Jag fattar inte hur hon kunde skaffa barn med min far. Jag vägrar kalla honom "pappa", jag är så förbannad att jag skulle skjuta honom om jag hade en bössa! Vi har ett luftgevär, men det lär väl bara reta upp honom...

Jag vet inte vad min mamma såg i honom och varför hon stannar kvar hos honom. Jag hör allt oftare gnäll om att min far klagar på henne och att han aldrig får nån uppskattning. Hela min barndom hade han åkeri och vi såg till honom på midsommar, jul, våra födelsedagar och på husvagnssemstern. Det var så skönt! Det var mamma, min storebror och jag. Vi var vår familj, han var bara nån som följde med ibland när vi handlade och som låg under timmerbilen och svetsade.

Jag har svårt för att komma överens med honom, delar av min personlighet är alltför lik hans. Vi är som två minuspoler, det bara slår gnistor!

Ikväll fick jag ett väldigt trevligt... ultimatum kan man kalla det, som i stora drag gick ut på att jag får välja mellan Björnta och Frazze, som min hund heter. Endera fortsätter jag träffa Björnta, och vill jag träffa honom vecka som helg så blir det en spruta i nacken för Frazzes del. Om jag vill ha kvar Frazze, som är min nalle och bäbis, så kan jag bara vara hos Björnta på helgerna och det är oftast då vi får jobba.

Jag förstår inte hur man kan vräka ur sig nåt sånt! Ett djur tar man väl bara bort om det är sjukt och lider, för deras eget bästa alltså. Eller om det har såna psykiska problem att det lider av det, eller om det inte går att få ordning på det. Det finns ju olyckligtvis så psykiskt instabila eller "hemska" djur. Det är en sista utväg.



Vem kan välja bort den här lilla go-grisen trots hans jobbiga hyss och egenheter?



Och ännu mer idiotiskt vore det väl att välja bort sin älsklingsraggare? Ber om ursäkt för den värdelösa bildkvaliteten, men det är min favoritbild...


Det enda djuret man tar bort bara sådär är väl ett matdjur? En gris, höna eller något sånt. Ett djur som är framavlat för att ätas knyter man inte samma band till som ett sällskapsdjur.

De klarade ju att ta hand om Frazze på två man när jag bodde i Kramfors i tre år, vad är det för jävla skillnad nu?

Allting ska jämt passa han... Jävla idiot. "Om du åker i morgon vid ett-två då och kommer hem på förmiddagen i övermorgon, blir inte det bra då?" Här hinner man inte ens torka tårarna så man hinner svara förrän man blir ombedd att dra åt helvete. Hans erbjudanden står aldrig kvar längre än fem sekunder och man kan inte få förhandla sig till att det ska gälla tisdag-onsdag istället eller att man kanske kan få åka efter middagen istället.

Ska försöka nappa på hans erbjudande, men jag är så förbannad på honom att jag (dumt nog, och likt honom) vägrar. Får se om jag hinner lugna mig till i morgon, tänkte åka upp till Björnta ikväll men jag blir kvar hemma. I Psykiska Ohälsans Hus.