Skrev i ett tidigare inlägg någonting om diverse folk som hyllar deras två timmar gamla förhållanden i vart och vartannat blogginlägg. Eftersom jag klantigt nog lyckats glömma lösenordet till min andra blogg och känner att jag måste få skriva om någonting någonstans så blir det några (ganska många) rader här.

Vet inte vart jag ska börja... är allmänt rastlös och sysslolös ikväll. Ingenting som känns speciellt "ja, det kan jag göra!" så jag låter livet sakta passera obemärkt förbi där jag sitter vid datorns skärm.

Vaknade mitt i morgonen av att jag fick ett sms från en morgonpigg vän. Hade ingen större lust att maka mig utanför älsklingens varma och mysiga famn, men jag visste vem sms:et var från så det var lika bra att svara och börja planera lite för dagen.

Efter att vi ätit brunch, eller vad det heter, blev det en liten färd ner till jobbet för att köpa snus. För en gångs skull fick Björnta en stock, inte tio dosor hopplockade i en påse.

Jag och denna morgonpigga vän som går under namnet Rebecka åkte i hennes lilla spottkopp till Nissan Micra till Sollefteå och fikade på ett mysigt café med hennes kusin Emma. Rebecka har flyttat ihop med sin kille i en kåk och det är jag lite avundsjuk på. Vill bo i hus, men inte tillsammans med päronen. Hon frågade när jag och Björnta tänkte flytta ihop, hon tyckte det började vara dags för det. Jag stirrade på henne och svarade att det kanske var lite för tidigt för det...

Denna människa hade nämligen fått för sig att vi varit tillsammans i sju månader. Bara en aning fel. En väldigt stor aning fel. Vette katten varifrån hon fått denna siffra...

Vi åkte hem till Rebecka och Tobbe för att titta på film och där möts jag av en söt liten rackare, kommer inte ihåg vad ettåringen hette men han var jättegosig och hade skägg! Och nej, det är inte ett barn jag pratar om, utan en katt. Rebecka vore nog århundradets mest otippade morsa...

Vi bestämde oss för att titta på "skräckfilmen" Phantom of the Opera, Rebecka köpte den för hon trodde det var en skräckfilm hon såg inte att det stod "årets musikal" eller nåt sånt på den. En skräckfilm var den... skrämmande mycket opera, en halvtimme in i filmen höll vi båda på att smälla av.

Ingen av oss är nån sån här gulligull-films älskare eller speciellt traditionellt romantiskt lagd, så vi höll på att kräkas åt "Åh min älskade" och att de läser upp brev sjungandes i höga C. Jeez...

Plopp, ut med filmen och sen blev det Little People, Big World istället. Inte bra det heller, men bättre än att se nån fjant med backslick kuta runt i slängkappa och porslinsmask, fjanta på med nån liten nolla till tjej och sjunga opera om att han inte tänker släppa iväg henne. Bah!

Börjar undra om jag är den enda som tycker att det kan vara romantiskt att åka och besikta en jänkare och sedan cruisa runt i staden hela eftermiddagen... Uppenbarligen är jag inte romantiskt lagd på det traditionella sättet, blommor fattar jag inte riktigt vitsen med. Dom är fina men dör ju bara. Choklad är gott men det får man finnar av. Dessutom är det jämt nougat i chokladpraliner och det tål jag inte.

Jag är väl inte riktigt som alla andra, kanske...