza min mor och en stund senare klev vi upp, åt frukost och gjorde oss i ordning för dopet. Björnta hade köpt nya jeans och de visade sig vara spruckna i sidsömmen, det var ett hål mitt på låret och sedan såg resten av sömmen ut att kunna spricka när som helst.

Sade åt min älskling att dra av sig byxorna, och hade inga oanständiga baktankar, sedan så satte jag en säkerhetsnål där sömmen spruckit upp som mest.

Snörkrusidullet på paketet till Lucas hade lossnat och jag gillade inte papperet från guldaffären så jag rev av det och slog in skoter-sparbössan i silverfärgat papper och slog ljusblå snören runt om, mycket finare!

Vi anlände till kyrkan i god tid, prästen frågade lite hit och dit, undrade om någon ville läsa en dikt eller evangeliet. Alla vägrade! Älsklingen fick istället i uppdrag att hälla upp vattnet i dopfunten när den stunden var kommen.

Så nu har inte alla gånger jag varit i kyrkan varit sorgliga. Att gå på dop var riktigt roligt, inte helt fel att se sin älskling bli gudfar. Fem begravningar är ju ingen höjdare direkt... Okej, jag har varit på ett bröllop också men det var bara wannabe-överklass och Chalmers-folk där. Inte riktigt min typ av folksamling...

Vid dopfikat blev jag inte förvånad över att se en väldigt fin smörgåstårta med allt som "ska" vara på. Räkor, ägg, surimi sticks, majonäs, svart och röd kaviar... Rena allergibomben, hade jag ätit av den tårtan hade Björnta fått skjutsa mig raka vägen till akuten efteråt!

Tittade på det övriga fikat, småkakor och sånt. Det enda som jag visste vad det var och som kändes säkert var rullrån och chokladsnitt. Blev några av den varan istället...

Efter dopet åkte vi mot den andra festligheten - Marcus artonårsdag. Inte där heller blev det någon tårta. Inte för mig i alla fall... Björnta och Marcus tjej gillar inte smörgåstårta och det var också en sån där med allt som "ska" vara på, så jag kunde inte äta den heller. Marcus var snäll och stod över tårtan för att vi tre skulle få dela på en knapp kvart av en jordgubbstårta. Tog en liten sked och kände direkt smaken av banan. Döden själv i ett fruktskal!

Räckte över min tårtbit till födelsedagsbarnet och pepparkakor trollades fram till mig. Inte mig emot, gillar pepparkakor, men tillsammans med äppelcider? Det blev lite av en konstig smakupplevelse... Det var inte äckligt, inget åt det hållet men... det var konstigt, helt enkelt!

Och Ewert har börjat dumma sig, nu är han verkligen en vrång gubb-bil. Ville inte gå på tomgången, ville inte ens ta sig uppför backen till Bilisten när vi skulle åka till Marcus. Det är nåt fel som är trasigt... Lite vatten var det i han också, upptäckte Björnta när vi kom till Forsmo efter kalaset. Och efter en stunds felsökning stank vi båda av bensin och avgaser. Uscha!

I morse vinkade jag adjö till mitt hjärtas älskade, och fällde en tår i soluppgången där jag såg honom föras längre och längre ifrån mig på havets vågor. Inte riktigt så, stod halvsovande i hallen och längtade efter min varma säng, sade något som i mina öron lät som "jag älskar dig" och sedan låste jag ytterdörren efter min älsklingsraggare som skulle vara på jobbet klockan sju och snavade tillbaka till mitt kramsjuka täcke.

Ja, jag vet - det är bara november! Men jag är i vilket fall som helst klar med ena julklappen till min pojkvän.


Älsklingens julklapp

Fick en massa papper, snören, etiketter m.m. med posten idag och nu kan jag börja slå in alla underbara julklappar. Sitter här och tindrar med ögonen som en liten unge. Inget ger mig sån julkänsla som att få slå in julklappar och göra det speciellt eller finurligt, älskar i överlag att slå in saker och göra presenterna fina. Det krävs ju inte mycket för att det ska bli nåt extra!

