Ja, som rubriken sa har jag sprungit in i väggen totalt.
Jag orkar inte mer, jag bara känner hur dagarna blir färre och färre och ändå händer ingenting, både för att lärare är dryga och för att jag själv inte orkar göra något.
Tidigare i morse bara bröt jag ihop totalt och storbölade för att jag insåg att jag har två prov att skriva, sedan eventuellt ett till prov som jag inte klarat som jag måste göra om, en inlämning på det och fortfarande ett dussin fotouppgifter. Och sedan blir det inte direkt bättre när ingenting klaffar. När jag vill ha tillgång till saker som studion eller platser i skolan för att ta bilder, då är dem upptagna, eller så har jag inte vänner som kan hjälpa mig med sakerna.
Jag bara orkar inte mer, jag vill bara lägga mig på golvet som en liten unge och gråta och sedan somna av utmattning och vakna när allt är över. Det är alldeles för mycket stress för mig för att jag ens ska kunna se ett ljus i tunneln, det går liksom inte.
Nästan hela denna veckan har jag varit frånvarande för att jag gått med en djävulsk huvudvärk, haft ont i hela kroppen, bölat till och från och helt enkelt bara mått rent ut sagt skit.
Väggen gör ont, och jag har ingen aning om hur fan jag ska ta mig bort på två veckor.
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet