Jaha, det var det det... Blev körförbud på Forden på skärtorsdagen. Inga fler svängar med den förrän den där glappande mojängen är fixad. Jag har jättedåligt ögonmått så jag vet inte hur mycket den glappade i cm, men tillräckligt mycket för att saken som glappar ska kunna hoppa ur och då blir det inte roligt! Det är nåt till styrningen, jag vet inte vad. Men den gör så att ratten glappar drygt ett halvt varv innan den tar styrning. Lite halvt livsfarligt, kanske!

Så älsklingen belade Mr Ford med ögonblickligt, absolut körförbud i väntan på att en ny sån där sak (utan glapp) inhandlats och satts dit.

Åkte upp till Forsmo där Mr Ford numera bor tillsammans med en viss Chevymetal, älsklingen hade plockat lös hjälpstyrarmen och så fort jag kom dit åkte vi till "Den andra Anders" som skulle svarva en ny bussning i mässing. Sagt och gjort, det gjorde han också, men den äran. Bussningen blev jättebra!



"Den andra Anders" värmer hjälpstyrarmen så att den gamla bussningen ska lossna.



Den nya bussningen till vänster och den gamla som min pojkvän misshandlat till höger, om det inte syns :P



"Den andra Anders" är helt koncentrerad på svarven, och tur var väl det för bussningen han gjorde blev jättebra!



Bussningen pressas på plats.



Redo för de norrländska vägarna!


När vi kom tillbaka till verkstan satte älsklingen dit hjälpstyrarmen med den nya bussningen och den leden blev stum och fin. Men rattglappet på drygt ett halvt varv var fortfarande kvar, och när han försökte spänna styrsnäckan så konstaterade han var glappet satt.

Det är en sak under styrsnäckan som glappar alldeles för mycket. Så mycket att det är livsfarligt att köra bilen, man kan när som helst tappa styrningen! Så det är körförbud på Forden för närvarande...

Men en sak till är ordnat på Forden nu, när Marcus kom upp till Forsmo gjorde han och Björnta en framvagnsinställning. Förut var Forden lika toe-out som en ja... Vi ska inte bli vulgära här nu men... Nu är han väl i det närmsta rak, tror det blev ca 5 mm toe-in eller nåt. Bara han inte äter däck på samma sätt som förut så är jag nöjd, för på de få mil vi körde med Björntas dubbdäck hade han redan börjat äta ner dom i innerkant. Illa!


Det här är höger bakdäck, de här dubbdäcken fick jag låna av min älskade Björnta men frågan är hur tung hans högerfot egentligen är :P



Björnta svetsar mina headders, för dom läckte där rören går ihop med collectorn.



Sprickan är svetsad, plus några småhål på collectorn.


När Björnta var under och höll på att fixa med hjälpstyrarmen upptäckte han hur buckliga och flidda min headders är. Det har pyst under förargolvet, och nu upptäcktes varifrån pyset kom. Det var inte packningen som min älskade pojkvän trodde utan en spricka i ena collectorn. Den är numera svetsad men så deformerade som de där headdersen är undrar jag om dom ens är till den här bilen/motorn.

Önskar jag hade haft en riktigt bra bild, men det har jag inte. Däremot kan jag säga att de nedersta rören inte är runda längre, de är formade som två bokstaven D, liggande på rygg. Så småningom blir det nya headders, nu för funktionens skull. Tidigare funderade jag på att köpa nya för utseendets skull, ser inte bra ut med orangeflammiga buckliga (och spruckna) headders till en röd fin motor och ett kolsvart motorrum.

Det finns bara två tidpunkter på året då det är legalt att köpa kilovis med godis, och då samvetet inte protesterar så mycket. Den ena tidpunkten är halloween, och den andra är PÅSK. Vem kan motstå att köpa lösviktsgodis när det bara kostar 3,9 hektot?

Så det blev 2,3 kilo godis när jag och älsklingen var på Ica igår och skulle köpa snus. För att man lättare skulle kunna röra runt och hitta just den där supergoda godisbiten man varit sugen på hela kvällen så hällde jag upp dessa 2,3 kilon i vår salladsskål.

När man gör sallad i den där skålen räcker det till 6-7 personer, eller till 5 bottenlöst hungriga tonåringar.

I måndags var älsklingen snäll och tvättade av Forden efter att ha stått och skrutit för Chriz om hur lättstartad och fin i motorn Mr Ford är. När han då skulle starta Forden och köra in han i verkstan igen så hände det ingenting! Sen blev det förgasarbrand, är ju tur att han plockat bort luftfiltret och kromgallret så det slapp bli ännu en dyr "whoof". Har nämligen inte räknat in ett enda 142 kronors luftfilter i min budget över det Forden behöver.

Har de senaste två dagarna sökt 5 utbildningar på högskola och folkhögskola, så nu hoppas jag att jag kommer in någonstans. Fyra av dom vill jag inte ens komma in på, men om jag söker och kommer in så känner jag ju "wow, jag dög åt dom i alla fall". Orkar verkligen inte läsa 3 år bosatt i Sundsvall eller Piteå. Ett år på folkhögskola 14 mil hemifrån känns alldeles lagom. Både tidsmässigt och avståndsmässigt.

I fredags kväll firade vid Björnta som fyllde år tidigare i veckan, på kvällen frågade han också om jag ville att vi skulle åka Forden till SMF. Inte säger jag nej när han frågar och säger att han har supit så mycket i Chevy att den stackarn kan behöva få vila en kväll!


Lördag förmiddag
Så det blev premiär i lördags. Premiärturen för året, premiärsupning för mig (och för Björnta och Emil också) och premiärkörning för vår privatchaufför - den körkåte 18-åringen Marcus!

På lördagsmorgonen var Björnta ute och letade reda på fyra röda täckta Amazon-fälgar, han hittade bara tre men visste att han hade en till i Forsmo så när vi kom dit letade han fram den och målade den helt sonika röd! Hade inte alls behövts, men visst såg det mycket bättre ut med fyra röda fälgar än med tre röda och en mörkblå!



Älsklingen målade en av sina Amazon-fälgar röd



Björnta lägger på vinterdäck


Min underbara pojkvän lade om dubbdäcken han hade haft på sin 140 till Amazonfälgar och när Marcus kom upp till Forsmo fick han hjälpa till att balansera dem. Marcus var med för att köra hem 145:an, men fick hjälpa till att byta däck när vi kom till den gamla fabriken där Forden stod. Det var snormoddigt så det var tur att alla fyra däcken byttes ut mot smörknivssmala däck. Annars hade det kunnat bli spännande!