I går i stan insåg jag att jag alltid ätit en chokladtomte till jul, det ger mig också julkänsla så jag blev ju tvungen att köpa en. Olyckligtvis har jag bara hans fötter kvar...

Hoppas du tycker om din julklapp älskling, jag har lagt ner mycket tankemöda på den... ;)

Idag klockan tio skulle Nemi in till besudlingen. Tycker inte alls om att besikta bilar!

Tredje gången jag och Nemi hamnat på sträckbänken, första gången vi lämnat sträckbänken med helt blankt papper. Var någon jag inte sett förut som besiktade henne, och han småpratade medan han pillade, knackade och grejade. Frågade om Nemi (framrutedekalen) var jag, och sade att min lilla bil såg ut att gå bra.

Nu kan jag andas ut i ett halvår, för till våren ska Forden in och den finns det några fel på... Ingen tuta, blinkers och parkeringsljus som kommer och går som det vill och en inte alldeles vacker vindruta.

Mamma kallar alltid mig och Nemi för Nemi Racing så nu kan man väl säga "Nemi keeps racing", i alla fall till nästa november!

Jag hatar Ewert, han läckte på mig jättemånga gånger idag. Skit, dynga och rat.

Idag så åkte jag och älsklingen till Sollefteå för att fixa en doppresent till lille Lucas, utrusta raggaren med nya jeans och kanske köpa lite julklappar.

Pissregnade i stan, jag gick i oknäppt yllekappa och sneakers men älsklingen gick som vanligt... i skjorta med upprullade ärmar och träskor. Jag var väl mer påklädd än min älskade pojkvän, men en stockholmare hade väl haft toppluvan neddragen över öronen och hackat tänder. Så jaa... Norrlänningar!

Gick in på guldaffären och tittade på doppresent till det lilla charmtrollet, bland det första expediten ställer fram är en sparbössa i form av en skoter med både matta, boggi, framruta, skidor och styre. Den var jättefin! Både lill-killens pappa och blivande gudfar är skoter-geeks så jag tycker det är en ganska passande present också.

Åkte och besiktade Ewert som fick clean bill of health, satt där på barstolen i besiktningshallen och gruvade mig. I morgon ska Nemi in, hatar bromstestet. Känns som att de äter dubb! Utanför satt jag och Björnta och surrade, kom fram till att det är tredje säsongen mina Nokian rullar och när jag frågade farsan kunde han inte minnas att jag tappat mer än nån enstaka dubb.

I alla fall, det regnade ju i stan. Kände att det droppade ner på min hand när vi åkte i Ewert som då är en grå Volvo 244. Tänkte inte mer på det, vattendropparna brukar ligga utanpå mitt hår. Efter ett tag droppade det ner på min kappa och då började jag undra. Håret kändes torrt, och det var det också!

Ett par vattendroppar senare insåg jag att vattnet kommer från takluckan! Nästa gång min käre pojkvän gjorde en lite hårdare inbromsning kom det en rännil av iskallt regnvatten, och gissa var det vattnet hamnade? Jo, mellan mina bröst! Fy fa-an!

Redan första kvällen döpte jag Gråen till Ewert, och det namnet har bara fäst sig mer och mer. Han är en tjurig gammal gubbe, han har sina hyss och specialiteter. Dessutom är han dessutom inkontinent i takluckan. Han pinkade säkert ett par deciliter på mig under våra korta svängar.

Köpte tre julklappar idag också. En till min viking, och så två till vännerna. En av dem får te och den andra får ett doftljus som luktar grönt te, när vi åkte ner till Emil så luktade det väldigt mycket te i Ewert! Fast det luktar bättre än persiko-wunderbaum...

