Äntligens äntlighet! Min bror, min favoritstorebror, har fixat min dator. Nu är den ominstallerad, tömd på allt vad ettor och nollor heter. Och nu fungerar den som aldrig förr!

Förstår att den får jobba lite hårt just för tillfället när jag har ungefär tusen olika program, mappar och filer öppna samtidigt, men vad är det för mening med att ge saker en mjukstart? De ska väl få veta vilket slags liv de kommer att få leva?

Mina datorer har en tendens att gå ungefär 7 850 driftstimmar per år (det går 8 760 timmar på ett vanligt 365-dagars år), och det sätter hårda spår på fläktar, grafikkort och hårddiskar.

Jag har lyckats bränna upp två fläktar, ett moderkort (tror jag det var), några grafikkort har inte dugt för ändåmålet och fått åka soptunna, kraschat en eller två hårddiskar och pajat en dvd-läsare.

Så det är inte underligt om min ende bror har noll tålamod med mina datorer och deras fel och brister. Men nu har den här 23-åriga surgubben för vilken gång i räkningen fixat min dator. De brukar gå ungefär ett halvår-år innan de fullständigt kajkat ihop.

Att min dator funkar igen betyder att jag numera också har PhotoShop. Det är ett roligt program! Synd bara att jag glömt bort det mesta på det här året som gått sedan jag satt framför skärmen med Adobes Creative Suite...

Ett litet verk har jag fått till i alla fall.


En liten idé jag hade... att göra om ett av korten till polaroid-stil, har tråkigt nog glömt hur man gör "böj-effekten" så kortet fick vara platt och inte se ut som ett gammalt kort gör efter 30 år i en byrålåda.


Är inte speciellt nöjd med bilden. Blev inte alls samma sak utan böjningen. Skit också! Blir mer utforskning och experimentering i morgon när jag har ett utvilat huvud och tålamodet med mig.