Uppe i Forsmo fick Marcus veta att det hade blivit bilbyte, var tänkt att han skulle köra Chevy men nu blev det ju Forden. Han stod först och tittade såg lite chockad/förbluffad ut, sen utbrast han (till Björnta) "Det kändes nog nervöst att köra din bil, och dig känner jag ju!"

Lite trångt att få ut Forden var det däremot. Stod en strömlös husbil framför Forden. Den var tillbakastyrd nästan så långt som det gick men Björnta och Sören styrde den ytterligare 2 decimeter längre bak, jag var dirigent och Marcus skötte bromsarna. Efter att ha hissat upp Forden på diffklumpen och styrt han ca 1 decimeter åt sidan blev min stackars domkraft trehjulig men bilen gick att få ut!

Forden är ju lika vig som en stelopererad valross...



Viss skillnad! :P



Bytte detta...



...mot detta!


Lyckligtvis är fabriken så pass stor att Björnta och Marcus kunde hålla till inomhus och byta däck. Forden stod precis innanför portarna, så dom slapp kräla på backen och bli alldeles snöiga och blöta.

Trevligt nog startade Forden snällt som ett litet lamm, Björnta lät han gå runt några varv för att få upp oljetrycket och han lät så pigg och startvillig! Snapsade han två gånger men sen, så fort han börjat gå på alla burkar, så gick Mr Ford för egen maskin!



På väg hem till mig



Marcus fick köra 145:an



Framme i Forsmo med rockabilly-fårrden!


Lille Marcus fick köra 145an hem, med Fordens däck i bagaget. Vi låg före ifall det blev nåt med Forden, men den gick så snällt och fint hela vägen. Vi stannade hemma hos mig och hämtade farsans fettspruta och min bagage-back med diverse saker man bör ha i en bil. Startkablar, blyersättning, bromsvätska, fälgkors, trasor, första-förband, hjulmuttrar till reservdäcket och lite annat.

Vi gick in och tog en fika, blev mitt-i-dagen-kaffe för mina två mekaniker. Bror min var på plats och var lika snäll som vanligt. "Vet du Marcus, jag tror det är första gången vi två sitter vid samma bord och det inte är du som kokat kaffet!"

Efter att vi fikat och jag hämtat stereofronten och lite annat så for vi vidare mot Forsmo för en snabb titt på Fordens buk. Björnta konstaterade att båda bakgolven och förarsidans golv är utbytta och att Mr Ford i övrigt är väldigt rostfri och fin inunder så i vår hoppas jag ha råd att köpa tectyl så älsklingen får underredsbehandla han.


Lördag eftermiddag
Efter att jag och Björnta varit hem till hans pappa på middag så hämtade vi Emil i Långsele och for upp till macken för att byta bil. Vi packade in oss i Forden och rullade mot Krokån. Efter dusch och ombyte satt vi alla runt köksbordet och väntade på vår förhoppningsvis nyktre chaufför.

Kvart över sju, när vi var på väg från Forsmo med Forden, skickade jag ett SMS till Marcus och då var han på väg hem för att byta om. Tjugo i nio dök Marcus med flickvän upp på gårn. Då var inte Björnta glad! Tanken var nämligen att vi skulle vara i stan vid åtta...



Värsta finvädret när vi gav oss ut...



Marcus och hans nytagna körkort bakom ratten i Mr Ford


Trots att han aldrig kört Forden förut så körde Marcus bra, lugnt och sansat. Alltså med huvudet och inte med högerfoten, och det är jag väldigt glad för. Fast det är ju lite som jag sade i bilen "Det är inte mina bakdäck, så jag lider inte om du bränner lite gummi!" Björnta protesterade naturligtvis omedelbart, det är ju hans däck!

När vi stannade för att uträtta diverse ärenden frågade Marcus vilka egenheter Forden hade, och jag drog snabbt igenom punkterna. Att handtaget på förardörren håller på att lossna så man måste öppna ventilationsrutan för att kunna stänga förardörren, men jag gör på samma sätt på passagerardörren fram också... Att bilen drar lite åt vänster när man bromsar, vilket han redan märkt, att han oftast bara startar på neutral.

Att han bara startar på neutral sade jag redan när vi stod på gårn hemma hos Björnta och bilen inte var startad ännu. Marcus startade då bilen på neutral, på OKQ8 när vi var där så gjorde Forden som den ibland gör utan protest: startade på parkering. För det mesta brukar den bara skorra när man försöker.

På SMF efter att vi löst in oss, startade inte bilen utan skorrade bara. Var inte riktigt mentalt med, så när Björnta kollade att batteripolerna satt som dom skulle så tittade jag på Marcus.

Jag: "Vilket läge ligger han i?"
Marcus: "Parkering...?"
Jag: "Testa med neutral då..."
Marcus (flyger halvt ur bilen) ropar till Björnta: "Vänta! Jag ska prova på neutral!"
Björnta (slår igen huven) blänger på Marcus: "Försökte du starta han på parkering?!"



Björnta är på väg över ryggstödet till Emil



Emil i lånad skinnjacka



Marcus och hans flickvän Jossan


Önskar jag hade haft en kamera man kunnat filma med, då hade jag filmat diverse dumheter som försiggick i baksätet. Marcus satt med ena armen över ryggstödet och höll Jossans hand, smekte den. Emil, det gamla eländet, puffade på Jossan och nickade mot hennes och Marcus händer. Hon drog tillbaka sin och Emil stoppade dit sin istället. Marcus fortsatte smeka den nya handen och oljudet som blev när han upptäckte vad som hänt fick allihop att asgarva!



Vi hade manuella vindrutetorkare...



Björnta och Emil myser i skenet av disco-lampan i taket


Det kräksnöade nästan hela kvällen, och med värmen inifrån bilen tinade nämnda snö. Hela rutan var full av vattendroppar, och vindrutetorkarna gick bara åt ena hållet! När dom skulle tillbaka till viloläge så fick Marcus sitta med handen ut genom ventilationsrutan och peta tillbaka dom lite drygt en decimeter. Dom gick dessutom utanför rutan, så den vänstra torkaren hakade fast sig på kromlisten runt rutan!


Söndag
Det var tur att vi inte fick punktering när vi var i stan och snurrade, på söndagen upptäckte nämligen Björnta att den lilla bulan på däcket växt och täckte nu halva däcket. Han tänkte slänga på reservdäcket, eller i alla fall kolla att det fanns luft i det när vi insåg att min domkraft blivit kvarglömd i 145:an... Skit också!

Så vi åkte bort till Björntas syster och lånade en domkraft av hennes sambo Niklas, som sedan roade deras lilla svarta kattunge med att gunga den i domkraftskartongen. Elvis såg då inte ut att lida speciellt mycket...



