Vem är vän och vem är fiende? Vem kan man lita på och vem hittar på saker om en? Vem kan säga som det är och vem är feg? Vem vågar berätta och vem tiger? Vem ställer upp och stöttar och vem skiter i de? Vem finns där och frågar på djupet hur är det och vem pratar skit?
Många frågar och inga svar. Vet inte vem jag kan lita på längre. Som många kanske läste i förra bloggen mår jag på ren svenska "käpp rent åt helvete"
Trodde jag kunde lite på folk och de var ärliga mot mig, likasom jag är ärlig mot de, men det var/är för mycket begärt. Alla behöver inte ta åt sig men det finns kanske nån som bör göra det.
Hur som helst, kanske jag är feg och kryper in i mitt skal igen. Men det är så jag fungerar, har vart med om så mycket skit så jag vänder mig innåt och funderar, tänkar och vill bara bort bort så långt som det bara går.
Vill ju må bra men känns som det är svårt. När en sak går åt helvete så sätter tankarna igång alltet. Blir som en riktigt ond spiral nedåt som drar mig ner och jag åker med.. Orken att ta mig ur det finns inte. Bara accepterar det. Kanske en dramaqueen som mamma säger, men jag behär inte mycket.
Funderar på att sova men kroppen inte trött men skallen är utmattad. Kan inte äta, magen vänder sig in å ut. Känner bara att det kommer upp så fort det kommer ner.
Nu blir det iaf något annat. Letar semesterplaner men är lite mycket över min ekonomi.