En kompis som går Mittuniversitetet fick en uppgift i grafisk kommunikation. De skulle redesigna Power Magazines omslag, delar av layouten och göra ett medieporträtt.

Som enda jänkarintresserade personen denna kompis känner blev jag snabbt konsult och försöksperson. Inte mig emot. Fick en liten burst av inspiration och slängde på ungefär 40 minuter ihop en logga och ett omslag till "mitt" Power Magazine.



Så här ser originalet ut.



Mitt omslag. Eftersom jag gillar lite mer stilrena trycksaker så försvann mycket klet och smet från layouten.

Men som alltid med hastjobb är det nån liten detalj eller sak man glömmer. Som streckkoden, jag såg till och med ut var den skulle sitta men jag glömde att sätta dit den. Men... jag är ganska nöjd ändå!

...så sitter jag här och skriver. Älsklingen är nog här om en kvart, fjorton dar. Då blir det film! Tills dess ska jag sitta här och äta röd/gröna Haribo-nappar och fundera på julklappar.

Har en mycket begränsad budget för julklappar i år, hade ju tänkt försöka få råd med en ny kylare till Forden. Får nog fasen önska mig kylare och hi-jackers av Tomten...

I år är det ju så perfekt så att alla jag känner behöver pengar till ett eller annat projekt, och inte vill ha nåt annat. Bästa vännen Anna har köpt möbler för 18 000, en annan vän håller på att bygga om en lägenhet, storebror med sambo håller på att renovera en Cheva pickis osv.

Önskar jag kunde ge dem pengar, det är tråkigt att ge bort men oftast väldigt uppskattat att få. Synd bara att bankomatkortet vrider sig i plågor när man tar fram det ur plånboken...

Fast den här månaden borde lönen vara lite större än förra månadens och utgifterna lite mindre. Då kanske det i alla fall inte är med panik man tänker på farsdag, födelsedagar i slutet av året och jul. Men vid närmare eftertanke så känner jag ingen som fyller år så här sent på året, ingen som jag uppvaktar i alla fall. Det är Linn, Jessica, Marie, Emelie, Marcus, CD...

Drömde i alla fall en trevlig dröm inatt... drömde jag att jag körde Forden och hade min älsklingraggare bredvid mig på vinylsoffan, vi kanske var på väg till Hoting? Vad vet jag... vaknade i alla fall och saknade både våren, min bil och min raggare!

Helt perfekt det, så tittar man ut och där ligger nästan en decimeter snö på gräsmattan och termometern skyltar med (h)underbara fyra minusgrader. Min lilla terrier var så lycklig som en sådan kan vara, när vi hämtade posten följde han inte med till lådan som han brukar... Han blev kvar ute på gräsmattan där han rullade runt, runt, runt, runt, runt...

Såg ut som att någon eller något hade doppat den lille snömurveln i lim och sedan hällt strass över honom. En nyvaken matte var allt annat än lika lycklig som sin hund.

Skrev i ett tidigare inlägg någonting om diverse folk som hyllar deras två timmar gamla förhållanden i vart och vartannat blogginlägg. Eftersom jag klantigt nog lyckats glömma lösenordet till min andra blogg och känner att jag måste få skriva om någonting någonstans så blir det några (ganska många) rader här.

Vet inte vart jag ska börja... är allmänt rastlös och sysslolös ikväll. Ingenting som känns speciellt "ja, det kan jag göra!" så jag låter livet sakta passera obemärkt förbi där jag sitter vid datorns skärm.

Vaknade mitt i morgonen av att jag fick ett sms från en morgonpigg vän. Hade ingen större lust att maka mig utanför älsklingens varma och mysiga famn, men jag visste vem sms:et var från så det var lika bra att svara och börja planera lite för dagen.

Efter att vi ätit brunch, eller vad det heter, blev det en liten färd ner till jobbet för att köpa snus. För en gångs skull fick Björnta en stock, inte tio dosor hopplockade i en påse.

Jag och denna morgonpigga vän som går under namnet Rebecka åkte i hennes lilla spottkopp till Nissan Micra till Sollefteå och fikade på ett mysigt café med hennes kusin Emma. Rebecka har flyttat ihop med sin kille i en kåk och det är jag lite avundsjuk på. Vill bo i hus, men inte tillsammans med päronen. Hon frågade när jag och Björnta tänkte flytta ihop, hon tyckte det började vara dags för det. Jag stirrade på henne och svarade att det kanske var lite för tidigt för det...

Denna människa hade nämligen fått för sig att vi varit tillsammans i sju månader. Bara en aning fel. En väldigt stor aning fel. Vette katten varifrån hon fått denna siffra...

Vi åkte hem till Rebecka och Tobbe för att titta på film och där möts jag av en söt liten rackare, kommer inte ihåg vad ettåringen hette men han var jättegosig och hade skägg! Och nej, det är inte ett barn jag pratar om, utan en katt. Rebecka vore nog århundradets mest otippade morsa...

Vi bestämde oss för att titta på "skräckfilmen" Phantom of the Opera, Rebecka köpte den för hon trodde det var en skräckfilm hon såg inte att det stod "årets musikal" eller nåt sånt på den. En skräckfilm var den... skrämmande mycket opera, en halvtimme in i filmen höll vi båda på att smälla av.