Vi åkte och hälsade på Emil, Eve och Lucas i eftermiddag också. Kliver innanför dörren, Emil hejar och säger "är inte Marielle med?" Doh, jag var bakom Björnta! Jag syntes bara inte :P

Stora vita flingor dalar tyst till marken, fyra små tassar lämnar avtryck i den nyfallna snön, 3-4 minus i luften... Bra känsla!

Nu har det varit minusgrader stadigt i tre dagar, snön började falla på allvar igår och någon slags julkänlsa börjar infinna sig. Märkligt, jag brukar ju inte få julstämning förrän 22 eller 23 december... Kan det på något sätt ha att göra med att jag är nyförälskad och äckligt lycklig? ;)

Fick en bild på älsklingens skoter igår när det snöade som mest och den här känslan av avund jag får varje gång jag ser någon åka förbi på leden hemma har bytts ut mot förväntan. Snart är jag en av de där lyckliga små asen som får åka skoter! Bra känsla!

Satt tidigare i veckan, tror jag det var, och räknade ut månadens lön. Blev halv-deppig för jag insåg att det här inte skulle gå ihop på nåt sätt. Idag damp lönebeskedet ner i postlådan och jag har räknat fel på dryga två tusen, åt rätt håll lyckligtvis! Bra känsla igen!

Kan ju hoppas att jag räknat fel på de kommande två lönerna också... :)

En julklapp kom med posten idag också, börjar få ordning på allt det där nu. Skönt! Jag vet vad alla ska få men än är inte allting införskaffat. En del tycker säkert att det är för tidigt för julklappar, men med begränsad budget får man lov att vara kreativ! I mitt fall betyder det att jag håller på att sy min fjärde vetevärmare som en kompis ska få. Bra känsla en gång till!

Känns som att jag kommit på ganska bra julklappar till alla sju som ska få en julklapp. En annan kompis önskade sig sött te och jag har fått tag i gräddkola-te, kan det bli mycket sliskigare än så? Ska ta och få tag i lite fina presentpapper och band sen kan det bli julklappsinslagning :)

Nu är det ju så att jag är en sån här glasögonorm, så när jag skulle öppna paketet som kom så kände jag att jag luggade mig själv. Jag hade inte på mig glasögonen, med resultatet att jag höll paketet ganska nära ansiktet och lyckades få med håret i saxen... Klipp! En halvdeci borta, jag ska uppenbarligen inte ha långt hår. När vi renoverade motorn i Forden lyckades jag ju måla min långa lugg med BM-röd industrifärg. Lycka till att få bort det...

Men men, jag har lockigt hår så det syns inte speciellt mycket. För att vara ärlig hittar jag knappt åt var jag klippte bort hela hårtussen, men att jag justerade frisyren råder inget tvivel om. Det vittnar alla hårstrån i papperskorgen om. Men inte ens det här lilla missödet kunde förstöra min bra känsla!

Idag är det lördag, jag har nu befunnit mig "bortom civilisationen" sedan torsdag kväll. Skönt! Njuter av lugnet och att slippa föräldrars tjat, tar det lugnt och till Björntas förtret har jag lyckats sova bort nästan hela tiden jag varit här.

Men, men... han har gett sig ilag med en professionell soverska så då får han ta det!

Vi låg och kikade på nätet på MoonEyes, Classic Bildelar och allt vad det var... jag somnade som ett litet barn med Björntas axel som kudde och blev brutalt väckt när han spelade upp ett klipp där Chevy står på tomgång. Men min irritation över att bli väckt övergick snart i dregel! Älskar hur Chevy låter, men istället så saknar jag min Ford nu...


[video]http://www.garaget.org/video/p819yo1gt5k3[/video]


Får se vad som händer ikväll. Har hittills haft en bra helg, men i morgon är det farsdag. Måste väl hem då, antar jag. Kan ju se fram emot att få somna i min älsklings mysiga famn en natt till i alla fall. Väldigt skönt att tillbringa tre dagar på vift, hoppas min raggare har tyckt om att ha mig här trots att jag praktiskt taget sovit mig genom helgen.

