Kom att tänka på en sak jag har att glädjas för, blev ju av med jobbet idag och är lite nere... Men trots arbetslöshet och en alltmer avlägsen sommar med Forden så har jag ju fortfarande min Björnta!

Tiden har gått så chockerande fort, vi har varit tillsammans i sju månader idag. Det är snart ett år sedan vi först träffades, jag kanske inte har mycket men jag har en otroligt varmhjärtad och generös pojkvän. Och nu har jag förstört din image som hårding, älskling ;)

Började prata med Björnta här på G.org och fick höra av min bror att Björnta skulle fira midsommar med dem. Jag var också inbjuden och så fruktansvärt nyfiken har jag aldrig varit förut! Jobbade på midsommarafton och dagen segade sig fram, rätt vad det var hade dagen tagit slut och jag skulle hem. Alla hade kommit utom Björnta och inte alltför länge efter att jag anlänt hem i lilla Nemi stannade en bil på plan och en lång blond viking vecklade ut sig ur den blå Volvon.

En snygging i rutig skjorta och svart skinnjacka med Chevas Bowtie logga på ryggen gjorde entré i mitt liv den dagen.

Efter att mobilnummer utbytts blev det rejäl trafik på teleledningarna, blev många sena kvällar uppe på macken. Det var mer än en gång klockan passerat två på natten när jag och Forden rullade hemåt.

Lyckan visste inga gränser när jag och Björnta gick hand i hand i min gamla "hemstad" Kramfors, och det var den absolut mysigaste cruisingen på hela sommaren! Satt i Chevy med Björntas arm runt mig, lyssnade på ljudet av alla mullrande V8or och på stereon spelade låtar som Björn Skifs "No Particular Place To Go".

Hoppas på en mysig vår, en fin sommar, många cruisingar i halvljusens sken och främst - ännu en sommar med Björnta som jag älskar så otroligt mycket.

Livet är ur led, glädjen bruten och orken rejält stukad. Blev helt arbetslös idag, för att jag har dålig attityd och är hatad av alla, både personal och kunder.

Fick höra idag att varenda kund tydligen har klagat på mig i stort sett hela det senaste året, att jag inte är någon lagspelare (ja, min före detta chef är fotbollsfreak) och att jag inte försökt komma med i gemenskapen i arbetslaget. De har ju inte försökt släppa in mig.

Trots att jag tyst och snällt suttit och läst mina biltidningar i ensamhet inne i hörnet av personalrummet så har jag hela tiden fått höra saker som "du och dina skrotbilar!", "du pratar bara om din raggarbil!" och "vad ska du med en sån där gammal rathög när den bara kostar en massa pengar!"

Jag har inte klagat på att de bara pratar om fotboll, löpning och ponnytrav, eller att 50% av personalen hela tiden pratar om sina barnbarn och hela tiden måste gå tidigare för att de ska hem och se på OS, allsvenskan eller vad håken det nu går för sport på teven. Ointresserad har jag definitivt varit och jag har inte hjälpt till att prata om sport, utan försökt byta ämne till nåt som står i tidningen, vädret eller hur semestern i Nord-Korea var.

Tydligen hade dessutom chefen pratat med mig flera gånger om mitt uppförande och min attityd den senaste tiden, märkligt tycker jag... Har knappt träffat han det senaste halvåret och jag har då definitivt inget minne av att han någonsin sagt nåt till mig om attityd eller kundbemötande. Men jag kanske är senildement vid 20 års ålder.

Sade till chefen att en stor anledning till att jag verkat oinspirerad och håglös i kassan är för att jag har ekonomiska problem, Forden har kostat mig mycket pengar. Då föreslår den förbannade idioten att jag ska sälja min bil!

Stirrade på han, helt paff och blev sen tvärförbannad. Jag har lagt ner mer tid, pengar, slit och engagemang på den bilen än han någonsin kan begripa. För han är en bil något man sätter sig i som tar en från punkt A till punkt B förhoppningsvis utan besök i diket och som har lika mycket personlighet som en Skogaholmlimpa.

Jag har sparat så länge, längtat så länge, tittat så länge att det var en dröm som gick i uppfyllelse när jag köpte Forden. Alla tårar jag fällt över den där bilen, när den gått sönder och även en hel del av lycka. Forden är min ögonsten, jag skulle hellre sälja min älskade systemkamera än Forden. Jag älskar min "raggarbil", och att sälja den vore som att sälja ett barn. Men jag har ändå övervägt att sälja min kromade älskling, jag har bara kommit fram till att jag skulle bli ännu olyckligare än jag redan är då.

Att åka med Björnta i Chevy är mysigt men det är inte min bil. Det är inte min Ford med sin solblekta grå-röda vinylinredning, den nästan vita instrumentbrädan och hatthyllan, den knottriga lacken, de sneda avgasrören med rostfläckar på, vecket i kofångaren och de solkiga aluminiumfälgarna.

Ännu mer förbannad blev jag när chefen frågade om inte Björnta kunde försörja mig, och antog att min mamma inte arbetade. Vad är det här? 1940-talet? Jag vill inte att Björnta ska försörja mig, jag vill inte bli försörjd av någon - jag vill dra in egna pengar att bidra till hushållet med. Jag skulle säkert trivas som lyxsambo i ett par månader eller så, men sen skulle jag nog vara så uttråkad och less att jag klättrade på väggarna och testade pyromani för att få lite spänning i tillvaron.

Jag har mina två blondiner, och det är väl vad som håller mig uppe just nu. För vem kan motstå en ordentlig kram av en raggare med enormt hjärta eller en liten hårboll som lägger huvudet i knäet på en och tittar på en med de klokaste ögon jag sett på en hund?



Mina två blondiner har ett litet "råkurr" på midsommarafton -09

I går eftermiddag åkte jag och Björnta upp till stället där Forden står, ligger ett par mil hemifrån mig. Vi trängde in oss i Nemi, vilket betyder att Björnta fick kämpa för att få in huvudet och sedan hålla andan för att kunna stänga dörren...

När vi kom ut på riksvägen kunde jag konstatera att han förmodligen skulle behöva dra in sitt vänstra knä när jag skulle växla upp till femman. Jaja, det gick ju bra... passerade förbannade Rooses kurva för andra gången samma dag och det blev ingen favorit i repris. Till Björntas lycka, kan man väl tro :P

Han mätte kylaren och jag skrev, tittade på min kromade älskling och suckade längtansfullt. Tänkte försöka få ut han i början av april så att det finns lite tid att kolla över fel och brister innan besiktningen.



