...jag länge trott att jag inte kan meka med bilar. Jag drog alltid sönder skruvar, slog mig själv blodig och fick ooont i ryggen. Ofta slutade det med att jag ändå fick lämna bort det till nån som kunde, och inte sällan kostade det då mer p.g.a. allt jag ställt till med mitt mekande.
Det var inte så konstigt. Jag kunde hålla på till tre på nätterna, samtidigt som jag jobbade på dagarna. Jag tog aldrig paus, jag åt och drack inte under långa tider. Stötte jag på problem på grund av bristfälliga verktyg t.ex. så gav jag mig inte. Jag skulle bara bli klar och slet skiten ur mig, hade inget tålamod. Och det förstår ju vem som helst att när hjärnan slutade fungera för fem timmar sedan blir det inget bra jobb gjort.
Nu när jag plockat upp verktygen igen, efter nästan 10 års personlig utveckling i ett 12-stegsprogram, är det på ett helt annat sätt. Tusentals möten med tålmodigt lyssnande på den ena långrandiga tokskallen efter den andra har lärt mig tålamod. Jag har lärt känna mig själv och respekterar numera mina behov, både fysiska och psykiska. Alltså arbetar jag i korta pass, stöter jag på problem så stannar jag och funderar. Visar det sig då att jag saknar rätt verktyg så bryter jag för dagen och skaffar det som behövs. Jag är uppmärksam på hur jag känner mig, är noga med hörselskydd o. dyl. när det behövs. Jobbar lugnt och metodiskt, är påläst om det är något komplicerat som ska göras. Och slutligen ger jag mig inte på sånt jag inte klarar.
På så sätt har jag nu åstadkommit att bakfjädern har nya blanka skruvar i ändarna, med polyuretanbussningar i stället för gummi. För den som inte är Corvettenörd sitter det alltså en tvärställd bladfjäder i glasfiber både bak och fram på dessa bilar. Bromskivorna bak är blästrade, målade med värmetålig färg som ugnsbakats, slutligen svarvade och nu monterade. Jag är riktigt nöjd, det återstår bara att byta klossar också, sedan är jag klar därbak.
Jag stötte dock på problem med den gamla fjäderskruven på höger sida, muttern var fastsvetsad på skruven. Jag kände lite, skrapade och tittade för att raskt konstatera att en vinkelkap borde funka bäst. Jag valde bort att sätta en kapskiva på min gamla borrmaskin, det kan bli rätt farligt, och frågade på FaceBook om någon kunde låna ut en riktig vinkelkap. Det dröjde inte länge förrän jag fick napp och idag kapade jag av nästan halva muttern, avlastade fjädern och skruvade lugnt av muttern, tog ur och ersatte den gamla skruven med den nya, inklusive brickor och bussningar. Justerade höjden så att den stämmer på båda sidor, vet inte om polyuretanbussningarna sätter sig något men är beredd på att kanske efterjustera höjden efter några mils körning. Vi får se.
Inget arbetspass har varat längre än nån timme. Jag får fortfarande ont i ryggen, men jag tar hand om den då, vilar, tränar och dricker mycket vatten. Har inte slagit sönder mig nånstans, använde öronproppar, handskar och skyddsglasögon när jag körde vinkelkapen. Och andningsmask när jag målade, se tidigare blogg, he he!! Kan väl inte säga att jag älskar att meka med bilar men det är ju betydligt trevligare nu när jag gör det på ett bättre sätt, än det nånsin har varit tidigare.
Ett par bilder jag använt förut men tillsammans så att man kan jämföra före och efter, här alltså före...
...och voila, efter.
Nu återstår som sagt bara att byta belägg så är jag klar där bak. Sen får jag väl vända på bilen och ta en titt på framändan också, när jag ändå är igång. Ha det gott så länge!