Hördes bli en sväng till Marcus ikväll i alla fall. Får helt enkelt se vad som händer.


Jag och min Björnta <3

I de fetstilta partierna här nedan döljer sig 21 djur av allehanda slag.

Efter korrekt ropad lösen släpps vi in genom porten. Dova anor kom att göra Lord Ikon lik intill förväxling sin laglige brors enda syskon. Vi trodde rent av att det var honom vi såg. Många timmars hygien hade gjort honom blank där han satt uppflugen på Ingvars hönstron sjungande egna sånger från en gången tid då allt var mycket värre i Prag. Värre dialekt finnes förmodligen inte än hans! Sångerna dränktes plötsligt av hingstens snörop och Kåres kor som förtjänstfullt råmande bak tyllgardinen. "Hu, ni dräper min konst!" lamenterade han, men vi voro alla djupt tacksamma. Gloria, lat som få, kom in med flottiga tacos.
"Ta småbitar, de stora är inte lika få som de goda!" En liten ödla plaskade glatt bland matbitarna. Lord Ikon tog till orda:
"Detta gäller för aftonen: Lönndals grav, den döljer sopa efter sopa, men där skall larmande eldas till helig blot. Usel diet har gjort deghyndan ful som få, men ni trogna unga kommer att låta er ledas av henne, det vet jag. I tvättstugan kommer jag i morgon bitti att ta emot klena ursäkter och bestraffa dem som härav gjort sig förtjänta. Frågor? Utgå!"


Exempel: "Ropad lösen" blir "snöleopard"

Nån som kommer på några djur?

Jag har ett litet problem. Ett väldigt kvinnligt problem. Jag vet inte vad jag ska ha på mig! I slutet av november ska jag och älsklingen på dop, tror jag får följa med av den enda anledningen att jag är tillsammans med huvudpersonens blivande gudfar... Tänkte i alla fall fota Lucas dop.

Jag satt och funderade tillsammans med bästa vännen som är gudmor till en ettårig sötnos, vad jag skulle ha på mig och vad en vettig doppresent är. I alla fall föreslog hon att jag skulle ha på mig någon av mina rockabillyutstyrslar.

Nja... Visst att mormor och morfar har Buick och att knoddens pappa brukar vara på varenda cruising inom jag vet inte hur många mils radie, men nä - inte kan jag väl vara så "utspökad" på Lucas dopdag?

Men om - vilken av utstyrslarna ska jag ha? Har fler jag kan plocka ihop, men det här är mina favoriter och de enda jag har bilder på :P



Svart top med liten puffärm, polkadotkjol och rött sidenband, eller...



Polkadotprickig klänning och vitt sidenband alternativt svart resårbälte, eller...



Himmelsblå båtringad top (eller nåt annat snyggt), svart helcirkelkjol och resårbälte?


Eller ska jag kanske ha min körsbärsklänning? Eller ska jag ta mitt presentkort och investera i nåt nytt, som jag kan använda till både dopet och till vardags?

En sak är då säker... jag har beslutsångest! Lyckligtvis är det ju ett tag kvar så jag har tid att fundera...

Hon får verkligen inte lika mycket omvårdnad som Forden! Tro om det var därför hon bestämde sig för att hämnas och bara ha ett helljus och en parkeringslampa för ett tag sen?

Nu kan hon känna sig glad igen!

När jag kom in i byn idag så kändes däcken nästan fyrkantiga och dom är så pass nya att dom inte borde vara hårda eller så. Alla dubbar sitter kvar i dom också, så det är rediga grejer finländarna har! I alla fall, Nemi såg praktiskt taget ut som att hon tagit ett lerbad så jag bestämde mig för att lillan skulle få bada.