Björnta leker tittut med fordens oljetråg


Älsklingen sade att Forden inte stod så dumt till för att få ut, och det får jag väl hålla med om... Var inte så mycket bilar, husbussar och båtar ivägen så det går nog med lite tålamod eller så får man väl sätta han på hjuldollys och rulla ut han :P

Hörde Björnta slita sitt blonda hår när jag nämnde för Sören när jag hoppades få ut min Ford, han har 1,5 månad på sig att hinna allt han måste. Det låter stenhårt och hjärtlöst, men det är det inte... Det är inte menat så i alla fall, dessutom har han ju hur mycket fritid som helst nu :P

Han har ju själv lovat att hjälpa mig med Forden och den ska besiktas i maj så... ekvationen är inte jättesvår :S Men Forden läcker varken olja eller glykol, så det är ju bra! Borde han inte göra heller med tanke på att han fick nya packningar runtom för mindre än ett år sen!

Det krävs inte jättemycket för att göra mig jätteglad! Just nu är jag överlycklig för i morgon ska jag och Björnta åka upp till installningen och titta till MIN FORD!!! :D

Happy, happy, happy! :)

Förhoppningsvis kan jag väl få behålla älsklingen hos mig några timmar också, men det lär väl inte bli av... Han måste väl tillbaka till Forsmo och den där 145an han håller på med :(


Saknar dig min lilla raggarbil <3

Hade en liten sammandrabbning med ett vägräcke i fredags, försökte ta mig därifrån själv men det gick inte så jag ringde min far och orden sprutade nog ur munnen på mig med en hastighet av 200 ord i minuten! Var lite smått skärrad, det var inte alls speciellt roligt men lugnade mig när jag ringde älsklingen och sa att jag nog skulle dröja en stund.

I fredags sade jag hejdå till barnen på förskolan där jag gjort tre veckors praktik, undvek frågor från personalen om det var ett jobb jag kunde tänka mig och gick ut till lilla Nemi. Började rulla hemåt och i Rooses kurva gick det åt helvete.

Rent ut sagt, det gick åt helvete! Nemi kom över på fel sida av vägen, när jag försökte styra tillbaka så fick jag sladd och sedan en retur, sedan bar det av rakt in i vägräcket precis nedanför "skarp kurva"-skylten.

Hade bara väntat på att nåt sånt skulle hända, den där kurvan är satan själv. Det är en backe och så en tvär böj - just därför tog jag det lugnt, och stod inte på som jag brukar. Gick väl 60-65 när jag smackade in i räcket...



Nemi vackert parkerad mot vägräcket


Försökte backa därifrån, men anade redan innan jag försökte att det inte skulle gå. Det gjorde det inte heller... Ringde på assistans (pappa) han kastade sig ut i bilen, och befarade säkert det värsta trots att jag sade att det inte verkade vara några skador på Nemi.

Var på väg till Forsmo, till älsklingen, så jag ringde och sade att det kunde ta ett tag innan jag kom dit. Berättade varför och han förhörde sig om jag klarat mig, och det är fascinerande vilken effekt en röst kan ha på en... Blev lugnare bara några ögonblick efter att Björnta svarat.

Efter en liten stund stannade en bil bakom mig, det var pappan till en av flickorna på förskolan som hämtat sin dotter. Han klev ur och tyckte att det var ett dumt ställe att stå på, mitt i kurvan. Han sparkade undan den hårda snövallen bakom framdäcken som inte jag lyckats rubba. Fyra killar som kom i mötande riktning parkerade på en infart och kom springande.

De fem hjälpte till och styrde Nemi genom snön, klev ur och tackade dem och gjorde en snabb inspektion av Nemi. Hon var fullpackad med snö i fronten och fälgarna men såg inte skadad ut.



Minne av vägräckets kyss


Tack vare att min fars kollega Fängan inte plogat ut vägen ordentligt, och tryckt bort snövallarna vid vägräcket så törnade jag först in i snön som förmodligen bromsade upp min hastighet väldigt mycket. Hade det varit min övernitiske far som plogat den veckan så hade det nog inte funnits en snöflinga på vägräcket - då hade det nog blivit betydligt större skador på Nemi! Nu klarade sig all plast, extraljusen, lyktorna och alla glödlampor höll.

Åkte bort till affären och sedan blev jag tvungen att åka förbi en sväng hemma och hämta vissa nödvändigheter jag glömt när jag packade, då hade pappa redan hunnit komma tillbaka. Jag ringde och avbokade hans assistans när killarna och pappan hjälpte mig loss. Han frågade lite hit och dit om hur det gått till och i vilket skick Nemi var.

Fortsatte upp till Forsmo där Björnta omedelbart dök upp från mackens inre, han tittade lite på Nemi och konstaterade "huvudsaken är att du klarade dig".



Alla skador som blev på Nemi efter sammandrabbningen med vägräcket var några repor, men det var ett billigt pris!


Blev en härlig helg tillsammans med älsklingen, mycket film och mys och matlagning. På lördagen hade vi fått ett paket köttfärs av svärmor, som vi skulle försöka förvandla till middag. Efter att ha bläddrat fram och tillbaka i en kokbok konstaterade jag att bland det enda som gick att göra var köttbullar. Dom var väl inget för någon kocktävling, dom var ojämna i storleken och formen men dom var goda!

Fast jag tycker att jag och Björnta gjorde det bra... ingen av oss hade gjort köttbullar förut! Jag hjälpte mamma att rulla köttbullar när jag var 7-8 år men det är så länge sedan, så det räknas knappt.

Medan älsklingen diskade upp efter middagen passade jag på att fota "bomparna", det vill säga de två leonbergerhanar som också bor på adressen. Schäfertiken Ina ville inte vara med på kort och jack russeln Ivan kunde inte sitta stilla så det var halvsovande Simba och snälla jätten Qvide som fick ta emot blixtarna.



Svärmors bebis Simba



Den jättelika nallebjörnen Qvide

Efter en smått ansträngande vecka på avdelning Tallen på en förskola här i trakterna så tog jag en dags semester på jobbet där jag jobbade nio timmar. Så på lördagkväll drog jag upp till min älskling Björnta med bilen full av skoterkläder.

