Jaha, den där "lilla" sparken resulterade i 5 timmar på akuten, röntgen, smärtstillande och ett par kryckor som jag ska umgås med den närmaste veckan. Skidåkningen var det ju bara tack och hej till, så även bilkörningen imorgon (förslag på hur jag ska ta mig till Mora för julfirande emottages tacksamt) och även all normal promenadverksamhet jag planerat bedriva inom den närmaste framtiden.
Mitt knä är typ blått, dubbelt så stort som vanligt och gör oooooont.

Corina är min favorithäst just nu, det förstår ni va. :)

Hästfan sparkade mig rakt på knät. :( En riktig 10-poängare med klockren träff.

Ont, det gör ont men det går ...inte! Jag kan inte gå. Inte stå heller. Inte på det benet iaf. Snart måste jag ringa mamma och gråta i telefonen så det slutar göra ont.

Jag måste säga att jag är lite nervös för hur jag ska få ut alla hästar imorgon... Och för hur jag ska kunna delta i skidåkningen på lördag! Någon som vill istället för mig?? Ha ont alltså.

Underbara människor det finns på g.org!



Tusen tack söta ni!

Jag börjar få till det så bra nu att jag begår mina misstag lite mer tätt inpå varandra, så jag kan sammanfatta dem i en och samma blogg! :D

Kom hem igår vid 19 från att ha varit på kryssning, med lite Mora-folk. Grymt kul. Men iaf, kommer hem skittrött men det är så sjukt tråkigt att gå och lägga sig tidigt, plus att då blir det ju måndag fortare. Så jag plågar mig till kl 22 åtminstone, då jag äntligen tillåter mig själv lite sömn. Går och lägger mig och blir lite irriterad över att det är en hund som skäller någonstans långt bort. Tänker att det måste vara grannarnas hund, men det stämmer inte, det är fel skall. Sen har vi liksom inga fler grannar på ganska långt avstånd så ju mer jag tänker på det desto konstigare verkar det.
Tills det går upp för mig att det är min hund som skäller. Jag släppte ut henne när jag kom hem, sen har jag tydligen glömt bort henne...

Imorgon blir det färd till kliniken med mr X igen. Eftersom jag är så sjukt duktig på att förbereda, skulle jag göra det även idag genom att åka in och tanka upp Mondeon så att jag slipper göra det imorgon kl 06 med hästen på släp.
Slänger på mig ett par skor och springer ut till bilen. King caben står där och ser lockande ut och jag tänker ja vafan, kan ju lika gärna köra den. Hoppar in, sätter nyckeln i låset och inte förrän då har kommunikationen mellan mina tre hjärnceller klaffat, för hur fan ska jag kunna tanka upp Mondeon om jag åker in med kingisen??

Byter bil och åker in till Shell. Tankar och tänker att jag borde fan tagit med mig en tröja, t-shirt i minusgrader är inte så jävla skönt. Tur att man har värme i bilen.
Bilen ja... Den vill förstås inte starta när det är dags att åka hem. (NEJ, jag har FORTFARANDE inte bytt batteri fast jag har ett stående hemma i garaget... Jag är dålig på det där med arslet ur vagnen.)
Får ringa till min bästaste bästa kompis Micke (bergsten här på g.org) som lyckligtvis kommer på en gång med sin 740 och räddar mig undan en säker död i kylan på Shell i Strängnäs. Tackar!

Pratade om ICA reklamen och om killen hade slagit tjejen istället för tvärt om, och jag skrev att då hade det nog blivit ett jävla hallå:

chevy-malibu (Från Norrtälje) för 53 minuter sedan (#2718)
He he nää där har du en poäng i..men film är ju film och tror ingen bryr sig eftersom den är lite ICA-Reklam..

ichibon (Från Strängnäs) för 43 minuter sedan (#1829)
Då har du inte varit inne på ARN:s sida och läst om alla anmälningar om reklamer som inkommer till dom.. ;)

chevy-malibu (Från Norrtälje) för 37 minuter sedan (#2721)
Nope de har jag inte vart..har inte ens sett ARN heller.men de ska visst vara på G enligt tjejens son som laddar en masa filmer..så d blir väl både första och andra som jag sen ska titta på...

ichibon (Från Strängnäs) för 37 minuter sedan (#1833)
Haha ARN är Allmänna Reklamationsnämnden. :P

På väg hem från Biltema igår stannade jag på Statoil för att fylla på spolarvätska och tvätta av rutan. Öppnar huven, kliver ur bilen, tar fram den där hinken och gör rent rutan. Står och kollar ett tag på en polis som svänger in framför mig (vad är det med poliser och att vara heta?).

