Jag tyckte min bil kändes ovanligt slö när jag och V åkte upp till Södertälje igår. (Tror det är upp iaf?) Nog för att den inte brukar gå som någon raket men nu gick den ju knappt alls... Det tog inte så lång tid att få reda på vad problemet var dock, det blev ganska tydligt när vi stannade vid rödljus och det rykte som fan från högra framhjulet.

Körde in till kanten och det visade sig att bromsen låg emot. Stackars V fick byta om till mekkläder mitt på en sidogata i Södertälje medan jag tog av hjulet (vilket jag inte fick för honom för han ville inte att jag skulle skita ner mig, jag vägrade att inte hjälpa till när det ändå var min bil som pajat.) Sen fick han typ bända loss beläggen så mycket det gick så att hjulet rullade någorlunda fritt.

Sen åkte vi och åt och när vi skulle åka hemåt hade abs-bromsarna börjat lacka också så bilen lät som en jag vet inte vad... Typ som en irriterad björn. Eller möjligtvis som en brunstig björn... Jag är inte så insatt. (Ska btw försöka lägga upp film på det så får ni avgöra själva.)

Kolla, det gick! EDIT: Nähä, det gjorde det inte alls, kommer ju inget ljud! Men vaf, klicka på länken under istället så kommer ljudet. (För det var ju ljudet som var viktigt.)
EDIT 2: Ångrade mig och tog bort videon, länkar bara istället!

Film på brunstiga björnen: http://www.garaget.org/video/h6o0umqsbadz (Kanske ska jag döpa min bil till det?)

V fick i alla fall äran att köra Volvo hela vägen hem från Södertälje. Eftersom man bara kunde motorbromsa och använda handbromsen och jag skulle bara glömma det och råka bromsa hela tiden. (Plus att jag VET att han insisterade på att få köra bara för att han är så avundsjuk på min bil!) (Liksom, vad är en Supra i jämförelse med en 855 snikmodell??)

Väl hemma i garaget visade det sig att dammskyddet för bromskolven hoppat loss så det kommit in skit. Kolven var inte vacker, såg typ rostig ut fast det var massa skit på den. Skit i bromsarna, alltså! Fick göra rent och smörja upp, sen sätta tillbaka och lufta och provköra och - tada! Fast dammskyddet hade ett litet hål också så det blir till att göra om proceduren snart igen så fort jag köpt ett nytt.



Jag har för övrigt haft en helt underbar helg, söndagen var höjdpunkten med heeelt underbart väder. Trots att det var i söndags bilen pajade så var det så mycket vårkänslor att det bara var härligt ändå. Vår känslor OCH andra bra känslor. :)

Sen blir det för skojs skull lite fler bilder idag också. :D


Packåsna!


Akilah var så skitig så hon fick inte komma in, nu sitter hon utanför köksfönstret och hoppas på att jag typ ska tappa ut lite mat. För det gör man ju rätt ofta, tappar ut saker genom fönstret när man lagar mat.

Ironin är aldrig långt borta.

Det har snöat konstant i två dagar, men jag undrar om vi måste anmäla vår plogbilsförare försvunnen eller något, för någon plogning har det inte skett. Idag, när det blivit nästan 2 dm snö, tog jag saken i egna händer och kopplade på skopan på traktorn. Blev riktigt nöjd med plogningen, det var dessutom så roligt att jag inte bara körde ridhusplanen utan även stallplanen, allén och nästan en km på grusvägen ut till gården. :)


Bonnplogning a la ichi.

Igår fick vi några kubik stenkross att lägga utanför stallet eftersom det blir så jävla upptrampat. Blev rätt mycket över så jag hämtade lite i skopan och passade på att sanda ordentligt i alla våra mördarbackar.



Var så himla nöjd med mig själv efter att ha ägnat typ halva dagen åt att ploga och sanda och fixat så alla hästägare skulle komma upp för backarna osv.

Det var sen som ironin satte in.

På väg hem från stan kom jag lite lugnt och fint i en kurva på grusvägen hemma. Typ 100 meter innan min plogning började så tappade bilen greppet och gled lite fint så där ner i diket. Så sjukt halt. Var bara att lämna bilen i diket och promenera hem, hämta kingen och dra upp den. Gjorde det ensam, som vanligt är man för stolt för att be om hjälp. Var lite halvavancerat att se ngt i mörkret men bilen kom upp i alla fall. Sen hem med kingen, promenera tillbaka och hämta stackars Volvo som trodde han var övergiven mitt ute bland åkerarna.


Stackars min pojkvän!

Bilen klarade sig utan en enda repa i alla fall och det är ju huvudsaken. :)

Har samlat ihop lite bilder med inspiration till alla er bilbyggare. Man måste ju ha mål att sträva efter, annars kommer man ingen vart, eller hur? ;)




Är det en vinge eller är det en kulram?


Misshandlad föredetta 240 med synfel?


Snöplog.


Tänker på en bäver...


Innovativ placering av vingen! Våga tänka utanför ramarna!


Hm.. ja...


För att skydda bakomvarande från avgasinandning!


Så jävla vacker!


Sjukt manlig bmw.


Killen gick in på stylingshopen och beställde "en av varje."


Här var det blått...


Eh ursäkta, du har nog kört över en soptunna eller...?


Inte alls huvudvärk och tinnitus.


Så kallad "snabb-styling."


Lycka till med stylandet och byggandet, nu vet ni att jag har höga förväntningar inför årets utställningar! Innovativt tänkande och unika idéer, ok?

Neeej alltså. Så här äre! Klockan är 20.08, jag har städat HELA stallet idag! Eller halva iaf. Eller ja, ok, en fhjärdedel max! Men det tog många timmar i alla fall! Sen blev jag skithungrig och dom på gården (dvs mina arbetsgivare) lovade att bjuda på mat. Det tog dock fett lång tid innan maten blev klar, satt och hungrade ihjäl framför datorn.

Men den blev klar sen iaf. (Jag missbrukar idag ordet eller uttrycket aknske det är "iaf".)

Och sen drack vi vin till amten! Jag och vin alltså! Jag lovar att jag kan dricka en hel flaska 40% sprit och bli helt lagom på lyset, men när det kommer rödvin med i bilden då tappar vi alla koncept. Jag drack TVÅ SMÅ glas vin till maten. Alltså mindre än vad dom andra gjorde. Drack inte ens för att bli tjoho, drack för att det är gott till maten, ok?!

Det tar ungefär tre skeunder från att jag svalt första klunken rödvin till att det säger pang i mitt huvud, så är det varje gång. Det kan ju för fan inte ens vara fysiskt möjligt för alkoholen att nå mitt huvud på tre sekunder?!

Nu måste jag i alla fall sitta här hemma och garva klart, sen måste jag nyktra till så jag kan ge hästarna kvällsmat. Sen ska jag ta med mig datorn, filmen och chokladen till sängen och föröska hålla mig vaken genom hela filmen vilket redan nu kan meddelas är ett MISSION IMPOSSIBLE.

Funny story btw, det där emd filmen. Kollade som vanligt på Oprah för max två dagar sen, då var Nicole Kidman där och pratade om filmen Australia som tydligen gått på bio i julas typ utan att jag märkt det. I alla fall, var fett fina scener från den där filmen (såna scener som får mig att bli HELT ÖVERTYGAD OM att jag BARA MÅSTE flytta till Australien och gifta mig där! Precis samma sak som när jag ar i Egypten och blev kär i landet (plus att dom har arabiska fullblod i överflöd där) - jag blev HELT ÖVERTYGAD OM att jag BARA MÅSTE flytta till Egypten och gifta mig där!!) (Kommer inte ihåg om jag är inne i en parantes eller inte längre?!)

Men hur som helst, bestämde mig för att jag verkligen måste se den där filmen. Och nu idag vid middagen frågade Gunilla om jag ville låna en dvd de hade hemma, med en film som hette Australia. JA TACK! Sammanträffande. Jag är såå nöjd. Missnöjd dock för jag kommer inte roka se hela filmen, får ta resten tomorrow!

Vafan jag är verkligen inte nyker, hur kunde det här hända?! Jag drack ffs BARA TVÅ GLAS VIN!

Dock - vin är bra på kvällen. Jag blir 90% trött och 10% full. Ni kan ju tänka er hur trött jag är just nu med andra ord! Fan måste bli klar i huvudet nu så jag kan ta in hästarna, annars får jag ju aldrig lägga mig!

(Vilket liv jag har, min fredagkväll slutar halv 9 för då har jag redan hunnit bli full och däckat - ENSAM HEMMA!)

Jaja, godnatt!

Shit, min hund pruttade just hur jävla högt som helst! Hahahaha.

Vilken meningslös dag! Eller jag är nöjd med den, men för utomstående kanske jag verkar ha ett meningslöst liv. Jag har ägnat hela dagen (dvs kl 9-15 med paus för Top Model och lunchfodring av hästarna) åt att hänga på Warpdrive och läsa quotes. Dvs www.warpdrive.se, massa citat från nördar på IRC osv. (DÄR kan vi verkligen prata om folk med meningslösa liv, det är säkert därför jag känner igen mig så mycket och känner mig lite hemma där bland quotesen.)
Gjorde en liten överslagsräkning i huvudet och kom fram till att jag hittills idag har läst över 700 quotes. Merparten av dem har jag läst förut, för varje gång jag går in på Warpdrive fastnar jag och läser om alla quotes i hela databasen under en eller ett par dagar. :)

Jag älskar Warpdrive! Sitter och garvar högt för mig själv, bättre än tv, bättre än youtube, bättre än alla bloggar med fräckisar på garaget.org... ;)

Måste förstås klistra in några exempel, försök komma in i nörd-stämningen först så blir det roligare. Föreställ er wow- och lanskadade boys utan kontakt med IRL-världen som dricker fem liter cola om dagen, är vakna på nätterna och sover på dagarna samt högst troligt jobbar med programmering. :D


<frappe> finns det någon som kan komma på en uppfinning som är gjord av en kvinna? det måste ju finnas nåt
<smax> singelolyckan


<Lunken> Jag har själv provat att gå med stavar fast det tar så lång tid att gå någonstans för varje gång jag möter någon kastar jag in dom i skogen. Så för varje halvtimmes träning så leter jag efter stavarna i 20min.


<drakir_> Haha, övningskörde idag... Så lackade jag på backspegeln
<drakir_> Så säger jag "Asså, backspegeln suger ju kuk!"
<drakir_> Morsan som satt brevid kollade på mig och sa
<drakir_> "Då vet jag vem som tagit den om den är borta"


<@judas> vad säger ni inom LUF om att ta den i röven samtidigt som man knullar en brud?
<@judas> är det ok eller rentav uppmuntrat beteende?
<@capitol> luf har en stark traition av att vara socialliberala, vilket i praktiken betyder att vi svänger åt båda hållen
<@omikjam> måste vara jobbigt i trafiken


<ThrasheR> fan
<ThrasheR> idag är jag på G
<ZooNZweI> ThrasheR : snart kan du hela alfabetet

Jag har påbörjat en ny teknik för att vakna på morgonen. Jag har världens längsta startsträcka så min klocka ringer första gången 05.15 och sen går jag upp 7. Men nya tekniken är att ställa in klockan på radio istället för signal. Så kl 05.15 går P3 igång och det är jättetrevligt sen när Morgonpasset börjat (jag älskar Kodjo och numera älskar jag även Martina för hon är precis lika förvirrad som jag! Dessutom pratar hon värmländska, det gör ju inte jag, men det får henne att låta extra förvirrad.)

Men i alla fall. Ni vet när man är så där mitt emellan sömn och vakenhet? Man är lite koko då. Och när man ligger och lyssnar på folk som pratar (som är lite koko de också) i mitt emellan-läge så kan man få till ganska konstiga grejer. Man blandar typ ihop det man hör, med det man drömmer. Sen vet man inte riktigt vad man faktiskt hört, för man är inte medveten om att man lyssnar på någon som pratar utan pratet bara inkluderas i drömmen. I morse pratade de om något renskinn som börjat tappa hår. Jag blandade in det i någon dröm som handlade om en elefant och en katt med tulpaner i en glasvas.
Ja jag vet faktiskt inte... Skumt!

Jä well, I have an announcement to make!

Jag ska lämna Strängnäs och flytta hem till Mora igen. Eller "hem", vet ju inte riktigt vad som är hemma längre, jag är lite lost här i världen.
Veronica Maggio sjunger: Och jag var 17 år, ville inte va den som blev kvar (...) jag blev en av dem som aldrig kommit hem.

Men i alla fall. Har sagt upp mig från jobbet på gården och flyttar förhoppningsvis i slutet på april. Vet inte vad jag ska göra i Mora, har inget jobb, ingenstans att bo (min lägenhet blir dock ledig 1 juni, men vet inte om vi kommer behålla eller sälja den) och ingen säker stallplats än. Men ska söka en utbildning till hösten och måste flytta nu eftersom mitt sto fölar i juni, och hon kan inte flyttas när som helst.
Så hästarna (eller hästen, vet ju inte ens om min tävlingshäst lever då) flyttar jag upp i mitten/slutet av april och jag själv... någon gång. Alltså min hjärna är en ytterst rörig plats just nu, jag vet ingenting, ingenting är bestämt och jag KAN inte bestämma någonting just nu heller. Väntar på besked om hästen, ifall han får leva eller inte, väntar på besked om lägenheten, väntar på besked om utbildningen, väntar på besked om jobben jag sökt.
Har ingen aning var jag ska göra av alla mina möbler när jag flyttar, eftersom jag har minst en månads glapp innan jag får tillgång till lägenheten efter flytten. (Det är vår lägenhet som vi äger, men har haft den uthyrd under tiden jag bott här nere och hennes kontrakt går ut 1 juni.)

Men fick bara ren panik över att sitta fast här på en gård mitt ute i ingenstans hela sommaren. Även om jag har semester, så kommer jag ju ha ett nyfött litet föl att ta hand om, och kan inte åka bort.

Ja jag vet inte, om jag brukar vara förvirrad i vanliga fall så är det ingenting emot vad jag är just nu. Känns som jag har tappat bort mig själv i en hög av allt och inget, men det är bara mitt eget fel.

Men - det kommer lösa sig. :) Alltså, ni ska inte tro att jag sitter och är deprimerad, för är det något jag lärt mig i mitt liv så är det att allting löser sig bara man ger det en chans. Och flyttat rakt ut i ingenting, det har jag gjort förut. Har ju inte bara mig själv att tänka på, allt ska klaffa och fungera med hästar, hund och katt.

Men Mora kan skatta sig lyckliga, inte bara ska dom få mig på halsen igen, de kommer även få glädja sig åt nöjet att se världens bästa Volvo rulla på gatorna. :)

Var som känt i Mora i helgen, min satans hurtbulle till bror åkte Vasaloppet för andra gången på en vecka i söndags så jag tänkte jag skulle ge honom äran att mötas utav MIG vid mållinjen. Då kan man ju förstå att 9 mil på skidor känns överkomligt med tanke på vad som väntar en vid målgång!
(Det är så härligt med alla gubbar i lite blandade åldrar som stakar sig in mot "I fäders spår - för framtids segrar"-porten med is i skägget och fruset snor över hela tröjan. Detta utsätter de sig för frivilligt av någon anledning. Till och med betalar för skiten, trots att de har halva vägen kvar att åka när vinnaren redan gått i mål. Oförklarligt.)