På söndagsmorgonen var vi båda vakna chockerande tidigt, vi hade ställt ett alarm för att hinna ut på skoterfärd innan solen gick ner. Tror vi var vakna 2-3 timmar innan alarmet :S


Rena vykortet



Min snygging


Vi packade mat, ved och allt som behövdes och åkte iväg. Det var första gången på (minst) 8-9 år som jag åkte skoter. Mopedhjälmen passade fortfarande men sikten var noll eftersom mitt visir immade igen ganska omgående. Tänkte bara "tur att det inte är jag som kör!"

Kände mig rejält klädd, smått Michelingubbe-aktig, men när det började gå lite fortare kunde jag konstatera att mina täckbyxor inte var vindtäta! Oh, vad kallt det blev!



En mysig eld, och kaffe till Björnta på gång



Butt-print :P


Skulle plocka loss liggunderlaget från kälken och när jag väl fick loss liggunderlaget så kände jag att balansen var sämre än urusel. Hade inga handskar på mig och det var 3-4 dm lössnö utanför skoterspåret så jag valde att hålla upp händerna och hoppas på att inte få alltför mycket snö innanför jackan.

Tack vare snölåset (som dock var oknäppt) fick jag bara lite snö mellan jackan och snölåset, men inget innanför. Min käre pojkvän stod och skrattade åt mig, och jag sade lite tjurigt åt honom att hjälpa mig upp. Men det lät nog mest som en order man inte får ignorera!



Is: obefintlig



Björnta pysslar om sin ögonsten


Några andra skotrar närmade sig vindskyddet vi lagt beslag på och när man såg spåren efter dom så kändes det fruktansvärt skönt att vi inte åkt över någon tjärn eller sjö. Den isen kan inte ha varit många centimeter tjock!



Älsklingen var grillmästare och då stod det hamburgare på menyn


När det var lagom grillglöd brände älsklingen på hamburgare åt oss, och det var nog det godaste jag ätit på länge. Mat smakar aldrig så bra som när man är ute i skogen och har en brasa som ryker en i ögonen.

Om leden varit lite slätare eller nåt så hade jag nog lagt huvudet mot Björntas rygg och sovit på vägen hem, var så otroligt trött att jag hade kunnat sova där jag satt!



Iskalla hjälmar värmdes intill eldstaden...


Hade en otroligt mysig dag med min Björnta, och på kvällen när vi åkte för att uppvakta hans syster som fyllde år höll jag på att somna vid bordet. Gud vad trött jag var! Då var klockan inte ens sju på kvällen...

Innan klockan masat sig längre in på dygnet hade jag fullt sjå att hålla mig vaken, såg i kors och hade jag gett mig till att köra hem på kvällen hade jag hamnat i diket. Endera för att jag somnat bakom ratten eller för att jag inte sett var vägen var. Så jag sov där en natt till, och begav mig tidigt i morse raka spåret hem för att gå ut med hunden och slänga på mig lite andra kläder. Sen bar det av upp till Tallen, där jag gick runt och luktade skogsbrand, plasthjälm och tvåtakt. Det var ju ren dynga så jag tyckte inte det gjorde nåt!



...men min stelfrusna tröja fick tina innanför Björntas fleecetröja :)


Nu verkar det som att det kan bli en skoterutflykt till nästa helg, men då slutar jag tre på fredag så jag åker väl raka spåret upp till Björnta då. Frågan är bara hur jag ska lösa problemet med de icke-vindtäta täckbyxorna... Känns inte som nån höjdare att vara ute när man vet att man kommer bli iskall om benen så fort det går lite fortare än slingerbult-hastigheten vi höll inne i skogen.

Ska om en kvart åka ner till Sollefteå och träffa rektorn för en skola här i trakten, verkar som att det blir en månads praktik på förskolan. Så jävla skönt att slippa sitta hemma och rulla tummarna och vänta på att det ska bli kväll så man kan gå och lägga sig!

Börjar på måndag, så på söndag kan jag inte sitta uppe tills klockan är halv två.

Det enda som är synd med att gå ut på praktik är att det inte blir några mysiga sovmornar med Björnta mitt i veckan längre. Suck...

Har sökt två jobb och väntar på nyheter om dom. Vore otroligt skönt om man kunde få ett jobb, fast då har jag bara ett litet problem - ekonomin skulle inte gå ihop för mig även om jag fick ett heltidsjobb. I alla fall inte om jag hade den timlön jag hade på Konsum.

Mediciner och specialkost är för dyrt.

Blev tvungen att skotta en stig ner till garaget åt min mor idag, samt att skotta en "landningsbana" så hon tog sig in i garaget med beemern. En 40 cm hög hårdpackad plogvall plus 2,5 dm snö satte stopp för planerna att kunna öppna garageportarna.

Min lågskodda mor uppskattade mina ansträngningar, jag uppskattade inte ansträngningsastman jag fick på köpet men... Hon har whisplash så hon kan inte skotta snö i nån större mängd. Så jag offrade mig och hunden fick följa med ut, iklädd sin reflexväst så han syntes i allt det vita.

Och dum är han då inte! Han ställde sig på stigen jag skottade så han slapp stå i snö upp till armbågarna, kan tänka mig att det blev ganska kallt om magen :P



20 cm snö på 10 timmar - and still snowing strong!


För några minuter sen blev jag tvungen att gå ut och fota snödjupet, letade fram en riktigt linjal och körde ner i snön. Nu är det här tyvärr inte det snörikaste stället på gårn, där jag fotade har det varit lä så där har det inte ramlat fullt lika mycket som på andra ställen - men jag ville inte sitta på huk i snön!

Så det har kommit lite drygt 20 cm snö sedan klockan sju i morse... Nu går jag i ide!



UPPDATERING 20.00

Ytterligare tre timmars snöande, ytterligare fyra centimeter på stickan... Gick en promenad med hunden och fick skotta fram stigen igen när vi kom tillbaka. Känns lite deprimerande, tycker synd om alla som har plogjour. Min far är ute med plogbilen och på gatan utanför kör Lindströms traktorer skytteltrafik.



Klockan åtta på kvällen: 24 cm snö, och det fortsätter snö lika mycket som under resten av dagen...


Fick hoppa från sida till sida på vägen för på vilken sida jag än gick så kom det en traktor och skulle snöröja just den sidan!