Lilla skillnaden mellan mina och Björntas fötter! :O


På morgonen såg jag våra avsparkade skor på golvet och blev smått chockad! Jag vet ju att det är 13 skostorlekar mellan mina och Björntas fötter - men det såg ju jättelöjligt ut när våra skor stod bredvid varandra!

Och att jag måste stå på andra trappsteget i deras trappa för att vara jämnlång med Björnta är också löjligt, fast jag skyller storleksskillnaden på att Björnta är en jätte. Jag är faktiskt bra precis normallång med mina 165 centimeter! Fast nu får ju han känna sig stor och beskyddande, precis som han tycker om...



Tur att vi inte fick punktering!



Bulan på däcket ur en annan vinkel


Som sagt, bulan såg inte bra ut men vi tog oss till Forsmo på kvällen utan att det blev punktering. Så fort Forden kommit in i verkstan hissade Björnta upp den och lade på mitt reservdäck så att inte vinterdäcket skulle smälla. Så för första gången någonsin sitter reservdäcket på bilen.

Det ser inte bra ut med en Amazon-fälg med hål i, de täckta ger mer rockabillystuk och det smärtar att erkänna att jag tycker bilskrället är mycket fränare med röda plåtisar än med turbinfälgarna.



För första gången någonsin sitter reservdäcket på bilen



Forden reste sig nog 5 cm när den här snöklumpen lossnade...


Efter att vi plockat ur Mr Ford alla skinnjackor, CD-skivor, Fanta-flaskor och en söndertrampad ölburk började vi började spekulera i hur fjädringen såg ut... Bilen är låg som döden, och dessutom sned som en full snickares vattenpass.

Snedheten tror min älskling beror på de hemgjorda hänkena till bladfjädringen, men den blev lite mindre sned när en halv meter lång snö- och isklump lossnade från hjulhuset och undersidan av tanken. Jag tror dessutom att jag hittade de gamla hänkena i en av de många kartonger som följde med när jag köpte Forden. Hittade också tre lådor med "Raybestos Brake Parts". Verkar bara vara en massa fjädrar...

Det jag faktiskt letade efter var klon och fjädern till dörrstoppet, hittade snabbt dessa ting men var ju tvungen att rota lite mer. Känns ju som värsta skattkistan ibland att gå igenom gamla grejer man inte vet vad det är. Helt plötsligt upptäcker man att nåt man inte visste vad det var förut numera är en gammal bekant reservdel. Tidigare såg jag två blåmålade grejer med en bult igenom, nu såg jag vad jag anade var två bladfjäderhänken!

Nu har jag velat fram och tillbaka i flera blogginlägg om det blir SMF på lördag eller inte. Det verkar som att det trots totalt havererad ekonomi kan bli SMF:s årsfest för mig och min vikingalike raggare.

Bror min frågade om vi skulle dit, eller om Björntas ekonomi var lika kass som min. Sedan kom det fram att han är skyldig Björnta pengar sen han löste in han och Johanna på SMF i september, bara för att min bror inte hade några pengar lösa då.

Så om det blir som jag hoppats så blir det först utplockning av Forden på morgonen och sedan SMF i Chevy med Marcus som chaufför.

Blev tvungen att göra ett experiment också, har en nästan full Martini stående i rummet men jag har börjat reagera allergiskt på drickan jag brukat blanda den med. Nu provade jag att blanda den med päroncider och det blev faktiskt riktigt bra!

Så här sitter jag och "super" på en onsdagskväll! Fast det är ju lill-lördag, så what the hell! :P

Nu måste jag ju kanske börja fundera på vad jag ska ha på mig på lördag, kanske helcirkelkjol? Eller jeans och en snygg t-shirt som är lite mer vårvinteranpassat än kjol och bara ben? Fast jag har ju Björntas mysiga famn att värma mig i... :)

På lördag, den 27e mars, kommer Forden ut på vägarna igen. Samma datum som jag köpte den förra året. Har ringt och förvarnat Sören som är nyckelvakten där uppe och det ska inte vara några problem att få ut Mr Ford.

Äntligen, äntligen, äntligen! :D

Den här dagen har jag väntat på sen den 4e oktober! Nästa år tänker jag fan inte ha den installad, då ska jag ha den nånstans där jag kan titta på den, fixa med den och kanske till och med köra en sväng då och då! Älsklingen har ju Amazon-fälgar så det gäller bara att skaffa några skapliga dubbdäck till nästa vinter.

Blev lite glad i morse också när jag var ute och gick med Frazze, mötte en jättegullig tant som handlar där jag jobbade tidigare. Hon tyckte det var länge sen hon såg mig och jag sade att jag inte jobbade där längre.

Tanten: Jaså? Var jobbar du istället då?
Jag: Ingenstans. Jag är arbetslös...
Tanten: Men du kanske får jobba där till sommaren när det är semester?
Jag: Nej, jag får inte jobba där längre.
Tanten: Varför inte då?
Jag: För att tydligen så tyckte inte kunderna om mig och jag var inte önskvärd där...
Tanten: Vad är det du säger? Du som är så himla behändig! Jag har saknat att se dig i kassan.

Ja, vad ska man bli förutom glad och lite rörd över dom orden? Jag tyckte det var jättesnällt, och det gjorde mig mycket gladare!

Skjut mig, skjut datorn, skjut Nemi, skjut hunden och vad fan... skjut allihop!

Ekonomin är som sagt obefintlig, Forden behöver TLC och står fortfarande installad, pojkvännen är upptagen med 145an jag börjar vara rejält less på nu.

Blir inget SMF på lördag verkar det som... Vill så gärna gå, känner mig på humör för fest och skoj, behöver nåt för att slippa tänka på ekonomin en kväll. Men hur ska vi kunna ta oss till SMF i en Chevy på vinterdäck med tom tank och en ägare som inte har råd att tanka honom, eller i en avställd Ford på sommardäck med full tank?

Vill klä mig i mina älskade helcirkelkjolar, smutta på en cider inklämd mellan Björnta och chauffören medan skarven mellan framsätena ger mig blåmärken på skinkorna.

Ekonomin är så åt helvete att jag har tvingats ta av pengarna jag surt sparat till Forden, nu behövs dom för att betala Nemi, a-kassan och bensin... Vilket betyder att det blir mindre pengar att lägga till försäkringen och den mekaniska kärlek Forden kan behöva.

Björnta försökte säga åt mig att inte ta ut allt i förskott, men är det bättre att jag intalar mig att det inte är ett enda fel på bilen? Nää... Bättre då att vara pessimistisk så man får en glad överraskning när det visar sig att man inte kommer gå bankrutt på att få den riktigt bra.