Före tvätt, efter 8 km grusväg några vändor fram och tillbaka...



...och efter tvätt. Viss förbättring!


Spolade ur fälgarna, och ja... efter en lång stund med vattenslangen i jetläge började det lossna hårda kakor av grus, ler och dynga. Trevligt! När jag spolat ur dem och körde upp på gården kändes det som att jag körde på däck igen och inte på smått ovala kvarnstenar.

Blev avfettning och många vändor med både borste och svamp innan den bilen återfått sin ungdoms röda färg. Jeez... Tog ungefär en och en halv timme att få henne ren, usch!



"Är jag med i bild nu, matte?" Djuret med O framför är en riktig linslus!



Fräzern tänkte minsann inte vara inne om jag skulle vara ute och roade sig med att försöka komma med på vartenda kort jag tog av Nemi.



Åh vad söt man kan vara! Frazze stod med tungan ute en lång stund och följde mig med blicken, till slut blev jag tvungen att föreviga det lilla luddet!



Försökte få en bild av bilens rumpa, och vad fick jag med? Jo, en hund-rumpa!


Nemi ska få lite omvårdnad hon också, på älsklingens förslag. Vaxning och förhoppningsvis ska vi kunna måla upp bromsoken och det. Kanske ska kosta på henne en ny Wunderbaum också? Vilken doft ska jag välja den här gången? Har haft Black Classic, Victory Lane, äpple (fick den bara för att den var svart!) och äppelblom som skumt nog är blå. Har en till äppelblom liggande här någonstans i röran, kanske ska ta och leta reda på den?

Ibland har man ju tur! Riktig tur! Åkte från älsklingen i förmiddags, och inte mindre än två gånger kunde det ha blivit en platt Nemi och fömodligen en inte alltför hel jag...

Åkte hemifrån älsklingen, kom ut på riks-90 efter en äldre lastbil med en mini-grävare på flaket, okej... Han rullade på i 75-80 uppför som nerför, det säger jag inget om!

Hann inte mycket mer än att se älsklingen försvinna ur min backspegel förrän det blev dags för första hjärtat-i-halsgropen-upplevelsen. Kommer och rullar på i 50-55 och hinner inte mer än in i en kurva så håller jag på att fronta med en gammal gubbe!

Blev till att pallnita och styra mot diket, min reaktion var att hytta med näven åt gubbfan som var HELT ÖVER PÅ MIN SIDA AV VÄGEN I EN SKYMD KURVA!

Blodtrycket hann inte mer än sjunka från "Livsfarligt" till "Måttligt livsfarligt" förrän jag kom ikapp en traktorgrävare med en telefonstolpe stickandes RAKT UT framför sig. Denna älskvärda tingest rullade på i 20 km/h på slätan och 10-15 i uppförsbackarna. Ett tag var jag nere på ettan på Nemi och hörde hur tungt det gick för henne, och tänkte "jag kommer att få motorstopp och då får jag fyra bilar i arslet". Det var nämligen så många jag hade efter mig!

Nåja, lyckligtvis orkade Nemi mala på i knappt tomgång och när jag kom till en något slätare och rakare parti där jag inte fick möte, vilket jag fått på alla andra ställen där det var lämpligt att köra om, så körde jag om traktorgrävaren och bilen som låg bakom den. Jag var andra bilen efter grävaren.

Tur var ju också att jag hade lite rull på grejerna och att Nemi är pigg som en skållad råtta upp till 70 i svagt uppförslut. När jag passerade traktorgrävaren hade jag stressat upp stackars smutsiga Nemi i 75 och såg att Saaben som skulle ha parkerat i min baklucka om jag fått motorstopp hängde på trots att det var dumt!

Hann inte mycket mer än att gena genom kurvan förrän jag fick möte, sedan rullade det på faro-fritt. Var nästan hemma i byn när jag kommer i S-kurvorna innan Lägerbacken när jag får möte av en gammal Subaru pickup eller något sånt, som var halvt över i min fil. Jag höll min fil, så det var inte mitt fel att det blev trångt att mötas heller!