"Vafan?! Huven är ju öppen?!? Har jag kört runt med öppen motorhuv? Herregud, jag är verkligen förvirrad. Tur att jag upptäckte det!"

Stänger huven, ställer tillbaka hinken och sätter mig i bilen. När jag ser spolarvätskan inser jag varför huven var öppen... Herregud. Lite pinsamt.


(Och här är min favoritreklam just nu http://www.youtube.com/watch?v=JX4ug55rh5U)

När man ska kolla elen i stängslen så har vi nån elpipartjofräs som man håller nära tråden och så piper den om det finns el i den.
En av hagarna hade ingen el så jag var tvungen att plocka fram min lilla elstängsellagningshink med elpipartjofräsen, sax och nån kabel som man kan skala i ändarna och skarva förbi fel med.

Att hitta felet är rent detektivarbete. Hagarna är liksom seriekopplade så det är två hagar mellan den ellösa hagen och aggregatet som man måste gå igenom med elpipartjofräsen och ta reda på hur långt elen går.
Det var kallt och jävligt och jag frös och det läckte in massa vatten i mina skor. :(
Elpipartjofräsen pep och pep och pep och jag började snart misstänka att den, liksom jag, bara ville få det överstökat och komma in i värmen igen, för till slut hade jag kommit in i den ellösa hagen och den pep fortfarande. Jag la handen på eltråden och det fanns mycket riktigt ingen el där. Elpipartjofräsen pep dock ihärdigt så fort jag höll den nära tråden, tog jag bort den en meter så slutade den pipa.

Jahapp. Bara att göra om detektivarbetet då. Fast utan elpipartjofräs finns det bara ett tillförlitligt sätt att ta reda på om det finns el i tråden eller ej. Jag får helt enkelt offra mig själv.

Tillbaka i hage ett och ta tag runt tråden:
Pang.
Aj som fan.
Så långt fanns det el i alla fall...
Sen var det vara att promenera längs stängslet och ta tag i det var 10:e meter ungefär tills elen började sina och mest blev en diffus kittlande känsla i handen.

Nu funkar elen i alla hagar dock. Man får inte vara känslig! Plus att jag heter Ström i efternamn och det passar ju helt underbart bra i sammanhanget.

Sitter och pluggar E-teori och kom att tänka på den vinter då jag och en kompis hyrde ett eget stall i Mora där vi hade våra fem hästar. Och hur sjukt olagliga vi var då! Och dumma, ja.

Kompisen köpte sig en mammut till dressyrhäst, 1.90 hög i manken fast han bara var fyra år. Intresset för att åka och rida i ridhuset steg av förklarliga skäl ganska snabbt. Speciellt som han var en pigg pojke och stallet låg mitt i byn. Mammut på extacy som dansar fram och tillbaka över landsvägen i mörker och glashalka är inte uppskattat av byborna, av ngn anledning...

Ska man köra de väldiga 7 kilometrarna till ridhuset med en häst kan man ju lika gärna passa på att ta med sig allihopa!
Sagt och gjort, fyra hästar och två transporter kändes som en helt logisk ekvation. (Nr 5 fick stanna hemma och njuta av tystnaden och glädjen av att slippa riskera livhanken.)

Mammuten och mitt stora sto fick åka i kompisens stora transport. Ny och fin förvisso med en totalvikt på 2000 kg och lastvikt på typ 1200 kg.
Problem 1: Ingen av oss får dra transporten, oavsett bil.
Problem 2: Ingen av oss har en bil som får dra transporten, oavsett körkort.
Problem 3: Mammut+häst väger INTE under 1200 kg.
Men ändamålet helgar medlen resonerade vi och tryckte in hästarna. Vi skulle ju ändå åka och träna!! Dragbil fick bli min eminenta Mondeo eftersom den hade anti-sladd och det tyckte vi passade alldeles utmärkt!