Men nu ska jag lägga deppandet åt sidan och ägna mig åt min vaniljglass med karamellrippel och brownie-bitar från Lidl! Inget gör en så glad som glass :)

Konstaterade precis att min ekonomi är åt helvete. Har bra precis så det täcker det allra viktigaste, för det kom registerhållningsavgifter, tandläkarräkningar och fan vet allt. Tanken är tom, har inte råd att tanka och jag måste ta mig till Sollefteå två gånger nu i veckan... Hur fan nu det ska gå till...

På lördag är det SMF, verkar som det får bli en nykter tillställning. Har inte råd att köpa mig nåt drickbart, har en påbörjad flaska Martini men hur roligt är det? Det är "fin-dricka" för mig, inget man sitter och dricker i en raggarbil!

Dessutom har jag ett problem med Martinin, senaste tre gångerna jag druckit Martini har jag inte blivit lullig ens men jag har däremot reagerat allergiskt på citrondrickan jag blandat den med. Kände av alkoholen när jag blandade den 50/50, men hur gott är det? :S

Marcus skulle tydligen köra Chevy, vill ha ut min Ford för på lördag är det vår ettårsdag. Ska jag vara nykter jag kan lika gärna stanna hemma, känns det som...

Tror jag måste prata med pojkvännen om han har några vinterdäck att kränga på amazonfälgar för det är snö och is på vägarna så sommardäck känns lite riskabelt...... Vill ha ut min Ford så jäkla mycket! :'(

Igår, söndag, jobbade jag min sista dag på Lidl Sollefteå. Kommer dit, går upp till personalrummet och hinner bara ta på mig inneskorna och ställa in matlådan i kylen så möter jag distriktschefen Tommy som säger "har här vi en extra, du tar med dig Marielle idag!"

Står och känner mig som ett frågetecken, ända tills Eve säger "då får du gå upp och ta på dig kläderna igen, vi ska på vintermarknaden"

Jippi... Det var liksom rätt bra med minus för en vårdag igår, hade ju varit roligt att veta att man skulle vara ute! Dessutom hade jag börjat bli rejält förkyld på lördagen så jag ville inte vara ute och gå i kylan, sitta på kalla bänkar och så vidare. Så fort vi kom fram ringde jag hem och bad min mor komma ner med mina täckbyxor, lyckligtvis gjorde hon det... Om inte hade jag väl fått urinvägsinfektion eller nåt annat "trevligt". Så tack gode gud att det var en helgdag jag skulle vara där!

På marknaden skulle vi hänvisa alla besökare till en gigantisk lappkåta där Lidl bjöd på kaffe, kaka och festis till de som inte drack kaffe. Det var inte en speciellt stor marknad så alla fick ju höra samma ord om och om igen - "Lidl bjuder på kaffe och kaka i kåtan vid änden på området". Blev inropad av en godisknalle som skämtade om att han var tvungen att göra som Lidl för att få några kunder - erbjuda smakprov.

När jag fick se att det var nougatgodis som smakprov sade jag "tyvärr kan jag inte smaka, jag är allergisk mot nougat", han frågade ögonblickligen om jag ville smaka nåt annat och jag fick syn på vit-svarta polkagrisar. Frågade om det var lakrits och fick sedan provsmaka två saltlakritspolkagrisar, vilket otroligt långt ord! :P Köpte en liten påse med saltlakritspolkagrisar (det ordet var roligt :D), drev med hemvärnssoldaten som stod bredvid mig, sade att han kunde ju fylla hjälmen med godis också för han hade redan fyllt alla fickor, och sedan delade ut de sista värdecheckarna.

När vi delat ut alla reklamblad och värdecheckar fick vi dessutom sluta, så kl 14 slutade jag :) Skulle egentligen ha jobbat till 17.15, synd på OB:n...

Men nu är det måndag! Förkylningen är i stort sett borta, även fast jag bara sovit 6 timmar inatt... Idag kommer min raggare hit, och det ser jag fram emot!

Idag blir det min fjärde och sista dag på Lidl, så otroligt skönt! Inget fel på jobbet i sig, men jag har tröttnat på butiksarbete känner jag - speciellt om jag inte får göra det jag tycker är allra roligast! Att dag ut och dag in gå som lagerplockare är inget för mig, på mitt förra jobb kändes det som semester när man "var på golvet" som det hette där. Men min huvudsakliga syssla var ändå att sitta i kassan, ta betalt och vara trevlig.

Att vara trevlig måste man vara om man så bara skurar affärens toalett, men att packa påsar två dagar och sedan fronta, plocka varor och tomkartonger de sista två? Nej tack... Fast jag var ju bara inhyrd extra av Arena för att hjälpa till med "lågstatusjobbet" under premiärhelgen.

Men att få lågstatus-uppgifterna i ett arbete som har nog låg status i sig? Snacka om att vara på samma nivå som en dyngbagge! Men det är ju i alla fall ett hederligt arbete...

Usch vad deprimerande jag är idag! Märks verkligen att jag inte vill åka dit, hade hellre stannat hemma... Speciellt med tanke på att jag vaknade strax efter fyra i natt och inte kunde somna om. Är inte trött just nu, men framåt två i eftermiddag lär jag vara knäckt.

Åkte ont anande de 6,5 milen till Kramfors idag, skulle hälsa på lärarna på media och be en bli min referens. Traskar aningslöst ner till medias ingång och upptäcker att det på dörren sitter en lapp "Skolan stängd 16/3 pga vattenskador, öppnar som vanligt igen..." sista datumet minns jag inte. Snacka om att stå helt paff och inte veta vad man ska göra.

Det är ju lagen om alltings ultimata jävlighet!

Nåväl, inte mycket att göra åt... Gick mot bilen igen, och tänkte surt att jag kört upp hälften av innehållet i min bensintank till ingen nytta. For in en snabbsväng på Dollarstore och köpte en stor burk godis istället, bara för att jag var sur på Ådalsskolan så lyckades jag klämma ner 5-6 centimeters godisråge i burken och få locket att sitta kvar.

Jaja, 13 mils körning för en burk med salta bananer och violsalamandrar får väl anses helt överkomligt. Eller inte! Hade jag haft forden hade det varit en trevlig utflykt, hade kunnat äta en kycklingrulle på Sylos och cruisat lite inne i stan - men i en osannolikt vägbullrig bil med dubbdäck på bar asfalt och ett kylsystem som hade de två temperaturerna "Finsk bastu" och "Nordpolen på vintern"? Det klassas mer som en mardröm...

Och igår, måndag, då skulle alla vi som är med i "UGA" gå på en så kallad aktivitetsdag på Arbetsförmedlingen, jag kallar det "tillfällig förvaring av arbetssökande". Hatar att erkänna det men min yrkespessimist till pojkvän hade rätt i det han sa när han fick brevet - "det är bara ett jävla slöseri med tid!"