Lite skadeglad blev jag allt när jag såg grannens bil bli inplogad, dom har en stor gårdsplan men ids inte skotta så dom parkerar en av sina bilar ute på gatan. Nu var den lika vit som den omgivande miljön och jag höll på att garva ihjäl mig av skadeglädje när den större av Lindströms traktorer samlade ihop en massa snö och såg ut att verkligen bemöda sig om att trycka in den fint och hårt runt bilen! Muhahahahaha!



Det är inte alla som har en linjal på tork i diskstället! :P



UPPDATERING 20.30

Trettio minuter och fotspåren på min stig syns inte längre... Fy fan, nu vill inte jag ha nå mer snö!

När man måste skotta en stig för att kunna gå ut på promenad med hunden - DÅ ÄR DET ALLDELES FÖR MYCKET SNÖ!



Min söta lilla stig ner till garaget...

Tänkte hinna så mycket idag, men jag känner att jag inte ids. Skulle börja med klänningen, laga middag, försöka kurera eksemen som en ondsint katt vid namn Elvis gav mig, ta mig upp i tid och så vidare...

Dagen började med att jag tog sovmorgon till efter nio, sen tittade jag på film tills klockan var nästan tio. Då proppade jag i mig världshistoriens mest olämpliga frukost och sen gick jag ut med hunden i en decimeter lössnö.

Lyckades tvinga mig själv att städa duschen så det överhuvudtaget gick att duscha sen blev det en 45 minuter lång dusch, härligt! Däremot höll jag inte på att ta mig ur morgonrocken efter det, den blev visst kramsjuk och var så gosig som en morgonrock bara kan vara :P

Men insåg att jag inte kunde laga mat i en morgonrock med ärmar som hasar ner så jag drog på mig riktiga kläder och nu när jag gjort köttfärssås speciale så vete fasen vad jag ska hitta på... Orkar inte ta mig någonting för och dessutom har jag tappat bort mina glasögon!

Om jag inte hittar dom snart så kan jag inte göra nånting idag! Kan inte sitta vid datorn och surfa eller spela onlinespel, kan inte läsa en bok, sy eller rita. Då återstår bara teve och det brukar inte vara någonting bra på teve den här tiden på dygnet.

Fast jag orkar ändå inte varken sy, läsa eller rita. Men att slå ner rumpan och spela lite onlinespel vore inte så dumt... Det kräver ju inte stor ansträngning direkt.

Något jag däremot borde åtgärda är mina klädhögar. Vill ju inte direkt att Björnta ska kliva in här och undra om han råkat gå in i min garderob...

Men eksemen måste jag försöka göra något åt... måste bli lite disciplin! Nu ska jag följa smörjschemat eller så drar jag på värsta salvan jag har i 2-3 dagar och är hel och fin tills på lördag. Det har jag ju gjort förut, men det är väl inte att rekommendera kanske...

Förbaskade Elvis! Det lilla kattungekräket gjorde mig dålig i helgen, för djävulshunden Hugo har jag aldrig reagerat på förut! Tror nästan att jag börjar bygga upp ordentlig resistens mot hundarna också... Kom på att jag klappade Qvidde i helgen men glömde att tvätta händerna efteråt. Reagerade inte speciellt mycket på Qviddes päls...

Och idag snöar det, nåt så kopiöst vad det snöar! SMHI har gått ut med en klass 2 varning eller vad det hette, det kan komma upp mot 30 cm snö i Västernorrland idag. Det tvivlar jag inte på... Har snöat med oförminskad mängd sedan klockan var halv sju eller nåt... Spåren efter pappas bil syns inte alls, och snart syns det inte ens att Lindströms traktor skottade gårdsplanen åt oss. Släpvagnen är klickfull av snö och min brors skoter syns knappt den heller...

Redan förra svängen vi var ut gick snön upp till hasorna på Frazze, och då hade han nog stora problem med att göra sina behov! Hur ska det då bli nästa promenad när det har kommit ytterligare 1-1,5 deci?

Fast nu har jag i alla fall hittat glasögonen, hade glömt dom inne på farsans skrivbord :P Är lite senildement tror jag...

Igår blev det en tur till Dollarstore i Kramfors tillsammans med ex-svägerskan, gjorde några fynd jag inte ville göra och några fynd jag ville göra blev inte gjorda. Så typiskt!

Jag hittade däremot en påse med 22 st mini-lakritsklubbor, mumma! :) Jag har redan ätit upp sju av dom så snart är dom slut... Fast när man stoppar in två åt gången så får man väl nästan skylla sig själv...

Blev mest förnödenheter, som rengöringsmedel, disktrasor, sköljmedel, läskeblask och godis. Har för vana att gå förbi hyllan med glas och porslin bara för att se om dom har nåt fint. Igår hade dom det!



Prickiga tallrikar i grönt! Kan det bli bättre? :(


Vit-gröna tallrikar med prickar! Jag blev nästan elak för att jag inte behöver några tallrikar och för att jag inte hade råd att köpa 6 st av varje. Prickiga muggar klarar jag mig utan även om dom var ganska gulliga också...

Blev tvungen att ta ett kort med mobilen, bara för att ha när jag ska gräma mig.



Drinkpinnar med tärningar! 20 kr för alla fyra - det är värt det!


Ett annat fynd jag gjorde var drinkpinnar i metall med tärningar, 2 st för 10 kr så jag tog fyra pinnar. Det fyndet var inte så tokigt!

Tankade igår innan jag for hemifrån och skulle räkna ut bränsleförbrukningen hos min lilla spottkopp. Lade siffrorna på minnet och precis när jag nollställt trippmätaren så känner jag senildemensen breda ut sig... "Vad fan stod det nurå?" Minns att det var något med fyra. Men så vitt jag minns var inte fyran först utan någon av de senare siffrorna.

Klantarsle! Nu får jag vänta ett tag till innan jag räknar ut hur mycket hon super i sig, men den gången hoppas jag att jag räknar först och nollställer sen!

Den 14:e mars 2009 tittade jag tillsammans med min far på en 68:as Plymouth Valiant som benämndes gul och inte var startklar. Den var i själva verket beige och visade sig vid närmare inspektion vara ett hopplöst projekt för en far som inte skruvat så mycket i jänkare och skulle operera karpaltunneln på andra handen inom en snar framtid. Den första handen var redan opererad när vi åkte ner till Njurunda.