Ingen av oss är nån sån här gulligull-films älskare eller speciellt traditionellt romantiskt lagd, så vi höll på att kräkas åt "Åh min älskade" och att de läser upp brev sjungandes i höga C. Jeez...

Plopp, ut med filmen och sen blev det Little People, Big World istället. Inte bra det heller, men bättre än att se nån fjant med backslick kuta runt i slängkappa och porslinsmask, fjanta på med nån liten nolla till tjej och sjunga opera om att han inte tänker släppa iväg henne. Bah!

Börjar undra om jag är den enda som tycker att det kan vara romantiskt att åka och besikta en jänkare och sedan cruisa runt i staden hela eftermiddagen... Uppenbarligen är jag inte romantiskt lagd på det traditionella sättet, blommor fattar jag inte riktigt vitsen med. Dom är fina men dör ju bara. Choklad är gott men det får man finnar av. Dessutom är det jämt nougat i chokladpraliner och det tål jag inte.

Jag är väl inte riktigt som alla andra, kanske...

Äntligens äntlighet! Min bror, min favoritstorebror, har fixat min dator. Nu är den ominstallerad, tömd på allt vad ettor och nollor heter. Och nu fungerar den som aldrig förr!

Förstår att den får jobba lite hårt just för tillfället när jag har ungefär tusen olika program, mappar och filer öppna samtidigt, men vad är det för mening med att ge saker en mjukstart? De ska väl få veta vilket slags liv de kommer att få leva?

Mina datorer har en tendens att gå ungefär 7 850 driftstimmar per år (det går 8 760 timmar på ett vanligt 365-dagars år), och det sätter hårda spår på fläktar, grafikkort och hårddiskar.

Jag har lyckats bränna upp två fläktar, ett moderkort (tror jag det var), några grafikkort har inte dugt för ändåmålet och fått åka soptunna, kraschat en eller två hårddiskar och pajat en dvd-läsare.

Så det är inte underligt om min ende bror har noll tålamod med mina datorer och deras fel och brister. Men nu har den här 23-åriga surgubben för vilken gång i räkningen fixat min dator. De brukar gå ungefär ett halvår-år innan de fullständigt kajkat ihop.

Att min dator funkar igen betyder att jag numera också har PhotoShop. Det är ett roligt program! Synd bara att jag glömt bort det mesta på det här året som gått sedan jag satt framför skärmen med Adobes Creative Suite...

Ett litet verk har jag fått till i alla fall.


En liten idé jag hade... att göra om ett av korten till polaroid-stil, har tråkigt nog glömt hur man gör "böj-effekten" så kortet fick vara platt och inte se ut som ett gammalt kort gör efter 30 år i en byrålåda.


Är inte speciellt nöjd med bilden. Blev inte alls samma sak utan böjningen. Skit också! Blir mer utforskning och experimentering i morgon när jag har ett utvilat huvud och tålamodet med mig.

En blogg är en personlig text som speglar det som händer i författarens liv just nu, det kan vara att han/hon ska gå ut med soporna eller att de just avlivat sin 16-åriga katt som var inkontinent, blind, hade njursten och diabetes.

Må så vara att det här är en bilsajt, jag har full förståelse för det negativa lägret som anser att blogginläggen på den här sidan bara borde få handla om bilar. Jag kan också bli trött på alla s.k. "fjortisar" som bara tjatar om att de älskar sin pojkvän över allt annat, att han är deras livs kärlek och avslutar sitt tvåradiga inlägg med orden "Vi har varit tillsammans i två dagar idag, pluttegubben".

Ja visst, jag nämner min älskade pojkvän rätt ofta. Men jag kan inte komma på att jag ännu skrivit ett enda inlägg där hela texten är ett sötsliskigt känslodravel om hur länge vi varit tillsammans och att vi firar 23-timmarsjubileum. Vilket vi i och för sig inte gör...

Å andra handen förstår jag också det positiva lägret, man ska få skriva om man vill. Sverige är ett fritt land. Vill man skriva sextitretton inlägg om att man bytt underkläder eller att man hittade ett spindelnät i en buskage, vilket är fullt naturligt, så får man väl göra det.

De här som vill begränsa inläggen till ett eller tre per dag, de kan tyckas vara denna generations Hitler men egentligen har de ganska rätt. För min del räcker ett inlägg, men vissa vill skriva fler. Då kan faktiskt tre få räcka. Blogg-spammandet är störande när man som genuint intresserad av att få läsa vettiga inlägg hittar fyra till tolv inlägg på raken av lustigkurren som sitter uttråkad på jobbet och lägger ut sexskämt.

Anser mig tillhöra det måttligt negativa lägret, men jag har tröttnat på att fjortisen Maja, som är medlem här av den enda anledningen att hon vill bli ihop med någon kille med dagsfärskt körkort, skriver sju inlägg i timmen om att det var så drygt i skolan och att läraren är en bitch.

Snälla, bespara oss seriösa bilentusiaster ditt gnäll och vänd dig till Lunarstorms forum om du vill gnälla med likasinnade om elaka magistern som sade åt dig att spotta ut tuggummit.

