Du blir säkert förvånad att jag skriver till dig så här dagen efter julafton. Men det är så att jag gärna vill reda ut ett par saker som hänt sedan jag, fylld av förväntan, sände min önskelista till dig. Jag önskade mig en cykel, ett elektriskt tåg, ett par rollerblades och en Spiderman-dräkt. Jag utvecklade min hjärna och intelligens genom att studera flitigt hela året. Inte nog med att jag var bäst i klassen utan jag hade även de bästa betygen av alla elever på hela lågstadiet. Jag ljuger inte när jag säger att det inte finns någon som uppförde sig bättre än mig vad det gäller mina föräldrar, min syster, mina vänner och grannar i hela mitt kvarter. Jag gick ärenden och jag hjälpte till och med äldre personer över gatan. Det fanns inget som jag inte skulle ha gjort för mänskligheten. Hur har du mage att ge mig en jäkla JoJo, en dum visselpipa och ett par sockor. Vad sjutton tänkte du på, din fete djäkel? Trodde du att du skulle komma undan genom att ge mig sådan här skit. Och som om du inte gjort mig illa nog, så gav du den lille grisen på andra sidan gatan, Tommy Nilsson, så många leksaker att han inte ens kan komma in genom dörren. Så kom inte och tryck ned ditt feta arsle i min skorsten nästa år. Då lappar jag till dig. Jag kommer att kasta sten på dina dumma renar och skrämma iväg dem så att du får gå tillbaka till Nordpolen, precis som jag måste göra nu eftersom jag inte fick någon cykel. Dra åt pepparn Tomten. Nästa år ska du få reda på hur illa jag kan bete mig, din feta jäkel!
Med vänlig hälsning
Olle, 5 år.