Men jaa... överlevde gjorde jag ju. Irriterad blev jag, och ringde älsklingen för att få av-chocka mig... Men man borde fan inte bli förvånad över hur en del kör, man kan ju däremot undra om de hittat körkortet i ett Corn Flakes-paket!

Jag fattar inte hur hon kunde skaffa barn med min far. Jag vägrar kalla honom "pappa", jag är så förbannad att jag skulle skjuta honom om jag hade en bössa! Vi har ett luftgevär, men det lär väl bara reta upp honom...

Jag vet inte vad min mamma såg i honom och varför hon stannar kvar hos honom. Jag hör allt oftare gnäll om att min far klagar på henne och att han aldrig får nån uppskattning. Hela min barndom hade han åkeri och vi såg till honom på midsommar, jul, våra födelsedagar och på husvagnssemstern. Det var så skönt! Det var mamma, min storebror och jag. Vi var vår familj, han var bara nån som följde med ibland när vi handlade och som låg under timmerbilen och svetsade.

Jag har svårt för att komma överens med honom, delar av min personlighet är alltför lik hans. Vi är som två minuspoler, det bara slår gnistor!

Ikväll fick jag ett väldigt trevligt... ultimatum kan man kalla det, som i stora drag gick ut på att jag får välja mellan Björnta och Frazze, som min hund heter. Endera fortsätter jag träffa Björnta, och vill jag träffa honom vecka som helg så blir det en spruta i nacken för Frazzes del. Om jag vill ha kvar Frazze, som är min nalle och bäbis, så kan jag bara vara hos Björnta på helgerna och det är oftast då vi får jobba.

Jag förstår inte hur man kan vräka ur sig nåt sånt! Ett djur tar man väl bara bort om det är sjukt och lider, för deras eget bästa alltså. Eller om det har såna psykiska problem att det lider av det, eller om det inte går att få ordning på det. Det finns ju olyckligtvis så psykiskt instabila eller "hemska" djur. Det är en sista utväg.



Vem kan välja bort den här lilla go-grisen trots hans jobbiga hyss och egenheter?



Och ännu mer idiotiskt vore det väl att välja bort sin älsklingsraggare? Ber om ursäkt för den värdelösa bildkvaliteten, men det är min favoritbild...


Det enda djuret man tar bort bara sådär är väl ett matdjur? En gris, höna eller något sånt. Ett djur som är framavlat för att ätas knyter man inte samma band till som ett sällskapsdjur.

De klarade ju att ta hand om Frazze på två man när jag bodde i Kramfors i tre år, vad är det för jävla skillnad nu?

Allting ska jämt passa han... Jävla idiot. "Om du åker i morgon vid ett-två då och kommer hem på förmiddagen i övermorgon, blir inte det bra då?" Här hinner man inte ens torka tårarna så man hinner svara förrän man blir ombedd att dra åt helvete. Hans erbjudanden står aldrig kvar längre än fem sekunder och man kan inte få förhandla sig till att det ska gälla tisdag-onsdag istället eller att man kanske kan få åka efter middagen istället.

Ska försöka nappa på hans erbjudande, men jag är så förbannad på honom att jag (dumt nog, och likt honom) vägrar. Får se om jag hinner lugna mig till i morgon, tänkte åka upp till Björnta ikväll men jag blir kvar hemma. I Psykiska Ohälsans Hus.

Jag är så sugen på nya sommarfälgar till Nemi. Hon förtjänar ju också att få vara fin om fötterna trots att hon inte har V8...

Fälgarna jag är sugen på och blivit smått förälskad i kommer från Specialfälgar AB, dom har faktiskt mycket snyggt! Jag tror att de här fälgarna skulle bli fina på min lilla spottkopp som jag trots min motvilja mot hennes "raciga" stötighet nog kommer att få behålla ett par år. Då känns inte snygga fälgar speciellt bortkastat.