Efter lite funderande så avböjde jag bilen, trots att jag fick erbjudande om att köpa bilen för 25 eller 30 tusen, den låg ute för 35 om jag inte minns fel. Motorn satt i bilen men ingen el var dragen, den hade inget avgassystem och den var ombyggd för racing med rörram, batterilåda i bagaget och där satt även tanken - en 35 liters fuelcell. Den hade dessutom svart plasthuv med scoop. Skitläckert...

Kromet på motorn hade varit oskyddat och bilen hade stått ute ett bra tag så alla kromdelar var alldeles rostprickiga. Dessutom hade bilen stått med fönstren nervevade några centimeter så snö, regn och vem vet vad mer hade tagit sig in i bilen. Det var blidvår nere i Medelpad så det hade förmodligen fryst och tinat om vartannat. När vi var och tittade på bilen var solskydden fastfrusna i innertaket och golvet som en badbassäng för hasselmöss.

När man öppnade dörrarna var det svartmögel eller något liknande i vecket mellan dörrstolpen och bakskärmen. Framsätena var inte original och passade inte alls mot resterande inredning i bilen, i mitt tycke alltså, och kickpanelerna (eller vad det nu kan heta på svenska) var söndersparkade och bak var bilen också bra trasig. Armstödena var trasiga och tyget trasigt.

Bilen luktade väldigt instängt trots de öppna fönstren och min mor, som också var med, är en riktig spårhund. Hon kände att bilen luktade mögel invändigt och jag som är mögelallergiker skulle alltså inte må så bra i den bilen.

Dessutom hade bilen ingen servostyrning och en pytteliten ratt, typ Grants. Tror att originalratten kunde följa med, men jag minns inte säkert. Min far tyckte att jag borde kolla efter en bil med servostyrning istället eftersom jag har nog stora problem att bära ett bilbatteri.

Med ett muntligt lånelöfte från banken som gnagde i bakhuvudet åkte vi mot Bergsåker (tror jag det hette) där det blev pizza på min bekostnad. Vi anlände hem och min bror fanns på plats. Berättade lite nedstämt om att bilen som verkade så bra på bild och i annons visat sig vara ett... ja, skabb är väl ett ord man skulle kunna använda.

Brodern klickade sig ut på Blocket och samma kväll, alltså den 14:e mars, hittade vi Forden. Avfärdade den till en början, kikade på lite bilder som låg ute på 500:or av 65 års modell. Var från början inte förtjust i mycket annat än uppsynen på dom.

Hittade i samma veva också en 69:as Dodge Dart GT (med servostyrning och bromsservo!) i Ljusdal, om jag inte minns helt fel på orten, den var dock för dyr för min budget som låg på ungefär 35 000. På söndagen den 15:e jobbade jag och min far ringde vid elva på Dodgen men den var redan såld till en vän åt ägarinnan. Har alltid haft ett gott öga till Dart mellan åren 1967 och 1969, men har alltid tyckt att fyrdörrars bilar har en annan charm och efter att ha granskat andra Dartar mellan dessa ovan nämnda årtal kunde jag konstatera att det enda jag fann regelrätt snyggt på de här bilarna var bakljusrampen. Öhh...?

Var inte så förtjust i Forden vi hittade samtidigt som Darten men jag mejlade om fler bilder och mer info, fick 16 bilder (som finns i mitt galleri) och fick faktiskt erkänna att den var rätt snygg. Ju mer jag tittade på den ju mer gillade jag den. Hade väl vissa invändningar mot att motorn, bakaxeln och tanken mm var målat blått men what the hell... Det går ju att måla om!

Fredagen den 27:e mars fick min mor finna sig i att köra lilla Nemi till jobbet eftersom hon vägrade köra min fars Audi utan servostyrning. Vi lade beslag på beemern och hyrde en biltrailer ifall det blev affär. Den verkade ju bra, motorn gick, ny startmotor, renoverad på åttiotalet och inte alltför mycket över min budget.

Åkte upp till Umeå där Fordens ägare bodde, kikade på bilen i skymningsljus och visst fan var den snygg! Helvete vad bra den klädde i Volvo-grått! Killen som ägde den, Fredrik, startade den och så fort jag hörde ljudet av den lilla vässade 302:an så ville jag ha den. Min pappa tittade på mig och såg mitt hungriga, och antagligen smågalna, leende och kunde konstatera att vi skulle ha en 1600 kilos Ford på trailern på väg hem.

Körde lite fram och tillbaka över gårdsplanen hemma hos Fredrik och jag gillade den skarpt! Min far provkörde också lite och tyckte att lådan inte växlade som den skulle. Konstigt när han står och slirar på blanka bakdäck på en isig gårdsplan i slutet av mars! Lådan växlade som den skulle, men det bar inte av eftersom han inte hade nåt bett!

De rätta fälgarna låg på Forden när vi var upp och tittade också, dom passade på bilen. Dock satt fälgarna fast med 1-2 hjulmuttrar per fälg. Lite vingligt kanske! Fredrik och hans mekarkompis lyckades hitta resterande hjulmuttrar och snodde fast dom. Hämtade kuvertet med pengar som låg i beemern, Fredrik räknade dom inte medan vi var där. Han bara öppnade kuvertet och luktade på sina 40 000.

Forden såg riktigt bra ut, jag gillade inte rumpan med de fyrkantiga bakljusen från början men det tog inte många veckor innan den änden av bilen såg lika bra ut som grillen.

När motorn kajkade ihop var jag upp över öronen förälskad i min lilla midsize Ford. Sade inte så mycket men sörjde alla mil jag och min älskling missade. När jag missade sommarens första cruising på grund av att den värmenypt ute på gårdsplanen var jag så förbannad att jag grät och slog huvudet in i badrumsspegeln gång på gång. Just då hatade jag den där bilen mer än jag trodde var möjligt. Skickade ett sms till min bror om att han fick skaffa bedövning åt mig, så på kvällen kunde jag dränka mina sorger i sliskig cider.

Far och jag började riva motorn och han såg inte vad som orsakat att den värmenypt. Han ringde och konsulterade en gammal jobbarkompis som kör vässad Pontiac Firebird. Den lilla sötnosen fick min far låna när jag och en kompis behövde åkdon till studentbalen. Vi hade den absolut grymmaste balbilen!