Ok, endast två hästar kvar. Dem pressades in i mitt gamla Umesläp som jag hade då, daterad till -79 eller något sånt. Det var lite lågt i tak men om hästarna hukade sig lite så gick det bra. Dragbil fick bli kompisens Mondeo, jo för vi körde faktiskt likadana bilar i en period där, efter att hon voltat och totalförstört sin 740 och innan hon köpte sin fyrhjulsdrivna pickup (dock utan att skaffa BE-kort så nu är det olagligt så fort hon kopplar NÅGOT släp efter bilen.)
I detta fallet var dock dragkombinationen faktiskt laglig men hästarna vägde ju fortfarande på tok för mycket för släpet. Bara ett problem här alltså, av tre möjliga.
Men äsch, det är ju en boggie, finns alltid hjul kvar att köra på om ett brakar!

Och så kör förstås bilägaren sin egen bil så jag körde alltid 3-problems-ekipaget, dock utan tanke på alla lagar som bröts redan när idé föddes. :)

Så off we go!
Oavsett väder, oavsett väglag så rullade hästkaravanen från Hjortsåkern till Lomsmyrens ridhus minst två gånger i veckan. Vi körde i snöstorm, vi körde i blixthalka, vi körde innan ens plogbilen hade kört, tror till och med vi körde på julafton.
I backen upp från stallet, som kom upp till landsvägen precis i en kurva så att man inte hade någon sikt alls, fastnade vi några gånger. Eller rättare sagt, typ varenda gång. Oj vad våra bilar har sprutat snö och grus på brevlådor och soptunnor där.

Vägen till ridhuset går genom hela centrala Mora, där man passerar fem trafikljus, två järnvägsövergångar och två rondeller, massa trafik och givetvis därtill hörande poliser. Dock var det inte på hela vintern en enda som uppmärksammade våra transporter så nedtygnda att de snarare släpades efter bilen med gnistorna farande än rullande på hjul, och våra grymt baktunga Mondeos som nog svor ramsor över dessa galna hästtjejer.

Galna tyckte dom nog att vi var på ridklubben också, när vi rullade in och först släppte ut fem hundar för rastning och därefter lastade ur häst efter häst efter häst. Sen red vi så svetten lackade i två timmar innan det bar av hemåt igen.

Tro det eller ej, men jag saknar den tiden!

Bild på mammuten:
http://www.tidningenridsport.se/Article … mp;a=76771

Eftersom jag nu tre år senare, eller vad det är, insåg att jag aldrig fått ngn förfrågan om att göra lumpen, medan alla killar får det som standard, så blev jag pissed. Jag är överraskande företagsam när jag blir pissed och bestämde mig för att inte låta mig köras över av några ojämställda könsregler ens när det gäller att kräla i lera och bli högljutt tillsagd av uppblåsta befäl.
Sagt och gjort. Beställde hem uppgifter för att kunna fylla i testet på Pliktverkets hemsida och fick idag besked om att jag är välkommen att antagningspröva. Inom en månad kommer jag få uppgifter i posten om hur och när prövningen sker.

Ok, inte för att jag har ngn möjlighet att lämna hund, katt, råtta och hästar vind för våg för att ge mig ut i skogen och leka med skjutvapen ett halvår (även om tjänstgörning till häst lät mycket lockande) men jag kan tyvärr bli lite väl determined (på svenska?) ibland. Vi får se vart det leder, kanske hittar jag mig en ny karriär inom försvarsmakten.

Jag blir nästan rädd för mig själv när jag tänker på min relation till min King Cab. Jag tror jag är tänd på den.

Jag vet i alla fall att jag avgudar den! Och om man kunde gifta sig med en bil, då skulle jag lätt viga mitt liv åt Kingisen. Den har alla egenskaper jag letar efter hos en livspartner: den är min stora trygghet, den ställer alltid upp, den hjälper mig lösa alla mina problem, den är trogen och devoted (vad heter det på svenska?), den finns alltid där beredd att ta emot mig med sin stora, starka famn och låta mig gråta ut hos den. Jag kan alltid vända mig till King Caben! Den har alla svar. Och den är så där manligt trygg och stark.