En halvtimme innan jag skulle åka i fredags kom jag på att jag hade tvätt i maskinen, så det blev till att torka kläder med hårtorken som en tokig. Dock visade det sig vid ankomst till ett snöigt Mora att husbonden själv, hos vilken jag var inkvarterad, var i ungefär samma situation själv, bara att han hade klätt på sig sina blöta kläder istället!

Min facebook-status är just nu: "Lyssnar på Elvis och undrar om jag inte blivit lite tjock på sistone?"

Ja nu har de två sakerna ingenting med varandra att göra. Elvis har inget med övervikten att göra och jag tror inte lvervikten har något med Elvis att göra heller. Alltså, det potentiella övervikten. Jag vet inte om så är fallet än, men jag råkade se mig själv när jag gick förbi spegeln iklädd leggings (som hos mig oftast tjänstgör som långkallingar och oftast glider ner så att de sitter på halva rumpan ungefär) och en t-shirt som jag nog haft sen jag var 10 ungefär, för den går bara ner över halva magen. Ni kan ju tönka er att den här klädeskombinationen inte är den mest smickrande (dock går jag inte klädd så här bland folk, även fast jag inte alltid håller klädkoden så har jag någonstans dragit en gräns!) och när jag råkade få en glimt av mig själv och det partiet som sticker fram mellan leggings på väg neråt och t-shirt på väg uppåt, slogs jag av tanken att jag kanske håller på och blir tjock?!
Men jag vet inte, det är svårt att avgöra, jag fick bara en sån tanke. Och jag har ingen våg heller så jag kan vare sig bekräfta eller (motsatsen till bekräfta, vad är det?) påståendet. Jag får väl gå ned och hänga mig i hövågen i stallet imorgon. Ja alltså inte hänga mig som i begå självmord, så deprimerad blev jag inte av spegelbilden, men hänga mig i den för att väga mig. Dock går den bara till 30 kg och nog för att jag helst undviker övervikt, men jag tror inte att 30 kg kommer vara min målvikt.

(Sitter i skrivande stund och tittar ner på min mage, den SER större ut än vad den brukar alltså. Men är det vanligt att övervikt kommer så där *poff* över natten bara? Jag kanske helt enkelt är gravid? Men är det vanligt att graviditet kommer så där *poff* över natten då?)

Ja, ja, om det blir så att jag klämmer ut en liten faderlös unge innan påsk så lovar jag att blogga om det! (Och den kommer gå att se live på Elmia!)

Vi hade träningar på gården idag, och då kommer den en del utomstående ryttare hit med sina hästar. Jag stod och tittade på dem från rampen till gödselstacken och slogs av att alla ryttare (tjejer så klart) har sina pojkvänner med sig. Kanske vågar dom inte köra bil och släp, så att det är därför. Men pojkvännerna står ju knappast sysslolösa efter ankomst heller, då får vackert hålla i hästen, bära hinkar och påsar, promenera runt med hästen medan tjejen byter om osv.
Det är samma sak på tävlingar, då har de flesta med sig sin sambo/pojkvän/man som får agera springpojke, hinknisse och allt-i-allo (eller som det heter inom distansritt: BoB=Bära och Betala).

I alla fall. Först och främst undrar man ju var dessa tjejer hittat så tappra, engagerade, snälla pojkvänner? Sen undrar jag även om pojkvännerna i fråga har något eget intresse för ridsport pch hästar, eftersom de har tid att åka med tjejen på träning en fredag förmiddag.

Men, sen kan jag inte heller låta bli att undra, hur dessa tjejer skulle klara sig UTAN kille? Skaffade dom hästen eller killen först?
Personligen tycker jag inte ens att det BEHÖVS någon hjälp. På tävling är en helt annan sak, men att t ex åka på träning ensam, det är ju inte ens svårt? Nog för att ett par extra armar kan vara välkomna när man ska hålla i både häst och bära utrustning samtidigt, men man klarar det ju ensam. Men de här ryttarna som kommer hit till oss t ex, måste ju ändå ha ansett att dom inte kunde åka själva och bett om hjälp. För det kan väl knappast vara så att dessa pojkvänner bara sitter hemma och rullar tummarna i väntan på att få hjälpa flickvännen lasta häst, och sedan stå en timme i ett genomkallt ridhus och lyssna på en gubbe som står i mitten och ropar instruktioner till tjejen?

Hur som helst, det är givetvis upp till var och en, och det jag egentligen tänkte komma till med allt detta svammel är detta med olika intressen i ett förhållande.

För sen finns det de pojkvänner som aldrig visar sig i stallet. När de väl t ex skjutsar flickvännen till stallet, går de inte ens ur bilen utan släpper av utanför och åker. Jag har delat stall i ett års tid nu med en tjej som har ett fast förhållande med en kille som hon bor ihop med. Jag har aldrig ens sett pojkvännen, trots att tjejen ändå är i stallet sju dagar i veckan, året runt.

Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon som inte brydde sig ett skit om hästar. Inte för att jag behöver någons hjälp, inte för att jag vill ha ridsällskap, någon som bär, betalar eller kör omkring mig och hästarna. För det klarar jag utmärkt själv!
Men av den enkla anledningen att om någon älskar mig ska väl den personen också visa intresse för det jag brinner för? Jag menar, hade jag nu råkat haft en pojkvän och han hade haft ett stort intresse för säg... curling, nog hade jag velat följa med och titta på träningar och tävlingar och lära mig mer om sporten. Jag har personligen noll komma noll intresse för curling, men om killen jag älskar hade haft det som sitt största intresse och ägnat en stor del av sin tid och sitt liv åt det, då hade jag självklart brytt mig om det.
Så om en person visar noll intresse för mina hästar, som faktiskt är en väldigt stor del av mitt liv, då hade jag tagit det som noll intresse för MIG. Det hade aldrig fungerat för mig! Det handlar givetvis inte om att killen måste börja rida och gulla med hästarna, utan det handlar snarare om ett intresse för mig i den miljön som mitt intresse innebär. Inte att han måste vara intresserad av själva hästarna, utan av den jag är och hur jag lever, det vill säga som hästägare, uppfödare, tävlingsryttare och inbiten fantast.

Nej! Jag ger upp. Har suttit här i fem minuter nu med en blank textruta framför mig på datorn och inte fått fram ett enda vettigt ord. Jag har stora saker på gång så det lilla utrymme för Aktuellt som finns i mitt huvud är grymt upptaget

Äsch, jag skojade bara, jag ger inte upp. Jag ger aldrig upp. :)

Mitt X var det ja. X är givetvis kort för Xenophon, som är min vackra lilla pojke på fyra ben. Han opererades som känt för typ en månad sen och går nu i en liten sjukhage som är 5x5 meter stor och har tråkigt. Jag tycker väldigt synd om honom för att han inte får leva det liv en häst borde få leva, men det rättfärdigar inte att man beter sig som en idiot. Vilket han iofs alltid varit duktig på att göra, även när han levde ett bra liv innan skadan.
Men idag gick han över gränsen när jag tog in honom från hagen. Först sparkade han efter Akilah, med båda bakbenen på en gång. (Vilket jag innerst inne kan känna är motiverat, eftersom Akilah har en förkärlek till att promenera precis bakom hästarna, så nära att deras svans hänger ner i hennes ansikte. Jag har försökt tala om för henne att det föreligger vissa risker med den positionen, något hon inte tagit till sig. Men som sagt, det finns inga ursäkter för att bete sig som en idiot.)
När jag blev arg på honom för den mycket uppenbara sparken, vände han sig emot mig och reste han sig på bakbenen. Där stod jag mellan frambenen på min häst och hade väl någonstans i bakhuvudet en känsla av att detta är ganska farligt, men allt jag kan göra i såna situationer är att bli arg. Mitt lilla pucko till hästskrälle som jag älskar så mycket, fan vad jag blir arg på honom ibland! Jag blir så där arg som de i tecknade serier, röd i ansiktet och så kommer det rökmoln ur öronen.
Drog ner hästfan på marken igen, släpade in honom i stallet innan han hann resa sig mer, satte på stigbettet och gick ut igen. Här ska trimmas!

(Nej jag slår inte mina hästar, jag är ingen djurplågare och jag är ingen förespråkare av skarpa bett, men MAN FÅR INTE RESA SIG MOT FOLK. Man får inte bete sig hur man vill, framförallt inte om man är en 500 kg stor häst, inte ens när man är sjuk och det är synd om en. Om hästen är på väg att bli en fara för en, då skiter jag i natural horsemanship och mjuka metoder. Så är det med den saken.)

Han har alltid varit lite småkorkad min häst dock, och aldrig svårövertalad. Han är den där lilla osäkra pojken på dagis som försöker ta efter de stora, coola killarna genom att spela tuff. Men det är alltid bara en fasad, på insidan är han världens snällaste och mest okomplicerade. Så det tog ju inte många steg innan han var en liten ängel igen.

Nu ska jag gå och ta ett halvjobbigt samtal med min arbetsgivare.
Tomorrow - I will travel north! Till de sälla jaktmarkerna. Eller nej... så säger man ju när någon dör? Ah, ni kan va lugna, JAG SKA INTE BEGÅ SJÄLVMORD IMORGON! Så har vi rett ut den saken också.
Vad jag ska göra däremot är att åka hem till Mora. Trängas med "alla jävla stockholmare" som ska åka Vasaloppet. (Note här att jag själv varit stockholmare i 18 år. Dock numera konverterad till lantisfjolla.)

Om jag tänker tillbaka på de senaste veckorna så tycker jag att jag har varit förskonad från senildemens. (Alternativt har jag bara glömt bort de gånger jag glömt.) Men det blev i alla fall ändring på det idag, då jag skulle skriva teorin för BE-kort.

För det första, så hade jag glömt bort att det var idag. Så jag hade helt glömt bort att plugga. (Jag vet att jag har sagt till några "nej nu måste jag plugga teori", men jag kan villigt erkänna att ingen av de gångerna har jag faktiskt gått och pluggat teori, antagligen för att jag glömt det.)

Jag kom i alla fall på igår kväll, att jag hade uppskrivning idag. Så kl 23.15 plockade jag upp BE-boken och läste så långt jag orkade innan jag somnade. (Typ 23.18.)

Kl 13.00 var provet i Eskilstuna, så efter att min morgonvana trogen ha sett klart på Top Model hoppade jag in i duschen, slängde på mig mina älskade mjukisar och någon tillhörande tröja. MEN - hör och häpna - jag ångrade mig sen och bytte mjukisarna mot ett par jeans istället. (Som, insåg jag vid ankomsten till Vägverket lite senare, var HELT otvättade och hade en stor fläck mitt på ena benet...)