Tomas kom och tittade och muttrade någonting om grisbil med en dosa Ettan upptryckt under läppen. Ett samtal senare dök en filur upp som varit fyllechaffis åt honom på flera cruisingar och som Tomas jobbat med på Volvos verkstad och tittade han också. Tomas hade redan konstaterat att Forden inte hade varit helt tät mellan ett par cylindrar när den här filuren vars fru tydligen limmat på min pojkvän (om jag fattat rätt) med hjälp av en ny såg och en ficklampa konstaterade han att topparna slagit sig rejält.

Person nummer tre involverades, Jocke med Bel-Airen. Han jobbade på nånting svarv och svets och planade topparna åt oss samt svetsade oljetråget som läckte och satte i en ny plugg. Dagen efter att vi fått tillbaka allt fick jag gå till Traktor-Kalles för att skaffa själva pluggen. 3/4 tums rörjäng med tredo-packning. Av nån anledning har det fastnat i hjärnan. Tror jag betalade 24 kr för min nya oljetrågsplugg.

Tomas och min far hade plockat ur motorn helt. Cylindrar, vippar och allt vad det heter var sorterat efter hur det suttit. Kolvringarna hade härdat så de gick att bryta av lika lätt som man bryter av smörgåsrån. En kolv hade gått så varm att den spruckit och repat cylinderloppet.

Farbror Tomas, som egentligen inte är någon farbror med sina ynka 36 år, fick tag i det som behövdes för att hona loppen. Han sade något om att han skulle engagera någon som var tålmodig till att sätta dit olje- och kolvringarna på cylindrarna. Som jag förstod det var det den smått ökände Kritan.

Befann sig i garaget tillsammans med min Ford gjorde han då, och kom med det numera bevingade svaret "dom ä int lik" när Tomas undrade vad det var för skillnad mellan 65:orna och 66/67:orna.

Strax innan motorn plockades ihop igen inföll midsommar och en inte alls oäven raggare fick första inblicken i vad som skulle komma att bli hans styvbil, om man nu får använda ett sådant uttryck!

Under de följande sommarmånaderna fick denna raggare åka Ford till ett par träffar och även agera servicemekaniker. Bara för att nämna några saker denna viking varit inblandad i sedan vi träffades så kan man nämna ett fönster som ramlat ner, en polering som jag är väldigt glad och tacksam för, felsökning av ett gnistlöst tändsystem, akut hjälp vid förlorade bromsar plus att han låg framför mig i sitt eget jänk när vi körde hem till mig så han hade kunnat få offra sin bakre kofångare om jag haft otur och tappat bromsarna igen.

En lite rolig sak jag inte tagit mig till ännu är registeringsnumren hos den första och sista bilen jag tittade på. Istället för en CHY 885 blev det en CDY 880. Är inte det lite roligt?

Dagen fortsätter som gårdagen gjorde, då var jag en riktig hurtbulle och hade man kunnat koppla in en generator på mig så hade min energi varit nog för att förse hela Holmsta by med el!

Igår var jag ett sånt övervidrigt energiknippe att jag nästan mådde dåligt över mig själv, gjorde allt möjligt och lite till. Strax efter elva igår kväll hade jag precis bakat snoddas och började undra vad jag skulle ta mig för härnäst. Då gick jag prompt och lade mig och hoppades att denna främmande arbetslust och klättra-på-väggarna-känsla skulle gå över under natten!

Puh! Den här dagen fortsätter i samma anda... Har städat rummet och mitt badrum, hängt ut mattor och hundens täcke på vädring, gjort mer glasyr till min snoddas och skurit den, defragmenterat mammas dator, handlat lite mat och försökt få tag i en snubbe som varit osynlig sen den 13e januari!

Just nu lurar jag på att sy en vetevärmare till mig själv eller att börja sy på klänningen. Fast då måste jag klippa ut mönstret i tyg. Endera det eller så borde jag installera skrivaren.

Jag har 9,5 timme på mig att flumma runt och vara ett energiknippe, för sen kommer min raggare hit. Fast jag vill ju inte fara runt som en elektrifierad golvmopp hela dagen så jag är dyngslut ikväll och slocknar tio minuter efter att han kommit hit... Hmm... Balansgång!

Hade ett fullspäckat schema för idag, och om jag har fem punkter på en lista jag måste hinna med så hinner jag som mest två!

Idag var en tvärtom-dag! Jag hade fem punkter på min lista, varav en var en "eventuellt". Berodde på postgången från de södra delarna av vårt avlånga land. Förutom de fem punkterna hann jag med ytterligare sju punkter. Jeez!

Mina fem ursprungliga punkter var att skära fläsk till middagen, rita Taz på ett A3, klippa ut mönstret till klänningen, städa ihop på rummet och eventuellt lägga ett arbetsgivarintyg på lådan.

Fick arbetsgivarintyget men drullputtarna hade bara tagit med dom senaste fyra månaderna på intyget och jag skulle ha för de senaste tolv. Alltså hela 2009! Fick ringa om det och det tog ett tag att få tag i både kontoristen på jobbet och sedan fick jag dessutom ringa till hon som sitter och skriver intygen nere i Malmö. Riktigt grötig skånska pratade hon dessutom, fattade knappt vad hon sa. På ett ställe fattade jag inte alls vad hon sa, men jag chansade och svarade med mitt personnummer och det var tydligen rätt svar...

Förutom det har jag hunnit ta hand om min fyrbente kompis, tvättat ett par maskiner, ring Telia (och suttit ett halvår i kö!), varit på apoteket, ordnat med ett speciellt "Ford-konto", fixat omslag till Taz-teckningen och hjälpt min bror (väldigt) lite med hans nya lägenhet.

Jag höll i listerna han köpt så han kunde lyfta in dom genom fönstret. Vita lister som är 4,5 meter långa tar man inte gärna genom ett trapphus av rödtegel när dom gamla 3 meter långa listerna skrapar i väggarna. Jag bar också tapetlim, skräp och korta listbitar samt att jag hjälpte till att kasta allt rat på släpet på sopstation på väg till stan för att köpa listerna.

För bara tio minuter sedan blev jag klar med en långpanna äggfri snoddas. Mums! Det bästa med den snoddasen är att den är skitgod och att jag kan äta hur mycket jag vill av den :)

Så älsklingen får nybakt när han kommer från jobbet, fick han förra gången han kom hit också. Fast då var det glödhippor. Men dom gick uppenbarligen ner också!