Försöker uteslutande att skriva om bilrelaterade ämnen här, men kan bara för den sakens skull nämna att jag för andra gången idag tappat bort min mobil, och för allt mitt gnäll har jag en annan blogg. På den andra bloggen skriver jag hur mycket jag har att göra idag, sprider alla små rosa ord om min älskling och gnäller på personer som irriterar mig och som jag gärna skulle vända upp och ner och trycka ner i en gödselstack.

Vore inte helt fel om man kunde kategorisera blogginläggen. "Är detta inlägg relaterat till... Fordon eller Övrigt". Då kan man få välja vilka slags inlägg man vill läsa.

Medan jag ändå är lite halvnegativ kan jag också klaga lite på den här fliken "Slumpa bil". Den irriterar mig! Jag gillar att slumpa bilar, men jag vill slippa hamna på sidor med 35-årige Pers Passat i fullständigt dötråkigt originalskick - ända ner till vinterdäcken på plåtisar - eller på 18-årige Dannes sida som handlar om den rostiga 740in han ska lägga på jätteblingfälgar på.

Jag vill se bilar som intresserar mig! Inte bilar som intresserar någon annan! Går det inte att göra något liknande Blockets sökfunktion? Kan jag inte få välja mellan vilka år bilarna som slumpas fram ska vara? Vill jag bara se bilar från 1979 så kan jag väl få välja det? Jag vill inte se Imprezor och BMW:s med så mycket påhängd plast att de i mina ögon mer liknar hushållsredskap än fordon. Som född och uppvuxen jänkarälskare vill jag se bilar i min smak. Riktiga bilar utan plast, med små fälgar, krom och riktiga dörrar som ger ifrån sig ett dovt "klonk" när man stänger dem. Vill jag höra det där diskreta pysljudet ur nya Saabens avgasrör kan jag lika gärna knalla in i köket och rycka upp kylskåpsdörren. Samma ljud. En bil ska höras mer än en dammsugare med HEPA-filter och EU-godkänd bullernivå.

Jag är inte speciellt organiserad. Jag är trivs i den organiserade oredan som råder i mitt rum. Men vissa saker tål jag inte! Som skrynkliga tyger...

Tittade på mina tyger i morse, upptäckte att de flesta av dom blivit skrynkliga trots att jag vikt och placerat dom så prydligt. Jävla rat!

Åkte in till Sollefteå idag för att klaga på att mitt fula glasögonfodral bara höll två dagar innan det gick sönder, så jag passade på att göra ett par andra ärenden också. Ett av dem var att försöka hitta såna här rullbackar eller vad det heter som man har under sängen. Sänglåda, kan det väl tänkas heta förresten?

Hittade i alla fall sådana på Skattkistan och den ena har jag packat full av mina tyger, sidenband, tvärslå och mitt blivande lapptäcke. Blev riktigt snyggt och prydligt!


Min tyglåda, full med härliga polkadot och pepita tyger!

Ett problem med att städa finns det dock, jag tappar alltid bort nåt viktigt! Sist jag städade var för att kunna sitta och sy på Björntas pallar. Då tappade jag bort batteriladdaren till min Nikon! En sån kostar nästan 600 spänn så jag har ingen större lust att köpa en ny...

Lessnade på högen av Ford-tillbehör som belägrat mitt skrivbord sen i söndags och hämtade mig en kartong, stoppade däri stereo, USB-sticka, Wunderbaum, båda uppsättningarna tärningar, mina två bumper stickers, de tre flaggorna, reg-papperen, hundens bilåkar-lakan med mera med mera. Märkte denna kartong Fordlåda och satt en lång stund och funderade på hur "Ford" stavas. Låda stavas med Å, så jag blev i mitt trötta tillstånd osäker på om Ford också stavas med Å. Men icke då! Det är bara i Ronny & Ragge...

Mitt trötta tillstånd kan förklaras av att jag låg och tittade på film till halv fyra i morse och vaknade tjugo i nio. Det ger cirkus fem timmars sömn, huga! Detta tillstånd förklarar också varför jag glömde pallarna som Björnta glömde att ta med sig i söndags.

Då var det klart. Forden är förberedd för vinter, installad och avspolad. Och tänka sig, första gången jag kör den i hällande spöregn är på väg till vinterförvaringen. Dålig sikt, imma och slött huvud är väl inte helt optimalt när man ska köra bil.

Låg däckad hela förmiddagen i min obligatoriska 1,5-dags höstförkylning och så ska man helt plötsligt ut i det engelska regnet och fixa med Forden som inte ens gick! Då hade nämligen Sören, pappas vän och ansvarig för förvaringen, hört av sig till honom och sagt att bilen måste in nu, snacka om stress...

Jag dammsög ur bilen all sand och halm, gräs, barr och allt vad det var. Plockade ur backen med mina bra att ha saker, domkraften, hundfilten, tuggummit, stereon osv. Dammsög bagaget också, farsan höll på att svära dit den nya brytaren som kom i fredags. Han muttrade någonting på surgubbespråket om att det garanterat inte var brytarn det var fel på "för den såg då inte så dålig ut".

Fick bita mig i tungan för att inte säga "haha" åt honom när Forden mullrade igång direkt när han satt dit plastpluttamojen och vridit på nyckeln. Det är inte lämpligt att säga "vad var det jag sa?" alla gånger...