Så rätt han hade! Vi gick först på Yrkeshögskola Höga Kustens information, och det var i mina ögon total blaj. Sedan gick vi på Starta eget-informationen och det var ännu värre dynga!

Allt de två föreläsarna gjorde var att slå blå duster i ögonen på dom som funderade att starta eget... "Åh, det är så lätt!", "Det kan inte gå fel!", "Tror man på sin idé kan man jobba dygnet runt!"... Visst, men hur länge orkar man jobba 20 timmar om dagen, sju dagar i veckan, 52 veckor om året? Det går nog mer eller mindre lång tid, men till slut är man nog på kollisionskurs med den berömda väggen.

Ingen av dom nämnde hur "enkelt" det är att avsluta ett företag, eller hur "roligt" det är att stå där med ett företag som gått i konkurs, eller hur "nöjd" man är när man står där med flera hundra tusen i skulder! Allt var bara rosenskimrande, drömlikt fluffigt och ungefär lika diffust som ett moln.

Jag tyckte det var skit, pojkvännen tyckte det var ännu värre skit och jag längtade tills den svamlande människan vid whiteboarden skulle tystna.

Arbetsförmedlingen var stora av sig och bjöd på varmkorv, det är näst efter falukorv bland det äckligaste jag vet! Finns det något mycket osmakligare än kokt korv så vet inte jag... Var så hungrig som en liten jag bara kan bli, och i det läget är jag sekunder ifrån två saker, att bli så hungrig att jag mår illa eller få ont i huvet av för lågt blodsocker. I vilket fall som helst så blir jag dessutom extremt grinig och ingenting duger!

Det har lyckligtvis Björnta lärt sig, och jag blir snällare så fort jag fått mat men satan ta den som står i min väg till kylskåpet!

Nådde detta extremt kinkiga tillstånd på Arbetsförmedlingen och ville inte alls ha varmkorv, sade att jag hellre var hungrig än åt det. Slutade med att vi for bort till Sibylla där en hamburgare med strips och bearnaisedip faktiskt gick ner, fast jag var sur för att dom inte hade nån färsk gurka. Bostongurka är också med på listan över mat som äcklar mig.

Hade hört av handläggaren på Arbetsförmedlingen att kvällsföreläsningen var så bra att vuxna män satt i publiken och grät, hörde några nämna att dom gråtit en skvätt men det var tanter i klimakterieåldern.

Jag skrattade så jag fick ont i magen, och hade inte alls tråkigt de fyra timmarna föreläsningen tog. Från början var jag lamslagen av insikten att föreläsaren, som hette Anders Wiman, förmodligen skulle prata i Kalle Anka-tempo hela tiden. Vilket han också gjorde, men det var bra ändå. Han pratade om Duetten han byggt om, lastbilarna han klätt och att munnen var några steg före hjärnan.

Väldigt intressant faktiskt! Skrev på närvaropapperet till Arbetsförmedlingen att "om det inte vore för Wimans föreläsning hade jag gett den här dagen en etta i betyg". Vi skulle nämligen betygsätta alla saker och workshops vi varit på. Genomgående betyg under tre, om man bortser från Wimans föreläsning som jag gav 10 trots Kalle Anka-tempot.

I pausen under kvällsföreläsningen fick jag dessutom jobb! Det är i och för sig bara fyra dagar, men det är ju en dörr på glänt! Måste ju försöka vara lite positiv, glaset är halvfullt nu!

Det här blir ett långt inlägg, men jag gissar på att 90% av inlägget är bilder :S Whatever, har man haft kul måste man ju få berätta om det! Och en skoter är ju ett fordon så inte tycker jag att inlägget är direkt malplacerat heller...

Var ute på skoterutflykt med älsklingen, hans systerdotter Elin och svärmor Monika redan i fredags men i lördags skulle vi ut igen. När Björnta sladdade hade han sett ett vindskydd som såg bra ut så vi skulle dit och titta. Vi tittade också, eller snarare jag... Tittade inte jättenoga, men det såg inte bra ut. Ingen eldstad, jättemycket trän och sly så man såg inte tjärnen, bänken var allra längst bak i vindskyddet och så blåste det rakt in i det så all rök hade ju blåst in i vindskyddet.

Njä, inte direkt optimalt så vi åkte tillbaka en bit och åkte till Tvärtjärn istället. Fast det andra vindskyddet kanske också låg vid Tvärtjärn...? I vilket fall som helst!


Enda sättet att få skidresning på Ockelbon är att parkera den i en slänt :P



Marcus klyver ved så att vi får nåt att grilla på



Marcus: "Hydraulklyv är för gubbar!"


Så fort vi kommit fram till vindskyddet och packat ur kälken på både packning, folk och hund kopplade Björnta kälken till sin skoter sen åkte han och Marcus för att fixa ved. På väg tillbaka till vindskyddet blåste Marcus byfånemössa deluxe av honom och landade mitt på spåret över isen.

Jag och Anna var rörande eniga angående hur snäll hennes bror/min pojkvän är, jag konstaterade att Björnta skulle köra över Marcus mössa och Anna lade till "med vilje". Björnta själv hävdade att han inte sett mössan, men när han kom ut ur skogen såg det då ut som att han riktade in sig på att få mössan under mattan. Så det tror jag vad jag vill på!

Marcus hade lånat sin morfars Ockelbo och den tog sig ju fram, men enda sättet för han att få skidresning på den var att parkera skotern i enda knixen i närheten så skidorna hängde i luften. Bäst han ser till att få ordning på sin egen skoter!



Hur många män krävs det för att tända en eld? Svar: Tre, en som håller i tändaren/tändstickorna och två som tittar på och försöker se upptagna ut.



Björnta övar inför rollen som Leatherface i Krokåns version av Motorsågsmassakern ;)



Elin skulle naturligtvis härma morbror Anders som slog ut en isklump på tjärnen med yxan, lyckligtvis använde hon en krokig gren som slagträ istället!


Marcus och Björnta började kapa och klyva veden, sen sysselsatte sig de tre männen med att få fyr på brasan. Det såg dock mest ut som att två av dom bara försökte se upptagna ut!

Lilla tarmen Marcus klöv ved så det sprutade stickor och snö runt han, till slut lyckades han dessutom skjuta en bit av ett vedträ upp på vindskyddets tak... Då satt vi fyra inne i vindskyddet mest och höll upp händerna framför ansiktet för att undvika att bli blinda av kringflygande bråte.



Elin och hennes hund Hugo



Släktskapet är tydligt! Elin och morbror Anders sitter på hans skoter och surar ikapp.



