Idag klockan tio skulle Nemi in till besudlingen. Tycker inte alls om att besikta bilar!

Tredje gången jag och Nemi hamnat på sträckbänken, första gången vi lämnat sträckbänken med helt blankt papper. Var någon jag inte sett förut som besiktade henne, och han småpratade medan han pillade, knackade och grejade. Frågade om Nemi (framrutedekalen) var jag, och sade att min lilla bil såg ut att gå bra.

Nu kan jag andas ut i ett halvår, för till våren ska Forden in och den finns det några fel på... Ingen tuta, blinkers och parkeringsljus som kommer och går som det vill och en inte alldeles vacker vindruta.

Mamma kallar alltid mig och Nemi för Nemi Racing så nu kan man väl säga "Nemi keeps racing", i alla fall till nästa november!