Precis innan jag skulle åka, kom jag ihåg att jag måste ta in en av hästarna. Så med mina enda icke-stall-vinterskor sprang jag ned till hagarna och hämtade hästen. Mina icke-stall-vinterskor är inte mycket till vinterskor dock, för de är inte varma, de läcker in som fan och är allmänt obekväma för att sulan typ lotsnat från resten av skon så den glider omkring under foten när man går. (Fattar ni?)
Så när hästen väl var inne var jag genomblöt om fötterna, men hann inte byta skor utan började jaga rätt på alla hundar som ska vallas in i respektive hus. Akilah är inga problem, de andra hundarna på gården däremot har inget diplom i lydnad. Den ena är en högst osocial gubb-hund som vägrar lyssna, den andra är en högst social gubb-hund men som omöjligt kan lyssna då han är stendöv.


Idag var jag tacksam över fyrhjulsdriften.

Jag kom i alla fall fram till Vägverket i lagom tid, och det var då det slog mig som en blixt från klar himmel. Fotograferingen!!
Jag hade HELT glömt bort att man skulle ta foto innan provet. Och där kom jag halvsvettig, med smustiga kläder, osminkad, blöta skor och hår-direkt-ur-duschen (dvs halvblött, oborstat, tovigt).
Mitt körkortsfoto blev ingen höjdare kan jag avslöja...

Mitt teoriprov blev inte heller någon höjdare för den delen då jag insåg att mitt uteblivna pluggande faktiskt avspeglade sig på resultatet och jag fick 1 poäng under godkänt. Dock fick jag flashbacks från mitt B-teoriprov (då jag fick 1 poäng under max, om jag får be att tala om det!) och därför var jag enbart lycklig när jag kunde gå ut från provsalen och faktiskt sätta mig i bilen och KÖRA hem! Haha! Till skillnad från de misslyckade icke-körkortsinnehavare som oavsett framgång på provet får ta bussen hem.


Jag har skrivit om detta förut, men det var längesen och då endast som en notering: Jag skulle lyssna på en ljudbok på CD i datorn. Var ju jättetrevligt tyckte jag, att lyssna på ljudbok under tiden som man surfade. Valde en av Liza Marklunds böcker ur Gömda-serien. Jag lyssnade i ungefär en halvtimme och tyckte att boken var lite konstig. Då har jag ju ändå hört att Liza Marklunds böcker ska vara lättförstådda, men jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag inte hängde med i handlingen. När uppläsarrösten efter 40 min presenterade en prolog, började jag verkligen fundera. Prologen kommer ju sällan tre fyra kapitel in i boken. Öppnade WMP och undersökte saken och upptäckte då att spelaren var inställd på Random. Kanske inte helt konstigt om man inte hänger med i handlingen då. (Desto konstigare dock, att man lyssnar 40 min innan man inser det.)

Rubriken på dagens blogg lånad av Martina Haag vars självironi jag tidvis kan känna igen mig i.... :P

Jag har typ gått tusen mil de senaste tre åren. Alltså bildligt talat. (Mycket möjligt bokstavligt talat också.) Alltså... jag har blivit så sjukt otjejig och ofräsch!

Men så här. Jag kom in på en lista över de rikaste kommunerna i Sverige enligt Metro.
Slutsatsen blev att jag är född och har bott 18 år i Sveriges 9:e rikaste kommun och har gått gymnasiet tre år i den rikaste kommunen i landet.

Om NÅGON av dem jag gick i gymnasiet med visste att jag flyttat ut på landet, bor i en stuga som jag får dela med tre miljoner myror på sommaren, kör traktor, mockar skit och håller på med bilar på fritiden så hade de ramlat baklänges i sina designerskor.

Inte för att jag saknar något.
Men jag har tänkt lite... Jag har inte köpt nya kläder på över ett halvår. Och sist jag gjorde det, handlade jag på herravdelningen! Jag orkar typ aldrig klä mig i något annat än mjukisbyxor eller på sin höjd mina svarta jeans. Och mina favoritskor är tygskor från i somras som är helt sönder och inte alls vita längre. Så går jag runt med i stan. Förutom de gånger jag inte orkar byta från ridbrallorna förstås...
Hade alltid utsläppt hår förut, nu har jag inte varit hos frisören på två år, klipper mig själv och har det alltid uppsatt.
Dessutom har jag inga tjejkompisar längre. Bara några som jag känt hela livet, men jag träffar dom så sällan numera. Känner däremot massor av killar.
Och jag har typ slutat gå ut på krogen. I helgen körde jag runt på stan i mina skitiga, trasiga mjukisbrallor och åt godis istället. Och berättade väldigt ingående för kvällens sällskap om min magsjuka två dagar tidigare och om hur mycket jag hade spytt. Fräscht?

Fast missförstå mig rätt, jag är fett nöjd med mitt liv.
Jag kan vara fin om jag anstränger mig, jag orkar bara inte. :)

One more thing. Var i garaget i helgen och provmonterade mina sommarfälgar. Höll på och stökade runt lite i motorn också och av ngn anledning la jag min väst på motorn medan jag bytte däck. Sen skulle vi förstår fota bilen med sommarpjucksen på, så vi stängde igen motorhuven med min väst under. Alltså, jag såg ju att den låg där men skulle bara stänga tillfälligt för att få en schysst bild.

