Jaha, veckorna går, månaderna lika så. Nu har jag varit "strandsatt" i Fränsta i nästan två månader. Inte för att jag lider jättemycket, men när man är van att somna tillsammans med sin underbara pojkvän är det svårt att vänja om sig till att somna ensam i en läskigt smal 80-säng.

Men för tillfället är jag lycklig, även om Björnta är frånvarande i mitt liv. Han finns ju i cyberspace och ett sms bort (för det mesta).

Tänkte dela med mig av en otroligt trevlig liten pjäs som jag gärna skulle lägga vantarna på!


Söt liten sak...


Denna charmiga grej är en Ford F150 XLT Lariat från 1989 - och gud vad jag vill ha den! Fast den är inte ett dugg praktisk... Dyr i skatt, dyra jättelika 33-tums däck, och inte drar den lika lite soppa som en modern miljöbil heller...

Idag har jag ringt Tidningen Ångermanland och frågat om praktik, det lät inte helt omöjligt så jag hyser ett svagt hopp. Tur att jag var ute i god tid, kan jag ju säga... Känns som att det mångdubblar mina chanser att faktiskt få praktik där. Jag vill verkligen ha min praktik där, chans till sommarjobb och hela fyra veckor tillsammans med Björnta! Sedan är det bara en vecka i skolan och sedan är det påsklov...

Fast just nu har jag siktet inställt på höstlovet v. 44, det känns lite mer aktuellt att se fram emot det!