Blev en lång och inte alls tokig helg hos Björnta, vi var uppe i verkstan fredag, lördag och söndag och städade. Jag hade kameran med mig så det blev en del bilder på allt skrot.

I går kväll undrade Björnta om inte han i egenskap av min respektive skulle få se bilderna, men nej! Inte ens i egenskap av skrotets ägare får han se bilderna förrän jag tittat på dom. Det är en regel jag bara gjort undantag från en gång och det var när han fick sitta med första gången jag tittade på bilderna av Chevy som jag tog i september.

145:an han fick tag i in på Jämtland var i riktigt bra skick, nu är det ju han som är svetsaren av oss två men min rent estetiska åsikt är att den ser bra ut. Efter att han polerat den så är den ack så blank och slät som en spegel. Lite rost i skärmkanterna, några kromlister fattas och huvemblemet likaså. Men en 40 år gammal bil i det skicket är inte så tokigt. Så mitt nästintill helt okunniga betyg är bra bil, för att vara en Volvo!

Jag fotade bara på söndagen, men bilderna blir lite utspridda i texten.



Närapå två meter Björnta står på skruvstycket på arbetsbänken för att nå upp till luftvärmepumpen som behövde städas.


På fredagen blev det en rejäl sovmorgon, sedan upp till verkstan efter en snabb visit hos den så kallade "Mr. M" (en vän åt Björnta). Han kom dit och hade med sig yngsta pojken, Oskar, som pladdrade som den rosa fågeln i Kalle Ankas Fågelexpedition. "Ari-a-pa-pa-pa-pa-re-a"

Jeez, mina öron höll på att trilla av! Björnta hade lovat att svetsa ihop Martins avgasssystem så jag fick gång efter annan skyla ögonen på Oskar när Björnta började svetsa och pojken tittade ditåt. Till slut kändes det lika bra att stå framför Oskar för då skylde jag och min varma dunparkas sikten för lill-knatten.



Tre växellådor


Martin fick sitt avgassystem och Björnta fick sitt framdäck bytt till det rätta, och bara det är en hysterisk historia, men innan - när 145:an skulle ut så dom fick plats att ta upp Martins pickup på lyften och ta in Ewert bakom den - så startade Björnta 145:an som gick så fint och knackfritt. På tröskeln till verkstan dör bilen. Soppatorsk!



En kamaxel... heter det väl...


En snabb avstickare till Ewerts framdäck: Björnta skulle från jobbet och framdäcket var platt. Domkraften var trasig så Björntas far Torbjörn kom med en domkraft, när reservdäcket skulle ut ur bagaget på Ewert hade det frusit fast i bagaget för det hade kommit in i snö, smält och frusit. Dom knöt ett rep runt fälgen och Torbjörn tyckte att dom kunde rycka loss det med bilen men det rycktes loss med handkraft. Däcket blev bytt men då startade in Ewert-helvetet så dom fick kabla igång han.



En lite misshandlad kniv


Åter till nutid: Blev till att knuffa 145:an sista biten, samt att styra in bilen igen. Fast det var jag inte med på, då satt jag i Nemi med sätesvärmaren påslagen samt handskarna under rumpan för dom var så jävligt utkylda att det inte gick att stoppa fingrarna i dom!



En borr och lite andra grejer


Vi åkte från macken och hem till Björnta där det blev middag tillsammans med svärmor och hans systerdotter. Senare på kvällen blev det Stefan & Kristers "Där fick du!" i samma sällskap och jag hade ett väldigt trevlig huvudstöd. Älsklingens överarm, mysigt ;)

Elin, Björntas systerdotter, var en skitunge av högre grad på fredagskvällen och frågade mig någonting i stil med "kunde du inte hitta nån bättre än han?" och då hade jag väldigt svårt att hålla mig för skratt. Och nej, jag tror inte att jag kunde ha hittat nån mycket bättre än min Björnta. En lagom tokig raggare med Västernorrlands mest tafsvänliga armar, njä... Det blir int bättre än så!



145:ans bakljus


På lördagsmorgonen nån gång vid 11.15-11.20 så ringde dom från mitt jobb och sade att jag skulle ha jobbat. Happ, vad att göra? Jag var 3 mil hemifrån och hade gärna velat äta nånting innan jag började jobba. Följdaktligen hade jag varit på jobbet tidigast vid halv ett, jag skulle ha börjat elva. Blev tvärvrång (och riktigt förbannad) när jag först blir väckt och hon som ringer låter väldigt anklagande och sedan börjar snäsa och vara rent otrevlig. Menade "dra du så långt in i helvete du bara kan komma" men sade bara "ja" när hon tillslut frågade om hon skulle ringa ut en annan istället.

Slängde telefonen på sängen och lade mig ner igen, fick en varm arm runt mig och en sömnig Björnta frågade om det var jobbet. Kurade ihop mig i hans famn och blev på lite bättre humör en stund senare när jag fått klaga lite på hon som ringde och våra värdelösa scheman där man knappt ser vem som går vilket skift.



145:ans kofångare


Iförd ett par av min svärmors gamla täckbyxor åkte jag och Björnta upp till verkstan för att försöka städa lite, har jäkligt känsligt skinn så jag överväger inte ens att ta i någonting som legat i en verkstad utan handskar på mig. Olja, glykol, alla möjliga vätskor i en bil och diverse smuts verkar bita fast i allt i en verkstad eller ett garage. Finns inte många i min storlek (snarare ingen) som mekar och grejar uppe i verkstan så det fanns naturligtvis inga handskar i min storlek. Provade Björntas men jag kunde vika handskens fingrarna på mitten.