Tänk att efter alla år har jag fortfarande inte lyckats hitta de egenskaperna hos någon annan än en bil?

Men det bekommer mig inte direkt, för King Caben har andra fördelar också som verkar desto svårare att hitta hos en man: Den blir aldrig sur eller arg om jag väljer att åka Mondeo istället. Den finns alltid kvar där jag sist lämnat den. Den har inget emot att vänta på mig medan jag springer i affärer. Den ställer inga krav på hur jag ska klä mig eller vara. Den kommer aldrig hem stupfull på helgerna och förväntar sig att man ska stå beredd kl 03 på natten och ta emot den med öppna armar.

ichi hjärta kingis

Om någon fick för sig att min otur under gårdagen vände tills idag, så hade den någon väldigt fel.
Bortsett från att jag knappt fick bilen av gårdsplanen, innan hästen ens var lastad, så gick faktiskt körningen till kliniken relativt bra. Även hemresan gick bra, ända tills vi ska upp för den lilla backen till gården.
Hårdpackad snö = svinhalt, men det hade gått bra om inte en av hästägarna kommit körande precis just då, så jag måste stanna mitt i backen. Sen var det ju kört så klart.
Försöker backa ned för att ta fart men det är så jävla halt att transporten bara glider iväg och viker sig (idag igen.) Bestämmer mig för att ta ur hästen innan jag försöker igen. Drar i handbromsen och kliver ut bilen. Då glider hela skiten med bil, släp, häst och allt baklänges ned i diket. Släpet hamnar helt snett med ena hjulparet i diket och min stackars häst blir förstås rejält orolig.
Har aldrig varit i behov av fronturlastning på släpet men idag var jag jävligt tacksam att den fanns. Fick ur hästen och sprang in med honom medan hästägaren som jag mött i backen väntar kvar.
Sen blir det till att anlita King Caben igen som jag kör ned i diket där det inte är lika halt, och med en bärgningslina får vi upp hela härligheten ur diket.

Nu är jag jävligt trött på att köra släp i vinterväglag! Jag hatar det, har alltid hatat det och kommer alltid hata det så länge inte en häststridsvagn som tar sig fram överallt med bibehållen komfort dyker upp på marknaden.

Jag tror inte att jag kommer behöva ta med hästarna ut på vägarna igen på ett par veckor, men imorgon ska en annan hästägare hyra min bil och mitt släp och åka till Strömsholm. Bara att lyckönska henne, jag är djupt tacksam att jag får stanna hemma på gården!

Visst är det underbart med dagar när allting går precis som det ska?
Idag var inte en sån dag.

Årets första snö föll över gården idag. Och inte var det lite heller, närmare 2 dm blötsnö kom på en timme.
Eftersom jag ska åka till kliniken med min häst imorgon kl 07 så ville jag förbereda genom att koppla på och köra fram släpet. Sagt och gjort, körde ner bilen till ridhuset där släpen står och backade till i mörkret. Det hela började med upptäckten av att jag bara har ett fungerande bakljus på bilen. Ja, ja, sånt kan fixas. Upptäcker en minut senare att inga lampor fungerar på släpet. Det var lite sämre...
Nå väl, släpet ska köras upp till stallplanen och parkeras där, dit är det en kort men rätt brant backe. Tänkte att det kan bli lite slirigt men det är bara att hålla jämn gas så kommer jag nog upp.