I alla fall, vi skulle egentligen ha betalt installningen idag. Eller jag skulle ha betalat. Två problem med den lilla historien. Ett: Jag har inte råd till det, hade inte ens råd att tanka Nemi så pappa lånade ut mammas tankkort i lördags. Två: Byns enda bankomat är trasig, vilket betyder att de två matvaruaffärerna i byn får vara bank och då tar det slut på pengar så redan i lördags när jag jobbade på Konsum var det nej till uttag.

Tur att det är Sören, som vi varit på semester med flera gånger och som pappa känt sen finska vinterkriget ungefär, så vi fick betala sen.


Forden ska sova bredvid en kackerlacka i vinter. Sweet dreams, min gråa pärla!

Far min kör ju salt/plogbil så han blev utringd i morse av hispiga ungtuppen på Svevia, och vad då halka? Det var ju fyra plus och regnade! Så vägarna var alltså saltade och fina, för säkerhets skull fick vi låna vattenslangen av Sören och spola av Forden. Vill inte att den ska stå hela vintern och vara saltig om det går att undvika.

Körde Forden från Sörens gårdsplan till förvaringen, en gammal fabrik, och där fick farsan ta över ratten. Tänker inte ge mig på att parkera den bland en massa stolpar och grejer, sånt får yrkeschaufförerna sköta! Han hade ju dessutom nog mycket joxande för sig innan han fick in bilen där den skulle stå, så hur skulle stackars lilla jag med tvåårigt körkort klara det?

Så sov gott, lilla Ford, och dröm om breda highways i USA, Black Knights på stereon och att cruisa i halvljusens sken med din lyckliga ägare bakom ratten.

Återigen, jag är ju tillräckligt ung för att få hjärnverksamhet sent på kvällen. I skrivande stund visar min klocka på 21:28. Jag är fullt upptagen med att sy en sits till en ihopfällbar pall jag ska laga. Egentligen är det fyra pallar jag ska klä om, men jag har valt att först och främst pröva på en.

Sen får vi se. Hoppas jag inte tagit mig vatten över huvudet...

Efter att ha jävlats i närapå 40 min med trådspänning, snurrig tråd och en gaspedal som funkade precis som den behagade så gick jag en promenad med hunden. Drack en kopp varm choklad när jag kom in, åt en hallongrotta och nu har jag en färdig sits.

Ska precis till att klippa lös den gamla som har ett oljigt rumpavtryck på sig. Nu är det upp till bevis!

Lovade Björnta att försöka laga pallarna redan innan vi blev tillsammans, och nu händer det äntligen. Fyndade en vit och grårandig bomullscanvas i Kinna så nu får vi se om vad som just nu ser ut som en vetevärmare kan bli en sits till en pall från 50-talet.


UPPDATERING 22:46

Puh, nu kan jag andas ut och sova gott inatt. Lyckades få ihop pallen. Var inte svårt, men krångligare än jag trott. Var ju bara lite zickzack och sen raksömmar, men det är ju utstickande saker lite här och var. Lät som ett tröskverk så fort skruven som håller nålen slog i röret.

Aj aj... Björntas pallar kommer bli min symaskins död, låter det som.

Men nu är i alla fall en sydd. Bara tre kvar.


Den randiga är den "renoverade" och den orangea är den gamla.

Ser inte alltför tokigt ut, jag är rätt nöjd i alla fall. Förhoppningsvis blir de tre andra bättre än den här, men det här var första försöket så det får vara lite som det är.

"Om en inte ble som en skulle få en va som en ä."

Igår när älsklingen kom hit kollade vi på SMF:s hemsida om bilderna från höstfesten lagts ut, och det hade dom. Oturligt nog hade vi också fastnat på bild. Jag har ju två problem med att vara med på bild, jag har svårt för att se normal ut och dels avskyr jag att vara framför kameran.

Så det var ju en väldigt fin bild på mig och Björnta. Det tycker inte jag... han ser bra ut, men jag gör mina konstiga grimaser. Inte gör det saken bättre att jag tittar på Johanna som stod utanför bild heller, så jag ser ju helt drogad ut.

Fast man kan nog inte se mycket annorlunda ut efter en del cider och några små slurkar whiskey. Sånt sätter sina spår när man är så liten som jag!

Känns inte att jag är så liten i jämförelse med honom när jag träffar honom, att jag är mindre än han är ju klart - men så liten!



Jag och min Björnta <3


http://www.funpix.se/BILDER/SMF-fest/al … 18395.html

Hade en hektisk dag framför mig idag, men som vanligt när man har mycket att göra och försover sig så ordnade det sig ändå. Ibland har jag faktiskt flyt, men inte när det gäller Forden!

Skulle kliva upp 7 i morse för att hinna allt tjafs som jag skulle ha gjort idag. Vaknade med håret på ända 7:01 och lyckades få död på väckarklockan. Nästa gång jag tittade på den var den 8:32. Jaja, dan var liks förstörd så jag låg kvar i sängen och tittade på två avsnitt av Dead Like Me.

Runt tio rumlade jag och hunden ut på promenad och när jag dammsugat lite i mitt rum städade jag ur datorn. Och då menar jag bokstavligt talat städade ur datorn. Öppnade chassiet och dammsög bland alla kablar, fläktar, kretskort och allt vad det är där. Behövdes verkligen trots att det inte ens är en månad sen jag dammsög där sist.