Har varit uppe sedan morgonen och borde vara trött efter att ha varit på språng hela dagen, men jag är klarvaken, pigg och alert! Jag har så jäkla mycket energi att jag mår dåligt över mig själv. Jag känner mig som en riktigt hurtbulle och som den perfekta kvinnan!

Vilket inte direkt är vad jag är... :P

Blev en lång och inte alls tokig helg hos Björnta, vi var uppe i verkstan fredag, lördag och söndag och städade. Jag hade kameran med mig så det blev en del bilder på allt skrot.

I går kväll undrade Björnta om inte han i egenskap av min respektive skulle få se bilderna, men nej! Inte ens i egenskap av skrotets ägare får han se bilderna förrän jag tittat på dom. Det är en regel jag bara gjort undantag från en gång och det var när han fick sitta med första gången jag tittade på bilderna av Chevy som jag tog i september.

145:an han fick tag i in på Jämtland var i riktigt bra skick, nu är det ju han som är svetsaren av oss två men min rent estetiska åsikt är att den ser bra ut. Efter att han polerat den så är den ack så blank och slät som en spegel. Lite rost i skärmkanterna, några kromlister fattas och huvemblemet likaså. Men en 40 år gammal bil i det skicket är inte så tokigt. Så mitt nästintill helt okunniga betyg är bra bil, för att vara en Volvo!

Jag fotade bara på söndagen, men bilderna blir lite utspridda i texten.



Närapå två meter Björnta står på skruvstycket på arbetsbänken för att nå upp till luftvärmepumpen som behövde städas.


På fredagen blev det en rejäl sovmorgon, sedan upp till verkstan efter en snabb visit hos den så kallade "Mr. M" (en vän åt Björnta). Han kom dit och hade med sig yngsta pojken, Oskar, som pladdrade som den rosa fågeln i Kalle Ankas Fågelexpedition. "Ari-a-pa-pa-pa-pa-re-a"

Jeez, mina öron höll på att trilla av! Björnta hade lovat att svetsa ihop Martins avgasssystem så jag fick gång efter annan skyla ögonen på Oskar när Björnta började svetsa och pojken tittade ditåt. Till slut kändes det lika bra att stå framför Oskar för då skylde jag och min varma dunparkas sikten för lill-knatten.



Tre växellådor


Martin fick sitt avgassystem och Björnta fick sitt framdäck bytt till det rätta, och bara det är en hysterisk historia, men innan - när 145:an skulle ut så dom fick plats att ta upp Martins pickup på lyften och ta in Ewert bakom den - så startade Björnta 145:an som gick så fint och knackfritt. På tröskeln till verkstan dör bilen. Soppatorsk!



En kamaxel... heter det väl...


En snabb avstickare till Ewerts framdäck: Björnta skulle från jobbet och framdäcket var platt. Domkraften var trasig så Björntas far Torbjörn kom med en domkraft, när reservdäcket skulle ut ur bagaget på Ewert hade det frusit fast i bagaget för det hade kommit in i snö, smält och frusit. Dom knöt ett rep runt fälgen och Torbjörn tyckte att dom kunde rycka loss det med bilen men det rycktes loss med handkraft. Däcket blev bytt men då startade in Ewert-helvetet så dom fick kabla igång han.



En lite misshandlad kniv


Åter till nutid: Blev till att knuffa 145:an sista biten, samt att styra in bilen igen. Fast det var jag inte med på, då satt jag i Nemi med sätesvärmaren påslagen samt handskarna under rumpan för dom var så jävligt utkylda att det inte gick att stoppa fingrarna i dom!



En borr och lite andra grejer


Vi åkte från macken och hem till Björnta där det blev middag tillsammans med svärmor och hans systerdotter. Senare på kvällen blev det Stefan & Kristers "Där fick du!" i samma sällskap och jag hade ett väldigt trevlig huvudstöd. Älsklingens överarm, mysigt ;)

Elin, Björntas systerdotter, var en skitunge av högre grad på fredagskvällen och frågade mig någonting i stil med "kunde du inte hitta nån bättre än han?" och då hade jag väldigt svårt att hålla mig för skratt. Och nej, jag tror inte att jag kunde ha hittat nån mycket bättre än min Björnta. En lagom tokig raggare med Västernorrlands mest tafsvänliga armar, njä... Det blir int bättre än så!



145:ans bakljus


På lördagsmorgonen nån gång vid 11.15-11.20 så ringde dom från mitt jobb och sade att jag skulle ha jobbat. Happ, vad att göra? Jag var 3 mil hemifrån och hade gärna velat äta nånting innan jag började jobba. Följdaktligen hade jag varit på jobbet tidigast vid halv ett, jag skulle ha börjat elva. Blev tvärvrång (och riktigt förbannad) när jag först blir väckt och hon som ringer låter väldigt anklagande och sedan börjar snäsa och vara rent otrevlig. Menade "dra du så långt in i helvete du bara kan komma" men sade bara "ja" när hon tillslut frågade om hon skulle ringa ut en annan istället.

Slängde telefonen på sängen och lade mig ner igen, fick en varm arm runt mig och en sömnig Björnta frågade om det var jobbet. Kurade ihop mig i hans famn och blev på lite bättre humör en stund senare när jag fått klaga lite på hon som ringde och våra värdelösa scheman där man knappt ser vem som går vilket skift.



145:ans kofångare


Iförd ett par av min svärmors gamla täckbyxor åkte jag och Björnta upp till verkstan för att försöka städa lite, har jäkligt känsligt skinn så jag överväger inte ens att ta i någonting som legat i en verkstad utan handskar på mig. Olja, glykol, alla möjliga vätskor i en bil och diverse smuts verkar bita fast i allt i en verkstad eller ett garage. Finns inte många i min storlek (snarare ingen) som mekar och grejar uppe i verkstan så det fanns naturligtvis inga handskar i min storlek. Provade Björntas men jag kunde vika handskens fingrarna på mitten.

Inne på verkstadstoaletten (av alla ställen!) hittade Björnta ett par handkar i storlek 10, så dom var ju nog så stora men mindre i modellen så dom gick riktigt bra att använda. Fick bara stoppa ärmarna på fleecetröjan i handskarna för att få dom att sitta kvar runt handlederna... Det är inte lätt att vara liten!