Jo tjena. Trodde jag. I halva backen tar det stopp, kommer inte en centimeter till och efter ett försök att backa ned igen, i kolmörker och utan lampor på släpet, så viker det sig och ställer sig halvt nere i diket. I ungefär samma veva lägger min bil av och går sedan inte att starta igen.
Jaha. Ett ekipage på snedd i snöbacken, och nu vill dessutom en av hästägarna gärna åka hem och den backen är enda vägen ut från parkeringen.
Springa upp till garaget och hämta batteriladdaren, som givetvis inte går att hitta för tillfället. Blir att kabla igång bilen med fyrhjulingen igen. Hämtar fyrhjulingen och kör fram till bilen. Tror ni det går att stanna när jag kommer fram till bilen? Nej. Fyrhjulingen glider lite fint så där in i fronten på min bil. Kuuuul. Orkade inte ens kolla om det blev något märke. I med fyrhjulsdrift och lågväxel och sen går det lyckligtvis att backa undan fyrhjulingen (inte utan en del slirande dock) och slutligen får jag igång bilen. Den kommer ju fortfarande ingenstans dock, så jag får lov att koppla av släpet mitt i backen och köra undan bilen.
Tillbaka med fyrhjulingen och sedan hämta King Caben. Lite problem att backa till släpet, fortfarande i kolmörker och nu dessutom mitt i en backe och släpet helt på sned. Det snöade in ungefär tre kubikmeter snö i bilen under tiden som jag med öppen dörr försökte se vad jag höll på med, som sedan smälte in i rumpan så jag var hääärligt blöt och kall när släpet äntligen satt på.
Men tack och lov för King Caben, vad jag älskar den bilen alltså! Fyrhjulsdrift och lågväxel så var det bara att tuta och köra med släpet bakom. Kingisen är en traktor!

Lagom till att släpet är parkerat och avställt på stallplanen kommer jag på varför jag skulle förbereda idag: för att jag har 8 st sommardäck liggande i släpet som måste upp på logen innan det går in någon häst där.
Inte för att jag orkade bära en massa däck upp på logen vid det här laget, så de hamnade på flaket på King Caben. Och sen kopplade jag faktiskt på släpet på Forden också, innan jag gick in och dog i soffan.

Här på gården går allting som på räls, vardagen flyter på, allting fungerar och hästarna är snälla och duktiga. Vi har praktiskt taget sol året runt och jag har världens bästa jobb!
Säkert är det många av er som inte tror mig, därför kommer här lite bildbevis...

Våra ständigt blomstrande hagar.


Hästarna är förstås alltid rena och fina. Täckena behöver vi aldrig tvätta.


Hästarna har humor också. Idag kom de i full galopp och drog en tvärnit vid grinden där jag stod och väntade, så här såg man ut efter det... (Humor... )


Ibland rymmer Simoom ur hagen för att vi ska leka "fånga hästen" på gårdsplanen...


Lyckligtvis har jag tre små medhjälpare som alltid står beredda att hoppa in när jag behöver dem!


Akilah är vänlig nog att hjälpa till med odlingen av en gräsmatta inne i min säng. Hennes främsta uppgift är att samla ihop frön!


Nu när den säsongen är över, har hon slutat samla frön och jobbar mer på sin hårfärgning (från rött och vitt till brunt):


Foderleverantören hjälper förstås till att underlätta mitt arbete genom att sprida säckarna lite över stallplanen. När jag inte lyckas köra sönder dem själv med traktorn, fixar han det åt mig, snäll som han är.


Alla djuren älskar mig, kommer så fort jag ropar, och akulle aldrig komma på tanken att gömma sig från mig!



Här på gården tänker vi ekologiskt och sopsorterar!


Hästarna håller sig självklart alltid friska, och kostar absolut inga pengar i veterinäravgifter, tack och lov!



Men det ska erkännas, att även här på gården händer det olyckor ibland, och misstag kan vi ju alla göra. Den här råkade jag tvätta i för varmt vatten så att den krympte...

Egoist javisst. Får man lov att gratulera sig själv på 21-års dagen!
Tack så mycket! ;)
Mamma är på besök i min lilla stuga om typ 3 kvm, hon, jag, en hund, en katt och en råtta på samma yta. Slutsats: Gud vad skönt att man flyttade hemifrån för tre år sen...

Jimmen & Sophie, Nolife is da shit! {I'm gone*} säger:
looool
Jimmen & Sophie, Nolife is da shit! {I'm gone*} säger:
nu är det illa
Jimmen & Sophie, Nolife is da shit! {I'm gone*} säger:
nu har jag sjunkit till botten
Jimmen & Sophie, Nolife is da shit! {I'm gone*} säger:
och vidare ner två våningar
ichi. PAXAD V70!! säger:
vaaaaad?
ichi. PAXAD V70!! säger:
har du köpt saab? :O


(Nu var det inte saab utan en ful 740 -86, men att det var det första jag tänkte på säger väl allt...) :P