Men än gladare blev jäntan när Marcus knöt fast hennes åkmadrass i Ockelbon och drog henne runt tjärnen, varv efter varv


På fredagen när vi var ute med Elin och Monika så ville Elin att Björnta skulle dra henne bakom skotern på madrassen, men han vägrade hänga det korta repet på dragkroken. Hon hade suttit en halvmeter bakom pakethållaren och det är ju inte svårt att lista ut vad som hade kunnat hända i ett worst case scenario.

Marcus hade däremot med sig ett bra så långt rep som han knöt fast i Elins madrass, sedan drog han jäntan runt runt runt på isen. När Anna frågade henne hur högt Marcus stod på poppis-stegen så fick hon svaret "ganska".

På fredagen var det Björnta som var idolen, trots att han vägrade dra madrasseländet bakom skotern. Hon fick ju trots allt åka bakpå skotern när de for och hämtade ved, och sen använde han henne som boll och kastade henne ut i snön. Jäntan tjöt av skratt, och trots alla "nej!", "mormor hjälp!" och "säg åt han!" kom hon tillbaka så fort hon kravlat sig upp ur snön och ville att han skulle kasta ut henne i snön igen.

Kan tänka mig hur det lät för Anna som ringde till Monika och fick höra det här:
"Jag måste hjälpa Elin upp, det är bara fötterna som sticker upp! Anders kastade henne med huvudet före ut i snön!"

Men Elin tyckte det var skitkul också, så i fredags var det morbror Anders som var den stora idolen. Fast hon blev lite sur på han när hon inte fick åka skoter med honom när han skulle damma hem en snabbis. Men så sitter den finurliga flickan där och tittar efter honom och säger så förståndigt "jag förstår varför jag inte fick åka med honom". Ja du... när han kör som en flåbuse över ledningsgatan med skidorna i luften så hade hon nog ändå inte velat åka.



Ulltussen Hugo i close-up



Det var hårda ord från storasyster Anna: "Du skulle ha stryk för att du kör sådär och inte har på dig hjälm!"



Elin muckar med styvpappa Niklas, och det gick ju som det gick...



Hon kämpar och kämpar, men rubbar inte Niklas!



Men vad har en nioåring att sätta upp mot en 30 år äldre "gubbe"? :P


Elin gav sig på Annas sambo Niklas och skulle bråka med han, men vad har en nioåring på dryga trettio kilo att sätta upp mot en 3-4 gånger så tung man? Han stod så lugnt och rökte sin cigg medan Elin höll på att buffa honom i ryggen, men till slut fick hon som hon ville. Niklas slängde ner hon i snön och det var visst ganska kul!

Älsklingen tiggde till sig en cigg från Niklas och kunde sedan konstatera att han rökt sin ranson för mars månad. Och det har han så rätt i! Hatar lukten av cigaretter, men först och främst var det färdigrökt för jag tål inte röken. Så de senaste SMF-festerna vi varit på har varit rökfria för både Björnta och Marcus.

Stackarna... Sist ville Marcus köpa cigaretter men när surgubben Björnta sade att det fick han väl, men rökning i Chevy var förbjuden så höll sig Marcus också till snus allena.



Det tog ett tag, men till slut fick karlarna känna sig riktigt macho för då hade dom fått till en eld! :P



Marcus sitter och drömmer om öppna vita vidder på morfars Ockelbo utan fjädring



Hugo blev överlycklig när Björnta brottades med han, för då hade han fått leka med alla i sällskapet!


Hugo är en riktig hårboll och har aldrig fått vara i närheten av mig, men ute i naturen med tusentals kubikmeter frisk luft runtomkring så kostade jag på mig lite lek med den sju månader gamla tussen. Åh vad lycklig en liten hund kan bli!

Till slut hade alla lekt med han, Marcus behandlade hunden som en gammal raggsocka och han sken lyckligt och återvände hela tiden till alla barns lekfarbror nummer ett för mera bus! Björnta brottades lite med Hugo och bar sedan iväg honom och gjorde som han gjorde med Elin på fredagen - slängde ut busfröet i snön! Fast den här gången med tassarna före...



Så envist som bara en nioåring kan väntade Elin på att Marcus skulle dra henne igen, för då hade hon tagit en skumgummidyna att sitta på så hon fick stötdämpning!



Den enda som kom när Elin ropade till oss var Hugo och Niklas tyckte att hon kunde koppla hunden framför madrassen.



Inte ens djungeldjuret Hugo orkade vänta så han gick och lade sig i vindskyddet, så då satt Elin ensam kvar och väntade...



...men Marcus veknade till slut...



...och lånade ut Ockelbon med rep till Niklas som drog den outtröttliga jäntan runt isen!


Elin var hela tiden på Marcus om att han skulle dra henne mer runt isen, men först tog han lunchpaus. Sedan drog han henne runt. Efter ett tag gick han in till land för att dricka kaffe och efter de första pauserna klev inte Elin av madrassen längre. Hon satt envist och väntade på att han skulle komma tillbaka. Flera gånger ropade hon saker som "har du druckit kaffe snart?"

Marcus lyckades övertyga Niklas om att han ville provköra fjädringslös Ockelbo med åkmadrass bakom, och till sist gjorde gamlingen det. Elin var lyckligare än få och sken som en sol. Förhoppningsvis fick hon en riktigt härlig dag, precis som jag tror att vi vuxna fick.



Gruppbild med tema byfånemössa! Uppställda i årsmodellsordning med Marcus till vänster på sin morfars Ockelbo från -78, Niklas i mitten på släktens Skandic från -82 och Björnta till höger på sin Lynx från -98. Det enda som är i oordning är förarnas ålder...


Skojigt nog så är förarna faktiskt ordnade efter sin kroppsstorlek också... Marcus, ett litet pävel på 185 cm och inte ens halva Björntas vikt, sedan like långe men betydligt tyngre Niklas och slutligen Björnta på sina dryga 195 cm.

I lördags åkte vi på skoterträff vid dammen i Stortannsjön, David Björnta och jag. Var på fotohumör men på vägen dit tappade jag humöret, ungefär samtidigt som jag fick ryggen böjd över ryggstödet på skotern och vår lunch (stelfrusna hamburgare) rakt in i ryggraden... Aj!

Att kalla det vi åkte på "led" är ju bara löjeväckande, det var s.k. "whoepar" överallt. Alltså snöpucklar som kortbandare (sportskotrar) gör när föraren har nervösa ryckningar i gastummen.

Finns några nackdelar med att ha en väldigt mycket längre pojkvän, en av dom är att man inte ser leden framför skotern annat än om den svänger. Följden blir att man inte kan parera och klara pucklar och gupp lika bra. Att sitta i ständig beredskap som nån annan pojkscout orkar väl ingen, men vi kom ju fram till slut. En av fördelarna är att han fångar all vind så jag sitter praktiskt taget helt i lä, det är bara knäna som sticker fram!