Sen blev det dags för elektronisk städning av datorn. Har dragit backup på alla ettor och nollor som finns i datorn, så nu är min brors externa hårddisk inte så tom längre.

Var ett litet tag sen jag kikade på Platsbanken så jag kastade ett getöga dit och hittade en annons utlagd igår. I Borgvattnet i och för sig, men what the fuck... jag behöver pengarna. Klarar inte av att bo hemma längre så vore skönt att komma iväg hemifrån. Är tio mil enkel resa mellan det sökta jobbet och hemmet så om jag mot all förmodan skulle få jobbet så lär jag inte pendla!

Har skrivit en ansökan och lagt på lådan, så får väl se vad som händer och fötter. Hoppas att släkt, vänner och alla andra håller en tumme eller två för mig. Måste verkligen hemifrån, även om det innebär att jag kanske tvingas flytta tretton mil från min underbara pojkvän.

Nu är klockan strax efter ett och jag har klarat av 70% av de sysslor jag hade. Lysande! Nu hinner jag ju till och med sätta mig ner en stund och längta tills ikväll när älskling kommer hit.

Men nu har jag varit tillräckligt onyttig, dags att dra en räcervända med dammsugarn genom kåken och plocka ihop lite på rummet så jag hittar skrivbordet under alla papper!

Så... då var det ordnat. Kändes som sista minuten, men Forden har fått en sängplats i vinter. Vilken tur, kan inte ha han ståendes på gårn i vinter. Carporten behöver vi till bruksbilarna.

En stor vikt har lyfts från mina axlar, nu kan jag fokusera på att inte ha råd med en ny kylare, inte kunna ordna en endaste bussning, eller kunna byta hijackers. Känns som det blir mycket att hinna i vår innan säsongen börjar. Oturligt nog visade det sig ju att man kan cruisa i mars, bara man har tillräckligt med mönster för att ta sig nånstans på isen. Hade inte riktigt jag i år, men... vi cruisade ändå!

Forden får sova kallt men torrt och inomhus. Ringde till en av min pappas vänner, han har alltid varit som en farbror eller något för mig, som är inblandad i ett ställe där man får vinterförvara bilar, husvagnar, båtar, traktorer eller vad man nu vill skydda från snön. Frågade om det fanns någon plats kvar och vad det kostade. 1500 spänn för hela vintern och det var nästan tomt, bad honom boka en plats åt mig trots att jag inte vet om jag har pengar till att kunna betala.

Har ju en hund med inflammation och svamp i öronen, den lille rackarn har kostat mig 1500 spänn på två veckor. Mer blir det, dessutom.



Min pärla <3


Men på nåt sätt ska jag få ihop pengarna, så mycket är det ju trots allt inte. Min gamla älskling förtjänar att få bo skyddat och far min lär inte protestera om han slipper sopa en halvmeter snö av bilen när han ska iväg och ploga halv tre på natten.

Måste försöka få ihop pengar så jag kan fixa alla småfel på Pärlan också. Kylare och hijackers först och främst. Bussningar behöver den också, är nog ganska slut både fram och bak. Bak var dom då trötta redan i mars.

Fast för att han ska kunna gå i ide måste han gå först. Älskling skulle titta på det i veckan, så förhoppningsvis får jag köra lite till innan Forden får ett halvårs sömn. Får vi inge liv i min gråe så får nog Nemi stå bredvid vedbon.

Min Fårrd har fått heta den gråe bra länge nu, men nu finns ett problem. Björnta har köpt sig en 240 i samma gråfärg som min skrutt-jänkare... Dessutom har hans bilar en tendens att få namn efter sin färg. Vi har Viten, Röen, Blåen, Gråen och allt vad det är. Chevymetal och Boan är väl undantagen som bekräftar regeln. Chevymetal efter sin bakrutedekal och Boan efter registreringen.

Skulle vilja se vad man kan få till med CDY... Men nu måste i alla fall min gris byta namn.

Hämtningen av gråen är i alla fall en historia värd att höra. Tar det från början, från allra första början.

Det var en gång en hund som skulle på återbesök till veterinären, den hunden och hans matte hamnade i en 2001:as Audi med fyrhjulsdrift och stressfläkt. Alldeles för rolig bil att köra, tur att jag kör den SÄLLAN!

Bilens ägare skulle till naprapaten så då fick hans lillasyster (som alltså är jag) vara privatchaufför, och det hade hon inget emot. På eftermiddagen skulle bilägaren till Forsmo för att skruva i sin sambos dieselåtta. Syster Yster blev privatchaffis då också, plus snus-smugglare.

Jag hjälpte inte till med att plocka isär 6,2:an, utan stod mest och tittade på och bröt skrattandes ihop när det dök upp en fluga, geting, flygmus eller vad det nu var i verkstan. Tack gode gud för billyften, annars hade jag legat på det glycolkladdiga golvet...

Tio i tolv på kvällen kom jag hem från Forsmo och gick och stöp i säng. Somnade inte på närmare en halvtimme, och någon terrorist hade ställt alarmet på 06:00. Den terroristen var förmodligen jag själv och jag snoozade bort en stor del av morgonen. Blev skrik, panik och stress när jag väl hade lyckats samla tillräckligt med viljestyrka för att komma ur sängen. Pengarna jobbet ger är inte tillräcklig motivation för att kliva ur sängen innan det ens är ljust ute.