Fälgarna jag lite smått fallit för... skulle inte de se bra ut på Nemi? Vad tycker ni, folket?



Så här skulle de se ut på Nemi i 15", jag har lackade kofångare men det bjuder jag på! Man har ju sport-paketet ;)

Jaa... I 6,5x15" kostar sötnosarna 1320 kr stycket, plus att man måste ha däck... Blir en liten summa det, men det kanske vore värt det? Man kanske skulle försöka kränga aluminisarna till brorsan så han kan lägga dom på släpvagnen och dra Fågelstan med stil sommar som vinter? ;)

Men sommardäcken har rullat två säsonger, och är i stort sett helt oslitna... Fick ju i och för sig inte välja mina sommarfälgar själv, men... Frågan är! Nya fälgar eller inte?

På tal om fälgar så måste jag försöka fixa några nya bilder på Nemi med de betydligt snyggare vinterfälgarna (som jag valde själv!), fast man kanske skulle göra som älsklingen tycker... det är ju samma dimension på sommar- och vinterhjulen - man kanske skulle kasta om dom och köra på de nuvarande vinterfälgarna på sommaren istället?

Blev uppringd av någon som presenterade sig som Christer som ringde från Classic-nånting. Numret står på World Classic Car, avslöjade en snabbsökning på nätet. Han undrade om det stämde att jag hade en Fairlane från -65, det som slog mig mest var att han nästan lät som en datorgenererad röst. Skumt...

Tydligen ska det i alla fall säljas 400 Fairlane-jackor i Sverige nästa år och han undrade om jag var intresserad av ett exemplar.

Så fort jag fick höra detta kände jag bankkortet vrida sig i plågor. Kom omedelbart att tänka på älsklingens numrerade Chevrolet-jacka. Vet inte om det här Fairlane-jackan var i skinn, men jag var inte intresserad. Vare sig den är i skinn eller nåt annat så har jag alla jackor jag behöver, när jag sade att jag inte var intresserad undrade han genast om jag var intresserad av en t-shirt eller keps istället.

Ööh, nej... Det är ingen större mening att jag köper såna där kläder, dom är alltid groteskt för stora och jag har dessutom inte råd att köpa en jacka bara för att min bilmodell är broderad på ryggen.

Är det någon annan än jag som blivit uppringd av det här Classic-nånting? Nån som nappade på erbjudandet? Kan inte sticka under stol med att jag är nyfiken på jackan även om jag inte vill ha en ;)

I lördags jobbade jag. Slutade halv nio och fick strax innan stängning på Konsum veta att älsklingen och hans lilla mekarapa Marcus skulle äta på stan. Jag hade lunch klockan två, så jag var mer än lovligt hungrig vid åtta.

Kände inte för min mors stundom suspekta kokkonst och bad att få följa med och äta. När jag tagit mig hem, dumpat matsäcken och tagit mig vidare upp till verkstan blev det mat. Hamburgare!

Har hela min barndom inte varit speciellt förtjust i hamburgare, men de senaste två åren har jag mer och mer börjat gilla denna ytterst tvivelaktiga mat. Finns väl inget mycket godare än en 90 eller 150 grams burgare med ost, strips och bearnaise när man är (fylle)hungrig?

Inte för att jag hade druckit något starkare än en 50cl Coca-Cola i lördags... Men jag tror alla andra som kom in på Stures hade gjort det. Så många fulla fjortisar har jag inte sett på samma ställe sen... ja, det måste ha varit den där enda gången jag var in på Hullsta och kunde konstatera att det inte var nåt för mig.

Billigt blev det också, Marcus var storkarl och betalade hela kalaset. Väldigt uppskattat av min mage och plånbok. Kommer väl nåt tillfälle så får jag bjuda tillbaka.