Fyrhjuling fastkörd vid dammen i Stortannsjön


Framme vid skoterträffen såg vi oss omkring en liten stund och gick sedan en tipspromenad, jag lyckades kamma hem 11 av 12 rätt och blev en av tre med det resultatet så jag vann något. Vad vet jag inte, för då hade vi redan åkt mot Yttertjärn. David skulle hämta mitt pris, sade han. Jag gissar på att det är en flaska tvåtaktsolja! Om så är fallet så får jag väl ge Björnta min vinst, som ett litet bidrag till hans trogna röda springare.



Lynx till räddningen, körde fast i uppstopet den också. Med lite hjälp kom Lynxen därifrån och fyrhjulingen (med sin ägare bakom spakarna) vinchade sig upp på land igen.


En karl fick provköra en annan karls fyrhjuling och gav sig ut i uppstopet vid dammluckorna, han kom kanske tio meter från land innan han satt fast. Kom varken framåt eller bakåt. Lynxen som dragit en uppblåsbar ring som ungarna åkte i kom för att hjälpa till men grävde ner sig i snösörjan. De två karlarna, fyrhjulingens ägare och han som provkört, hjälpte skotern därifrån och lyckades sedan vinscha fyrhjulingen runt. Till slut lyckades ägaren köra upp den på stranden/vägen igen.



Det sa "plopp" sen satt David fast!

Vi lämnade skoterträffen och skulle till nåt jättefint ställe där Allan byggt ett vindskydd, hade sett hur leden gick - och det var rakt upp i det blå under kraftledningen och genom 2-3 decimeter drivsnö. Tänkte direkt "och det här tror dom ska gå?" och sade det också, David gasade iväg. Siktade väl på den blå himlakupan och sen tog det stopp. Björnta skulle försöka ta sig runt Davids skoter och fastnade snett nedanför.



"Vad var det jag sa?"


Lyckades hålla tyst ett tag, men till slut kunde jag inte hålla det inne längre och sade: "Vad var det jag sa?". Björnta tyckte att jag såg glad och nöjd ut, men jag hade bara så roligt åt att dom satt fast. Det jag just då kallade "kvinnlig intuition" stavas nog egentligen SKADEGLÄDJE :)



Men det var i alla fall fin utsikt...

Skulle försöka ta oss upp över krönet på backen, Björnta fick snedskär och hamnade ute i djupsnön där ett litet segt granskott satte stopp för framfarten. Nån viss rödskäggig typ blev lite ill och kastade hjälmen ut i djupsnön. Flickvän höll tyst och sopade ur hjälmen efter att David bärgat den, annars hade han väl bara börjat gorma om att det var snö i hjälmen! :P


Vi kom iväg igen, efter att killarna trampat backen upp några gånger. Vi snirklade vidare längs kraftledningen och kom till slut till Stenbitstjärn och tog oss vidare till Yttertjärn i Örnsköldsviks kommun. Riktigt riktigt fint!

Ett rymligt vindskydd, ett halvt oljefat med galler till eldstad, och en hel del snö! Det sista David gjorde innan vi slog ner rumporna var att köra av spåret så han fick lyfta och kånka skotern igen.



Väl framme vid vindskyddet körde David fast igen...


Såg under dagens lopp fyra Lynx köra fast - vad ska man dra för slutsats av det? Är det dåliga skotrar eller dåliga förare? Jag tror faktiskt inte riktigt på nåt av alternativen, det är nog som med många fyrhjulsdrivna bilar - man kommer mycket längre och sitter mycket jävligare till när man väl fastnar!

Efter en vända upp till TV-masten (där jag slog ryggen ännu en gång) åkte vi mot värmen i Krokån, började frysa på vägen tillbaka men då hade vi varit ute sen tio på morgonen! Klockan var runt sju när vi stannade på gårdsplanen om jag inte är helt ute och cyklar, så vi hade ju varit ute ett tag! Vi åkte Björntas egna osladdade leder och min ena fot gled av den minimala kanten jag ska ha fötterna på och fastnade i drivorna. Det slet till i knäet, och bara några meter längre fram halkade andra foten av så jag slet till både knäet och höften. Det var min otursdag i lördags! :(



Brasa :)


I söndags åkte jag och Björnta ut igen, blev bara en kort sväng bort till en stor sten som man sitter i lä av. Sotade grillkorv, sölade hamburgerdressing och brände tungan på Monikas skållheta choklad, inte riktigt min dag då heller... Till slut började det regna/hagla och då vände vi kosan hemåt igen. Lyckligtvis hade jag haft hjälmen på sitsen med visiret nere så hjälmen var torr och dynan var bra mycket torrare just där hjälmen stått, men jag var blöt i rumpan ändå... Kallt!

När vi kom tillbaka till huset konstaterade jag att jag måste kolla om någon av alla de skoteroveraller vi har passar mig för det blev kallt om knäna utan thermo-tjosan där. Idag när jag kom hem gick jag ner i garaget och tittade. Fantastiskt nog hittade jag en skoteroverall som min bror hade för drygt 20 cm sedan, som bara var lite för stor. Hatar verkligen overaller men jag är verkligen gnällig när jag fryser eller får smällar på knäna hela tiden. Så nu har jag lite stötdämpning och extra värme! :)

Upptäckte också i söndags varför jag känt mig så rå om fötterna, mina skoterstövlar läcker! Sulan är sprucken, så dom tar in vatten som en kraschad kanot! Mysigt värre...

Den senaste veckan har jag varit en flitig bloggare, och i stort sett inget har väl handlat om bilar. Däremot har ett inlägg uteslutande handlat om en speciell raggare så nu kan jag inte säga att jag inte skrivit ett blöthjärtat inlägg där jag hyllar vårt dagsgamla förhållande (som nu råkar vara drygt 7 månader gammalt).

Men men! Har de senaste dagarna funderat, funderat lite till och funderat en jävla massa till. Jag ska börja plugga! Åtminstone söka till några högskolor och universitet...

Blev tipsad av en kompis om en ettårig journalistutbildning i närheten av Ånge, ska söka dit. Håller på med arbetsproverna och alla andra papper dom ville ha. Måste ringa och prata med dom och höra vad det är för intyg de vill ha om specialkost. Och min specialkost tar ju bara upp sådär ett A4!

Suck...

Är inte nöjd med alla bilder jag valt ut som arbetsprover heller, måste försöka få tag i en annan "bild med många människor". Och då är ju frågan - hur många är många? Det är ju en ren tolkningsfråga!

