I går eftermiddag åkte jag och Björnta upp till stället där Forden står, ligger ett par mil hemifrån mig. Vi trängde in oss i Nemi, vilket betyder att Björnta fick kämpa för att få in huvudet och sedan hålla andan för att kunna stänga dörren...

När vi kom ut på riksvägen kunde jag konstatera att han förmodligen skulle behöva dra in sitt vänstra knä när jag skulle växla upp till femman. Jaja, det gick ju bra... passerade förbannade Rooses kurva för andra gången samma dag och det blev ingen favorit i repris. Till Björntas lycka, kan man väl tro :P

Han mätte kylaren och jag skrev, tittade på min kromade älskling och suckade längtansfullt. Tänkte försöka få ut han i början av april så att det finns lite tid att kolla över fel och brister innan besiktningen.



Björnta leker tittut med fordens oljetråg


Älsklingen sade att Forden inte stod så dumt till för att få ut, och det får jag väl hålla med om... Var inte så mycket bilar, husbussar och båtar ivägen så det går nog med lite tålamod eller så får man väl sätta han på hjuldollys och rulla ut han :P

Hörde Björnta slita sitt blonda hår när jag nämnde för Sören när jag hoppades få ut min Ford, han har 1,5 månad på sig att hinna allt han måste. Det låter stenhårt och hjärtlöst, men det är det inte... Det är inte menat så i alla fall, dessutom har han ju hur mycket fritid som helst nu :P

Han har ju själv lovat att hjälpa mig med Forden och den ska besiktas i maj så... ekvationen är inte jättesvår :S Men Forden läcker varken olja eller glykol, så det är ju bra! Borde han inte göra heller med tanke på att han fick nya packningar runtom för mindre än ett år sen!