Ett gammalt element


Vi städade i ungefär tre timmar innan vi vände kosan tillbaka till Avliden där ännu en middag tillsammans med svärmor Monika och systerdotter Elin väntade. Efter en avnjuten middag tog vi plats i Ewert igen och så bar det av till stan för att köpa snus. Vi köpte lite godis också, det Björnta ville ha fanns naturligtvis på en höjd där en fyraåring hade nått men jag ville ha gula Kinapuffar och det fanns två påsar kvar. En gul och en röd. Dom hängde längst upp på stället, och på Konsum i stan är det väldigt högt upp till högsta pinnet på stället!

Jag hade inte nått ens med stege, för jag är så höjdrädd att jag inte törs klättra upp mer än två-tre pinnar på en stege. Björnta nådde med fingertopparna, så han lyckades få tag om bottensvetsen på påsen och ryckte ner den från stället. Om han inte haft träpjuxen hade han inte nått, för det var gränsfall också för min resliga älskling.



En grunka, den som undrar vad det är får fråga skrotets ägare


Vi sladdade lite tillsammans med mekarapan Marcus som lyckats ta styrlapp, han var i stan tillsammans flickvännen Jossan och en kompis åt henne. Vi åkte upp på Hallsta och Marcus bjöd på Jossans godis, med orden "det är mest surisar i den". Lyckligtvis utövade min hjärna lite korrekturläsning på talet och jag kunde hejda den inte alls lämpliga kommentaren.

De gånger jag träffat Jossan har hon suttit och sett uttråkad eller sur ut, det är en enda gång på alla de gånger jag träffat henne som hon frivilligt pratat. Hon ger intryck av att vara en sur flicka.

Berättade för Björnta om kommentaren jag lyckats bita ihop om och sade "det är tur att jag har lite korrekturläsning på talet ibland" och fick det väldigt ärliga svaret "det är allt sällan det!"



Mr. M's traktor


På söndagen åkte vi också upp till verkstan, jag fotade och grabbarna plockade undan verktyg, kollade batterier och städade luftvärmepumparna. Med tanke på den svarta röken dom kom upp ur dom så behövdes det verkligen!

När jag inte hittade nåt mer att fota och det började skymma så det blev för mörkt satte jag mig på Martins släpvagn och tittade på grabbarna som öppnade batterier och fyllde vatten. Började dessutom få liknande ont i benen som när jag hade benhinneinflammation, och det vill jag inte ha igen för jag låg vaken tre nätter i sträck! Snacka om att vara död på jobbet!



Martins traktor igen


Under helgen gick jag nerför trappen hemma hos Björnta, han stod nere i hallen och när jag stannade två trappsteg upp kunde jag se honom i ögonen. Såg att han tittade på mig, och sedan säger han något om att det kändes ovanligt att se mig i ögonen och kunna stå raklång. Nåt i den stilen, och sedan ställer min älskade pojkvän en fråga som han fick helt motsatt svar på. "Känner du dig stor nu?", jag kunde ju se honom i ögonen och faktiskt krama honom utan att någon av oss bröt ryggen.

Svaret var nej. Ett blank nej! Jag kände mig bara ännu mindre än när jag står på golvet, bara det faktum att jag var tvungen att stå två trappsteg upp för att kunna se honom i ögonen var skrattretande.



Bakre drevet på Martins ungars fyrhjuling


Gjorde en liten blunder i helgen. Kliade dunhuvet Simba på hjässan, han är så mjuk att det inte går att låta bli! När jag slutat klia Simba gick han iväg och då kom Qvide och var avundsjuk, han ville också bli kliad så jag kliade han en stund också. Satt på stolen och kliade han och då lade han huvudet i mitt knä. Sötaste stor-slusken!



En del till backspegeln på 145:an


Söndagskvällen kom, det blev middag och efterrätt. Gräddglass och hjortronsylt, åh vad det är gott! Jag måste lära mig att koka sylt! Och kräm...

Men i alla fall, vi åt och efter en stund med andra gradens paltkoma blev det efterrätt. Jag hade ingen som helst motivation till att åka hem. Mamma ringde och bad mig dra ur pappas motorvärmare när jag kom hem för att han skulle inte jobba imorgon (alltså idag). Då blev min obefintliga motivation ännu mindre...

Björnta började tydligen bli oroad för att jag skulle somna bakom ratten, jag har en förmåga att kunna tvärsomna trots att jag verkat pigg och alert minuten innan, så jag satte mig motvilligt i rörelse.

Strax före ett var jag hemma igen och då kom det ett litet sömndrucket yrväder på fyra tassar och var så löjlig som en liten terrier bara kan vara "Åh, matte! Min bästaste matte, åh vad jag har saknat dig - du har varit borta i flera hundra år!"

En annan hund som var löjlig i helgen var stora tuffa Leonbergern Simba som är rädd för katt-tanten Skrållan. Hon hoppade upp på hans kökssoffa och han tordes inte ens hoppa ner, för han satt också på soffan. Till slut gick Björnta dit och plockade ner Skrållan och Simba blev nästan löjligare än min lilla Frazze. Hans stora rompa gick som en visp och om han hade haft en pratbubbla ovanför huvudet hade det nog stått "Åh, han räddade mig från den onda katten! Han är min hjälte!"

Lovade (typ) att lägga upp fler av seriefigurerna jag ritat av. Eftersom PhotoShop lämpligt nog bestämde sig för att ta semester så blir det ingen vattenstämpel på dom här. Ni får väl helt enkelt vara ärliga och ge fan i att stjäla mina bilder :P



Yosemite Sam i piratutstyrsel



Gråben (eller Wile E. Coyote som han heter i originalet), han och Hjulben står mittemot varandra på bilden jag ritade av



Hjulben (Roadrunner), han och Gråben står mittemot varandra på bilden jag ritade av



Katten Gustaf



Jerry med en glass



Scooby-Doo



Nalle Puh



Homer Simpson



Johnny Bravo



Taz



Marvin the Martian



Baloo



Lucky Luke



Wild Woodpecker



Ior



Hacke Hackspett



Asterix



Pingu



Ådi, en av de första seriefigurerna jag ritade.



Gustaf igen, på bilden jagar han Ådi. Också en av de första seriefigurerna jag ritade.



En blyertsteckning av Hälge, också en av de första jag ritade



En chopper jag ritat på en lektion