Kommer man från en storstad så är nog många ett hundratal, kommer man från en liten by som Krokån så är nog många 20 pers. Får se hur lång tid det tar att få tag i alla intyg och bevis dom ska ha, får väl försöka ta en ny bild med många människor på t.ex. SMF annars... Är ju fest där samma dag som jag och fårrden firar ettårsjubileum :)

Man kanske skulle försöka ha mr Ford ute på vägarna till den 27e mars? Var ju ute och cruisade på isiga vägar ifjol på bananskalssläta däck. Men det var roligt ändå, gick ju fort att vända i vägskälen :P

Kanske äntligen händer något på jobbfronten... Är numera inskriven hos Arbetsförmedlingens externa aktör, eller vad blåbäret det nu hette, MiROi. Får se vart det leder!

Har precis kastat iväg foto och CV till dom så nu är det väl bara att hoppas på att man får mer hjälp där än av handläggaren jag inte träffat på mer än ett halvår. Karin som jag träffade verkade då mer intresserad och "på" än AF nånsin gjort :P

Har också skaffat en födelsedagspresent till min bättre trekvart, det jag köpt har han redan men jag tror inte att han kommer gråta blod för det! Får i alla fall hoppas att han låter bli...

Och ibland älskar jag verkligen CDON! Lite shopping piggar alltid upp mig när jag är deppig, även om det är tråkiga nödvändigheter som strumpor jag måste köpa! Satt och kollade på CDON idag och fick se att en av mina favoritserier (Criminal Minds) fanns med i erbjudandet "Handla för 100 kr, köp en TV-serie för 99 kr". Hade redan lagt två grejer i kundkorgen så jag lade dit Criminal Minds-säsongen också men det fattades en krona för att jag skulle få rabatt! Nåja, hittade ännu en billig film och sen blev det affär.

Så i slutet av veckan, eller mest sannolikt början av nästa, kan jag börja tugga mig genom mina älskade Criminal Minds-avsnitt! :) Håller just nu på att tugga mig igenom NCIS, och sen står House M.D. på tur så jag har det jag gör - jag har fan inte tid att jobba! :P

I lördags jobbade jag min sista dag, förstod vartåt det bar när jag såg schemat och tänkte inte opponera mig mot fd chefens beslut men anledningen till min arbetslöshet ville jag naturligtvis veta och jag är ingen liten fjant som tiger stilla och jakar med.

Kände mig lite grann som en ilsken huskatt när jag gick in på jobbet i måndags och krävde att få veta anledningen, utspärrade klor, svans som en flaskborste, skjuten rygg och tänderna blottade till bakersta raden.

Men tillbaka till lördagen. Lilla Nemi hade några dagar tidigare börjar blinka om att hon ville ha oljeservice, så oljefilter införskaffades på fredagen under en tripp till Sundsvall med älsklingen. Björnta frågade min far om han skulle byta filtret när jag ändå kom upp till verkstan. Så blev det.

När jag slutat och tagit mig till Forsmo stod mormors blå volvo på lyften och fick ny kat, så Nemi fick stå ute i snön och vänta på sin tur. Ägnade en stund åt att blöta ner Björntas tröja för jag var så less, besviken och förbannad över ryggradslösa kräldjur.



Lego-Björnta ;)


När jag gjorde praktik på förskolan byggde jag en gubbe i lego, och insåg sedan att den var lik min älskade pojkvän. Svart tisha, blåjeans och en blå keps - fattas bara att det stått Sundfrakt på den! ;)



Första gången Nemi får åka billyft i verkstan


Efter lite fika tillsammans med Björnta och Marcus fortsatte bytet av katalysator på "blå-geta" och till slut fick Nemi brumma in i verkstan. Där började hon tina av och älsklingen skrapade säkert 10 kg snö ur fronten på henne! Tro hur den har kommit dit? :P

Oljefiltret kom på plats och när Björnta fick se hur filtret såg ut kunde han konstatera att han hade flera stycken som skulle ha passat... Det var ju lagom dags att upptäcka det då!

Skrev också i infon på Nemi att "endera läcker avgassystemet eller så är det nåt annat fel för hon låter inte så fånigt som man kan tro", och uppe på lyften konstaterades att avgasnings-öet (citat från Dag-Otto :P) faktiskt läcker på två ställen! Så det blir väl byte av det nån gång i framtiden, typ nästa vår eller nåt när hon fått stå ut med en säsong salt till...

På natten när vi skulle åka till ett hus mitt i skogen där det inte fanns nåt vatten så körde jag naturligtvis fast med jävla förbannade Nemi i plogvallen, Björnta fick kliva ur sin bil och styra på så jag kom upp på vägen... Hade jag varit själv hade jag nog självantänt av ursinne, för då var jag inte glad! På vägen till Krokån svor jag ve och förbannelse över det mesta, alltifrån vilken idiot som kommit på att Sollefteå kommun ska vara så jävla kurvigt och backrikt, till förbannade Svevia som aldrig masar sig ut och snöröjer, till varför Björnta bor på ett sånt avlägset ställe.

När jag for upp till Forsmo gick det inte fortare än 50 km/h för vägen var så jävla spårig och äcklig att jag inte tordes köra fortare. Kändes som att Nemi tänkte hamna i diket vilken minut som helst ändå. På väg till Krokån, på väg uppgenom över bron i Öhn och genom Eds kurvorna så hoppade, krängde, kastade och kanade hon så mycket att jag var åksjuk innan jag kommit upp till riksvägen. Det är väl typ en kilometer!



Mycket roligare än snöröjning! :)


På söndagen var det snöröjning på schemat för Björnta, till en början låg jag utfläkt som en död säl på hans säng och läste Elvis-boken jag började läsa vid en tidigare vistelse när han också skottade. Läste ut boken och började på en ny som jag hade med mig, efter ett tag kom han in för att tina och sen var jag också ute i snöovädret.

Oundvikligen blev det måndag och dags för mig att åka hem, hade fått två sms av min mor fick jag se sent på söndagskvällen. Det ena handlade om att hon hittat ringen jag tappat bort på fredagen, det är bara en billig stålring men jag gillar den och jag har så smala fingrar att det är svårt att få tag i ringar! Det andra handlade om att farsan var ute och plogade så jag behövde inte göra mig nån brådska hem.

Blev en sväng förbi verkstan för att hämta oljedunken vi glömde att lyfta in i Nemis bagage efter oljebytet, hela vägen från Krokån till verkstan undrade jag vad jag skulle med en ratt till. Hade lika gärna kunnat sitta med armarna i kors eller hållit i solskyddet! Nemi for dit hon ville! Det var bara i vägskäl jag behövde styra, och nerför Eds kurvorna försökte jag få henne att hamna i spåren så att hon förhoppningsvis skulle följa dom ner till kyrkan... Så jäkla roligt!