Tre timmar senare, när jag hade kört hem till Micke i stan och blivit bjuden på mat, började jag sakna min väst. Och ja, ni kan ju gissa vart den låg... Den hade överlevt dock!

Japp, jag drömde om en garaget-medlem inatt.

Det var lördagkväll i Strängnäs och gatorna var fulla av bilar som var ute och cruisade. (Det stämmer inte helt överens med verkligheten.) Jag var som bäst upptagen med att förfölja en bil som var exakt likadan som min men som höll sig undan hela tiden när jag ville se vem som hade den.

Vi har en lååång uppförsbacke som slutar med en rondell på ett ställe i stan.
Bäst som vi kör runt längst ner i den backen kommer en lila lastbil med släp och bränner däck i full fart heeela vägen upp till rondellen. Den burnar så mycket att två av däcken flyyyger av ut i skogen. Men den slutar inte för det utan lastbil med släp och allt driftar genom hela rondellen och burnar tillbaka neråt igen.
Fast ungefär när de kommer ut på raksträckan igen så får den sladd och sen kör den emot en trottoarkant i full fart. Då blir det TVÄRSTOPP, det tar så tvärstopp att hela lastbilshytten viker ihop sig på mitten. (Alltså överdelen typ viker sig framåt.)

Jag bestämmer mig för att faktiskt vara lite av en vardagshjälte och går ur bilen och fram till den ihopvikna lastbilshytten för att kolla om den som körde är ok.

Då hoppar Foyrik ut ur det krossade fönstret och hostar upp en massa bensin och springer iväg till sina kompisar som sitter i en bil bredvid.

Då går jag tillbaka till min bil och säger åt dom som sitter i den "Äh, jag vet vem det där är, han klarar sig."

Det var den lördagkvällen det!

(Och jag vill tillägga att jag faktiskt drömt om Ellen/Vivendi en gång också! Har jag för lite liv utanför garaget?)

Uppdatering, så här såg den ut:

Kanske inte ser ut som en lastbil men vafan jag var inte vaken när jag hittade på det!!

Jag vill börja med att skryta med att jag gjorde färskpressad apelsinjuice till frukost idag, med äpplen och lime i också. Mmmm! Funderar dock på att äta något mer till frukost, jag blev liksom inte mätt på ett glas juice. (Sett till tiden det tog att göra dock, så borde man ÅTMINSTONE fått bli mätt tycker jag, men men....)

Jag avslutade veckan med en rejäl magsjuka, spenderade lika mycket tid med huvudet i toaletten som liggande i sängen. Jobba måste man ju göra ändå, hästarna kan man liksom inte bara ställa av och få tillbaka på skatten för. (Fast det hade varit ett välkommet koncept om någon fick det att fungera.) (Dock har vi ju inte skatt på hästarna så den behöver man inte införa!)

Alla Hjärtans Dag (som är min största hat-högtid) ska självklart spenderas med min Älskling. Ja för jag ska in till garaget och ge Honom ett bad och provmontera sommarfälgarna.
Det här är för övrigt en dag jag är mycket lycklig över att vara singel, för det går tydligen inte att komma undan rosor, geléhjärtan och rosa kort annars. (?) Sliskigt och påklistrat och... euw!

Hur som helst så är det sol och snö ute idag så jag gissar att det blir en del bilder tagna av bilen idag när den är nytvättad och ännu mer najs än i skrivande stund.

Önskar ingen en trevlig alla hjärtans dag men däremot en übertrevlig lördag!

Igår var det shopping för hela slanten. (Bokstavligt talat.) Åkte till Sthlm i sällskap av Johnny och köpte angeleyeslyktor och 17" momofälgar till Volvon. (Höll på att skriva Forden, var är det för feeel på mig?)

Så nu kan jag sälla mig till skaran som vill ha vår och torra vägar så fort som bara möjligt!


Nya fälgarna, va tvungen att kolla hur det kommer bli...



Montering ikväll och bildbomb på det.

Sen blev jag även fotad av en fucking fartkamera! Jag hatar dom jävlarna. Står fullt av dem mellan Strängnäs och Enköping, men de har aldrig varit på när jag kört där förut så nu har jag slutat bromsa för dem. Inte smart! 100 blås förbi en på 70 väg. (Dom står så jävla strategiskt placerade också, typ 30 meter efter att det blir 70...) Jaaa ja. Det var ju inte jag som körde! Eller hur? Det är historien iaf.

Var även in på the Phone House igår igen eftersom jag tydligen glömt ändra minakortuppgifter efter att jag bytt visa-kort. (Eller någonting sånt, har inte riktigt koll på vad jag gjorde där.) Det slutade i alla fall att jag och samma kille stod bakom disken och kollade på bilar på Blocket och garaget.org i 45 minuter. Han höll på och skulle köpa bil och vi kom in i en Volvo vs. BMW diskussion som nog kunnat ta hela dagen.
Hur som haver, idag ska det i alla fall vara klart så jag ska in där igeeeen och hämta ut en ny mobil. Wee wee.

