Jag fick ju för mig den idiotiska idén att flytta till pojkvännen och pendla till jobbet.
Visst, fett värt att testa. En månad lixom.
Vi har ju ändå varit tillsammans i typ 1 år. Och det är riktigt stort, för att vara jag.
"Lika länge som man har varit tillsammans med någon, så lång tid tar det att glömma personen."
Älskling, jag vill aldrig glömma dig <3

Ajuste, tillbaka till pendlingssnacket...
På morgonen när jag hinner med pendeltåget så tar det ca 1,5 h från att jag kliver på till att jag är hemma. Men kvällarna när jag far till jobbet så är det värre. Strax över 2 timmar tar det.
Det är mellan 3,5 och 4 timmar som jag bara sitter på tåg/tunnelbanor. Och 40 min om dagen som jag går, traskar, promenerar.
Föööör många minuter att tänka på.
Jag har utvecklat nån jädrans åksjuka, jag MÅSTE verkligen sitta i färdriktningen, annars blir jag åksjuk. Och jag kan inte läsa mer än en halv Metro förrns jag blir åksjuk. Det går lättare att läsa på tåget än tunnelbanan btw. Så jag har slutat att läsa allt och mest läser serierna och gör sudokut.
Vafan, det var ju inte det jag skulle skriva om.....
Jag försöker komma fram till att det blir en JÄVLA massa tänkande på resorna.
Och nu när det är vinter också, snart. Det är iaf kallt och jag är småförkyld och jag känner hur vinterdepressionen sakta tränger sig på...
Det plus 4 timmars tänkande varenda jävla dag är inte bra för mig.
Insåg idag att det är därför som jag alltid måste ha något att göra, för att inte tänka för mycket.
Därför jag älskar att köra bil, och lastbil. För där måste man koncentrera sig på något hela tiden. Det finns inte tid för att tänka på vilken mat man vill äta till middagen, eller varför ens f.d vän gjorde som hon gjorde.

Bah, jag borde skaffa mig en minilaptop som jag skulle gjort när jag sålde primeran och börjat på en seriöst riktig blogg.
Jag har den här och sen har jag en gammal med lösenord. Där lägger jag typ bara upp grejer som jag vill ha kvar, som bilder/länkar/kopierade sms/kopierade konversationer.
Alltså, ibland använder jag hjärnan och kommer på något väldigt bra att skriva om.
Och ibland vill jag bara skriva av mig, då blir det tyvärr här.
Jag är en uppmärksamhetssökare, jag vill ha bekräftelse.
Är det fel att göra så då? Starta en blogg för att skriva bort allting?
Jag vet att man kan få mycket kritik och elaka eller idiotiska kommentarer.
Wtf. Skit samma.

Nu är det dags att fara iväg på nästa jobb.
Pussshejs.