Efter en riktigt skitdag på jobbet, där en av de "trevliga" arbetskamraterna lyckades trycka till min ryggrad så jag fick tillbaka låsningen i bröstryggen, fick jag äntligen åka hem. Maten var äcklig så jag proppade i mig en halv hällakaka och åkte mot Björnta.

På väg mot Krokån så såg jag en orre. Den första levande orren jag sett. Visade sig att de här tolv timmarna jag var i den änden av kommunen skulle bli rena naturrutan...

For till Björksjön, eller vad det hette, för att betala och hämta den gråe volvon. Omtänksamt nog frågade Björnta om han skulle backa in på gårn hos David så jag slapp vända aset till bil när vi skulle därifrån. Yes please!

Tittade på bilen, jag frös, pratade om bilen, jag frös, inspekterade bilen, jag frös, gick in och skrev under ägarbytet, jag frös. Började dessutom känna mig lite uppgiven inför uppgiften att köra en 245:a utan styrservo till Forsmo. Jippi...

Hos David och hans farsa träffade jag dessutom två personer jag hört en del om. En som pratade skitroligt och så Allan. När vi skulle åka fick jag hjälp av Björnta att få fram stolen så jag nådde pedalerna, kunde vifta med fötterna utan att nå dom. Allan sade "ska hon sitta på ratten och köra?" och jag kan inte annat än att hålla med...

När jag nådde pedalerna så jag kunde trycka ner kopplingen helt så var stolen inte ens en halv deci från instrumenteringen framför växelspaken. Lyckades i alla fall ta mig från gårn hos dom här, trots att det blev start i backe. Det är något jag inte gillar att göra ens i min egen bil, och nu var det första gången jag körde röen. Jippi...

Men vi tog oss ju till civilisationen igen. En trött och mentalt slutkörd flickvän lyckades få motorstopp och hittade inte ettan sen, så pojkvännen fick komma och lägga i ettan. Fast att tappa bort växlarna brukar jag lyckas med på Nemi också, så det var inte konstigt att jag jag villade bort mig på volvon.

När vi skulle ut på riks-90 lyckades jag med bedriften att inte få motorstopp, så vi åkte mot Forsmo. Efter ett tag fick jag syn på blåaktiga reflexer ute i diket och bromsade, sen kutar det över tre rådjur. Idioter till kaninjämlikar! Det sista rådjuret kunde ju inte hoppa ner i diket som dom andra, utan det vände ju och rusa över igen. Pallnita och styrde mot ändan på det, var nog fan inte mer än en meter mellan bilen och arslet på den där självmordsbenägna Bambin, som lyckligtvis klarade sig.

Hade kunnat somna så fort vi kommit in i huset, men det var lite för kallt för det så jag satt med skinnjacka, linne och dubbla tröjor och frös ändå. Blev ju ingen sömn än på några timmar och när vi väl släckte lampan så vet jag inte om jag hade akut sömnbrist eller något, för jag somnade, sov några minuter och vaknade. Då hade jag varit vaken 18-20 timmar och ansträngt skallen med att räkna och rabbla PLU-koder i åtta av dom timmarna. Jag var vaken när Björnta slockna, och jag var vaken när han vakna.

Vi åkte samtidigt, han skulle till jobbet och jag hem till hunden. Ungefär vid Selsjön kutade det över en fjoling en bra bit framför bilen. Känner mig verkligen som en stadsbo när jag är där borta med grusvägar och djur hit och dit! Hemma ser man ju på sin höjd en vilsen liten groda, inte fan ser man tre rådjur, en orrhöna och en älg inom loppet av 12 timmar i alla fall.

Lördag. Det var en bra dag. Jag drack och jag mådde bra. Jag mådde som prinsessan på ärten utan ärten. Hade otroligt roligt och det blev några bilder också.

Och inne på SMF vet jag inte hur många som frågade om Björnta skaffat nytt fruntimmer, hade ny tjej och en sade till och med bytt fru. Min reaktion var "Va?! Fru? Då är man väl gift! Vi är inte gifta, vi är inte förlovade heller, vi bor inte ens ihop!"

Men tydligen hade han bytt upp sig, det var det någon som sade också. Sånt är ju lite kul att höra i alla fall. Bättre än att få höra att man är ett steg, eller flera, ner motför tidigare flickvänner.

Skulle kunna skriva spaltmetrar om lördagen. Minns den väldigt väl, och hade som sagt väldigt kul. Vid närmare eftertanke tänker jag skriva spaltmetrar om min härliga lördag. Skriver inte för någon annans skull, utan för mitt eget höga nöjes.

Lördagen började i alla fall halv åtta när min sadist till mor sade åt mig att ge Frazze (min hund) örondroppar. Blev uppjagad ur min varma, gosiga säng och lade mig istället på kökssoffan för av ren princip vägrade jag göra som hon sade. Tänkte inte äta frukost och åka på affärn. Glöm det!

Men hon vann. Delvis i alla fall. Blev ingen frukost, men fem i nio hade hon lyckas tjata tills jag tog på mig jeans och tisha. Happ, så det bar ju iväg till jobbet/affärn och när vi kom tillbaka strax före tio åt jag frukost. Eller frukost och frukost... hade väl i stort sett lika gärna kunnat sitta och äta strösocker direkt ur påsen med en sked! Det är nog lika mycket näring i rent socker som i Coco Pops.