Inne på verkstadstoaletten (av alla ställen!) hittade Björnta ett par handkar i storlek 10, så dom var ju nog så stora men mindre i modellen så dom gick riktigt bra att använda. Fick bara stoppa ärmarna på fleecetröjan i handskarna för att få dom att sitta kvar runt handlederna... Det är inte lätt att vara liten!



Ett gammalt element


Vi städade i ungefär tre timmar innan vi vände kosan tillbaka till Avliden där ännu en middag tillsammans med svärmor Monika och systerdotter Elin väntade. Efter en avnjuten middag tog vi plats i Ewert igen och så bar det av till stan för att köpa snus. Vi köpte lite godis också, det Björnta ville ha fanns naturligtvis på en höjd där en fyraåring hade nått men jag ville ha gula Kinapuffar och det fanns två påsar kvar. En gul och en röd. Dom hängde längst upp på stället, och på Konsum i stan är det väldigt högt upp till högsta pinnet på stället!

Jag hade inte nått ens med stege, för jag är så höjdrädd att jag inte törs klättra upp mer än två-tre pinnar på en stege. Björnta nådde med fingertopparna, så han lyckades få tag om bottensvetsen på påsen och ryckte ner den från stället. Om han inte haft träpjuxen hade han inte nått, för det var gränsfall också för min resliga älskling.



En grunka, den som undrar vad det är får fråga skrotets ägare


Vi sladdade lite tillsammans med mekarapan Marcus som lyckats ta styrlapp, han var i stan tillsammans flickvännen Jossan och en kompis åt henne. Vi åkte upp på Hallsta och Marcus bjöd på Jossans godis, med orden "det är mest surisar i den". Lyckligtvis utövade min hjärna lite korrekturläsning på talet och jag kunde hejda den inte alls lämpliga kommentaren.

De gånger jag träffat Jossan har hon suttit och sett uttråkad eller sur ut, det är en enda gång på alla de gånger jag träffat henne som hon frivilligt pratat. Hon ger intryck av att vara en sur flicka.

Berättade för Björnta om kommentaren jag lyckats bita ihop om och sade "det är tur att jag har lite korrekturläsning på talet ibland" och fick det väldigt ärliga svaret "det är allt sällan det!"



Mr. M's traktor


På söndagen åkte vi också upp till verkstan, jag fotade och grabbarna plockade undan verktyg, kollade batterier och städade luftvärmepumparna. Med tanke på den svarta röken dom kom upp ur dom så behövdes det verkligen!

När jag inte hittade nåt mer att fota och det började skymma så det blev för mörkt satte jag mig på Martins släpvagn och tittade på grabbarna som öppnade batterier och fyllde vatten. Började dessutom få liknande ont i benen som när jag hade benhinneinflammation, och det vill jag inte ha igen för jag låg vaken tre nätter i sträck! Snacka om att vara död på jobbet!



Martins traktor igen


Under helgen gick jag nerför trappen hemma hos Björnta, han stod nere i hallen och när jag stannade två trappsteg upp kunde jag se honom i ögonen. Såg att han tittade på mig, och sedan säger han något om att det kändes ovanligt att se mig i ögonen och kunna stå raklång. Nåt i den stilen, och sedan ställer min älskade pojkvän en fråga som han fick helt motsatt svar på. "Känner du dig stor nu?", jag kunde ju se honom i ögonen och faktiskt krama honom utan att någon av oss bröt ryggen.

Svaret var nej. Ett blank nej! Jag kände mig bara ännu mindre än när jag står på golvet, bara det faktum att jag var tvungen att stå två trappsteg upp för att kunna se honom i ögonen var skrattretande.



Bakre drevet på Martins ungars fyrhjuling


Gjorde en liten blunder i helgen. Kliade dunhuvet Simba på hjässan, han är så mjuk att det inte går att låta bli! När jag slutat klia Simba gick han iväg och då kom Qvide och var avundsjuk, han ville också bli kliad så jag kliade han en stund också. Satt på stolen och kliade han och då lade han huvudet i mitt knä. Sötaste stor-slusken!



En del till backspegeln på 145:an


Söndagskvällen kom, det blev middag och efterrätt. Gräddglass och hjortronsylt, åh vad det är gott! Jag måste lära mig att koka sylt! Och kräm...

Men i alla fall, vi åt och efter en stund med andra gradens paltkoma blev det efterrätt. Jag hade ingen som helst motivation till att åka hem. Mamma ringde och bad mig dra ur pappas motorvärmare när jag kom hem för att han skulle inte jobba imorgon (alltså idag). Då blev min obefintliga motivation ännu mindre...

Björnta började tydligen bli oroad för att jag skulle somna bakom ratten, jag har en förmåga att kunna tvärsomna trots att jag verkat pigg och alert minuten innan, så jag satte mig motvilligt i rörelse.

Strax före ett var jag hemma igen och då kom det ett litet sömndrucket yrväder på fyra tassar och var så löjlig som en liten terrier bara kan vara "Åh, matte! Min bästaste matte, åh vad jag har saknat dig - du har varit borta i flera hundra år!"

En annan hund som var löjlig i helgen var stora tuffa Leonbergern Simba som är rädd för katt-tanten Skrållan. Hon hoppade upp på hans kökssoffa och han tordes inte ens hoppa ner, för han satt också på soffan. Till slut gick Björnta dit och plockade ner Skrållan och Simba blev nästan löjligare än min lilla Frazze. Hans stora rompa gick som en visp och om han hade haft en pratbubbla ovanför huvudet hade det nog stått "Åh, han räddade mig från den onda katten! Han är min hjälte!"