Han fick också den helt briljanta idén att vi skulle åka till Vilhelmina. Varför vet jag inte riktigt, men när Björnta inte ville åka dit klockan elva en lördagkväll så lurade Marcus istället en av sina vänner att vi var på väg till Stockholm.

Tillbaka i Forsmo berättade jag att min parkeringslampa var svart på Nemi och det hela urartade till jag vet inte vad... Det var inget fel på lampan, men ingen parkering. Sen upptäckte de två mekarkunniga att jag bara hade helljus på höger lyse. Tyckte väl att det var lite svart när jag for upp...

Nemi fick rulla in i verkstan och felsökningen började. Mitt bidrag var att skifta mellan helljus och halvljus. Till slut upptäckte Björnta felet. Nån kabel hade hoppat ur kabelskon. Eller något sånt, ett litet skitfel var det i alla fall!

Skulle åka hem efter ett tag, men kändes inte alls vilja lämna min älskling. Jag var för trött för att orka tänka så jag vill inte riktigt veta hur jag hade varit som förare klockan ett på natten efter en jobbig dag på Konsum. Nemi fick bo kvar inne i verkstan i värmen och när vi släppt av Marcus vid kyrkan där han blev upplockad av sin tjej och svärmor åkte vi mot ett mysigt torp mitt ute i skogen.

På väg dit började jag få dubbelseende, så jag sade precis vad jag tänkte till Björnta: "Jag tror inte att du skulle vilja att jag körde i det tillstånd jag är nu."

Hade småont i knäna och vadbenen redan på lördagskvällen, men inget alarmerande. Det skulle det bli! På söndag åkte vi till verkstaden igen och jag skulle åka hem. Min kära mor ringde och jag fick en mindre kalldusch. "Hej, vi har inte mat så det räcker till dig!"

Va?! Jag är ju ändå den som äter minst i familjen! Trodde knappt mina öron, men kom på att svärmor frågat om jag skulle äta middag hos dem så jag frågade Björnta om det fanns mat så det räckte till mig. Åt en riktigt riktigt god middag, betydligt bättre än segt bogfläsk och stuvade makaroner som min familj åt.

Under middagen började mina ben göra riktigt helvetiskt ont, tog en 500 mg panodil och hoppades att den skulle hjälpa. På väg tillbaka till Forsmo höll jag evigt på att dö. Mina ben och min ena arm värkte någonting så fruktansvärt.

Åkte direkt hem och kollapsade på sängen. Tvingades ut med hunden ett par timmar senare, och den promenad som i vanliga fall tar tio minuter tog strax över 30 minuter. Har ju fel jobb för att ha ont i leder och muskler, i måndags lyckades jag vrångla till mig att få sitta i kassan så mycket som möjligt men i tisdags var det varuplock. Då var jag invalid! Idag var det kassan och i morgon är det också varuplock. Hoppas mina ben klarar det, dom har precis börjat bli bättre. I morse var dom bara ömma men faktiskt helt funktionsdugliga.

Hur roligt är det egentligen att jobba när man vet att pengarna ändå inte räcker ihop? Den här månaden går det väl nån väg, men nästa månad räcker det knappt ihop.

Det lockar inte att åka till jobbet när man vet att man måste tanka för att ta sig därifrån och dessutom måste stå ut med en hel del korkade kunder till klockan åtta på kvällen. Sånt är livet på Konsum.

Dessutom är jag skyldig min svägerska en ny pfiffikus... inte nog med att jag målat den blå, jag har tappat bort den också. Lyckat!

Tur att det är sånt här grått, tråkigt väder i alla fall. Då är det inte lika plågsamt att jobba... När solen skiner så man nästan kan känna sommarvärmen bara man lyckas ignorera de nakna björkarna, då är det verkligen tortyr. Då saknar jag cruisingarna och alla härliga sommarkvällar i någon jänkare.