Var uttråkad bortom vett och sans. Till slut drog jag iväg ett sms till svägerskan, sedan rymde jag fältet med lilla Nemi och hamnade i samma soffa som jag somnade i, lutad mot Björnta.

Kände inte för att äta fläskkotletter och klyftpotatis för tredje gången i rad så jag gick med på en deal. Jag betalade mat så lagade Johanna (svägerskan) till den. Blev en av mina favoriträtter, fläskfilé med potatisgratäng och champinjonsås. Mums!

Medan hon lagade mat skulle jag åka upp till oss och hämta mina grejer, käre storebror tyckte inte att Nemi borde stå på parkeringen nere hos dom så han kom upp och hämtade mig. Han hade bara varit hos naprapaten på fredagen och var helt invalid. Han hade total nackspärr.

Han lyckades backa ner från gårdsplanen våran tack vare backspeglarna, men när vi skulle ut på gatan så frågade han om det var fritt åt andra hållet. Hum... tur att han inte körde längre än dom 400 metrarna mellan våra adresser!

När vi var på affärn hade jag nämligen frågat Johanna om vi skulle åka och hämta Chevy, Björnta och Marcus. Hon hittade inte dit, men nu har ju jag varit där ett par gånger så jag hittar dit. Det blev så, bror protesterade inte en sekund när vi lade fram förslaget. Han sade bara "jaha, då kan ju jag duscha under tiden", och mer än så håller inte min envisa bror med på ett förslag :P

I min brors audi fanns det dessutom ett perfekt fack där man fick ner två halvliters burkar, tänkte min själ inte lämna min halva Cid och så behövde jag ju "färdkost". Den färdkosten plågade mig på vägen hem, kan jag säga... Innan vi hade kommit ut till riks-90 höll jag på att kissa på mig, och dit är det 7-8 kilometer. Då var det "bara" 3,5 mil eller nåt sånt hem. Jippi...

På väg genom Öhn och förbi Ed höll jag på att dö lite i varje gupp, när vi närmade oss största guppet på Öhn-vägen sade jag åt Johanna "Om du inte försöker missa nåt gupp så sparkar jag dig på knäna!"

Men vi tog oss ju i alla fall till lägenheten utan olyckor. Tur det!

Tog med mina saker från lägenheten, men glömde naturligtvis mina stövlar. Skit också. Var ju sista tillfället för i år att använda dom, går inte att gå i snö eller is med dom. Eller om det är kallt heller, för den delen. Nu blev det knallgröna Converse istället.

Hämtade upp Chriz och så var vi full bil. Eller om vi var överfull bil, det minns jag inte. Minns inte om vi lämnade Josefine före eller efter vi hämtade Chriz, strunt samma.

När vi åkte genom rondellen uppe vid körplan i Sollefteå höll i alla fall Marcus på att göra ett riktigt Hollywoodstunt, bakdörrn flög upp och han föll halvt ut. Men vi miste inte minstingen.

Åkte bort till SMF efter lite snurrande i stan, nån helt nersupen person kom fram och satte sig vid vårt bord. Blev lite trångt när Chriz flyttade sig längre och längre in på bänken för att komma ifrån den där typen. Till slut rymde i alla fall Chriz och den här personen, vars verbala förmåga sträckte sig till "sss" började stryka Björnta på armen. Han frågade honom något och Sir Väs svarade, förvånande nog, "sss".

Blev lite whiskey och sen åkte vi ut och snurrade igen. Rock-a-Bops hade inte börjat spela eller något så det var rätt dött. I bilen bad jag min älskling att öppna min Breezer eftersom jag inte hade något kapsylöppnare. Så långt tänker ju inte jag, men samtidigt... tre snusare i en bil. Nån av dom borde ju kunna öppna en kapsyl med dosan. Rätt.

Björnta kunde, och sköt kapsylen rakt på mitt öra! Helvete vad det small, och ont gjorde det också! Han och jag var dom enda som blev skadade på lördagen. Psykiska men räknas inte, bara fysiska skador. Björnta skulle nämligen ta en öl ur bagaget och stack bara in armen när min bror höll på att slå igen bakluckan med full kraft. Hamnade en arm i kläm, kan jag säga.

Tråkigt nog blev det inte lika mycket whiskey som på midsommar, men jag försökte hålla mig någorlunda i skick för jag ville inte bli så dålig som då. Glömde till och med bort att jag hade en cider till i bagaget så den ligger kvar där än.

Nu minns jag inte när exakt det här var, men Chriz och Marcus hade roliga stunden i baksätet. Det började rätt vänskapligt, dom satt med armen runt den andres axlar och hade värsta allsången eller något där bak. Till slut ligger Chriz över kardantunneln med huvudet halvt i min brors knä och gallskriker! På bilderna jag tog ser det nästan ut som att han föder.

Folket som såg deras fötter stick ut genom fönstret och hörde skratten och skriken undrade nog vad fan raggarsvinen höll på med.

Tack vare de här två tomtarna bröt ju jag ihop i framsätet, till slut låg jag med huvudet i knäet på Björnta och garvade så jag inte fick luft. Höll på att hälla ut min nyöppnade cider över hans fötter och just som jag börjar sansa mig lite så säger han "sätt dig upp, det där kan misstolkas!" och jag bröt ihop igen. Fullständigt!

