"Det är bara vi pluggisar här idag."
Sa en klasskompis idag.
Haha.....
Jag var där för jag hade en lektion innan och dom 3 ? var där för att dom har en lektion efter den vi precis skulle gå på. (onsdagar har vi egentligen bara en lektion, men jag har extrakurser och dom, f.d bygg, har missat några kurser)
Sen dök det upp ett fåtal till.
"vi pluggisar" Haha...
Första gången jag känner mig cool för att ha blivit kallad för pluggis.

Jag orkar verkligen inte städa.
Det är ingen städ-dag idag. Så jag fördriver tiden här..
Haha....
Läste igenom halv-gamla blogginlägg, där precis före road-trippen.
Hoff, det var faktiskt skitkul :)
Å där va ju lite om killen jag hade då.
Grymt skönt att det är slut, grymt cool jag är som tagit de så pass bra.
Vad är det med ex som gör en så konstig?
Varför inte bara acceptera, glömma och gå vidare?
Ibland går det inte..

Jag är nervös.
inför fredag.

Ska jag åka själv - så ingen blir drabbad ifall att jag får ett utbrott? HAHA.
Eller ska jag ta med mig någon, som kan stötta mig?
Tänk om hon inte går igenom, och jag blir skogstokig? >_<
Fan va pinsamt o ha med någon om hon inte går igenom. Det är ju som att besikta en själv.
Näe nu går jag lite för långt i tankarna.
Det får va.

Alla hjärtans dag är ju här snart.
Jag trodde att jag hade kommit över det, den dagen har alltid varit min otursdag. Jag trodde att jag visste att nu kan ingenting hända. Det finns inget som heter "otursdag", som infaller samma tidpunkt varje år.
(tydligen fanns det det för två år sen och tidigare...)
Men vad vet jag?
Innan roadtrippen trodde jag att vi inte skulle komma längre än till Enköping - o vem fan hade rätt? (vi kom ju vidare, men ändå...)
Så även om jag stänger in mig i Daniels lägenhet hela dagen, klart som fan kommer oturen att drabba mig?
Kanske borde stanna hemma istället?
...Man kommer inte långt om man inte vågar chansa.

Pusshejs.