Jag har varit produktiv idag (icke) och lagt upp presentationsfilmer på hästarna på Youtube. Jag är en sån där sentimental skit som kan gråta över det mesta på tv eller internet. Kan sitta och youtuba och gråta över allt möjligt, bara det är sorglig musik till.
Så ni kan tänka er att stämningen här på gården är lite tryckt nu när jag gjort en film över min gamla trotjänare med sorglig musik i bakgrunden. Det var inte alls meningen att det skulle bli någon snyft-film men det är klart det kommer upp lite minnen. (Kan meddela att jag snyftar över filmerna på de andra hästarna också, som fortfarande står i stallet och lever i allra högsta grad, så ja, jag är en tönt.)

Filmerna finns här för den som är intresserad:
http://www.youtube.com/user/ichibon100 (dom pluppar upp lite efterhand så alla kanske inte ligger uppe än)

Måste tänka efter lite var jag ska börja...

Äh, tar allt kronologiskt, det är bäst.

I fredags.. nej vänta! Vafan, fredag har jag ju skrivit om redan? Ja, isf var det i lördags, som jag skulle gå ned till stallet och hade klätt på mig stallskor och allt. Kom på att jag hade glömt mobilen på tv:n, där den låg på laddning, men orkade inte ta av mig skorna igen. Och ville inte gå in med dom heller för det blir så skitigt. Så jag stod i hallen och tog tag i dörrkarmen och hääängde mig in för att nå mobilen. Och det gjorde jag faktiskt. Men råkade dra till i laddaren så att mobilen åkte i golvet. Ja ja, den är ändå rätt van vid det. Jag har tappat den rakt ner i betonggolvet i stallet ganska många gånger.
Fast när jag tog upp mobilen den här gången, så var HELA skärmen spräckt. Man brukar prata om tusen bitar och jag lovar att det inte är någon underdrift i sammanhanget! Såg ingenting av displayen för att glaset va helt paj.

MEN! Jag var faktiskt för en gångs skull väldigt smart då när jag köpte mobilen i somras. För jag har försäkring på den! Woho. Gratulerar, Sophia! Tack!
Så jag rullade in till the Phone House i Stränkan och visade upp den för killen som jobbade där. Han bara skrattade när han såg mobilen och vände sig om till sin kollega och sa "Har du någonsin sett någon som lyckats spräcka sin mobilskärm i SÅ HÄR många bitar?!"

Det står i försäkringsvillkoren att dom bara ersätter med en ny likadan mobil. Fast jag hade redan innan mobilen gick sönder tänkt reklamera den, för batteriet är pissdåligt. Så fort man lägger på efter att ha pratat med ngn, så dör den. Även fast den är nyladdat och man bara pratat i 2 minuter. Den dör typ aldrig mitt i ett samtal utan bara när man lägger på. Skitdrygt!

Men iaf, stod rätt länge och pratade med killen där i butiken, vet inte varför egentligen. Alltså nu när jag tänker på det kommer jag inte ihåg vad vi pratade om, men det tog lång tid iaf. Fick fylla i massa papper.
Sen kom det en full gubbe i reflexjacka och gick raka vägen in bakom disken. Ingen av dom som jobbade där brydde sig, dom verkade känna honom. Sen kom gubben ut igen från personalrummet liksom, och gick och satt sig i butiken och skrek fitta. Då sa dom att han skulle prata lite tystare. Men det var tydligen helt ok att han satt där på the Phone House och skrek fitta en lördag förmiddag?

Ja ja. Det jag skulle komma till var i alla fall att killen efter en stund frågade vad jag ville ha för mobil sen när jag skulle få en ny? Vadå, får man välja det, frågade jag.
"Nej egentligen inte, men det beror på mig och hur snäll jag är. Sen är det klart att du inte ska ha en LG (jag hade berättat att vi inte kom överrens, jag och mobilen), dom är bara skit. Vi hittar en bättre mobil till dig!"

Men: WOHO! Fett! (Jag har senaste tiden börjat missbruka ordet "fett", det är fett omoget, jag vet!)

Sen frågade jag om dom hade någon lånemobil jag kunde ha i helgen, medan dom behöll min spräckta LG. Nej det hade dom tydligen inte, för den var redan utlånad.

"Fast vänta... Vi kan ta en av försäljningstelefonerna." Så gick han och hämtade en sprillans ny Nokia bland dom mobiler som ska säljas, och öppnade åt mig.
Det är en jävla skitmobil, kan jag tala om. Men bättre än ingenting.

Och jag kan passa på att säga att jag har inte kvar några nummer längre, så om folk hör av sig och jag verkar oförstående är det för att jag inte vet vem det är som ringer! (Några har redan erfarit det...)


JÄVLAR vad mycket det blev skrivet om den där mobilhistorien. Tänkte skriva även om min helg i Gävle, men det skiter jag i nu. Kommer inte orka kontrolläsa allt då. (Om inte ens jag orkar läsa det jag skriver, kommer verkligen ngn annan det då?)
Kan i alla fall meddela att det snöade så in i helvete i Gävle, så jag var fett tacksam för mina nya vinterdäck när jag skulle åka hem igår. (Från och med nu, säg till mig varje gång jag använder ordet "fett", det är nämligen INTE OK!)

Hejdå!