Och inte var vi speciellt snälla mot Marcus och hans tjej Josefine heller. Dom fick veta att det bara var i framsätet man fick hångla, och det var ju upptaget av mig, Björnta och Johanna (som körde). På väg därifrån började vi sjunga på Eddie Meduzas låt Josefine, vars text jag inte tänker upprepa för den kan nog varenda raggare med självaktningen i behåll.

Tillbaka på SMF hittade vid den alltid närvarande Kritan som Chriz surrade i en del av en evighet med, mest om Forden som Chriz lillebror köpt som det är ett helsvart elsystem på. Det elsystemet var tydligen Kritan skurken bakom, om jag förstod rätt. Kritan följde med och åkte Chevy när jag ringt och bett Johanna komma tillbaka till Sollefteå, för hon hade ju åkt hem och lämnat min pillerhöge storebror.

Gick och hejade på Tompa när jag fick se honom på plan, lite senare hade tydligen Björnta och han stött ihop och Tompa grumsade lite om varför inte Björnta varit med och renoverat motorn på min Ford. Ja, vi har bara två stora fel med den idén! Först och främst så kajkade motorn ihop i maj och vi träffades på midsommarafton. Vi var ju inte ens ihop då!

Men Tompa är Tompa, mycket gruff om absolut ingenting. Han och Kritan hade slagit sig ihop verkade det som, för Kritan tyckte det var förjävligt att Björnta inte fixat tändningen på min bil, så han hade det inte lätt... alla hackade på honom!

Jag hade en väldigt härlig kväll med min älskling, och en härlig söndag då jag var vrålhungrig men inte ett dugg bakis. Var bara väldigt väldigt trött! Sov till mitt i dan, sov igenom två filmer och somnade dessutom ungefär åtta gånger på 3 mil. Björnta fick leda mig in, för jag gick i stort sett i sömnen. Hade en lika trevlig måndagsförmiddag också, synd bara att jag var tvungen att åka hem till hunden.

Det här blev ett väldigt långt inlägg, men nu är jag nog klar. Tror inte jag glömt något i alla fall. Alla mina kisspauser är inte av något som helst intresse för allmänheten.

Jaha, då var älsklingens Chevymetal fotad då. Blev nöjd med bilderna och kände mig halvt som en slavdrivare när jag sade "stanna här", "sväng in där", "åk bort till...", gjorde ju inte saken bättre när han sade "ja, chefen".

Hoppas att alla inblandade är nöjda med bilderna, speciellt Björnta och Chevymetal. Mina kjolbilder är jag mer än nöjd med! Och svägerskan förtjänar ju en känga för att hon ringde och terroriserade mig innan jag ens hade fått på mig kläderna, är väl inte mitt fel att vi blev sena...

Det var Björnta som sov till halv elva, inte jag! Jag var uppe klockan nio och gav hunden örondroppar, för den lilla stackarn har ju fått öroninflammation. Som vanligt.

Men fick till några bilder på kjolen i alla fall, var varmt och skönt att sitta på Chevys huv efter att ha letat vinklar några minuter i ynka 7-8 plusgrader och snålblåst.

Vi drog runt i Sollefteå efter att vi intagit lunch, en timme efter frukosten, och fotade Chevy lite här och där. När vi hälsade på hos Chriz höll jag evigt på att frysa ihjäl trots att jag stod i lä av Björnta och dessutom stal så mycket värme från honom som jag kunde. Liknade mig själv vid en chihuahua, för dom fryser ju så fort det går under +20-strecket, när jag började hacka tänder...

Det finns bilder på kjolen i Galleriet, under Fotografering i undermappen Rockabillykläder. Bilderna på Chevy finns också under Fotografering, i undermappen Photoshoot Chevymetal.

Kom hem från macken runt elva igår kväll, var uppe där och hjälpte till att städa. Kändes väldigt konstigt att åka dit utan att Björnta var där!

Allt kändes så fel... Man hörde ingen musik ute på plan, det var inget mjölk i kaffet, ingen terror av Markus, jag satt på min vanliga plats och då hamnade jag mellan min bror och hans sambo. Allt blev fel!

Men nu är det i alla fall lite hopplockat uppe där. Jag och Johanna tillbringade ungefär tre timmar med att dra spik ur bräder och stapla upp dom på sidan om verkstan. Det tog sin lilla tid. Ändå hade hon hållit på med det i förrgår kväll också.

Blev lite gjort åt Gamle Svarten också, han blev utan motorn och växellådan ramlade nästan ner på backen. Nu är det en liten motorrenovering som gäller för diesel-åttans del. Motorstativet från Biltema tjesa dessutom ihop när dom hängde åttan på det, det ska väl i alla fall ett motorstativ tåla? En motor!

Och klockan elva på kvällen i mitten av september är det då fan inte varmt! Hade dubbla tröjor och frös ändå, fötterna hade blivit utbytta mot isbitar, händerna kändes som halvtinade räkor och näsan hade bott i kylskåpet innan den satte sig i ansiktet på mig. Jag frös helt enkelt som en hund! Blev till att kliva rakt in i duschen när jag tagit mig in genom ytterdörren...